Mötet med George

Dessa händelser utspelar sig i mitten på 80-talet.
Det var kväll men fortfarande lite ljust ute. Hon hade gått en runda i campingområdet när hon passerade ett tält. Hon hörde någon ropa hennes namn. Hon stannade till och gick sedan fram till tältet. En man stod vid tältöppningen och undrade om hon inte hette så. Jo det gjorde hon svarade hon och frågade försiktigt om de kände varandra. Han svarade inte direkt utan bjöd in henne i tältet istället. Det satt redan flera personer runt ett litet campingbord. Mannen verkade trevlig så hon gick in och fick sätta sig på en ledig stol. Nu svarade mannen att de inte kände varandra ännu men att de hade gemensamma bekanta. "För du är väl kompis med Yvonne" frågade han. "Jo vi känner varandra" valde hon att svara. De var ju inte direkt kompisar längre. "Vi får väl lära känna varandra då. Mina vänners vänner vill jag också ha som vänner" sa han. Hon visste inte riktigt vad hon skulle tycka om det. "Ja det vore ju trevligt" försökte hon svara så diplomatiskt hon kunde. Hon visste inte om hon verkligen ville bli vän med Yvonnes vänner. "Yvonne kommer förbi snart och hälsar på" fortsatte mannen samtidigt som han satte sig på sin plats igen. "Jaha" sa hon bara men försökte låta lite glad åtminstone. Men hon kände sig inte speciellt glad men höll god min. Hon ville ju inte träffa Yvonne. Mannen var trevlig men hon kunde inte riktigt tyda de övriga som satt i tältet. De verkade inte direkt överlyckliga över hennes entré.

Ganska snart kommer mycket riktigt Yvonne in genom tältöppningen. Hon ser på en gång att Yvonne är gravid. De båda hälsade på varandra och försökte verka glada över att ses igen. Eller så var det mest hon som låtsades för Yvonne satte sig i just hennes knä för det fanns inga fler stolar lediga. Hon uppskattade inte det på nåt sätt men sa inget. Undrade bara varför Yvonne inte kunde ha satt sig hos någon annan. Det ville sig inte bättre än att hon började få ont i låret där Yvonne satt. Kanske hade hon en lindrig muskelskada som hon inte känt av innan. Hon ber Yvonne snällt, till att börja med, att sätta sig hos någon annan för att hon hade fått ont i benet men Yvonne lyssnade inte. Yvonne ignorerade henne totalt. Hon ber ett par gånger till medans det gör allt mer ont i låret men Yvonne slog dövörat till. Till sist fick hon säga till med en arg röst och då först reste sig Yvonne från hennes knä. Hon drog en suck av lättnad men blev samtidigt överraskad av de andras reaktion. Hon fick kritik och bannor av dem för de tyckte att hon var ohövlig mot Yvonne. Hon försökte förklara att hon hade fått ont i sitt ben. De tyckte att hennes förklaring bara var en bortförklaring. En dåligt påhittad ursäkt.

Mannen som tagit in henne i tältet tog nu till orda. Han hade presenterat sig som George och han var amerikan men de lyckades lätt göra sig förstådda för varandra. Yvonne fick sitta i hans knä istället. Han tyckte att hennes ursäkter ekade ihåligt. Tyckte att hon skulle vara ärligare med sin förklaring. Hon försökte opponera sig mot dem. Menade på att hon fick väl avgöra själv vem som fick sitta i hennes knä. "Ja men varför sa du inte det då att du inte ville ha Yvonne i knät istället för att hitta på andra ursäkter. Jag tror inte ett ögonblick på att du skulle ha fått ont" kommenterade han hennes påstående. Han hade fel men hon orkade inte ge något svar på det. "Sanningen är att du är för frigjord. Du har för lösa tyglar och borde styras upp mer" fortsatte han. Hon tyckte att samtalet tog en bisarr vändning och började känna sig obekväm i deras sällskap.

Det hade blivit otrevligt för henne. Hon behöll trots det sitt lugn. Hon ville inte förvärra något. Hon ville visa att hon var vuxen nog att hantera den uppkomna situationen. "Jaha och vem skulle göra det då" undrade hon med lugn stämma. "Vi är väl många som skulle kunna göra det. Bl. annat jag" svarade han. Hon var lugn och sansad när hon frågade om hon fick ställa en allvarligt menad fråga. Han gav henne tillåtelse till det. Hon kunde inte låta bli att undra över hur konstigt det blivit. De hade startat en storm i ett vattenglas tyckte hon. Det var galet att hon ens skulle behöva känna sig tvungen att be om tillstånd för att få ställa en enkel fråga. Innan hon hann fråga något så uppmanade han henne att lämna sin plats till Yvonne. Yvonne väntade ju trots allt barn och det gjorde ju inte hon. Hon reste på sig utan protester för han hade rätt. Hon höll god min. Det gjorde inget för hon hade redan börjat tänka på sin reträtt därifrån. Hon fick iallafall ställa sin fråga. Hon undrade hur de skulle kunna styra upp henne. Ingen av dem var hennes make, pappa, arbetsgivare, chef eller något befäl eller ledare på annat sätt. Hur skulle de göra det på ett lagligt sätt utan våld eller hot. Genast var det någon av de andra som tyckte att det var en fråga hon inte fick ställa och att hon inte skulle förvänta sig något svar på det. Då avbröt George honom och menade på att det var en fullt rimlig fråga att ställa med tanke på situationen hon hamnat i. Hon fick ändå inte något direkt svar av George. Han sa bara att han skulle svara senare. Hon däremot hade ingen lust att vänta på hans svar.

Hon tänkte lämna dem och började gå mot öppningen. Han förstod snabbt att hon tänkte gå så han säger att de är klara och alla kan gå men inte hon för han behövde prata mer med henne. Alla lämnade tältet. Så gjorde även hon. Hon skyndade på för att komma ut snabbt för hon ville helst slippa prata med George. Väl utanför tältet blir hon stoppad av ett par av de andra männen som varit med på mötet. De hindrade henne från att gå därifrån och uppmanade henne att gå in igen för att George ville prata med henne. Hon motsatte sig det och menade på att det inte fanns något för henne och George att prata om. "Det bestämmer inte du" svarade den ena mannen. "Vill han prata med dig så gör han det". "Ni kan inte tvinga mig att gå in igen" fick männen till svar. Snabbt som ögat greppar en av dem tag om hennes hand. Han tar sedan tag om hennes fingrar och säger "du ska gå in där om jag så måste bryta fingrarna på dig för att få dig att fatta. Du bestämmer själv hur ont det ska göra". Han hade börjat bända hennes fingrar åt olika håll så det hade börjat göra ont. Hon insåg att det var lönlöst att göra motstånd och så ville hon inte att han skulle skada henne mer så hon gick in i tältet igen. George väntade på henne och hon beklagade sig för honom. Menade på att hon inte kom in av fri vilja utan en galning hade hotat att bryta fingrarna på henne om hon inte lydde. "Det var ju inte snällt gjort" sa han "men det finns inget att oroa sig för" lugnade han henne. Hon tog det med jämnmod men lite motvilligt stannade hon kvar. Han verkade inte så farlig så han fick väl prata mer med henne om han nu ville det.
Emellanåt hade han verkat kallsinnig. Ja till och med lite fientlig men hade sedan mjuknat lite och verkat rätt så trevlig. Hon undrade vad han ville prata om men han förhalade det hela. Hon mindes inte riktigt vad som sedan hände men det blev inte så mycket pratande mellan dem men ett och annat blev nog sagt. Hon tyckte att hon inte behövde stanna längre eftersom inget mer verkade behöva sägas.

Helt plötsligt hade hon fått kraftig huvudsmärta. Det var inte som vanlig huvudvärk utan den var mer intensiv och kortvarig. Den höll inte i sig många sekunder men det räckte för att hon skulle bli rädd för att hon fått hjärnblödning eller en blodpropp i hjärnan. Hon hade raglat till och böjt sig ner så George skyndade fram till henne och frågade hur det stod till med henne. Hon förklarade för honom att hon fått ont i huvudet och luftade sin oro för hjärnblödning. Han ber henne lyfta armarna och ser henne noga i ansiktet. Hon gör som han säger och han förklarade att det inte var någon fara. Han kunde inte se några tecken på hjärnblödning. Han tyckte ändå att hon skulle ta det lugnt och ber henne sätta sig. Hon lyder hans råd för hon kände sig lite konstig i huvudet men hon hade inte ont längre. Hon tyckte att hon nu kunde gå och han sa att det kunde hon göra. När hon reste sig från stolen så fick hon en kraftig yrselattack. Hon hade ramlat om han inte hade fångat upp henne. Han undrade vad som stod på och hon sa att hon blev yr när hon reste sig upp. "Det är bäst att du lägger dig ner" svarade han. Hon var fortfarande yr när han hjälpte henne in i innertältet. Hon lade sig ner för att vila sig och förhoppningsvis bli kvitt yrseln. Han förklarade att hon troligen fått ett blodtrycksfall och att det var därför hon blev yr. Det skulle nog gå över om hon vilade och tog det lugnt ett tag.

Hon reflekterande över att han verkade genuint omtänksam. Efter en stund kändes det bättre för henne. Hon tänkte att hon nu kanske kunde gå därifrån och hem till sitt. Så fort hon reste på sig återkom yrseln. Jaha hennes blodtryck var väl fortfarande lågt då tänkte hon. Hon började känna sig lite bekymrad. Här kunde hon ju inte bli liggande. Hon ville inte vara till besvär för någon. George som varit utanför tältet en stund kom in till henne. Sa att det inte var något bekymmer. Hon fick stanna så länge som det behövdes. Hon låg och blundade ganska länge. Det hade känts bra ett bra tag nu. Hon gjorde ett nytt försök att resa på sig. Återigen blev hon yr. Hon fattade ingenting. Varför kände hon sig bra när hon låg ner men jätteyr när hon reste på sig.

Det hade hunnit bli sent och alldeles mörkt ute. George kom in igen. Tyckte att det var lika bra att hon sov över. Hon tänkte göra ett försök till att komma därifrån men resultatet blev det samma den här gången också. Hon blev yr och hade svårt att hålla balansen. Hon fick väl göra som han sa. George sa att han också skulle komma och lägga sig. Han skulle bara byta några ord med ett par andra personer. Efter en stund så kom han in till henne. Han säger inte så mycket när han klär av sig. Snart står han enbart i underkläder framför henne. Det undgår inte henne hur välbyggd han är. Han ser väldigt vältränad ut. Nu tog han till orda. Uppmanade henne att klä av sig. Säger att man inte sover med kläderna på i hans tält. Hon gjorde som han sa. Tänkte att det inte var värre än att visa sig i bikini. Hon hade inte någon bh på sig så hon försökte klä av sig utan att blotta sig för mycket. Han såg smått road ut. Hon kröp ner under täcket och han lade sig bredvid med eget täcke. Hon lade sig till rätta på sidan så bekvämt hon kunde med ryggen vänd mot George. Försökte somna så snabbt som möjligt. Han låg tyst ett tag sedan bad han henne vända sig mot honom. Menade på att de kunde väl prata lite med varandra. Hon gjorde som han sa. Han verkade ju ganska välvilligt inställd mot henne trots allt. Han frågade om hon kände sig obekväm av att ligga bredvid honom. Hon svarade inte på en gång. Hon försökte känna efter hur hon egentligen kände av att ligga i tältet med honom.

Han såg bra ut i sitt mörka hår och nötbruna ögon och verkade vara ungefär i hennes egen ålder. Han pressade henne inte nämnvärt utan såg till att hålla lite avstånd till henne. Han var trevlig. Han hade låtit lite barsk tidigare på kvällen men efter det hade han låtit trevlig, mjuk och avväpnande. "Det finns väl inget att oroa sig över väl hoppas jag" svarade hon. "Nä inte alls" sa han med ett vänligt leende. Ett leende som lugnade henne. Sanningen att säga var att hon kände sig lite attraherad av honom. Hade gjort det nästan hela kvällen. Hon hade motarbetar den känslan. Ville inte inlåta sig i något med honom. Han var ju en främling för henne. Därför hade hon haft så bråttom att försöka komma därifrån. Men hade blivit stoppad. Så nu låg hon här alldeles intill honom. Det enda som höll dem isär var deras täcken. Han frågade om hon var där ofta. På ön alltså. Camping platsen låg på en ö. Hon hade tillbringat somrarna där sen hon var barn berättade hon. De hade ett lättsamt samtal med varandra. De hade börjat prata om principer. Hon är principfast. Det var vad hon hade sagt till honom. Att hon kunde dö för sina principer. Han hade undrat vilka principer hon hade. Hennes viktigaste princip var att aldrig låta andra bestämma hur hennes liv skulle se ut eller levas.

Han frågade hur det var med hennes huvud. "När jag ligger ner är det ok" svarade hon. "Sätt dig upp och känn efter" sa han. Hon gjorde som han sa. Hon sätter sig på knä med benen under sig och glömde att hålla upp täcket. George drar undan täcket så att han ser henne i hennes minimala trosor. "Det känns bra" sa hon. "Du kan lägga dig ner igen" uppmanade han. Hon hade blottat sig med avsikt. Det hade känts nervkittlande. Hon var lite spänd på vart det skulle leda. Han hade sagt att hon inte borde ha så tajta kläder på sig. De hade lämnat märken efter sig på hennes kropp. Han sa att hon istället borde ha löst sittande klänningar på sig. Hon tänkte kanske det men nu gillar jag mina jeans och tänker fortsätta ha på mig dem. Han får inget vidare svar och nu ligger de nästan nakna bredvid varandra. Hon anar vad som kanske väntar. "När vi nu ligger nakna bredvid varandra så tycker jag att jag borde få veta vem du är" säger hon. Han berättade det som han tyckte att hon behövde veta. Hon undrade skämtsamt om han var en klon. Han berättade att han jobbade som skådespelare. Hon undrade vilka roller han spelat. Inga stora roller ännu svarande han men sa vidare att han kommer att bli en stor och berömd skådespelare i framtiden. Hon trodde honom. Atmosfären började tätna mellan dem. Började bli lite laddad. Förväntan blandat med ängslan får henne att vända ryggen mot honom. Hon kände hans varma andedräkt i nacken och fjäderlätta till en början oskyldiga smekningar. Som närmade sig hennes erogena zoner. Han rev hennes murar till minsta beståndsdel. Efter ett tag frågade han om hon fortfarande ville gå. Det ville hon inte. Helt otippat slutade det alltså med att hon stannade hos honom över natten.

