Kycklingsmak

Kära dagbok jag smakade människokött för första gången när när jag var fem år då min far dog i cancer.
Vi var fattiga och kunde inte köpa mat.
Vi ville inte ge far till begravningsbyrån för då skulle vi behöva betala för kista och gravsten.
Vi lät honom ligga i källaren i en stund. I källaren är det väldigt fuktigt och Efter några dar började det lukta och mor satta mig ner och sa:
• Emm.., Efter att far dog har jag blivit avskedad, men det är ok!, sade mor snabbt, Men vi skulle behöva mat.
• Ok…, vad ska vi göra då?, sade jag.
• Faktiskt har jag hittat lite kyckling i vinkällaren, sade mor.
• Hurra!!, ropade jag.
Mor såg inte så glad ut, men jag fick maten och den var den godaste och möraste kycklingen jag ätit på länge.
Den kvällen grät mor.
Jag hörde henne från mitt rum.
Jag gick in i hennes rum och sade:
• Du behöver inte gråta mamma allt är ok.
• Nej det är det inte!, snyftade mor.
• Jodå, vi har kyckling så det räcker i år!; skrattade jag.
Mor bara grät ännu mer. Jag klappade henne på axeln och gick in i mitt rum och lade mig ned och några minuter senare sov jag.
När jag vaknade igen var det morgon. Jag gick till förskolan som vanligt trallande på en sång far brukade sjunga:
Sov i mörkret, vakna i ljuset
Titta igenom fönstret, tryggt i lilla huset
Plaska i pölen, trallande på denna sång
Drick inte ölen, den gör dig inte lång.

På förskolan lekte vi bamse och på samlingarna sjöng vi blinka lilla stjärna.
Runt klockan fem kom mor och hämtade mig.
På väg hem skämtade vi och skrattade. Väl hemma sade mor att hon skulle göra mat och gick ned i källaren. Jag gick upp på mitt rum och lekte med mitt legobygge.
Några timmar senare sade mor att det var mat. Vi gick och åt. Idag var kycklingen inte lika god men ändå god. Så gjorde vi varje dag och allt var normalt igen förutom att vi åt kyckling varje dag. Den var god i början men nu börjar den bli lite konstig och smakar inte lika gott längre. En dag gick jag ner i källaren för att överraska mor med en kyckling jag gjort på påskpysslet i förskolan. Källartrappan knarrade och det var kallt. Plankan med den stora fläcken var sönder.
När jag stod på sista trappsteget såg jag mor böjd över en klump på marken och skar i den med en kökskniv.
• Mamma?!, pep jag.
Hon vände sig om och stirrade på mig.
Lukten var outhärdlig.
• Tim, sade hon, du borde inte vara här!
• Vad, v… vad gör du?!
• Du och jag borde prata…
Hon och jag gick upp och lukten stack fortfarande i näsan. Hon satte mig ned i en stol samtidigt som hon suckade.
• D, det var inte kyckling va?, stammade jag fram.
Mor började gråta och skrek:
• Förlåt, snyft, nej, det var far, sade hon och började gråta ännu mer.
Jag kunde inte säga någonting. Det kändes som om någon sytt igen min mun.
Jag gick långsamt till mitt rum samtidigt som jag chockat mumlade att jag aldrig skulle äta hemma mer.
Så blev det. Jag åt bara på förskolan och det började bli riktigt jobbigt för jag var ändå hungrig. Jag kom inte hem utan gömde mig i en låda utanför förskolan och hoppades att mor inte skulle hitta mig, men efter en liten stund kom mor och hittade mig. Hon sade ingenting utan bara drog mig ur lådan och bar mig hem. Varje meter slog jag och stretade emot. Detta hände varje dag ,och efter en stund började jag i förskoleklass.
Det blev jobbigt eftersom jag blev smal och hade ingen energi.
Till min stora förvåning saknade jag smaken av människokött. Varje gång mor åt vattnades munnen. En dag gjorde det så ont i magen och suget efter kött blev outhärdligt.
Jag släpade fötterna långsamt mot mor.
• Kan jag få en liten tugga?, frågade jag.
Konstigt nog kände jag ingen skam.
Mor tittade konstigt på mig sedan grät hon igen.
• Snälla, bad jag
• Nej, snyftade mor, detta är den sista biten.
• Va?!, vad ska du äta då?, undrade jag.
• Det får vi se, sade mor.
Nu gjorde det riktigt ont i magen och ibland somnade jag på lektionerna.
Varje dag gjorde det ondare och ondare. På skolan idag tränade vi på att läsa och jag tyckte själv att jag var bra. Senare på lunchen spydde jag upp all mat så fort jag svalt den. Lärarna skickade hem mig. Senare när jag kommit hem hittade jag inte mamma så jag gick till toalett dörren där mor brukar sätta lappar. Där satt en ny lapp:
Hej jag hörde att du lärt dig läsa!
Om du är hungrig finn ny kyckling i källaren.

