Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Mjuka stenar

Bussen skumpar över vad jag antar är stenar. Mjuka stenar. Skrik fyller tystnaden, mjuka stenar som skriker. Innerst inne vet jag vad det är men illustrerar ändå en mjuk sten på en servett åt min dotter som frågande tittar på mig. Eller gör jag det för mig själv? För att lura min hjärna från verkligheten. Regn tävlar i banor på rutan bakom den fördragna gardinen. Ännu ett skrik, ännu ett ryck från min dotter. Ögonen svider från begravda tårar. Jag får inte bryta ihop nu, inte när vi är så nära. Det går sekunder mellan varje kropp och tillslut övergår sekunder till timmar. Spända muskler väntandes på nästa gupp börjar äntligen slappna av. Frihetskänsla kombineras med den dova skräcken av vad som väntar här näst. Ingen vet. Ingen kommer att få veta. Bussen missar gapet i bron och vi faller. Jag tar ett hårt grepp om min dotter och skriker. Likt kropparna på gatan.

Skriven av: Frida

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Angelina Lundström