Han hade sagt att hon var skön. Det var ömsesidigt för det hade varit skönt för henne också. Hon hade inte känt eller upplevt något liknande med någon annan tidigare. Men det var egentligen hans förtjänst som fått henne att hamna i det tillståndet.
Hon fick aldrig något riktigt svar på det han skulle ha svarat på Istället förklarade han senare att det fanns omständigheter som tvingade honom att åka tillbaka till Amerika och omständigheter som hindrade dem från att fortsätta träffas. Hon sa inte så mycket om det men det gjorde lite ont i henne. Sedan lämnade han ön.

Det som hände fick konsekvenser. Det hade spridits rykten. Den som ursprungligen startade ryktena var ingen annan än Yvonne. Yvonne försökte i alla lägen ställa henne i dålig dager och hon drog sig inte för att använda rena lögner för att uppnå högsta effekt med sina lögner. Som den här gången. Att det skulle ha varit hon som tagit initiativet till sexakten med George. Att hon skulle ha kastat sig över honom och börjat tafsa och helt skamlöst ha bjudit ut sig för honom.

Flera personer hade anslutit sig till en sammankomst som skulle hållas någon dag senare. Hon minns inte riktigt. Det var speciellt en person som tilldrog sig allas uppmärksamhet. En betydelsefull person som verkade ha obegränsat inflytande över det mesta. Det var den mannen som höll i sammankomsten. Hon själv var en punkt i protokollet. Det som hade hänt mellan henne och George hade de inte haft tillåtelse för. Hon fick kritik och klander för det. Hon försvarade sig med att hon inte visste att det fanns ett förbud mot det. Vidare sa hon att det inte varit något hon planerat och att hon faktiskt hade försökt att ta sig därifrån men hindrats av andra. Hon berättade om huvudsmärtan och yrseln men fick inget gehör. Mannen sa att han hört annat av flertalet andra personer. Mannen verkade ha någon slags ledarposition.

Yvonne hade lyckats övertala flera andra att dela hennes lögn. De hade samstämmigt berättat för ledaren vad som hänt. Hon försökte förklara att det inte var helt sant. Att de ljög om det. "Påstår du att Yvonne ljuger. Att hon är en lögnhals" frågade han med hård röst. "Det hon säger om just det är inte sant" upprepade hon. "Då frågar jag en gång till påstår du att Yvonne är en lögnare". "När det gäller just det så är hon det. Annars vet jag inte" svarade hon. Någon enstaka person hade antytt att han kanske skulle fråga flera och kanske George själv. Det behövdes inte för han hade fullt förtroende för Yvonne och litade helt och fullt på det Yvonne sa berättade ledaren. Hon var den som han var mest förtrogen med förklarade han. Hon kände sig uppgiven. Ledaren trodde inte på henne. De flesta andra visste exakt hur det förhöll sig men höll tyst om det. De tyckte väl att det var roligt att hon hamnat i en sån hopplös knipa. Hon tyckte att de betedde sig avskyvärt. Ledaren pratade med henne igen. Säger att det som hände mellan henne och George inte skulle ha lett till någon särskilt hård åtgärd från honom. Det var värre att hon beskyllde Yvonne för att vara en lögnare. Det kunde inte passera ostraffat. Yvonne hade han höga tankar om. Yvonne pratade man inte illa om. Och man kallade definitivt inte Yvonne för lögnare. Han skulle minsann se till att hon fick det klart för sig. Senare samma kväll verkställdes hennes straff. Hon skulle lära sig vad hon kunde säga och inte säga. Men det hon i själva verket lärde sig var att sanningen och ärligheten inte varar längst. Varför säga sanningen om den ändå inte är till någon hjälp för henne. Nä det har ju visat sig att det går att vinna fördelar med lögner och förljugenhet. Hon kanske ska prova det. Alltså att undvika sanningar och istället börja dra lögner. Kanske kunde man skörda mer framgång då.

Leila.N

Status: Brons författare

Ni får gärna tycka till om mina berättelser och även komma med förbättringsförslag på: [email protected]
Leila.N är medlem sedan 2024 Leila.N har 11 publicerade verk