Kungens Gryta

Han tog ett djupt andetag och lät ångan sippra in genom dom täta näsborrarna som fylldes av alla fylliga dofter, han log berört innan han öppnade sina slutna ögon och såg sig runt det dukade bordet.
- Kungens gryta! säg finns det något som är godare än Kungens gryta?
Tysta blickar rörde sig i salen,
- Nej ers höghet, ingen gör godare grytor än Kungen, svarade kocken lågmält, som hade fått ledigt då Kungen hade tagit över bespisningen under hela förmiddagen för att göra sin mustiga chiligryta, ett eget recept, framtaget av kungen, och ingen annan kände till ingredienserna, visst kunde dom gissa, om dom tordes.
- Och den här delikata smörgåsen! Inte för att jag har bakat brödet, men när jag doppar den i den kungliga grytan, så den suger åt sig alla smaker, så är det en delikat smörgås! Fortsätter Kungen stolt,
- Skall jag hämta en servett åt ers höghet? Det droppar en hel del från er blöta smörgås. Frågar betjänten som står intill kungens sida,
- Nej! Ni skall smaka av Kungens gryta! Utbrister Kungen bestämt,
Betjänten ler obekvämt,
- Tack men jag är inte hungrig,
- Ni skall smaka på grytan. Fortsätter kungen strängt och ler då han riktar sitt darrande finger mot grytan som står framför honom och ångar likt ett fotbad.
Betjänten spänner ansiktsmusklerna och tvingar fram ett artigt leende medan han böjer sig efter silverskeden på den nedspillda servetten på bordet, han plockar upp den och vispar runt med den i kungens gryta så dom stora grönsaksbitarna ska blanda sig, grytan är knallröd med feta pölar av olja som tagit sig upp till ytan, betjänten fiskar upp den minsta biten morot som han kan hitta, då den fortfarande är stor, så är den åtminstone inte rå i mitten, hoppas han. Han för skeden mot munnen och börjar blåsa försiktigt med sina skrumpna läppar.
- 67grader!
Betjänten avbryts promt.
- Va?
- 67 Grader! Den ska vara så varm! Utbrister Kungen bestämt,
Betjänten tittar vemodigt sin konung i ögonen och sedan ned på den näst intill kokande skeden i hans hand, han ser att grytan är mycket varmare än 67 grader.
- Men jag kommer bränna min tunga.
- Antingen det, eller så klyver jag ditt huvud på mitten, jag är kung, du lyder. Ät kungens gryta!

Betjänten darrar på läppen och tar en djup suck innan han blundar hårt och för skeden till munnen och försöker svälja snabbt, men det hjälper inte, hela hans tunga bränns och blir knottrig av den kokande sörjan på väg ned i strupen som även den bränns ordentligt, den stora morotsbiten ligger kvar och värker på tungan, hans reflex är att spotta ut den, då den är varm som en oljesten som hettats upp efter en hel dags koncentrerad bryning. Men hans förnuft säger åt honom att tugga, han måste tugga sönder den, så att han ska kunna svälja den, Han tuggar hårt, men precis som han misstänkte så är den hård i mitten, tårarna rinner ned över hans kinder, då smärtan från den kokheta moroten i munnen förstör hans smakceller, han märker att han inte kan känna smak av umami längre, han ångrar starkt att han fiskade upp den lilla morotsbiten, den var ju så liten. Han skulle bara tagit det lättsvalda istället. Betjänten fortsätter tugga medan kungen och dom andra i rummet ser på, kungen flinar då Betjänten tillsluta lyckas svälja moroten och kan andas ut, det värker i hela munnen, kliar och svider, han tror att det blöder, men han måste hålla masken, med stängt mun ler han mot sin konung och höjer ögonbrynen,
- Kungens gryta! Helt klart den bästa av dom bästa!
Kungen nickar stolt,
- Verkligen? Ta en sked till! Denna kungen är inte känd för att vara snål.
Kocken lägger handen för munnen och brister nästan ut i tårar då han ser Betjänten panikslaget titta ned i grytan ännu en gång, grytan bubblar fortfarande, denna gången ska han inte ta en morotsbit, han för ned skeden i kungens gryta, och vispar runt, det som kommer upp med skeden denna gången är precis som gången innan, en röd flötig sked med tomatpure, chilibitar och något grönt spenatliknande gojs. Förskräckt men ändå lättat tänker Betjänten att nu sväljer han detta snabbt så är det över sen. Så utan att blinka för han in skeden i munnen och häller så den kokande sörjan inte ska nudda tungan, men då märker han hur något nästan blockerar struplocket på honom, betjänten hostar till och stirrar blint ut i luften med sina blodspräckta ögon som är så fyllda med tårar att han bara ser ljusstrimmor från fönstret. En burkchampinjon hade råkat komma med i skeden han nyss slevat upp, den ligger nu och bränner på tungan medan han försöker kämpa emot kräkreflexerna, han tänker att om han sumpar det här så är det garanterat det sista han gör, det är bara att svälja, ett två tre, gulp. Champinjonen är svald, som att svälja en kokt skogssnigel, nu är det bara att dra på charmen och sen är det här över.
- Förträffligt ers höghet! Jag älskar att ni även haft i lite champinjoner också, det var gott.
- Gott? Menar ni inte utsökt? Svarar kungen och drar ut svärdet ur sin kringla en liten bit.
- Jo men, jo det var verkligen det godaste någonsin, men nu tror jag att jag måste gå och hämta en servett åt kungen, så jag kan torka bort den spillda grytan.
- Servett? Vem behöver servett när en har bröd! Kungen tar en skiva av den delikata smörgåsen och håller upp framför betjänten.
- Du går ingenstans, utan vad du gör nu, det är att du torkar upp den spillda grytan, och avnjuter den delikata smörgåsen.
Betjänten svarar inte, utan nickar troget och tänker att detta ändå blir en lätt match i jämförelse med det han nyss gått igenom, grytan som är spilld på bordet måste ha svalnat vid det här laget. Likt en servett sveper betjänten förbi med brödet över bordet och torkar upp den spillda grytan, det sugs upp som om det vore en tvättsvamp, motbjudande, men helt klart genomlidligt. Betjänten ler ännu en gång varmt mot sin konung medan han höjer brödet i sin hand, och gör sig reda för att stoppa in den i munnen, då han blir avbruten av kungen.
- Doppa i grytan! Inte ska du äta den sådär torr, doppa den riktigt djupt ner i grytan, så att den suger åt sig det godaste på botten!
Betjänten ler och tittar ned i den varma grytan medan en tår rinner över hans kind, han sneglar på brödet i hans nu darrande hand, hans tunga är sönderbränd, kanske att det inte gör lika ont nu när tungan är alldeles sprucken och blodig, knottrig som en basketboll. Han får inte tänka för mycket, det är bara att gå igenom det så fort som möjligt. Han sänker ned den delikata smörgåsen i den smattrande grytan, han håller längst ut på smörgåskanten tills att nästan allt är dränkt i grytans vätska.
- Du ska ned till botten med smörgåsen! Säger kungen bestämt.
Betjänten ser att grytan är djup, men av någon sjuk anledning så väljer han att dyka ned med handen istället för att avnjuta svärdet mot sin nacke. Det fräter till runt handen som hårdnar från den glödvarma vätskan, han biter ihop medan tårarna forsar över kinderna, han ger inte ifrån sig ett ljud, inte mer än några häftiga flåsningar då han drar smörgåsen över bottnen på grytan och sedan fiskar upp den. Det rinner och droppar från den som om det vore en fuktig tvättsvamp.
Kungen skrattar glatt,
- In med den i munnen, innan du spiller för mycket av den goda vätskan från bottnen.
Han hinner knappt avsluta meningen innan betjänten pressar in brödet i munnen, och nu kan han inte hålla tillbaka skriken, men hela munnen fylld av kokande varm geggig delikat smörgås skriker han av smärta, han kan inte känna vad som är smörgås och vad som är hans tunga, han bara tuggar vilt och sväljer utan att blinka, hans pupiller är stora som smorda kanonkulor. Kocken gråter i sin mössa, han kan inte se på detta djurplågeri, betjänten har blivit ett djur.

