MIN RESA GENOM TONÅREN OCH DEN FÖRSTA TJEJEN JAG SOM FÖLL FÖR

Glöm alla klicher, stereotypes om lesbiska som du får se i filmer då en eller båda av tjejerna är förvirrade, osäkra eller att de är en kille emellan deras kärlek. Såna filmer man verkligen tröttnar på, för allt är inte sorligt och det är inte alltid så som i filmerna.

Det här är min berättelse om hur jag kom ut, min resa genom tonåren och om min första kärlek.
Mitt namn är Julia, Jag är 20 år nu och hela mitt liv vändes upp och ner år 2014. Och för att förstå mig bättre så kan jag berätta lite mer om mig själv, jag har alltid varit en blyg, tyst, ensam och lugn tjej som inte vågade säga mycket. Men 2013 fick jag en ny start, jag fick börja gymnasiet med människor som jag inte kände. Med all den förändring fick jag en ny start, en ny början där jag kunde förbättras och bara vara jag. Det tog inte lång tid tills jag började prata mer, vågade ha presentationer framför min klass, vågade klä mig så som jag ville, jag fick växa och jag kändes som en helt ny människa. Men det var ett stort steg kvar, att komma ut som lesbisk var inte det lättaste, då jag inte kände några lesbiska och visste inte hur mina vänner och familj skulle ta det men sakta och säkert så fick jag ta tag i det. Jag började med min pappa, lillebror, mormor och mina närmaste vänner. Alla var glada och otroligt öppna med det så det var en otroligt bra känsla. Men sen berättade jag för min mor som inte tog det seriöst och rakt ut skratta i mitt ansikte, jag tog det hårt men jag hade än några steg kvar tills jag var helt ute ur ”garderoben”. Med mina vänner stöttande så skrev jag ett inlägg på facebook då jag ville visa alla att jag inte längre var rädd för vad dom skulle tycka och jag ville visa alla som genom de 12 åren som har mobbat mig inte längre kunde trycka ner mig. Otroligt många var glada och det var helt underbart. Mamma fick vänja sig vid det och har blivit mer öppen. Men nog med det, för nu börjar min berättelse om min resa och min första riktiga kärlek.

Det var maj 2014 och jag hade precis kommit ut som lesbisk så anmälde mig till en dejting sida just för HBTQ bara för att få lära känna flera av HBTQ. Jag vet, jag vet... det låter inte särskilt romantiskt men jag var ny och det är inte så lätt att hitta någon bara så där på stan för det står inte direkt homo i pannan på oss. Men jag började skriva med många på denna dejting sida och äntligen hittade jag henne. En tjej, låt oss kalla henne för Sara.

Sara hade ljus gröna ögon, långt brunt hår, stort vackert leende som gjorde alla runt om henne glada. Hon var 17 år så hon var i samma ålder som mig. Hon hade en väldigt tuff stil med bomberjacka, chinos och långa tröjor och var konstnärlig och hade många egna tavlor .
Vi klickade direkt, vi hade samma intressen, musik stil och båda hade precis kommit ut som lesbisk. Vi skrev från morgon till kväll och ibland ringde hon upp mig så vi kunde somna till samtalet. Hon bodde 2 timmar ifrån mig så det tog några månader tills jag hade sparat ihop till en biljett och jag var så nervös så jag sköt fram det hela tiden. Men till slut var det dags, det var augusti och jag tog första tåget som gick 08:00 så jag skulle va framme 10:30, jag hade med mig en resväska med kläder och en påse med några rosor och en champange som min vän hade köpt ut till mig.

Det var många stop mellan andra städer och alla gånger som tåget stannade ville jag hoppa av för det kändes som att mitt hjärta ville ut och min hjärna ville inte fungera, det var som om stenar rullade om kring där inne, jag var så nervös. Det var första gången som jag skulle träffa en tjej som jag faktiskt var lite kär i och jag visste inte om hon skulle gilla mig och jag var rädd att hon kanske inte hade varit där när jag kom fram eller om hon skulle ta en titt och sen springa för livet hem igen. Det var så många tankar som flög runt. Jag visste att hon hade skola så jag kunde inte smsa henne om hur nervös jag var.

