Martin och Amadea

Det är fredagskväll, klockan är tjugo över tio. Martin sitter i soffan tillsammans med Jakob och Nathalie, de har nyss kollat på film inne i ett av rummen på ungdomsgården. Martin tar en klunk coca-cola och kollar på mobilen hur mycket klockan är, fem i halv elva är den. Ungdomsgården stänger om 35 minuter, han börjar göra sig i ordning. Martin går bort till kapprummet och tar på sig jacka och skor, sist ryggsäcken. Ute i mörkret susar bilarna snabbt som blixten, månen lyser högt uppe i skyn. Martin beger sig mot busshållplatsen, där står flera personer i en lång kö bredvid bussen. En person i taget går in i bussen, det dröjer inte länge förrän det är Martins tur att blippa kortet.

Inne i bussen är det lagom varmt, han ser den rullande texten susa förbi. Lamporna i taket lyser, plötsligt stängs dörrarna. Bussen kör iväg, Martin tittar ut genom fönstret. Han ser sig själv i spegeln, regndropparna rinner långsamt ner på utsidan av fönstret. Efter en stund trycker Martin på stoppknappen, han kliver av bussen och går med raska steg bort till trapporna, som leder bort till hans lägenhet. Ljudet från bilarna blir allt tystare, snart hörs ingenting förutom hans fotsteg. Martin tar en till klunk coca-cola, det finns inte så mycket kvar i burken. Bara en fjärdedel, han sveper den sista klunken i ett nafs. Martin krossar burken med sina händer, han lägger den i bakfickan. Plötsligt får Martin syn på någonting, han springer nerför trapporna och bort till en stor ek. Där får han syn på någonting riktigt obehagligt, under den stora eken syns en stor svart skugga. Vem är det som gömmer sig under eken? Är det en människa? Är det ett djur? Är det Pennywise från filmen Det? Martin tar ett djupt andetag och tittar under eken, det är ingenting där. Han tar fram sin mobiltelefon och tänder ficklampan, där står en ung tjej med vit jacka och trasiga jeans. Hennes hår är kolsvart, hon ser skräckslagen ut.

“Vem är du?!” frågar den unga tjejen.

“Jag heter Martin, vem är du?” frågar Martin.

“Jag heter Amadea.”

“Vad gör du ute så här sent, fryser inte du?!”

“Jo, jag fryser jättemycket! Du måste hjälpa mig!”

“Vart bor du någonstans?”

“I Jarlaberg.”

“Bor du ända där borta, hur kommer det sig att du är just här?”

“Mina föräldrar bråkar mycket och jag står verkligen inte ut med det, jag bestämde mig för att rymma. Nu har jag ingenstans att ta vägen, jag är trött, jag fryser, jag är hungrig, och jag är ledsen.”

“Du kan få bo hemma hos mig, mina föräldrar är på en kryssning och min storebror sover över hos en kompis.”

“Får jag det?!”

“Ja, det får du.”

“Åh gud vad du är snäll, vad hade jag gjort utan dig?”

“Du hade suttit under den stora eken och frusit ihjäl, antar jag.”

Martin och Amadea går bort till lägenheten, Martin tar fram sina nycklar och låser upp porten. De går upp för trapporna och bort till dörren, han stoppar in nyckeln och öppnar den. Martin tänder lampan i hallen och hänger av sig jackan, Amadea stänger dörren och pustar ut.

“Välkommen hem till mig, känn dig som hemma”, säger Martin.

“Tack!” säger Amadea.

Martin går bort till köket och kollar vad som finns, i kylen hittar han en halv falukorv och en matlåda med väldigt lite makaroner.

”Vill du ha falukorv och makaroner till middag?” frågar Martin.

”Ja, det vill jag!” säger Amadea.

Martin skär upp några bitar av falukorven och lägger den på en tallrik tillsammans med makaronerna, sen värmer han maten. Två minuter senare piper det till bortifrån mikron, han tar ut tallriken och lägger den på köksbordet. Amadea kommer in i köket och slår sig ner.

”Hoppas att maten smakar”, säger Martin.

Amadea äter en bit av falukorven och dricker ett glas mjölk, Martin slår sig ner.

”Det här var riktigt gott, ska inte du ha lite falukorv?” säger Amadea.

”Nä, det behövs inte. Jag har redan käkat middag, men tack ändå”, säger Martin.

”Hur länge är dina föräldrar borta på kryssning?”

”De kommer hem imorgon, vid 9-tiden borde de vara hemma igen.”
”Okej.”