Kungen applåderar försiktigt och ler imponerat,
- Som du äter! Aldrig har jag varit med om någon som ätit min gryta med sådan aptit!
- Låt mig gå nu! Läspar betjänten som har röd sörja över hela ansiktet.
- Nej! Jag ser ju att du älskar grytan! Här ska du få!
Kungen tar en stor slev och börjar hälla över grytan i en stor kopparskål utan öron. Han häller och häller tills skålen är fylld upp till kanten,
- Halsa grytan nu! Du har förtjänat det!
Den genomsvettiga betjänten sliter av sig sin kravatt våldsamt,
- Nej halshugg mig nu, snälla!
Kungen skrattar ljudligt och skakar på sitt upphöjda finger,
- Nej du! Inte tid att skoja, det är tid att äta! Inte vara sån nu, kungens gryta räcker till dig också,
Betjänten sliter tag i sitt hår och spänner ansiktet frustande, det är lönlöst att försöka mota tårarna, han öppnar ögonen och lyfter snabbt upp skålen som är varm som nyblåst glas i hans händer, men han känner inget, adrenalinet i kroppen har tagit över, och hans för hastigt skålen till sina läppar och börjar halsa i sig av den frätande syran. Han spiller så det rinner ut över hela hakan och ned mot halsen, han frustar okontrollerat så det skvätter ut över bordet när han ännu en gång möts av en stor burkchampinjon. Hans ögon är vidöppna, precis som en kos ögon när kliven sliter upp hennes hals vid slakt. Det är inte mycket kvar nu, om han inte blir halshuggen efter detta så gör han det själv.

Sista droppen trillar ned på betjäntens tunga, och han släpper kopparskålen så den faller ned i marmorgolvet, på knä faller han likt en säck potatis till marken, han gråter ljudligt och dreglar från den svidande munnen. Kocken springer fram och tar emot honom i sin famn, han tar sitt förkläde och börjar torka bort grytan från hans brännskadade kinder,
- Nåd härskare! Nåd! Utbrister han förtvivlat.
Kungen ler mjukt.
- Allt är jag en barmhärtig kung alltid.

Kocken hjälper betjänten upp på fötter igen, på skakiga ben ställer han sig lutande över bordet, hans ögon är blanka som vatten. Han har förlorat synen, han är blind. han måste ha spräckt någon nerv i nacken. Det pulserar i öronen, och han kan nästan inte höra hur kungen skrattar näst intill honom.

- Halsa hela kungens gryta! Töm grytan tills den sista droppen är uppslickad.

Lisa

Tjej med dyslexi som trotts det gillar att skriva. Är tacksam för feedback då jag inte är särskilt bra
Lisa är medlem sedan 2019 Lisa har 2 publicerade verk