Publicerat 19.04.2009
Kategori: Novell

Malplacerad historia

Jag gick ovanligt långsamt och med lätt haltande gång längs trottoaren. det var ju inte så att jag på något sätt hade ont. Det var bara en skön känsla att låtsas som det.
Efter några meter klev jag snett med flit och sjönk ner på marken där jag försökte bli så smutsig som möjligt.
Till både min egen och andras avsky insåg jag förskräckt att jag satt mig i en hunds avfallshög. Vid ett dåligt och oplanerat försök att resa mig placerade jag hand och arm bakom mig för att få så mycket stöd som möjligt. Men det som först känts som kall och skrovlig asfalt sjönk ihop inför min tyngd och när jag kände efter var det inte den kalla och skrovliga asfalt jag trott utan en mage som placerats i gathörnet med resten av kroppen.
En mage kanske är att överdriva, det var som mer som ett hudskynke med ben under, och under dessa få sekunder innan jag drog bort min hand, tyckte jag att jag kunde känna asfalten igenom kroppen.
Jag glömde total bort min lilla "fot-vrickar-sketch" och ställde mig galant upp utan att så mycket som snudda vid marken med handen igen.
Till min både lycka och förfäran insåg jag att min bak inte längre var placerad i hundspillning. Sen kom insikten av att den var placerad på mig.
Sakta, ovetande om vad jag skulle till att se, vände jag mig om.
Det var som jag trott inte en levande människa. Inte längre.

Och med folk som glodde på min bak (förmodligen inte för att den var snygg utan för att försöka se så mycket som möjligt så att de kunde återberätta historien om mannen som bajsat på sig så äckligt detaljerad att lyssnarna skulle till att spy) lämnade jag platsen i halvspringande gemak utan att så mycket som att snegla bakåt.