Publicerat
Kategori: Novell

LSS

Sjutton dagar har gått, sen jag påbörjade min resa till ett mer självständigt liv där gemenskap betyder allt och ingen är starkare än den svagaste i gruppen. Vi jobbar för ett djupare samarbete mellan individer och grupper och allt vi gör är äkta.
Svett, blod och tårar har aldrig varit så äkta som det är nu. Vi bryts ner både fysiskt och psykiskt för att sen byggas upp. Vi för ett högt tempo som anses omänskligt för individen själv, men i gruppen är vi tillräckligt starka för att klara uppgifterna. Målet är att komma in som individ och gå ut som en grupp.
Att bara tänka tanken på att ge upp tar tid, och tid är något vi inte har. Vi ska inte stressa säger dom, vi ska jobba snabbt och effektivt. Från tidig morgon till sent på natten är vårat schema tight och kraven höga. Man får information nertryckt i halsen men ingen tid till att svälja och absorbera all kunskap. Prov finns det gott om och det är bara hundra procent rätt som gäller annars är du underkänd och får chans till att komplettera dina felaktiva svar.
Vi bär alla samma gröna kläder där allt ska vara perfekt. Inspektion från topp till tå varje morgon, där ska allt vara godkänt innan dagen kan börja på allvar. Om man blir godkänd kan man gott pusta ut och ställa in sig i ledet och stå rakryggad med blicken framåt.
Vi marscherar och bildar en lång orm som slingrar sig fram på vägarna mellan aktiviteterna. En grå massa som formas efter kraven vi har på oss. Ormen har fått sina första ränder och allt oftare skiftar den sitt skinn till en starkare färg. Varje fjäll ska skimra när solen stiger allt högre upp för att värmer jorden efter vintern.
Trots det jobbiga så kan man inte göra annat än att längta tillbaka. Man har fått nya bröder och systrar från hela landet En gemenskap som är så mäktig att känna, när vi står på led varje natt och sjunger Sveriges Nationalsång. Alla dessa människor från hela landet, alla är uppväxta under samma stolta flagga. Det gick en rysning genom oss alla tror jag när vi första natten sjöng den och upptäckte att vi är alla hade det gemensamt. En tanke man kanske inte tänker när man ser en främling på stan. Vi är alla en stor familj.

Skriven av: Sebastian Bäckström

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson