Publicerat
Kategori: Relationer noveller

Mitt fel?

Tårar strömmade ner för mina kinder som har blivit helt röda. Jagat på mina knä med pannan mot skåpen i badrummet. I min hand log en bild på mig och min bästis Julia. I andra handen log exakt samma slags tabletter hon tog sitt liv med. För bara två dagar sen hamnade vi i en situation. Julia började dejta i sjuan. Deras förhållande höll tills igår. Jag och hennes kille hade kommit för nära varandra. Jag skulle stoppat vad vi än gjorde om jag verkligen kunde men när jag väl försökte hittade han alltid ett sätt att få mig att stanna. Allt jag gjort med Ryan mot Julia har jag jätte dålig självförtroende för. Vi hade gjort hela den här grejen i ett och halvt år. Jag var inte stolt över vad vi håller på med heller. De senaste månaderna har jag knappt kunna sova så bra, och när jag väl gör det har jag drömmar om hur Julia kommer hata mig för alltid. Efter allt vi har gått igenom. Genom tårar, genom skratt. Genom blod och svett. Vi har på riktigt känt varandra sen dagen vi föddes. Våra mammor var redan bästisar innan vi föddes och både jag och Julia var beräknad på samma dag. Inget mer hände den dagen utan allt handlar om igår dagen. Det började redan på morgonen när jag fick sms från henne i första lektion. Jag tog upp telefonen och läste smset hon skrev. > stod det. Jag kollade på henne genom klassrummet med orolig min och smsade tillbaka. >. Skickade jag. Smsandet höll på men inte länge.>,>,>. Redan när lektion precis slutade stormade hon ut ur klassrummet, genom de trånga korridorerna ut till den öppna skolgården och under de gamla läktarna. Jag följde efter henne ner under de. Hon lutade sig mot en av stolparna som höll upp läktarna. -okej, börja snacka, sa hon bara. -Kolla, jag förstår om du kommer hata mig men...det är sant..., sa jag. Så fort jag sa det tappade hon hackan. -Bella jag skojar inte nu. Menar du allvar? Är Ryan otrogen mot mig... med dig?!, sa hon med både oro men ändå en stor brand i ögonen. Jag nickade och kollade ner i marken. Jag närmade mig långsamt och skulle krama henne som jag alltid gör när hon är ledsen men istället slog hon till mig i ansiktet. -Kom inte i närheten av mig!, sa hon och sprang iväg. Jag kunde inte göra något annat än att bara sätta mig ner på marken.. Ta djupa andetag. In och ut, inte göra något förutom att tänka på det jag precis gjort. Jag har krossat min bästis hjärta. Så jäkla djupt att det inte går och fixa. Att ha sitt hjärta krossat av både sin bästis och kille. Hela dagen försökte jag be om ursäkt. Fråga hur jag kunde gott göra henne. Men Hon svarade inte. Mycket drama hände mellan Ryan och Julia idag. Imorse vaknade jag upp till en evighet med pipande. Det kom från vår hem telefon från nedervåningen. Jag drog täcket över huvudet tills jag kom på att mina föräldrar och småsyskon inte var hemma. Jag suckade och halv sprang till telefonen. Med trött röst svarade jag. -Jones telefon? -B-Bella?, sa rösten med tårar på gång. Den lät som Julias mammas röst. -Camilla? Vad är det för fel? -Det handlar om J-Julia... -VAD ÄR DET MED JULIA?! -Hon-Hon.....överdosade...., sa hennes mamma och brast ut i tårar. -H-Hur...? -Hon tog tabletterna som hon är tvungen att ta pågrund av sitt hjärtfel..., sa hennes mamma. Min hand gick ner samtidigt jag la på. Hon har aldrig sagt till mig att hon har hjärtfel. Jag gick tillbaka till rummet efter det. Allt detta var mitt och Ryans fel. Hur kunde jag vara så dum? och göra det valet? Att stanna hos honom så länge? Tillbaka till nuet då. Ögonblicket jag satt med tabletterna och foto. Hur jag ångrar så hårt om vad jag gjort mot henne. Jag tog upp min telefon och skrev ett meddelande till Ryan. Jag skrev om hur mycket jag hatade honom för det han fick mig att göra. Att han insett att han har tagit livet av en ung tjej och kommer göra det med en till. Jag vet att det inte finns några som gillar mig längre. Inga från skolan gillar mig efter vad Julia sagt. Mina föräldrar var skit arga på mig och mina syskon var de enda som tröstade. De skällde inte på mig. Uteslöt inte mig. Jag tog ut alla tabletter som var kvar. Jag var så beredd att göra det. Att bara ta slut på allas lidande pågrund av mig. Så jag gjorde det, Svalde de snabbt och enkelt. Nerifrån hördes ett slag. Det var någon som slog upp vår dörr. Dörrar utanför badrummet rycktes upp. Tillslut rycktes badrums dörren upp. Vid dörren stod tre killar. Ryan och hans två kompisar. Han har sagt att de har en crush på mig båda två men jag trodde det var på skoj. De ryckte burken från min hand och kollade i den. När de såg att den var tom tittade de på mig. -Bella, säg att du inte gjort det!, sa Thom. En av hans kompisar. Jag log och nickade. Snabbt ryckte de med mig ner till nedre våningen där de ringde ambulansen. Ögonblicket kom nu. När man precis var påväg att dö liksom. Alla mina fina minnen kom tillbaka. Som blixten kom de. Minnen med Ryan. Med Julia när vi var barn. Med min familj. Speciellt med mina små syskon. Ryan försökte hålla mig vaken men det var dags. Jag log mot honom och sa mina sista ord. -Under sängen i den mörka boxen! -Va? Bella vad snackar du om? -Titta under sängen...i-i den...lilla...boxen...,sa jag. Nu var det dags. Allt blev mörkt. Helt kolsvart. Och så slutade min berättelse. I handen på killen jag varit otrogen med mot min bästis. Under sängen log en Box. I boxen log ett papper jag skrivit. ”Älskade Familj och vänner. Eller inte för att jag har så många vänner nu. Men det jag har och säga är förlåt. Förlåt för all trubbel jag orsakat genom mina sexton år. Förlåt mamma och pappa för att jag inte var dottern ni ville ha. Förlåt Ryan för att jag skyllde Julias död på dig. Förlåt för allt. Jag hoppas att alla kan leva ett bättre liv utan mig. Men jag vill att ni ska veta detta. Jag Älskar er stort! jag har många saker som jag ångrar. Jag önskar att jag skulle få göra om mitt liv. Få en till chans. Visa för Julia att jag inte är en sån dålig vän. Men jag hoppas hon kan förlåta mig och att vi kan vara bättre vänner i vårt nästa liv eller i himlen. Även om himlen nu finns kommer jag mer i Helvetet tror jag. Men snälla ni som finns kvar. Ta hand om min familj. Och till mina föräldrar. Ta hand om mina syskon Jimmy och Judy! Visa de all kärlek ni har och låt de inte ha ett förjävligt liv. // kram Bella Jones”

Tjej på 13 år som älskar att skriva och hänga med kompisar❤️
Tishia Galarce är medlem sedan Tishia Galarce har 1 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck