Min dolda kärlek

Jag har varit kär i henne i 2 år och vi älskar varandra sedan länge men vi har ingen aning om vad som händer i år.Jag funderar aldrig på att skilja oss från varandra. När vi är tillsammans känner jag att mitt liv är komplett.Jag behöver inget mer hon är mitt allt och jag vet att hon har samma känslor som mig.

Vi kan inte träffas varje dag som vanligt men vi har kontakt på telefonen men ibland kan hända att hon får inte ha sin telefonen för att hon har inte sin familjs tillstånd att ha telefon och använda.Ja! hennes familj är strikt de kontrollerar henne. Flera gånger hände det att hennes mobil är stängd i flera dagar.Jag kan inte berätta hur jag känt när flera dagar gick utan att jag träffade och pratade med henne.Jag var helt tokig och jag kände att någon trycker mig under,under grav eller helvete,jag kände inte att jag är en människa som andra,livet var mörkt och en del av min kropp brann.Jag tänkte för mig själv att bara en gång om jag fick lyssna på hennes röst skulle det vara lugnt om jag dog.På min mobilskärm har jag hennes bild eftersom jag känner att min mobil är en del av min kropp.

Eftersom hennes familj inte vill att hon ska hälsa någon pojke så får vi absolut inte promenera,njuta eller gå till restaurangen tillsammans som vanligt så på grund av den tuffa situationen gjorde vi allt som var möjligt. När vi möts går denna spännande tid jättesnabbt.Jag förstår inte faktiskt varför rolig tid försvinner snabbt som en ögonblicket.

Vi studerar inte i samma skolan för att hon är tjej och jag är kille och vi får inte vara i en skola.Varför?Jag får ont när tänker på det samhället,ett tufft samhälle. Jag tyckte inte om vårat samhälle och jag brukar inte tänka mycket på det för att jag ville vara glad och brukar ignorera allt,vem som säger,vad som sägs,vad någon tänker om oss.Jag lärt mig just att ignorera de saker som kan ge dig sorg,om du vill vara glad.

I samhället där vi bor är det förbjudet att skoja,skratta eller Hålla handen på ditt motsatta kön framför folk.Du kan aldrig tänka att ska kyssa framför folk,det är olagligt i samhälle också i regionen. Även om jag får ont när folk ser eller pratar om kärlek och att det är fel,försöker jag att berätta till att de förstår.Jag säger till såna folk: varför ser du kärlek som brottslighet.Varför är du inte glad när ditt samhälles folk är glada?Om du fortfarande inte förstår vill jag bara sparka dem men jag kan inte göra det. der är bättre för mig att sluta diskutera och lämna platsen.
Ibland tänker jag att de lever i en öken på 1500-talet, där de har ingen kontakt med andra länder.De vet ingenting om fred,att det finns en sak nästan i hela världen som heter frihet.
Jag är rädd,mycket rädd när vi träffas ute någonstans där det finns mycket folk,eftersom när människor ser oss tillsammans i detta tuffa samhälle ser folk älskare som en fiende.Jag har sett när folk slår älskare,jag har sett när folk samlades runt älskare för att älskare inte ska rymma och folk börjar snacka skit och älskare ska skämmas.

Hon bor i närheten av en park.Varje dag när hon går till skolan korsar hon oftast parken och denna gård var vår mötesplats. En kväll ringer hon.Precis när jag trycker på svarsknappen hör jag att hon gråter och skriker. Jag frågar vad som hänt men hon kan inte prata. Hon är inte lugn och jag förstår att något hade hänt som jag inte förväntade mig; jag frågar inte henne att vad som hänt. Jag försöker bara lugna henne först och sen frågar jag om händelse efter några minuter.Hon svarade mig:

Vår kärlek är borta,det finns ingen kärlek mellan oss. Föreställ dig att du aldrig sett mig.

Men jag vill veta vad hänt för vilket problem ska jag tänka så.
Hon svarade mig att om jag älskade henne och ville att hon skulle ha en bra framtid och vara lycklig, då skulle jag aldrig tänka på henne. Hon så också att det här var vår sista konversation och att jag skulle ta bort våra minnen.
Den sista hon sa var att om jag såg henne på vägen skulle jag försöka att inte komma nära henne. Hon sa:

-Jag lovar att det blir bättre för oss båda.

självklart vill jag att hon ska ha en bra framtid och att hon ska vara glad men jag kan inte sluta tänka på vad som hänt och jag kan aldrig glömma henne men hon lovade att det finns en orsak men att hon inte kan säga.

Jag bestämde att jag inte ska ringa eller försöka att träffa henne till att hon ringer mig, så länge hon vill kan jag vänta och vänta.

Skriven av: Abid