Kategori: Novell
Mamma, pappa, barn..?
Mamma, pappa, barn..?
Så länge jag kan minnas har jag bott innanför de vita, kala, tråkiga väggarna på barnhemmet här i Uppsala. Men en gång har jag haft föräldrar. Varför de lämnade bort mig vet jag inte. Men varje gång det kom någon till barnhemmet för att hämta en unge, hoppades jag på att de skulle välja mig.
Just idag var en sådan dag då jag förväntansfullt satt och tittade på de unga paret som kommit. Kvinnan hade ett ganska alldagligt utseende, men mannen var intressant. Jag tror att han var italienare.
Jag och min bästa vän, Jasmine, tittade nyfiket på dem och blev väldigt glada när vi såg dem gå emot oss. Jag kunde knappt tro det! De var på väg emot mig! Eller? En våg av besvikelse sköljde över mig. Paret stod framför Jasmine och undrade om hon ville följa med dem hem. Jasmine nickade svagt och gav mig ett leende, som jag tyvärr inte kunde besvara, just då. Jasmine var överlycklig! Hon drog iväg med mig och kramade mig samtidigt som hon lovade att hålla kontakten med mig. Då först log jag. Jag skulle ju så klart vara glad för att min bästa vän skulle få en familj. Och få ett ordentligt liv. Men jag var besviken.
Nästa dag då, jag tog farväl av Jasmine grät vi båda. Efter ett tag var hon tvungen att hoppa in i bilen och åka. Jag stod kvar på trappan och vinkade. Då jag tänkte för mig själv att en dag, en vacker dag, så ska jag med få en familj, och ett liv.
Skriven av: Annika Beggren
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell