Menar du det? (Del 2)

Liwe

När jag öppna dörren så kände jag igen killen som stod framför mig, jo jag hade sett han på min skola man kunde inte glömma hans ansikte , hans perfekta näsa och hans leende mun och pricken över i:et han bakåtslickade bruna hår som låg perfekt på hans huvud. Jag kom på att man skulle ju säga nått nu så jag sa:
- Hej det är jag som är Liwe. Du kan kalla mig Lis. Sa jag
- Okej jag är Alexander. Du kan kalla mig Alex om du vill. Sa Alex
Jag kolla på Alex och sa
- Ska jag visa runt dig?
- Ja gärna sa Alex
Jag visa runt han i min lilla tvåa som var för stor för mig. Jag kolla hela tiden på Alex i smyg så klart men hela tiden kom Luckas ord i mitt huvud: Jag älskar dig Liwe kom ihåg det. Jag måste komma ihåg det. Efter jag hade visat runt Alex hela lägenheten sa jag:
- Har du bestämt dig än Alex? Sa jag
- Ja det har jag Lis men jag har en fråga hur mycket kostar det?
Jag fick tänka en stund för jag hade inte tänkt ett pris men tvåtusen låter bra jag säger nog det.
- Jag säger tvåtusen för rummet och mat men lite mat får du betala.
Jag såg Alex konstiga min och sa för att rädda samtalet alltså:
- Har du några grejer som ska hit eller?
- Nej det här är mina grejer och jag såg att det fanns en säng och ett skrivbord det är allt jag behöver. sa Alex och pekade på sin väska.
- Okej? Jag ska gå snart ska träffa vänner men jag kan stanna hemma så vi kan lära känna varann om du vill?
- Nej det behövs inte jag klarar mig jag tänkte ändå sitta och läsa på schemat jag fick i dag. Jag hatar verkligen att gå vilse första dan.
Jag såg på Alex när han tog upp bunten med papper som han hade i handen. Jag börja smått le när jag såg det när jag börja tänka på när jag börja skolan jag hade just flyttat hit och första dan gick jag vilse hela tiden men som tur var det att Luckas var där med mig första dan och rädda mig.
- Okej då vet jag men om det är nått så ring mig bara okej? Sa jag
Jag gav Alex lappen med mitt mobilnummer och han sa.
- Okej men jag tror att jag klarar mig själv.
Jag hämta min väska som låg på matbordet och sa för mig själv: varför sa jag vänner jag har ju en dejt med Luckas varför kunde jag bara säga som det var? Jag kolla på Alex där han att i sitt rum nu och läste papprena noga. Han var söt men Luckas är sötare så de så och så har han säkert en flickvän som är mycket sötare än mig och om inte så skulle han säkert tycka att jag är fånig. Jag hörde det ringa på dörrklockan och jag sa till Alex.
- Du jag går nu, men om det är nått så ring Hej då! sa jag
- Okej jag har det bra ha det så roligt eller nått. Sa Alex
Jag gick fram till garderoben och tog fram min röda jacka som Luckas hade köpt till mig. Jag gick fram till dörren med mitt tillgoda leende och öppnade dörren och där stod Luckas och jag kramade han lätt och sa .
- Hej det här Alexander min rumkompis Luckas. Sa jag
Och pekade på Alex
- Alexander, Luckas. Luckas, Alexander. Sa jag och såg hatet i Luckas ögon.
- Hej trevligt att träffas! Sa Alex - Detsamma sa Luckas. Sen gick vi ut.

Skriven av: josse1999