När jag satt där på tåget och hade ångest och panik så fick jag ett sms. Hon skickade en bild på hemlagad sushi och skrev att hon skolkade från skolan för att hon ville överaska mig med mat och se till så jag inte bytte tåg hem istället. Jag blev så glad, min nervösitet lugnade ner sig. Vi båda var nervösa men jag var mest nervös. Hon hade testat förhållanden med killar innan hon kom ut som lesbisk medans jag hade aldrig haft något förhållande med någon förut, med tanke på att jag alltid har vetat om att jag är lesbisk men inte hade varit ute ur ”garderoben” så länge. Så jag hade ju aldrig haft ett förhållande med en tjej, bara pussat men det har ju aldrig varit en speciell puss. Så detta var skillnad, detta betydde ju något för mig. Detta var ju något viktigt och något jag inte ville sumpa. Och känslan av att inte veta vad som skulle hända gjorde mig mer nervös.

Tåget var äntligen framme, alla gick av och jag kan lova att jag var sist ut. Jag stod vid dörren länge innan jag tog steget ut, men händerna fulla gick jag långsamt ut och letade fram en bänk. Mina ben och händer skakade av nervösitet och jag kan säga att det var inte kul att sitta där och se så vilsen ut. Jag tittade mig och kring och såg henne inte och min första tanke var att hon såg mig säkert och sprang hem. Men efter en stund så hör jag någon ropa på mig och så ser jag henne. Och där va hon med sin stora leende, hon kom i full fart nästan som om hon skulle tackla mig men istället får jag en stor kram. Hon höll fast länge och allt jag kunde tänka på va att få hålla kvar henne, jag kände mig trygg. Jag kände redan då att jag var stört kär i henne. Det kändes som att kramen höll i 15 minuter men egentligen bara var i 5 minuter, men alla runt om oss försvann och allt jag kunde tänka på var henne i mina armar. Hon hjälpte till med väskan och blev riktigt glad över champange flaskan och blommorna, påväg till henne så pratade vi nästan i munnen på varandra, vi var så glada att äntligen få träffa varandra och bara vara i varandras närhet. Hon bodde själv i en liten lägenhet som var 5 minuter ifrån hennes skola så vi hade mycket frihet. När vi kom hem till henne så gjorde vi klart sushin, pratade och pratade i flera timmar och till slut så blev vi trötta och vi insåg att vi hade pratat i nästan 6 timmar. Klockan var vid 19 tiden och vi satte på Skönheten och odjuret och skålade för att vi hade hittat varandra. Det var nu jag blev nervös igen för vi satt nästan på varandra och höll hand och tittade på filmen, jag började känna hur varm jag blev och visste att min hand skulle bli aldelles svettig och det hade ju varit otroligt pinsamt och oromantiskt om jag hade sagt att min hand kommer börja läcka svett så jag öppnade fönstret och sen när jag skulle sätta mig så såg jag att vi hade kommit till den delen i filmen när belle och odjuret står och dansar. Och Sara kommenterade att hon önskar att hon kunde dansa, så jag torkade av mina händer på shortsen och bad om hennes hand för en dans. Så jag stod där och lärde henne dansa vals. Jag kan inte ens förklara hur vacker hon va i mina ögon, allt med henne gjorde mig galen inombords, hon var helt fantastik. När vi hade dansat klart så fnissade vi och höll om varandra och från ingenstans så kysste hon mig. Precis som en film så stannades allt och blev tyst, mitt hjärta bultades hårt och jag tappade alla ord. Vi stod där ett tag och kysstes, vi märke inte ens att filmen var slut förrän min mobil ringde och förstörde stunden. Jag svarade inte utan vi satte mobilerna på vibration och satte oss i soffan och myste en kort stund, hon kände att jag var nervös igen så hon började kasta prynadskuddar på mig och där satt vi och hade kuddkrig tills klockan var runt 23 tiden. Sen låg vi där och kysstes i timmar och fortsatte in emot hennes sovrum. Hon hade ett stort fönster så man kunde se upp mot himlen, vi låg där kysstes tills kläderna var av. Vi myste hela natten tills solen kom upp och vi somnade tidigt på morgonen.

När vi vaknade var vi vrål hungriga, så vi gick ut och köpte varsin sallad och satte oss ute vid vattnet och njöt av värmen. Detta var den lyckligaste tiden i mitt liv, min första kärlek, min första tjej som jag hade samlag med, min första allt.

