Minnena kvarstår

Sista kassen med kläder stod ute i hallen. Fylld till kanten med det som skulle skänkas bort. Hon går en sista gång in i den nystädade klädkammaren för att se att allt var med. Huvudet drar sig automatiskt upp mot lådan som står längst in på översta hyllan. Lådan som hon hela tiden försökt undvika. För, såklart hon vet vad som finns i den, hur skulle hon någonsin kunna glömma?
Pallen alldeles intill gör att hon precis når den dammiga skokartongen, hon tar ner den och sjunker långsamt ner på golvet inne i klädkammaren, borstar bort det gråa täcket av damm och lyfter lika försiktigt på locket som om det vore av sköraste glas.

Det första hon lägger märke till är den välbekanta doften, parfymen som han alltid hade på sig när de var ute för att han visste hur mycket hon tyckte om den. Just den doften hade de speciella tonerna av citrus och kanel som hon verkligen gillade. Högst upp ligger fotot, precis som det gjorde förra gången i februari. Det färgade fotopappret visar minnet av deras första resa de hade tillsammans, de stod med armarna runt varandra högst upp på klippan med utsikt över den vackra staden och Hollywoodskylten i bakgrunden. Det var också första gången som hon någonsin introducerat en pojkvän för släkten i USA.

I lådan ligger också ett halsband med ett hjärta i silver, dekorerat med stenar. Hon vänder på berlocken och på baksidan står datumet, det som var deras alldeles egna 30/5-2018.
Innan var halsbandet det finaste hon ägt, hon hade fått det av honom på deras ettårsdag och vart hon än gick satt det runt halsen. Hur kunde det bli såhär? Att gå från att alltid hänga runt halsen på den lyckligaste människan på jorden till att nu ligga i en skokartong längst in i en garderob?

Hon tittar upp och ser sig i spegeln med ögon och kinder röda av gråt, hon kan inte komma ihåg senaste gången hon grät så här. Hon sluter ögonen och i tankarna kan hon känna trösten av hans mjuka händer som omfamnar hennes ansikte, hon hör honom berätta för henne att allt kommer att lösa sig och att hon inte längre behöver längta.
Men sen försvinner tanken och hon öppnar sina ögon med förhoppningarna om att allt skulle vara sant, men det är ingen annan än hon i den halvtomma lägenheten, det finns ingen vid hennes sida, ingen som egentligen säger att det kommer bli bra och verkligen menar det. För det var hans grej och ingen kommer någonsin att bli som honom. Eller är det istället hon som någonsin kommer kunna glömma känslan av hans närhet?

Det dröjer inte länge innan telefonen hörs från köket, hon har en känsla av att hon vet precis vem det är som ringer ikväll.
Men istället för att samla kraft till att resa sig upp och ta sig in till köket precis intill så sitter hon kvar. Kvar i klädkammaren, kvar i tankarna, kvar i sin ensamhet. Signalerna upphör och kort därefter kommer ljudet av ett sms, men inte heller nu orkar hon flytta på sig för att titta vad som stod. Istället lägger hon tillbaka fotot och halsbandet bland de andra sakerna i lådan precis som det låg innan och stänger locket. Sen reser hon sig långsamt upp från den gråa pälsmattan och borstar bort dammet från lådan som hamnat på hennes jeansklädda lår. Hon puttar in skokartongen på samma ställe som den stått på de senaste 7 månaderna och ställer tillbaka pallen på sin rätta plats.

Den här gången är allt annorlunda. Känslorna av saknad och klumpen i magen har försvunnit. Allt som finns kvar är lättnad och de vackra minnena som de skapat tillsammans. Att vara ledsen över att minnena tagit slut är det sista hon vill fortsätta göra.

Förnamn Efternamn

Försöker ta bort bilden men går ju fan inte. Tack och hej
Förnamn Efternamn är medlem sedan 2020 Förnamn Efternamn har 1 publicerade verk