Mitt ute i ingenstans

Mitt ute i ingenstans

Besättningen på Myggan var oroliga, “en planet som den här, det är ju galenskaper!” hade Dunken sagt. Själv var kaptenen inte så orolig. Som gammal SR. Officer i Space Marines hade han en del i bagaget gällande erfarenhet om främmande och ogästvänliga exoplaneter. Hinken vankade tillbaka till sin mörka kaptenshytt, satt och gnola en stund, kollade så att han hade alla shitakisvampspluggar, han odlade nämligen japanska svampar på fritiden. Fritiden han egentligen inte hade.
- Kapten, soppan är slut hur gör vi!?, vrålade Dunken
Kapten Hinken ryckte till, inte soppan, vad som helst förutom den där djävulska soppan. Quantum flux-motorn var gammal, Kapten visste inte hur, någonting han dock visste var att Dialithium var extremt dyrt och och att motorn inte klarar sig utan det, för att motorer behöver bränsle, det är så motorer fungerar. Om man nu ska landa en åtta ton tung farkost på en planet gjord av sten behöver man ett rullande maskineri.
- Vi får ta en omväg, till närmaste planet där det växer Nebulakaktus!, skrek Kapten hest nerifrån hytten
- Närmaste planet med Nebulakaktus på ligger en bit bort kan jag säga och ironiskt nog nära en pulsar och nära pulsarer är det sista man vill vara, sa Flarran.
Skit också tänkte Kapten, då får vi hitta alternativ. Kapten lunkade upp på övre däck.
-Vad har vi?, frågade han Bunken.
-Vi har pytt, sa Bunken.
-Jag är inte värdig att arbeta med så här underintelligenta människor, mumlade Kapten för sig själv.
-Någonting annat kanske, sa han till Flarran medans han satte på autopilot eftersom att Dunken hade gått på toa trots att han styrde.
Nej, sa Bunken.
-Det var inte dig jag frågade!!!, skrek Kapten till Bunken.
-Ni odlar inte någon form av Nebulakaktus man möjligtvis kunde pressa några droppar Dialithium ur?
-Nej, sa Bunken igen.
En lång suck kom från Kapten.
Ni kan slappna av det kommer inte bli nån “läskig” planet, sa kapten till besättningen.
Woohooo!!!, skrek besättningen
-Det blir ingen pub heller för det har inte vi bränsle för.
Nu blev det tyst hos besättningen.
-Istället blir det att ringa efter någon form av bärgning, sa Kapten
Besättningen gav ifrån sig en djup suck medans det dova ljudet av motorerna sakta tystnade. I det stora svarta svävade nu myggan ljudlöst.

Skriven av: Ludwig Höijer