Publicerat 16.12.2016
Kategori: Relationer noveller

Mitt livs största kärlek

Våra ögon möttes. För en sekund tänkte att du kanske gillade mig. Men mina fina lilla kärleks tankar avbröts av de realistiska och hårda." Han aldrig gillat dig som mer än en vän. Men varför skulle han, vi känner ju knappt varandra". Dagen fortsatte som vanligt. Några små blickar bort till han men jag kollade lika snabbt tillbaka. "Du gillar honom inte, du känner ju honom inte. Du vågar ju inte ens prata med honom." Det är sånt jag försöker intala mig själv. Men jag vet att det aldrig kommer vara sant. Ja visst, jag pratar aldrig med honom, men det är något med han som bara gör att man älskar honom.

Jag gick ut från skolan och andades in den kalla luften. När jag kollade åt vänster så såg jag honom. Han vände sig om och kollade på mig. Jag tror att jag kunde se ett leende på hans läppar så min första instinkt var att kolla bakom mig för att leta efter någon. Kanske Oliver eller möjligtvis Elsa men ingen var där. Det var helt tomt på skolgården bara vi två. När jag kollade tillbaka på honom så såg jag att han började närma sig mig. Jag blev nervös men ändå glad. Och nu stod han där mitt livs största kärlek. Du kan kalla mig galen för att kalla han det. Jag menar vi pratar ju inte ens med varandra. Men om det finns någon som är där och gör att du skrattar när du inte ens vill le. Det är då man vet hur mycket de betyder för en...