MovieStar (Del 1)

Här på Hollywoods finaste hotell där sen den stora premiären på Kim Larssons nya film ska vara. Kim kommer ikväll på sin första Kändisfest och Premiär.
Hon hare aldrig gått på några av hennes andra stora premiärer sa reportern till flera tusen TV tittare med en mikrofon i högsta hugg.


En flicka vid namn Kim som i hela sitt liv drömt om att bli en filmstjärna och när hon var i 19 års åldern gick hon på teaterskola och försökte bli så stor som möjligt men det gick inget vidare och hade lite förhinder också.
Hon hade problem med utseendet.
Hon har en missbildning i läppen, inte stor och i bara några månaders ålder opererades hon och fick ett tydligt ärr över läppen och en annorlunda form.
Hon blev mycket mobbad under skoltiden men en så stark tjej som hon är kämpade hon sig igenom den jobbiga tiden och opererade sig igen när hon var 16 ett antal gånger.
Man måste vänta tills man växt färdigt innan man kan fortsätta med operationer.
Det blev betydligt bättre och hon blev väldigt nöjd och fick det bättre i skolan.
Men det kunde hindra andra saker för henne, t ex Teatern och hon var jätte arg och kände sig genast värdelös igen och stängde in sig i sin bostad i några månader.
Det gick ett halvår och hon bestämde sig för att flytta från Sverige och leva ett nytt liv i U.S.A. Livet kunde bli bättre där.

Nu är hon en av världens största filmstjärnor i Hollywood och hon hade verkligen rätt.
Livet var mycket bättre utomlands.
Men i början av hennes nya liv i Los Angeles gick det lite si och so eftersom allt var helt nytt för henne visste inte riktigt hur hon skulle komma in i Film karriären men helt plötsligt blev allt genast bättre hon tjänade mycket pengar på en teater i LA och kunde flytta till Hollywood.
Hon sökte roller i filmer och klättrade upp till dem stora huvudrollerna men en så blyg tjej som hon gick aldrig på en kändis fest trots att alla ville träffa henne.
Hon blev dyrkad av hela världen.
Hon trodde på under, det var inte slumpen att hon plötsligt fick huvudroller i kända filmer.
Det kändes liksom som det var meningen, att det var meningen att hon skulle bli en talangfull superkändis.
Hon hade inte spelat mot en annan superkändis men hon hoppades på det.
Hon berättar hennes upplevelse att vara att vara en stor stjärna.


Jag Kim Larsson satt stel i bilen på väg till Hotellet där min premiär skulle hålla till.
Min första huvudroll i storfilmen ”Alex and Brian” som jag själv skrivit manuset på men ingen visste om det men sanningen skulle fram den här kvällen.
Jag var beredd på att uppleva kändislivet som jag inte vågat förut.
Ingen visste hur jag var och vart jag var ifrån och världen verkade blivit hysteriska på vem jag var och allt skulle fram denna kväll.
Jag tittade ut genom fönstret och såg ett hav att människor och strålkastare.
Bilen stannade och mitt hjärta slog fortare och fortare.
Dörren öppnades och jag såg den röda mattan och bakom stängslen var det fullt av människor som skrek mitt namn.
Jag var förvånad av att alla människor gillade mig så mycket.
Jag steg ur bilen och vinkade glatt till några Fans.
Jag gick vidare mot ingången till Entrén och skrev några autografer till några stycken som jag tyckte såg snälla och grät av lycka att få se mig.
Sedan var jag inne och slapp alla blixtar från kameror och skrikande Fans.
Det var jag inte van vid att jag helt plötsligt var en kändis.
En man följde mig in till ett stort rum med en stor scen och massor av folk.
Massor av delikatesser på långborden.
Jag bestämde mig genast för att smaska i mig några saker där men plötsligt när jag gick så tänkte jag på att jag kände igen nästan varenda människa i rummet och det var smockfullt med folk.
Alla var kända skådespelare.
Jag fick nästan en hjärtattack.
Jag visste inte att det var så många kända personer på min premiär.
Jag trodde typ bara dem som var med i filmen skulle komma och alla andra.
Jag är ju bara en jätte ung tönt som knappt är bra på skådespeleri, tänkte jag.
Men jag måste väl vara det om så många dyrkar mig och kändisar som är lika kända som Jim Carrey kom på premiären.
Jag började genast tänka på alla snygga filmstjärnor jag tänkte på ständigt i tonåren.
Var dem här?
Jag som var borta i tankarna med en stor bit bröd i munnen kände något mot axeln.
Jag svalde det stora biten och vände mig om.
Det var min kollega John som spelade rollen Brian i filmen.
Hej! Så du är här nu, Vi ska snart fotograferas.
Jaha, men vad kul att se dig sa jag och klappade honom på axeln.

Skriven av: Sandra Trankell