Kategori: Novell
Man vet aldrig
Min mor lagade alltid för mycket mat.
”Man vet aldrig vem som kommer förbi”, brukade hon säga.
Ingen kom någonsin förbi.
Tre år efter hennes död lagade jag soppa för en person. Två morötter, en lök, sju deciliter buljong. Jag följde receptet noggrant.
När receptet sa att jag skulle salta efter smak lade jag ifrån mig skeden.
Det var en märklig instruktion. Hur skulle man veta hur något skulle smaka innan det var färdigt?
Jag tillsatte lite salt, smakade och tillsatte lite till. Snart var soppan för salt. Jag spädde ut den tills den inte smakade någonting alls.
Min mor hade aldrig använt recept. Hon smakade direkt ur sleven, rynkade pannan och lade till något. Ibland blev maten god. Ibland inte. Dagen efter åt hon resterna.
Jag stod vid spisen och väntade på att soppan skulle bli färdig.
Det hade jag gjort länge. Först skulle jag bli klar med skolan, sedan få ett arbete, en egen bostad, lite mer pengar. Jag hade trott att livet skulle börja när allt var på plats.
Soppan började svalna.
Jag satte mig vid bordet och åt. Den behövde mer salt, men jag lät den vara.
När jag var klar fanns det två portioner kvar. Jag hällde dem i en matlåda och ställde den i kylskåpet.
Nästa morgon tog jag med den till arbetet.
Vid lunch satte jag mig bredvid en kollega som jag aldrig brukade prata med. Han hade glömt sin mat och satt och läste något på telefonen.
”Vill du ha hälften?” frågade jag.
Han såg förvånad ut, men flyttade undan telefonen.
Jag öppnade matlådan.
För första gången smakade soppan precis som den skulle.
Skriven av: Mjukiskaninen
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Angelina Lundström
Jag ber till universum att någon ska finna de texter som jag har skrivit i min ensamhet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell