Love

Jag tittar mig själv i spegeln. Sminket har inte smetat ut sig och mitt hår är inte så rufsigt. Det är framsteg. När jag berättade att jag ville använda smink sa min syster: "Du får inte göra fel, och du får absolut inte se ut som ett fån. Därför ska jag lära dig konsten att sminka sig". Mina föräldrar var dock inte lika accepterande, de sa: "Men Mia, du är fin som du är!". Som tur har de accepterat det nu.
"Gjorde det ont när du föll från himmelen?", frågar Zacks.
Jag drar igen mitt knallröda skåp. Zacks små ler när jag möter hans blick. Han små ler alltid när jag gör det, och jag tänker inte ljuga; jag älskar att han gör det. Jag låtar mig uttråkat mot mitt skåp med böckerna i handen.
"Kallade du mig nyss Djävulen?" frågar jag med huvudet lite på sne.
Zacks små leende försvinner. Han ska inte tro att jag förlåter honom så lätt. Han deltog i att skämma ut mig inför hela skolan. Bara för att det inte är acceptabelt för honom att umgås med mig.
Zack tittar lite skamset ner på sina skor, och han svarta hår faller ner runt huvudet.
"Förlåt, Mia", säger han "Jag vet att jag gjorde fel"
Jag fnyser och börjar gå mot klassrummet. Jag vill så gärna förlåta honom. Men det är svagt av mig att göra det. Jag har ingen anledning till att förlåta honom. Zack följer efter mig och tar tag i min arm.
"Mia, snälla sluta inte umgås med mig", säger han "Snälla sluta undvika mig, jag vet att jag är en idiot som gjorde sådär.. men jag fan svär att jag lämnar dig ifred om jag gör något sådant igen"
Jag tittar på honom.
"Vad vill du?" frågar jag.
Han släpper mig arm.
"Förutom att få dig att förlåta mig..., bjuda ut dig"
Jag tittar tveksam på honom. Jag kommer ångra det här...
"Vad hade du tänkt dig?"
Zack ler brett och drar mig till sig.
"Jag tänker inte berätta, men du kommer älska det", säger han med ögon som skiner av lycka.
"Bäst för dig att jag gör det", muttrar jag.

Ungefär två minuter har gått. Vi går igenom korridoren, och Zack håller min hand. Folk stirrar på oss, men Zack verkar inte bry sig. Jag bryr mig inte direkt, men jag tycker inte om uppmärksamheten. Okej, jag kanske bryr mig lite. Jag tittar omkring oss. Min syster ser mig och gör tummen upp. Jag småler och kramar Zacks hand hårt. Det känns okej för en stund.. sedan kommer Zacks vänner.
"Vafan!? Är du homo!" säger en av de med munnen halvt öppen.
Om man googlade på "idiot" skulle antagligen hans ansiktet komma upp. Zack nickar.
"Har du problem med det, eller?" frågar han utmanande och nästan hotfullt.
Hans vänner tiger, och Zack börjar gå därifrån tillsammans med mig.
"Det tog dig flera månader, Zack!" säger den minsta av Zacks vänner efter honom.
Zack ler. Visste en av hans vänner? Jag försöker andas normalt. Någon visste. Jag har så många frågor men håller tyst. Jag har inget att säga.
"Vad heter du egentligen?" frågar Zack när vi är någorlunda själva.
Jag höjer på ena ögonbrynet.
"Har du inte fattat det än?" frågar jag.
"Det finns jättemånga smeknamn som inte passar med namnet", säger Zack.
Jag ler och kramar hans hand hårt.
"Micael", säger jag "Mitt namn är Micael"

Skriven av: William