Munken

Kylan spred sig i huset och skymningen tilltog. Den enda ljuskällan i rummet var elden som kvinnan matade med sådant hon inte längre tyckte sig behöva. Katten,en bit ifrån på den röda mattan,låg på rygg i någon sorts obegripligt förvriden position med huvudet bakåtkastat. En grå gammal fet katt som passerat medellivslängden för en ordinär bondkatt.På avstånd ,ur ett kameraperspektiv i den halvskumma,tilltagande skymningen kunde kvinnan tas för att vara någon sorts svartrockande ungdom,gothare,lajvare,häxa eller rent av satanist. Med sin bleka nuna och med utsmetat tusch kring
ögonen fanns där något döskalle likt över hela hennes approach. Håret halvlångt och slitet som pälsen på ett djur (oklart vilket). Hon hade färgat håret i omgångar med misslyckat resultat så det var nu ljusblått,pissgult(ursäkta uttrycket)som övergick i orange med giftgröna inslag.Utväxten i hennes hårbotten vittnade däremot om ett före detta blont eller cendréfärgat hår.Klädseln i svart bestod i en lång skrynklig linneklänning och en tunt stickad mohairsjal,trasig och fransig med stora hål.På hennes små fötter satt ett par alltför stora korviga raggsockor som tillhört den numera hädangångne mannen.
Mittemot eldstaden stod en sliten soffgrupp med tillhörande bord och över tresitssoffan hängde tavlan
föreställande en välgödd,godmodig munk,ett arvegods från föräldrahemmet.Munken hade nu som då alltid tyckts följa varje steg hon tog och vakat över hennes göranden och låtanden.
I en annan del av rummet,matsalsdelen som vette ut mot uteplats och veranda stod en sliten brokadfåtölj placerad och bredvid densamma en läslampa.Någon satt i fåtöljen eller snarare, någonting
gråbrunt liknande en munkkappa,med det förmodade ansiktet dolt i en stor kåpa.hela gestalten var knappt synbar. Det mest framträdande var i själva verket munkdräkten med sin kåpa som tycktes sväva fritt där på stolen.Katten gav till orda och utgöt ett hest grötigt jamande som fick henne att undra hur han egentligen mådde. Hon avslutade eldningsbestyren tvärt och vred på huvudet,först mot tavlan föreställande en munk sedan vidare bort emot fåtöljen.Börjar jag bli galen och se syner som inte finns frågade hon sig och slöt sjalen tätare kring axlarna. Hon hade bett dem alla att lämna henne ifred och så hade också skett. Några gånger hade hon lämnat hemmet för att uträtta olika ärenden,allt för att börja sin egen förändring,förvandling. Hårfärg hade införskaffats,en tatueringsstudio hade hon också uppsökt samt inhandlat lite smått och gott från matbutiken,för att sedan återvända till sin och kattens värld i det kylslagna huset. Med manisk intensitet under nätter utan sömn hade också en diktsamling tillkommit på eget initiativ. Nu hörde hon sig själv ta till orda: -Jag har väntat på dig! Du harupptagit min tankeverksamhet i många år nu,närmare bestämt i hela mitt liv! En harkling hördes från munkkåpan men ännu ingen kommentar.Hon fortsatte tala tvärs över rummet för sig själv: -Du ska veta att jag redan vid sex års ålder funderade på att bli vegetarian,gå med i frälsningsarmén alternativt gå i kloster.
Kvinnan återgick till eldandet i spisen alltmedan katten jamade och ville ut. - Kan du öppna altandörren och släppa ut katten åtminstone,eller sitter du alltför fast därborta i hörnet? Då frågan förblev obesvarad reste hon sig upp och vandrade från kaminen till verandadörren,närmare munken nu. Han som fortfarande bara var en munkdräkt, svävande på stolen utan ansikte armar och ben. -Du munk, vem är du egentligen ? Vad heter du? Vågar du inte svara när jag kommer i din närhet eller? Jag får väl fortsätta orera själv då och se om du blir mer diskussionslysten när jag avlägsnar mig till andra sidan av rummet. - I hela mitt liv har jag försökt förstå meningen med det hela. Liv,död,lidande ,vad som är gott eller ont ,för att ingenting egentligen fatta. Vad säger du munk ,eller får jag kalla dig