Publicerat
Kategori: Novell

Mjau

Mjau
Jag blev utkastad

Inger, ja det är jag. I många år har jag skrivit för Novell På Nätet och alltid har det handlat om människor. Det finns ju mycket att säga om människor men å andra sidan så måste vi ibland berätta lite om våra fyrfota vänner. De är eller åtminstone bör alltid vara våra nära och kära. Jag älskar djur. Det betyder allt ifrån Skogens Konung till den lilla getingen som bygger bo i fönstersmygen om våren. Den där med Skogens Konung var en liten älgtjur som en sommar kom på täta besök i vår trädgård. Med tiden blev han ganska stor och fick krona på huvudet. Då började han tala om for oss att han verkligen var Skogens Konung. Som tur var tyckte han nog att trädgården var ett taskigt litet revir och så gav han sig iväg bortåt storskogen. Men visst var han gullig.
Hundar av olika raser finns att köpa för dyra pengar hos kennlar och visst har vi en liten minipudel som kostat massor av stålar plus moms. Kattor av fina raser köper man gärna och visar upp på utställningar. MEN, bondkatten, sommarkatten, gratiskatten och leksaken, den som många kastar ut när leken och sommaren är slut. Vad händer med den stackarn? Att frysa och svälta ihjäl blir dess lott om inte någon varmhjärtad person bryr sig. Jag är varmhjärtad och mina två dumpade missar heter Slampan och ET.
Slampan är en svartvit honkatt som kom för cirka fyra år sedan. Någon hade haft henne över sommaren. Det märktes ty hon hade ett rött halsband som sattväldigt hårt åt i halsen. Det var en mycket vänlig och tillgiven liten varelse. Mager som ett skelett var hon och såg på mig med stora bedjande ögon. Nåja, visst finns det plats för en till i familjen, tänkte jag och så köpte jag en ny matskål. Hur kan man egentligen kalla en liten katt för Slampan? Det visade sig snart att det skulle bli tillökning och vi undrade hur allt skulle bli. Små kattunga vad gör man dem? Nåja, vi har ju ett hus i skogen och plats för ytterligare familjemedlemmar. En dag i början av april försvann Slampan och höll sig borta i hela två veckor. Både Olle och jag var ledsna ty lilla Slampan var nu en av oss trots att hon ställt till det för sig. Så plötsligt en morgon kom katten tillbaka med tre små knyten i sällskap. Vad gör vi nu?
Det var nu vi döpte katten till Slampan. De tre små nya liven fick namnen Markoolio, Herkules och Grace. Ack vilken sommar det blev. Att låta avliva dem? Oh nej, tänk inte ens tanken. Slampan blev steriliserad och ungarna växte. Nu kommer det sorgliga. Lilla Grace som endast hade tre ben blev aldrig tam. Herkules råkade ut för en bilolycka och Markoolio dog efter endast fyra år. Ja visst sörjde vi men Slampan är ännu kvar.
En kväll för tre år sedan såg jag något som rörde sig utanför altanen. Jag tyckte att det var en kanin eller något liknande. Några kvällar efter fanns en liten kattunge uppe på altanen och slickade i Slampans tomma matskål. Den var rädd och sprang sin väg då jag öppnade dörren. Någon vecka efter fanns den där igen och jag såg att den var väldigt mager. Denna gång orkade den inte fly. Jag gick in i snickarboa och hämtade min svärmors gamla rävstola och lade på bänken tillsammans med en skål mat. På morgonen lag kattungen kvar och fick ännu ett mål mat som den glufsade i sig. Jag förstod nu att den stackarn var utslängd av någon sommargäst. Usch vad jag hatar detta.
Den lilla bodde kvar på altanen i sin päls under flera veckor. En kväll blev det plötsligt femton grader kallt och katten skulle komma att frysa ordentligt, förstod jag. Slampan låg och purrade på sin plats i soffan och lille Gunnar, pudeln, hade slaggat in hos Olle. Nu fanns endast en plats kvar och det var i sängen bredvid min kudde. Okej, kattstackarn bars in och lade sig tillrätta. Efter en stund sov vi gott båda två
Den nye var så liten att vi inte ens kunde bestämma kön varför vi kallade den ET efter rymdvarelsen i filmen. Nåja, det var en han. Upptäckte vi så småningom. Nu blev det tre matskålar i köket och alla kompisarna samsades vid måltiderna. Snart var det dags för veterinären och kastration av ET. Han är nu oumbärlig och sover varje natt på min kudde. Jag blir rädd och nervös om han uteblir någon kväll. Så mycket kan ju hända en liten katt.
Vad jag vill säga här är att djur kan förändra livet på ett underligt sätt. Det är faktiskt sant att smärtan blir lindrigare när man stryker den mjuka pälsen och hör det svaga purrandet i natten. Jag har ofta starka reumatiska smärtor och har blivit väldigt beroende av ET:s närhet om natten.
Detta blev naturligtvis inte någon rafflande novell denna gång men visst rör den om lite i hjärtat.
Vi hörs igen
Inger Malm www.malms.info

Skriven av: Inger Malm

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga böcker, inga barn, inte mycket att skryta med kort sagt. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag gömd någonstans i krokarna,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren