Myntets andra sida

1.
Cross hade känslan att hon vaknat redan innan telefonen ringde men i mörkret var det svårt att avgöra. Hon kastade ut armen på sidan av sängen mot nattduksbordet och kände hur den halvfulla vodkaflaskan träffade hennes underarm och sköt bort i mörkret. Det starka ljuset från dioden på telefonen guidade henne rätt och hon grep telefonen samtidigt som hon kasade sig fram till sängkanten och satte ned fötterna på golvet.

Hon behövde inte ens titta på displayen för att veta vem det var.
”Han igen?” Vid det här laget var det en retorisk fråga.
”Island och 15, våning 3. Jag tror du kan lista ut vilken lägenhet det är.” Rösten var trött och hade hon inte pratat med honom nyligen så hade hon inte känt igen den som sin chefs.
Telefonen lades på i örat på henne och hon kastade ifrån sig på sängen och började det mödosamma letande efter sänglampan.

När ljuset sakta spred sig genom rummet slängde hon en blick över axeln och fann till sin lättnad att den andra sängen var tom. Så följaktligen hade hon inte släpat hem något svettdrypande illaluktande fyllo den kvällen. Då gällde det bara att gå försiktigt till badrummet så att hon inte snubblade på dildon som gömde sig någonstans bland kläderna på golvet. Av känslan att döma borde den vara lätt att se då det borde vara en av hennes större.

Hon fiskade upp ett par trosor i ena handen och vodkaflaskan i den andra och masade sig ut i badrummet. Liksom sovrummet såg det ut som om kriget gått fram här vilket för bara någon månad sedan hade varit väldigt otypiskt för Cross lägenhet.

Av lukten att döma skulle nog trosorna behöva tvättas men hon skulle till en brottsplats och hur hon luktade eller för den delen såg ut var sekundärt. Efter att ha sköljt munnen med vodka som hon sedan svalde så kastade hon på sig trosor och byxor.

På vägen ut ur badrummet för att hitta en tröja av något slag fastnade blicken på henne själv i spegeln över handfatet. Det mörka håret stod spretigt åt alla håll och skulle utan tvekan behöva tvättas. De rödsprängda ögonen under kalufsen stirrade förvirrat tillbaka på henne som att dom inte kunde förstå vem de tittade på.

Känslan av overklighet vräkte över henne när hennes blick drogs till och fokuserade på varje enskild del av sitt ansikte. Den smala näsan med begynnande akne vid näsvingarna och ärret från första året vid polisen, läpparna som var smala och sjukligt bleka med spår på att hon gnagt bort torr hud och kinderna mer ärr från barndomsakne och mer än ett slagsmål.

Hennes tidigare starka kropp såg svag och sjuk ut och rivmärken efter rastlöst kliande prydde revbenen och delar av magen. Brösten såg hängigare ut än vanligt och på det högra syntes fortfarande spår efter tänder sen några nätter innan. Det hade säkert varit spektakulärt bra sex, fast kanske i det hårdaste laget, men nu ingenting att gråta över även om hon borde tänka till innan hon gav sig på det igen.

Hon var påklädd och klar på några minuter men var tvungen att leta efter sitt tjänstevapen i nästan tio till. Den låg nedanför sängen på en hög med kläder. När hon plockade upp den såg hon tecken på rost på pipan som antagligen kom sig av att hon allt oftare sög på den innan hon gick och lade sig medan hon funderade på om hon skulle ge livet en chans till. Hittills hade livet vunnit men segrarna kom svårare för varje natt.

2.
Det var förvånansvärt få bilar på plats när hon parkerade på adressen hon fått vilket följde trenden i just det här fallet. Ingen som ville ha en karriär som pekade uppåt ville bli förknippad med det här fallet och de enda aktiva parterna kvar var dom som från början fått det i knät. Det blev lätt så när man fick en serieförbrytare man visste vem det var men inte riktigt visste hur man skulle hantera. Bollen låg förvisso hos deras chef och hon skulle inte bli förvånad om det fanns rost på hans tjänstevapen med.

En uniformerad polis stod utanför lägenhetsdörren och stirrade tomt in i väggen tvärs över gången. När han såg henne kliva ur hissen så dröjde hans blick kvar ett tag på hennes bröst innan den letade sig ned mot hennes skrev innan han tydligen var nöjd och vinkade in henne. Hon kunde bjuda på det då han säkert hade tråkigt och även hans äckliga blickar var en komplimang vid det här laget. Bevisligen var hon attraktivare än väggen mitt emot honom i alla fall.

När hon kom in lägenheten kände hon lukten av sex och alkohol även om den var svag. När hon tänkte efter så var det en mild variant av stanken i hennes egen lägenhet med skillnaden att här fanns spår av parfym. Hallen var prydlig och de ytterkläder som fanns hängde prydligt på sina krokar och raden av högklackade skor till höger om dörren var ordnade efter färg.

Vardagsrummet var lika prydligt och möblemanget tydde på att den som bodde här hade både smak och pengar. En ovanlig kombination, framför allt hos kvinnor med det här förmodade yrket, tänkte hon. Hon hade ännu inte fått någon information om offret men stämde tillvägagångsättet så skulle hon antagligen var någon typ av prostituerad. Cross sneglade in i köket till höger om vardagsrummet när hon rörde sig mot sovrummet men såg ingenting av intresse.