broder Tuck? Håll med om att det hela är mycket svårt att greppa med eller utan Vår Herres hjälp. Kan du förresten fortfarande inte hjälpa till med altandörren? Katten vill in!! Allt ska man göra själv nu sedan min älskade make gick bort. Gått bort förresten bara en vacker omskrivning för att undvika orden, livlös,död,kremerad och begraven. Om du undrar så vet jag i alla fall vart han är begravd! - Det tror jag säkert du vet din gamla häxa,och kalla mig inte broder Tuck. Har du förresten hört uttrycket att ha Luther på axeln? Det tål att tänkas på om du vill röja min identitet. - Du vill ogärna bli kallad broder Tuck
Då vill jag säga dig att häxa är ingenting en dam uppskattar att bli kallad för heller! Katten som nu slutat ge ifrån sig gutturala läten strök sig kring hennes ben och spann . - Varför tror du du ville gå i kloster egentligen? Du ser ju ut som allt annat än en gudfruktig kvinna med tatueringar över dina gäddhängda sladdriga överarmar och håret sedan färgat i Gud vet vilka nyanser. Skamligt är vad det är!!! -Sluta förolämpa mig broder Tuck,eller vad jag nu ska kalla dig? Du själv syns ju inte ens. Visa mig att du är av kött och blod om du vågar! Det är bara din munkdräkt jag ser och knappt ens den,bara ett suddigt klädesplagg upphängt därborta i hörnet.Förresten ska du veta att halva min släkt var baptister så jag har väl det i generna, detta med att ha händerna knäppta över täcket och be kvällsbön. Munken hörs mässa samma tirader om och om igen. - Om du inte var min gäst i huset skulle jag be dig gå,men ensam och tokig som jag är kanske du kan visa mig ditt ansikte bakom kåpan och visa mig lite mer intresse om jag får be? jag som hela livet brytt mig mer om andra än mig själv,ångrat mina synder,bett min kvällsbön och skådat i skyn efter Gud vet vad? En dag stod det mig bara upp i halsen! Munken avslutar sitt mässande och replikerar : - Det som stod dig upp i halsen måste väl varit dig själv i så fall skamlösa kvinna. Har du gått och blivit anarkist eller satanist som du svartsminkar dig. Vad vill du mig egentligen? -Låt mig istället få recitera en dikt jag skrivit. En dikt säger mer än tusen ord,tycker du inte?
Diktsamlingen heter Skuldfri och skamlös. Kvinnan börjar recitera: Skuldfri och skamlös Sitt inte längre still Gå dit du vill Agera Improvisera Lev!!! Det är din tid nu ingen förebrår dig ,bara du själv! Spotta ut den gamla jantelagen!! Bort med den tunga ryggsäcken av skuld Skamlös och skuldfri nu I dina egna ögon. Vad tycker du din gamle munk? Så här vill jag leva.Speciellt avsnittet med Spotta ut den gamla jantelagen är jag rätt nöjd med själv om jag får säga. Nu stryker sig katten mer och mer aggressivt kring hennes ben och jamar uppfordrande . -Ja,ja du ska få mat ditt gamla skrälle! Kanske även du din gamle munk vill få dig något till livs. Vad sägs om pilsner och en räkmacka? - Det vore tacknämligt om du bjöd mig något att förtära,hördes nu en mer ödmjuk röst från fåtöljen. -Det ska bli mig ett nöje att få dela vått och torrt med dig broder munk. Jag känner mig riktigt upplivad!!! Det här är någonting annat än kyrkans dikt och förbannad lögn. Religionen sedan med alla sina sagor som folk kan gå i döden för.Sådant skapar bara elände och för väl inget gott med sig,eller? Skål istället!! för katter,munkar,människor och min framlidne eller ska jag säga stendöde man. Skål! och välkommen till mitt hus,äntligen får jag se dig. Jag är bara en gammal kvinna som behöver någon att bolla tankar och diskutera med. Det förut så kylslagna rummet kändes varmare och mer inbjudande nu och utanför det stora fönstret som vette mot altanen kunde anas en annalkande gryning.

Lottie Ålhed

Mitt intresse för att skriva, läsa vad andra skriver och delge mitt eget skrivande till likasinnade är stort. Därför blev jag också intresserad av novell. nu
Lottie Ålhed är medlem sedan 2018 Lottie Ålhed har 70 publicerade verk