Lindas ensammhet

Det var kyligt och grått ute, vinden ven och regnet piskade.
Hon gick längs strandkanten, provade att ta ett steg ut i vattnet. Det var iskallt, men ändå lockande att fortsätta längre ut.
Hon förstod inte hur allt hade blivit så fel.
Just när allt börjat ordna sig för dem.
Hon kände att dom salta tårarna började rinna igen, utför hennes kinder och ner i havet.
Hon saknade Maria så mycket att det gjorde ont. Maria hade varit det ända skälet för henne att fortsätta leva. Nu fanns det inget skäl kvar.
Hon tog ett steg till ut i vattnet, stenarna rasslade till under hennes fötter och hon var nära att ramla.
Hon gick några steg tillbaka in mot strandkanten igen. Det var inte dags än.
Hon vände ansiktet upp mot himlen och lät tårarna strömma fritt och blanda sig med regnet.
Det här var ända sättet att få känna sig nära Maria igen.
Hon längtade.
Maria hade förstått hur hon kände, den första som någonsin hade gjort det.
Det var precis en vecka sedan Maria drunknade, precis där hon stod nu hade det hänt.
Maria hade börjat gå ut i havet för att hämta en boll som ett barn hade tappat. Bollen hade drivit längre och längre ut, Maria hade simmat efter en lång bit men hon fick inte tag i bollen. Den dagen hade blåst mycket och en undervattens ström hade fått Maria att driva längre och längre ut. Maria kämpade men förgäves. Hon drunknade.
Det hon hade haft med Maria var mer än vänskap, det hade nästan varit som om de varit systrar. Dagen som Maria dog hade de bestämt att dom skulle flytta ihop, de hade kramat varandra av lycka och bestämt att dom skulle börja leta lägenhet redan dagen efter.
Hon visste att hon inte kunde forsätta leva utan Maria. Veckan som hade gått sedan Maria dog, hade hon bara överlevt genom att gå igenom Marias gamla saker, dagböcker, saker hon hade skrivit, och saker som Maria hade haft kvar sedan hon var liten.
Nu visste hon att det var dags.
Hon började långsamt gå ut i vattnet.
Hon rös till när vattnet nådde henne till knäna.
Hon kände sig närmare Maria än vad hon hade gjort på hela veckan.
Vattnet nådde henne nu till magen.
Hon gick snabbare och snabbare.
Så kom det en undervattens ström som fick tag i henne.
Hon log för första gången på hela veckan och tänkte på att hon snart skulle få träffa Maria. igen.

Skriven av: Anna Öhrner