Liisas psalm/Pergamenttuggarna

Liisas psalm
Att Liisa Paavilainen, journalist på radions finska redaktion, kan prata i radio, visste många. Men att hon också kunde skriva andlöst skön musik var okänt även för hennes vänner.
När hon anmälde sig till en tävling i nyskriven andlig musik trodde hon inte själv att hon skulle vinna. Det hade väl, med tanke på hennes yrke, legat närmare till hands att tro att hon skulle skriva en text, men nej, hon tonsatte ett textförslag av Rickard Neugold, 'Herren står naken inför mig', skriven för den svenska psalmbok som utkom på 1980-talet. Neugolds text ratades då av psalmbokskommitténs stränga granskare. Liisa Paavilainen, som av en slump hade sett texten i ett kommittébetänkande, har bara gjort en lätt förkortning och redigering av texten.
Liisa var nominerad som finalist men eftersom hon inte trodde att hennes bidrag skulle ha en chans och inte tog så allvarligt på sin medverkan, kom hon för sent till prisutdelningen i Vitabergsparken. När hon anlände på cykel skrek Anders Kamin, tävlingsjuryns domare: 'Där kommer hon ju!'. Publiken vrålade av hänförelse. Strax innan hade Sofia kyrkokör framfört stycket för andra gången. Körens solist, Rita Kakberg, klarade inte att fullfölja tredje versen. Sången ljöd så vackert att det stockade sig i halsen på henne i slutet av sången. Hon måste avbryta. När hon tårögd såg sig omkring märkte hon att alla andra, i kören, i juryn och i publiken, också grät. Den enkla, högstämda melodin gick rakt in i allas hjärtan. Det är ingen tvekan om att en ny svensk psalmklassiker har fötts.
Prissumman är 25 000 kr. Massor av stipendier för kompositörer av kyrkomusik ligger också för hennes fötter. Själv säger Liisa:
– Jag är ödmjuk och tacksam att jag har kunnat glädja folk. Dock har jag inte bestämt mig om detta ska bli min nya karriär. Ibland känns det som om jag har fått en kallelse. Ibland tänker jag att det var en ren lyckträff.
'Herren står naken' hörs nu överallt i kyrkor, på väckelsemöten och i radio och kallas redan protestanternas svar på Ave Maria.


---
Pergamenttuggarna
i Västergötland
Som många vet tillämpar svenska kyrkan den så kallade johannitiska kyrkoordningen. Det finns dock ett undantag. I delar av Skara stift tillämpar vissa församlingar den så kallade cynnobitiska kyrkoordningen.
De cynnobitiskt bekännande kristna räknas i Sverige som en inomkyrklig väckelse. Cynnobiterna firar bland annat tredjedag påsk, en dag som inte (sedan hundratals år) är helgdag i den meningen att den är röd i almanackan. Cynnobitiskt troende högtidlighåller den dock som helgdag och tar ut semester denna dag. Den cynnobitiska fromheten har sina ceremoniella särdrag, bland annat måltiden i kyrkan. Den äger rum just tredjedag påsk. Prästen ikläder sig då cinnoberröd mässhake och håller en tacksägelsegudstjänst till Kristi ära.
Därefter intas det torkade lammet. Lammet har beretts på så vis att det har skurits i mycket tunna skivor, hängts på tork och sytts ihop med kokta vassfibrer till stora 'täcken' - ”Kristi segel'. Skivorna är halvgenomskinliga, opaka, och liknar pergament. Prästen, stående vid sitt stora serveringsbord, skär varje täcke i12 bitar som han delar ut till kyrkobesökarna efter att själv ha lagt upp den första och största skivan på en glastallrik på altaret. Därefter skär prästen en bit till sig själv. Sedan kyrkobesökarna försetts med varsin lammbit återvänder de till kyrkbänkarna och intar sin måltid. Under måltiden spelar organisten Bachfugor. Efter måltiden sjungs den gamla psalmen Vi tackom Dig nu Gud (utmönstrad ur den senaste psalmboken).
De cynnobitiskt troende är föraktade av de vanliga troende, och även av en del präster som håller deras tro och seder för vidskepelse.
– Titta, där går en sån där jävla vidskeplig fåraknullare och pergamenttuggare, kan man höra att det ropas efter dem.

Skriven av: Lars Schulze