Publicerat
Kategori: Novell

Mobbad

Korta blickar som avslöjade allt. Tysta viskningar som avslöjade allt. Robin var nästan helt säker på vad som skulle hända och ändå undvek han det inte.
Läraren ignorerade grabbarnas höga skratt på lektionen. Ignorerade den tomma bänken bredvid Robin. Han var van. Läraren alltså. Robin också för den delen men läraren, Niklas Eriksson, var också van vid mobbning. Han förstod ju ingenting. Han kände bara grabbarna i klassen till det yttre, hur de såg ut och hur mycket rätt de hade på proven. Det var det de snackade om på föräldramötena. Det enda.
Dagen med stort D var kommen och Robin gjorde ingenting åt det. Förutom dessa ständiga kommentarer om hans klädsel och förutom de gånger de sträckte ut sina ben och fällde honom, hade de nu även planerat något stort. Robin försökte förtvivlat komma på ett sätt att ta sig förbi sjön på något annat sätt än över bron. Att simma? Aldrig i livet, vattnet var flera minusgrader nu på vintern och isen var för tunn att gå på, och att ro över? Båt? Hur skulle han få tag på det, nä det fick vara. Bron var enda alternativet trots att han visste vad som väntade.
De var aktivare än vanligt på dagen med stort D, fler kommentarer. Högljuddare och med fler skratt. Han fick en väska i huvudet så han föll till marken och någon slet av hans jacka och slängde den i toaletten. Det tog honom en evighet att hitta sin komihåg och halvt dagbok i tjejernas omklädningsrum. De hade läst dem, som en dagbok. Nu avskydde de honom, inte ett enda medlidande.
Små steg, så långsamma som möjligt tog han för att inte komma så fort framåt. Han var beredd på det värsta. Han kunde inte göra något emot det. Det som skulle ske fick ske. De måste lära sig sin läxa när de gjorde något så här stort. Förresten var det bara bra, tänk om han dog. Det skulle vara som himlen, jämfört med deras mobbning.
Någon tog tag i hans jacka bakifrån, någon kom framifrån och knäppte upp den. Greppet i ryggen lossnade en aning och väskan åkte av. Robin såg den slängas in i buskarna Och sen föll han till marken och landade en aning mjukare än väntat på den mjuka vita snön.
Någon drog av honom gymnastikskorna och sockorna, och kylan blev iskall. En hård smäll på kinden och näsblodet satte igång. Det enda han fick fram var;
”Släpp mig!”
Fler slag i ansiktet och i magen. Han vred ihop sig till en boll och försökte skydda sig genom att lägga händerna på huvudet
”Käften!”
Rösten var iskall och hård. Ungefär som snön nu började bli omkring honom. Någon greppade tag i hans hår och drog upp honom. Han började skrika mot smärtan men fick en hand över munnen och var nära att kvävas.
”Käften sa jag, inte ett ljud!”
Det var Lars, Lasse, Stora L. Många namn och Robin kunde hälften.
Flera händer greppade tag runt hans midja, jackan åkte av och någon slog till honom i ansiktet igen. Det började bli suddigt på höger öga samtidigt som han lyftes upp. Starka händer, många händer, bar honom mot sjön. Tio meter, fem meter, tre meter.
”Nu slipper vi dig, Looser.”
I kör skrek de rakt ut och Robin kände kylan omkring honom. Först landade han hårt på isen men sen hördes allt fler knakanden och isen sprack. Han gick rakt igenom med huvudet först och det var iskallt. Han huttrade och försökte förtvivlat ta sig upp men vid varje gång han kommit upp med huvudet över kanten tryckte någon ner honom igen. Till slut fick han ingen luft längre och sjönk lite neråt. Det sista han hörde var Nisses röst;
”Åh, Fan, han är väl inte död? Nu ringer jag till ambulansen och så drar vi. Ingen säger något om det här, men man kan väl fan inte bara lämna honom att dö? Det är ju mord för helvete.”

Han vaknade upp på sjukhuset med slangar överallt och med oroliga föräldrar och andra släktingar runt om. Tydligen hade han haft bråttom hem och snubblat och sedan fallit igenom isen.
Efter det bytte han skola och försökte glömma allt. Inte för att det gick så värst bra med djupa sår och stukade vrister.
Men nu slapp han i alla fall Lars, vad det nu var …

Skriven av: Kajsa Andersson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck