Makalöst, smaklöst

Hon började helt plötsligt gråta. Å det förvånade mig. Hon försökte torka tårarna och verka modig men det gick inte. Jag studerade henne. "Kom här" jag vinkade in henne emot mig. Hon tvekade lite. Det var inte i henne att bli tröstade. Hela grejen var märklig och jag förstod att det var mer bakom tårarna.
Jag tar in och jag glömmer. Som efter två dagars sex marathon så ljudet en bil gör när den susar förbi. Ljuset. Förvirringen. Jag stapplar fram längs med vägen. Åker in. Går omkring i affären ibland allt märkligt folk. De verkar så rädda. Går och håller i sina varor. Rädda att släppa taget. Jag har inget tag så jag har inget att släppa. Det känns som ett märkligt skådespel, vem har bestämt att detta är det riktiga sättet att vara och bete sig? En vacker tjej vid grönsakerna såg min förvirrade blick. "Hej behöver du hjälp med något?" Jag noterade att hon var väldigt vacker. Väldigt vackert ansikte, fin fast hy. Klara levande ögon. "Em, jo! Lök..?" Jag fick se in i dem där ögonen igen. "Ah, dem har du därborta vid..." och jag avbröt "... ja, bredvid potatisen" hon verkade komma av sig lite.

Jag går runt och tänker på inget speciellt. Jag är inte orolig, osäker, nervös eller ens tankspridd. Allt sker framför mig och runt mig. Men jag är som en ö. En annan söt tjej gick omkring och små log. Satte mig vid hållplatsen och väntade på bussen. Bredvid en alkis. Eller jag satt där och sen kom han och satte sig bredvid mig. Och sidan mot väggen rökte en busschaufför. Hans kollegor hade inte tid och lyssna på honom mala på om tider och stress och hans triviala tillvaro. Det hade dem allihopa. Dem behövde inte påminnas. Där satt jag. Alkis till vänster om mig. Dålig hy. Förstörd kropp. Luffiga kläder fast det har jag också. Vad jag har mera är en kvinna hos mig. Vi har knappt lämnat sängen. Undrar om han har någon kvinna? Jag lyssnar till ljudet av hur han blandar svagdrickan med spriten. Han ser så tillfreds ut. Mer så än innan. Det fanns någon passivt infinnande av en smärta varken alkohol eller något annat råder sig på. Men det har en bedövande verkan. Jag fann mig bli förvirrad av mig själv. Fann han både att vara patetisk och samtidigt väldigt beundransvärd. Rökaren gillade jag mindre. Jävla luftförorenare... Men jag gillar att se hur röken vävs in i vinden och dansar förbi. Jag skulle åka tillbaka till min kvinna och knulla henne hårt. Inte för att jag fann det manligt. Och inte för att jag satt och tänkte på det då. Utan för att jag märkte att hon gillade det. Sexet hade varit ganska mediokert fram till dess. Jag menar jag misshandlade henne med min kuk. Vårdslöst, hårt och vildsint. Pang, pang, pang, snabbt och stötte hårt. Till ett viskande... ja , ja , ja... svetten rann. Tusen grader sovrum. Ja, ja, ja, ja... Jag gick in i en vägg av kvav värme... och hon låg och sov. Disken låg där. Jag gick in i sovrummet och öppnade ett fönster. Släppa in lite luft. Ställde mig och diskade. Klädde av mig. Nästan näck. Hon vaknade till. Satte sig i fåtöljen och tittade på när min häck vickade fram och tillbaka till mitt vispande med diskborsten. Vattnet skvätte överallt. Spisen såg ut som en krigszon. Och vårsolen skar in i rummet. Bländade tillvaro bara lite grann. Nog för att den skulle framstå aningen magisk.

Alexander Gustafsson

Gillar frihet. Testa gränser. Orädd. Tar inte mig själv på så stort allvar. Gillar att hålla tider. Utmaningar. Att träffa nya människor. Ogillar vinter. Ursäkter. Pretentiöst skitsnack. Folk som tar sig på alldeles för stort allvar.
Alexander Gustafsson är medlem sedan 2016 Alexander Gustafsson har 1 publicerade verk