Söndagen var det dags att åka hem igen, vi var båda riktigt nere och var inte riktigt glada över att helgen redan var över och att jag skulle hem. Men vi lovade att vi snart skulle ses igen. På tåget hem så kunde inte mina tårar sluta rinna och allt jag kunde tänka på att det skulle kanske vara svårt att ha ett förhållande då hon bodde 2 timmar i från mig och att vi kunde bara ses en eller två helger i månaden, jag var rädd att hon kanske skulle försvinna med tiden. Hon hade skickat ett sms och skrev att det var första gången som hon hade känt sig så hel med någon förut och att hon var glad över att vi började skriva och att hon inte ångrar något. Så det var bara jag som hade hjärnspöken och inte kunde sluta vara negativ, men vi skrev och dessa negativa känslor jag hade började försvinna. Aldrig hade jag träffat någon som kunde va en sådan positiv del av mitt liv och som kunde göra mig så modig och stark innan.

En månad hade gått sen vi sågs senast och vi bestämde oss för att träffas fast att vi skulle mötas i mitten, så vi träffades i göteborg och tillbringade dagen med varandra, mat och dans. Vi gick till en HBTQ klubb där dom hade 16+ den kvällen. Vi dansade med varandra tillsamans med en massa andra människor som var som oss. En plats där man inte behövde känna sig dömd av någon utan alla var en. Det var bögar, lesbiska, transexuella, bisexuella och heterosexuella i denna bar och ingen behövde känna sig rädd utan alla prata med alla och vi skrattade ihop, dansade med alla, allt var perfekt. Jag hade snyggaste tjejen där i mina armar och lärde känna många nya människor som än idag är mina vänner. Mot kvällens slut så var det dags att jag och Sara fick gå skilda vägar igen, vi pussades hej då och jag gick på tåget hem.

Allt i mitt liv var perfekt, jag hade växt som person och jag hade mer vänner än jag någonsin hade haft innan och jag hade en flickvän. Sara och jag fortsatte att träffas och vi besökte olika nya städer tillsamans och sov på vandrarhem.

Tyvärr, långsamt men säkert så började vi växa ifrån varandra, vi bråkade rätt mycket i slutet för att hon hade strulat med en annan tjej en helg då jag inte kunde komma till henne. Jag var ledsen och helt förstörd men jag visste att allt inte håller för alltid men att personen man älskade mest kunde svika en på det sättet var inte okej. Vi bestämde oss för att ta en paus från varandra och gå skilda vägar ett tag. Jag fortsatte med mitt liv, jag hade fyllt 18 år i April och precis börjat 2an i gymnasiet. Jag var än ledsen över att mitt förhållande som bara höll i nästan 6 månader var över men det var dags att bryta mig ut. Jag försökte tänka positivt om allt, pluggade hårdare i skolan, tränade mer än vanligt och bara försökte få bort allt negativt ur mig.

En dag så fick jag ett sms, de var ifrån Sara. Hon frågade hur jag mådde och vi började skriva lite smått igen. När hon skrev var det som ett litet hål i mitt hjärta öppnades igen och smärtan kom tillbaka men vi skrev ändå. Och jag hade bestämt mig för att vi kunde vara vänner och inget mer.
Detta var en stor del av mitt liv, det var både bra och mindre bra händelser under min resa till den person jag är idag. Men tro mig, det var värt. Jag är glad och kommer alltid vara glad över att jag träffade Sara för med henne så lärde jag känna nya människor, lära känna nya städer och jag har fått känna känslan av hur kärlek känns. Från att vara den tjejen som var tyst och inte sa mycket som satt längst bak i hörnet i klass rummet, med stora headsets, långt hår och små raka glasögon. Till den person jag är idag som är stark, pratglad, trevlig och mitt hår är kort med en riktigt fräsch undercut, så det är lite pojkigt, pilot glasögon och jobbar nu som kriminalvårdare. Så alla mindre bra händelser och otroligt bra händelser i tonåren är bra alltihopa för det gör så att vi växer, vi lär oss av misstagen och vi får uppleva en helt ny värld när vi bara vågar. Tack vare henne så har jag vågat vara mer spontan och haft flera bra förhållanden och har flera bra vänner som har varit med mig i min resa.

Skriven av: rebecca