Jag gick mot källaren i rask takt, för kyckling lät så otroligt gott.
När jag gick ned i källaren kände jag inte ens lukten. På sista trappsteget stannade jag.
På källargolvet låg en kropp med ansiktet i en balja vatten. Jag sprang fram och vände på kroppen. Mor låg med svullet ansikte i min famn.
Jag skrek och testade något jag sett på film. Jag satte mina händer på hennes bröst.
Jag tryckte några gånger i hopp om att hon skulle börja andas igen.
Efter en stund hostade hon och öppnade ögonen.
• Mamma!, utbrast jag.
• Host, host, du borde inte vara så här tidig, hostade hon fram
• Jag spydde., men mamma vad gjorde du?!
Mor slet sig fri och sade:
• Här har du mat!
Hon ställde sig på alla fyra och dunkade huvudet i marken flera gånger.
Jag försökte stoppa henne men hon lyckades slå en till gång och blev sedan still.
Jag skrek och gick till toaletten får att skölja ansiktet. Jag satte på kranen med darrande händer.
Jag tittade i spegeln men istället för mig själv stod där någon annan.
Han såg ut som jag men äldre och han hade blod på händerna.
• Hej, vill du komma och äta kyckling?, sade jag till min egna förvrängda spegelbild.
• Han sade samma sak som jag och började skratta. Bara nu har jag insätt att det var mig jag såg i spegeln. Här sitter jag någon timme senare och skriver i dig kära dagbok.
I alla fall så kom jag till min faster som hittade mig blodig i källaren på min egen mor då hon kommit för att fira mors födelsedag.
Hon var förskräckt och satte mig i sin bil hon frågade mig vad som hänt men jag svarade inte.
Vi åkte en lång stund tills vi kom fram till hennes hus.
Vi gick in i huset och hon ringde upp någon.
• Jag ringde en vännina som säger att hon ska fixa ett nytt hem till dig, sade hon, men till dess får du bo hemma hos mig.
Så blev det. Jag bodde hos min faster och ingen pratade om vad som hänt.
I skolan gick det bra. Men en dag när jag vaknade hände detta:

Idag vaknade jag och jag kände att det skulle bli en bra dag.
Jag tog på mig kläderna och gick ned till frukost bordet. Det fanns saft och mackor.
Min faster satt redan där och åt frukost.
• Hej! Kom och ät frukost, Ropar min faster.
Jag satte mig. Jag tog fram brödet och smöret och började bre.
Jag reste mig och gick till spegeln och borstade håret.
- Bra! sa min faster
Jag gick och började borsta tänderna.
Sedan gick jag och tog på mig kläderna.
-Hejdå!
Jag stängde igen dörren efter mig.
Halvvägs dit cyklade Erick”klumpen” om mig.
-Flytta dig! Ropar han.
Jag känner hur jag lyfter från marken och landar i en snödriva.
Jag ser mig om och där!..Står Micke och hans gäng med snöbollar i händerna.
-Kom igen, snälla, suckar jag.
-Å jo! Ropar hans hejduk Einar.
Jag springer så fort jag kan när en snöboll träffar mig i nacken.
-Du stannar där! Ropar Einar.
Jag springer in i Micke och slår till.
-OOF! ropar Micke.
Bert, som är en hockey kille slår ner mig och sparkar på mig i magen.
Vi virvlar runt och brottas i ett virrvarr av blod.
Till slut lyckas jag träffa ett slag på hans näsa och då springer jag.
När jag kommer till skolan så ser jag Micke och hans gäng skvallra till lärarna. Lärarna tittar strängt på mig och börjar gå mot mig.
-Varför slog du Micke? Frågar läraren.
Jag suckar och börjar berätta.
Efteråt så höjer läraren ögonbrynet.
-Det var inte det det de berättade, Suckar fröken , påstår du att de ljuger?
-Ja! nästan skriker jag.
-Du ska till rektorn, Säger fröken.
Efter det blev det svart. Jag kommer ihåg att jag sprang och slog allting i min väg.
Nu är jag sexton och bor fortfarande hos min knarkande faster. Det fattade jag efter att jag hittat ketamin i garderoben. Inget barnhem vill ha mig. Så jag bor kvar.
35 åriga Tim med rött hår och blå ögon i slitna jeans och en oknäppt tvångströja på sig stängde dagboken och eskorterades av personal tillbaka till sin cell på mentalsjukhus ”Lilla lugnet”.

Skriven av: Niklas Landborg