Militärkvinnan

EN BERÄTTELSE OM ONDSKA


När Leila anlände till militärförläggningen visste hon inte vad hon hade att förvänta sig. Men hon märkte genast att ett kvinnligt befäl verkade fientligt inställd mot henne. Det var en mörkhårig kvinna med ljust olivfärgad hy. Leila gissade att hon ursprungligen hörde hemma någonstans i Centralamerika. Kvinnan var inte alls ful. Men en aning manhaftig. Hon var nästan en decimeter längre än Leila. I ett försök att se lite mer kvinnlig ut hade hon flätat det långa håret på ett vackert och konstnärligt sätt. Det hjälpte nu inte upp det maskulina intrycket speciellt mycket. Hon såg alltjämt ut som en riktig militär i sin uniform.

-Hon är alltså vän med de där svinen, sa militärkvinnan nästan hätskt.
-Tja inte riktigt. Hon är snarare bekant med dem. Man kan säga att hon betyder mer för dom än tvärtom, svarade Eric som varit den som tagit med Leila till basen. Han jobbade inom underrättelsetjänsten och hade kunnat utnyttja sina kontakter för att komma i kontakt med Leila.
-Hur kommer det sig.
-Det är en lång historia. Hon har faktiskt ingen kontakt alls med dem.
-Men hon är muslim.
-Ja delvis. Hennes far är det. Men hon tar väl inte sin religion på största allvar.
-Att hon är muslim räcker för mig. De muslimska männen är avskum och kvinnorna är menlösa våp som inte fyller någon viktig funktion överhuvudtaget.
-Dom föder ju nya muslimer.
-Desto större anledning att decimera deras antal.

Leila hade lyssnat på samtalet med stigande förvåning. Trots att hon inte behärskade engelska fullt ut förstod hon mer än väl vad de pratade om. Hon var mycket konfunderad över vem de kunde tänkas tala om som påstods känna henne. Hon hade också blivit mycket fientligt inställd mot militärkvinnan under samtalets gång. Hon bestämde sig för att vara på sin vakt mot henne. Leila hoppades att kvinnan överhuvudtaget inte skulle tilltala henne. Hon kände sig kränkt och diskriminerad. Den avskyvärda militärkvinnan hade överhuvudtaget ingen rätt att prata om henne på det sättet. Därför gav hon inte kvinnan någon som helst notis.

-Åh gud jag hatar dom. Det är deras fel att Jason är död, nästan kved militärkvinnan. Eric lade armen om kvinnan och försökte trösta henne.
-Lugn, jag förstår att det är smärtsamt för dig men jag lovar att vi kommer att hämnas Jason och de andra som dog i attentatet. Det är alla de inblandades önskan. Och dom har makten i sin hand att verkligen verkställa det. Och du kan få ta ut hämnden lite i förskott redan idag. Eric fick ett tacksamt leende som svar på löftet han gav till kvinnan. Leila undrade vad det löftet skulle innebära för henne. Inom henne växte en stark motståndskraft och kamplust fram. Tänkte dom ge den avskyvärda kvinnan upprättelse på hennes bekostnad så skulle de få se på andra bullar. Eric tog nu med sig Leila till en av byggnaderna som fanns i området. På vägen dit frågade hon om samtalet som hon just hade lyssnat till. Han sa bara att hon inte behövde oroa sig. De tänkte inte göra henne illa på något sätt. Men Leila blev inte lugnare av de orden. Hon fick än mindre anledning att känna sig lugn när hon såg att militärkvinnan följde efter dem in i byggnaden. Hon följde till och med efter dem in i samma rum. Nu började Leila känna sig riktigt orolig och obehaglig till mods. Och än värre blev det efter några minuter när Eric lämnade dem ensamma med varandra. Men Leila var på sin vakt. Hon var redo. Skulle någon bli överrumplad så var det i alla fall inte Leila. Plötsligt hör hon en röst i sitt huvud som varnar henne för en förestående fara. Den uppmanar henne att agera snabbt. Annars kommer det att vara för sent. Rösten påstår att militärkvinnan är ett hot mot henne och att hon kanske aldrig kommer levande därifrån. Leila undrar vad rösten är för något och var den egentligen kommer ifrån. Men hon bestämmer sig för att ändå lyda rösten. Om dessa människor tänker skada henne tänker hon själv i sin tur tillfoga dem så mycket skada hon bara hinner. Innan hon ens tänkt tanken klart riktar hon bakifrån ett våldsamt slag mot militärkvinnan. Hon hade varit oaktsam nog att vända ryggen till Leila. Ett ödesdigert och klumpigt misstag av kvinnan. Leila använder långsidan av underarmen när hon slår till. Slaget träffar snett över kvinnans nacke. Leila blir förvånad över den enorma kraft som hon lyckades uppbåda i slaget. Kvinnan faller framstupa rakt i golvet. Leila går snabbt fram och vänder på kvinnan. Sedan sätter hon sig gränsle över kvinnan och tar strupgrepp om hennes hals. Sedan börjar hon klämma åt allt vad hon orkar. Plötsligt så svartnar det för Leilas ögon och hon faller själv ihop.

Snart kvicknar Leila till. Hon undrar vad som hände men misstänkte att smärtan i hennes huvud har något med saken att göra. Hon hade blivit nedslagen. Och det var Eric som i sista stund kommit in och slagit till henne. Han hade räddat militärkvinnans liv.

-Jag trodde inte att hon var så stark, säger militärkvinnan till Eric.
-Vi varnade ju dig men ändå vände du ryggen till.
-Jag trodde inte att hon skulle ha någon chans mot mig. Det har ju ingen haft hittills.
-Men du hade fel.
-Ja det hade jag men hon borde straffas för det. Kan vi inte ställa henne inför rätta för mordförsök. Leila lyssnar på samtalet mellan de båda. Hon känner sig fortfarande irriterad.
-Men hur ska vi förklara att hon befinner sig på en av våra baser. Och att hon inte är här frivilligt ens. Dom skulle börja ställa obehagliga frågor som vi inte har några bra och trovärdiga svar på. Vi är helt enkelt tvungna att släppa henne.
-Kan vi inte bara döda henne då, frågar sedan militärkvinnan efter några sekunders funderande.
-Det har vi inte tillåtelse till. För min del kunde vi gått göra det men det har aldrig varit deras avsikt att döda henne.
-Synd
-Ja men det är dom som bestämmer. Leila drar en tyst suck av lättnad över det Eric just sagt. Det betyder att hon i alla fall kommer att kunna komma därifrån med livet i behåll.

Inom någon timme så sitter Leila ombord på ett plan som ska föra henne hem. Hon är tagen av det som hänt. Hon vet nu att riktig ondska existerar. Hon hoppas att slippa få träffa dessa människor någonsin mer. Om hon skulle ha oturen att träffa dem igen tänker hon inte tveka att döda dem om det skulle bli nödvändigt. Såvida de inte hinner döda henne först. Att döda var något totalt främmande och t o m skrämmande för Leila. Men med tanke på den ondska som hon mött skulle hon kanske inte ha något val. Leila ryste när hon tänkte på hur mycket ondska framför allt militärkvinnan hade utstrålat. Men snart skulle hon vara hemma i den trygga vardagen igen. Planet gick in för landning. Snart skulle allt vara som vanligt igen. Och det som hänt skulle bara kännas som en avlägsen mardröm för Leila.

Skriven av: Ellen