Lugnet före stormen år 1935 på Vikbolandet i Östergötland

Elsa går in i finrummet precis klockan sju. Intill ett soffbord med några fåtöljer står den blankpolerade radioapparaten Luxor. Platsen är gården Möckeläng på Vikbolandet i Östergötland.

En sändning börjar med anropet ”Stockholm-Motala, TT”. Nyhetsuppläsaren rapporterar att rikskansler Adolf Hitler upprättat så kallade Nürnbergslagar. Dessa syftar till att skydda det tyska folket mot judiska intressen, sägs det. Tidigare under året hade diktatorn infört allmän värnplikt och tyskt flygvapen, i strid med Versaillesfördraget från 1919. Reporterns röst är sakligt uppläsande utan större emfas.

Från en inspelning hörs en hotfull och aggressiv röst på tyska, som är allt annat än balanserad och definitivt med mycket starka känslor. Flera gånger upprepas kraftfullt ord och meningar som innehåller jüdischen Interessen, jüdischen Volk, jüdische Agitation, eine endgültige Lösung der nationalsozialistischen Partei.

Ingen här hemma i bygden kan riktigt ta åt sig det illavarslande budskapet. Det stora kriget hade omöjliggjort mer krig och som en garant för framtida fred stod Nationernas Förbund.

Visst har tiderna de senaste åren blivit sämre vilket också drabbat gården Möckeläng i Östergötland men samtidigt är det just i kristider som jordbruken värnas extra med statliga subventioner. Sverige kan ju inte stå utan livsmedelsproduktion, resoneras det. Inte minst visade världskriget hur illa det kan gå utan egen produktion av livsmedel. De sista tre åren hade ransoner införts av socker, mjölk, bröd och kaffe. Vi måste sträva efter att vara självförsörjande var alla ense om, i vart fall i jordbrukarkretsar. Och på Vikbolandet är just jordbruk själva livsnerven. Men alldeles oavsett dessa sämre tider kan det väl ändå inte finnas risk för nya krig i världen? Som för att stänga av dessa olycksbådande tankar knäpper Elsa resolut av radion.

Elsas och Cyris lycka kan inte grusas av yttre omständigheter och eventuella orostider. De har nyligen välsignats med sitt första barn, en son som fått namnet Sigurd i Jonsbergs kyrka. Det är nu en liten bylting på dryga året som på grund av sin ringa ålder är lyckligt omedveten om de eventuella hotfulla mörka molnen vid horisonten. Inte heller förstår han att Sverige och världen är mitt inne i en stor depression som utlösts av en övervärderad aktiemarknad några år tidigare och fallit samman som ett korthus. Industrimannen Krüger hade följt med i kraschen. Nej, ingenting av allt detta vet Sigurd där han snusar på sin kudde i sin barnsäng av björk.

Denna säng hade hans far tillverkat under förra sommaren inför Elsas barnafödande. Många lediga helger och sena kvällar hade lagts i redskapsboden där Cyris har en inredd snickarhörna. Resultatet hade blivit bra. Ja, riktigt bra. Han var nöjd själv vilket sannerligen inte tillhörde vanligheterna. Vad gällde finsnickeri så var han närmast av pedantisk karaktär. Djävulen döljer sig i detaljerna var ett ordspråk han ofta mumlade för sig själv. Fyra delstycken var hopfogade av utsågade björkplankor samt en ribb-botten som kunde höjas och sänkas. Allt snyggt lackerat så att den naturliga björkfärgen kom fram. Mycket beröm hade han fått för det gedigna verket. Inte minst av Elsa vilket hade varit det stora elddopet. Om hustrun är nöjd är jag nöjd, hade han tänkt. Och det var hon, stolt som hon var av sin äkta hälfts snickarfärdigheter.

Förutom mamma, pappa och barn bor också Elva på gården. Hon är Elsas yngsta syster, 16 år gammal. Hon hjälper till med det mesta på gården och tar speciellt hand om Sigurd. För detta får hon kost och logi och en liten peng varje månad.

I ett rum på ovanvåningen bor Magnus, Cyris far, som blivit änkeman efter att hans fru och Cyris mamma Anna Charlotta hastigt hade lämnat dem endast 63 år gammal. Hon hade fått träffa sitt barnbarn men det var inte mycket mer än så, några veckor senare hade hon insjuknat och under vintern försämrades hennes hälsa stadigt. Hon dog under våren och lämnade ett enormt tomrum efter sig. Magnus hela livsgnista slocknade i intet när han maka inte längre fanns vid hans sida. Bara ett stort svart meningslöst tomrum.

Det knackar på dörren och utan att någon hinner öppna stiger Hilding självklart och nästan majestätiskt in genom dörren. Det knakar i golvplankorna när 85 kilo jordbrukarmuskler och breda axlar med självklar pondus styr stegen in i köket. Han är yngre bror till Elsa och bor några gårdar bort. Med sig i släptåg har han ytterligare två män, Hugo och Edvin, väl bekanta med familjen. Släkt i släkten.

”Godkväll i stugan, låt inte oss störa familjeidyllen. Vi är bara lite intresserade av att lyssna på nyheterna i radioapparaten och tänkte att vi kanske kunde få ta plats när ni ändå ska lyssna. Eller hur syrran? Och vem vet, Cyris är kanske lite sugen på att vända på några kortlappar senare mot kvällen?”, säger Hilding. Han sniffar runt och känner den välbekanta doften av kaffe. Han tittar på moraklockan i hörnet. Fem minuter i åtta.