”Varför bråkade dina föräldrar?”

”Min pappa är alkoholist och min mamma är raka motsatsen. Hon är nykterist, det tycker jag är riktigt bra.”

”Hur länge har din pappa varit alkoholist?”

”Han började dricka i vår ålder, dricker dina föräldrar någon alkohol?”

”Nej, de dricker endast när det är speciella högtider. På julafton till exempel.”

Amadea äter lite av falukorven och dricker upp mjölken, sedan dukar hon av. Efter middagen går Martin och Amadea bort till Martins rum, de slår sig ner vid hans säng.

“Jag är trött”, säger Amadea.

“Jag med”, säger Martin.

“Vi kanske ska gå och lägga oss, eller vad säger du?”

“Jag tycker att vi går och lägger oss om fem minuter.”

“Okej.”

“Amadea?”

“Ja, vad är det?”

“Det här kanske inte är rätt tillfälle att fråga.”

“Jo, berätta! Säg vad som helst.”

Martin funderar en stund, sen säger han:

“Jag älskar dig.”

“Det gör jag också, du lät mig få komma in i värmen. Inte bara det, du tog hand om mig.”

“Äsch! Jag gav dig en tallrik med falukorv och makaroner, och ett glas mjölk. Det är väl inte så mycket, eller vad säger du?”

“Det är tillräckligt mycket, nu vill jag sova.”

“Då gör vi det då.”

Martin och Amadea går och borstar tänderna, sedan går de bort till föräldrarnas sovrum och kryper ner i sängen. Den natten händer det någonting oväntad, lamporna är släckta. Inne i lägenheten är det knäpptyst, det enda som hörs är Martin och Amadeas andetag. Plötsligt hörs en smäll, Martin och Amadea hoppar till. De kliver upp ur sängen och öppnar dörren sakta och försiktigt. Ute i hallen står Amadeas pappa med en pistol i ena handen och en 2 liters flaska med vodka, Amadea och Martin tittar skräckslagna på varandra.

“Vem är det där och varför håller personen i en pistol för?!” viskar Martin.

“Det är min pappa som har blivit full, han brukar gå hem till okända människor och göra riktigt hemska saker!” viskar Amadea.

“Vad ska vi göra för något?”

“Vi måste få ut honom ur lägenheten.”

“Hur ska vi lyckas med det?!”

“Lugn, titta här!”

Amadea tar upp en väckarklocka och kastar ut den genom dörrspringan, klockan går sönder i tusen bitar. Pappan rusar bort till vardagsrummet och ser efter, ingenting är där förutom väckarklockan. Det blir tyst en stund, plötsligt hoppar Amadea rakt på honom. Hon tar tag i pistolen och räcker över den till Martin, pappan skriker av ilska:

“SLÄPP MIG!! Du ska få för det här din snorunge!!”

“Martin! Skjut honom!” ropar Amadea.

”Varför det?! Skulle vi inte få ut honom ur lägenheten?!” skriker Martin oroligt.

”Vi hinner inte, om du inte skjuter honom nu så tar han pistolen ifrån dig!”

Martins händer darrar av förskräckelse, han försöker sikta på pappan. Men det går inte, han siktar allt vad han har. PANG! Ett skott hörs från pistolen, vem har han skjutit? Han släpper pistolen och ser efter, pappan är död. Men vart är Amadea?! Jo, hon ligger bredvid honom med blod i hela ansiktet!

”Amadea, lever du?!” frågar Martin oroligt.

Hon svarar inte, Martin kollar hennes puls.

”Snälla Amadea, vakna!” snyftar Martin med tårar i ögonen.

Amadea andas inte, hon är död. Martin sjunker ihop på golvet, han står inte ut mera. Martin lyfter upp pistolen långsamt och riktar den mot sitt huvud, Han är osäker på om han ska skjuta eller inte. Då händer det någonting som inte får ske, Martin råkar trycka ner avtryckaren. Det hörs en smäll, från Martins huvud forsar blodet. Han, Amadea och pappan är döda allihop, ingen annan kunde rädda de.

Anonym författare

Jag tycker om att skriva berättelser, göra egna filmer och umgås med kompisar. Jag är en amatörfotograf som älskar att fotografera och jag har ett starkt intresse av fåglar. Min största passion i livet är att göra egna filmer och skriva barn- och ungdomslitteratur.
Anonym författare är medlem sedan 2017 Anonym författare har 11 publicerade verk