”Vilket fint besök vi får. Välkomna in. Vilken tur att jag hade kokat rejält med kaffe som fortfarande är varmt.”, säger Elsa och får det att låta som det var en total överraskning med herrarnas besök. Sanningen är att de brukar dyka upp just på lördagkvällar för ett parti poker med Cyris. Men eftersom just denna delen av kvällsaktiviteterna inte ses med helt blida ögon av Elsa brukar de aldrig explicit nämna det åtråvärda spelet.

”Men något kortspel vet jag inget om, det är ett fördärv det där att spela om pengar. För det är säkert det ni fiskar efter. Det kallas dobbleri och om landsfiskalen får reda på era förehavanden så kanske ni drar oss alla i olycka”

Under kaffestunden samlas gårdens invånare och deras besökare vid radion och lyssnar till TT med väderleksrapporter. Det berättas återigen om utvecklingen i Tyskland och de nyligen beslutade Nürnbergslagarna. Och Sven Hedin, upptäcktsresenären, har tydligen kommit tillbaka från Asien. En svensk hjälte!

Det finns också mer att berätta om omständigheterna kring den svenska prinsessan Astrids, drottning av Belgien, tragiska bortgång i en bilolycka i Schweiz. Tydligen hade kungen försökt läsa bilkartan under körning och tappat kontrollen på bilen. Drottningen hade kastats ur och ögonblickligen dött mot ett träd.

Hela sällskapet sitter tätt runt radioapparaten för att kunna uppfatta sändningen som emellanåt störs av brus. När sändningen övergår i musikunderhållning och Gösta Kjellerts sjunger Gamle Svarten börjar de samtala om följetången kring prinsessans död. Med de nya fakta som presenterats från radion är de relativt eniga kring sin slutsats. –Bilar är en olycka, det finns tåg som är betydligt säkrare transportmedel. Eller varför inte häst och vagn som vi haft i alla tider.

Därefter fortsätter kvällen med en stunds skvaller om vad som sker i bygden. Det finns mycket att berätta och alla har något att flika in. Om Adolf Hitler sägs inte ett ord.

Klockan börjar närma sig tio när Hilding sträcker på sig med sedvanligt inövat manér och med en utstuderad gäspning tittar på sitt armbandsur, en Tissot, vilken han är mäkta stolt över och säger;

”Nä, det kanske är dags att börja fundera på natten?”, han tillägger dock raskt för att undgå att någon bokstavligt tar honom på orden.

”Eller vad säger du Cyris, ska vi ta ett parti…eh spela kort, innan vi avslutar kvällen?”

Hugo och Edvin studerar spänt Cyris reaktion, trots allt är det bara han av de fyra som är familjefar och därmed har ett litet större ansvar än att bara tänka på sig själv. Hilding ser med vilje ointresserad ut medan han inväntar svaret.

”Ja, varför inte?”, säger Cyris som hela kvällen har väntat på frågan. Han sneglar lite i smyg på Elsa som sitter i tankar om huruvida Hildings glänsande armbandsur kommer från just en pokervinst.

”Spela ni pojkar, jag måste få så mycket sömn jag kan få. Sigurd har vaknat flera nätter i rad nu”, varpå hon gäspar lätt och drar sig undan till sovrummet.

De fyra yngre herrarna ler åt varandra. De hade spelat sina kort väl. Nu hade de fritt fram. Sigurd sover gott i sin finlackerade barnsäng av björk. Elsa pysslar lite med hushållsbestyr innan hon slutligen går och lägger sig. Till ljuset av en fotogenlampa läser hon i Husmoderns Köksalmanack och hittar flera recept som hon bestämmer sig för att klippa ut och sortera in i sin samling under morgondagen. Hon läser några sidor i ’Bödeln’ av Pär Lagerkvist. Boken handlar om de oroliga tider som råder med annalkande hot vilket också Elsa känner i maggropen. Till slut släcker hon lampan och somnar gott till männens samtalande röster nere i köket.

Elva har redan tidigt dragit sig undan och sover nu. I morgon ska hon träffa kamrater inne i Jonsberg.

Farfar Magnus ligger vaken och tittar med tomma ögon ut genom fönstret mot den stjärnbelysta klara natthimlen. Han bekymrar sig varken om den tyska krigsmakten, bilolyckor eller depression. Det enda han känner är Anna Charlottas närvaro i varje andetag.

Och inne i köket hörs männens basröster;

”Femtio öre kostar mörken”

”Vi tar en liten nubbe till”

”Klart som fan”

”Jag betar 25 öre”

”Har ni hört att Gustav i Östra Husby har gått till sjöss?”

”Va, jag trodde han hade gängat sig med Gun-Britt”

”Jag synar och höjer med 25 öre”

”Nä, hon lämnade honom, han kunde inte hålla grejerna i styr”.

De bullrande skratten hörs i hela huset.

”Ja, om ingen synar så är potten min”

"Den där Hitler, kan han ställa till jävelskap?"

"Nya, kort, du ger Hugo"

"Nä, Tyskland är utblottat"

”Skål kamrater”

Skrivet av Christer Månsson

Christer Månsson

Jag är en ingenjör som hela min karriär jobbat med utveckling av ny teknik inom Telekommunikation och IT. Vara med och skapa förändring är min passion. Skrivande har blivit en hobby som ger mig chansen att lära så mycket mer. Framförallt fascineras jag av hur stora händelser och stora förändringar påverkat oss vanliga människor i vardagen, eller inte.
Christer Månsson är medlem sedan 2016 Christer Månsson har 1 publicerade verk