Det skulle finnas tid för en noggrannare genomgång av huset senare men först ville hon titta närmare på just brottsplatsen. Under normala omständigheter hade det funnits fler lampor och betydligt fler markeringar från rättsteknikerna men även den avdelningen hade börjat släpa fötterna efter sig.

Liket satt på knä lutad mot och uppallad av en byrå vid väggen bredvid sängen. Hon var naken och till skillnad från Cross själv så hade den här kvinnan tagit väl hand om sig själv. Brösten var självklart opererade och toppiga små mästerverk och all kroppsbehåring hade uppenbarligen avlägsnats med rötterna.

Förutom att huvudet ovanför underkäken saknades så visade kroppen inga som helst spår av våld. Vad hon kunde se så hade hon blivit träffad på överläppen med stänk upp över kinden och kanske en del i ögat. Tillskillnad från vanliga handvapen rörde det sig om sådana krafter att kött och ben mer eller mindre tillintetgjordes. Överdelen av huvudet hade följaktligen löst upp i vätskeform och prydde nu väggen bakom offret som en morbid Jason Pollock-tavla. Hade det inte varit för att kvinnans hår, som i det här fallet funkade som en typ av förankring, så hade större delen av rummet nog stänkts ned.

Cross flyttade blicken från offret och vidare upp på väggen där hon följde spåren av hur mördaren grävt sin DNA ur väggen. Det hade dykt upp efter offer nummer två men vid det här laget kändes det mer som en del av hans ritual än för att försvåra utredningen. Det var en bärande vägg så den var av betong och skårorna efter hans fingrar i det hade dammat ett tunt lager på offret under. Det gav nästan intrycket att hon sniffat kokain med sådan kraft att huvudet exploderat.

3.
Medan hon vände liket ryggen och stirrade ut över sovrummet så plockade hon upp sin plunta och sköljd ned två lugnande med vodka. En gång i tiden hade det varit en akt oförenlig med hennes person men saker förändrades snabbt. Sängen visade som väntat spår av vilt samlag och ett av täckena låg draperat över en fåtölj vid fotänden.

Bredvid sängen stod ett sängbord som rensats på dess vanliga krimskrams varpå det nu låg en spegel med ett litet rör uppepå. För sakens skull tittade hon närmare på det men precis som hon hade anat såg hon spår av krossad grön kristall blandat med vitt pulver som antagligen var kokain.

Det var oklart om gärningsmannen också nyttjat kokainet eller om det bara var offrets men om så var fallet var det nytt för honom. De hade förvisso sett stadiga tecken på hur han degenererade sedan det första riktiga offret så det var inte förvånande.
”Flaskan låg i badrummet och blandningen av sprit och K var starkare den här gången.” Hennes kollega stod i dörren till badrummet och såg ut som en manlig version av henne själv.
Med andra ord såg han ut som en full uteliggare även om hon hoppades att han inte hade märken av bett på brösten.

Kommunikation var egentligen onödig för det var uppenbart vad som hänt men för sakens skull gick hennes kollega igenom platsen med henne.
”Han anlände vid åttatiden och bjöds in. Han hade redan kristallen nedblandad i spriten och hade nog druckit ganska mycket av det. Bristen på kontroll i hans rörelsemönster är uppenbart med tanke på att man ser spår av att han gripit för hårt i dörrhandtag och lämnat avtryck i metallen.” Kollegan pekade mot dörren in i badrummet.

”Gissningsvis har kristallen mindre inverkan på honom än tidigare och han blir inte lika svag som han tror av den vilket antagligen kommer att visa på inre skador på offret.” Nu suckade han och hon anade vad han skulle nämna. ”Vid obduktionen kommer de antagligen se vaginala skador liknande de vi hittade på Laine.”
Hon höll upp en hand för att stoppa honom och tog upp pluntan för att stärka sig ytterligare innan hon lät honom fortsätta.

”På slutet här så är det uppenbart att spriten fick honom att överskatta hur mycket K han inhalerat och dess effekt vilket tydligt syns på med vilken kraft han blåste av kvinnans huvud med. Det är också möjligt att han gör det undermedvetet för att den förra kvinnan överlevde och vad det ledde till. ”Han sträckte sig mot henne och hon gav honom pluntan. ”Har vi hört något mer om hur det har gått för henne?”
Cross lät blicken svepa över rummet och skakade på huvudet.

De hade varit uppspelta och nästan glada när de först fick höra att offret var vid liv. En känsla som snart övergick i skräckblandat illamående. När ambulanspersonalen bar kvinnan som bundits fast vid båren förbi de två kriminalarna var det som att korken gick ur deras liv. Hennes ansikte var förvridet i en mask av smärta och hennes krökta fingrar, som hölls borta från att gräva djupare i hennes bål för att komma åt det som levde där inne, var blodiga upp till knogarna. Läkarna hade varit tvungen att söva henne och om det sedan löst de interna skadorna visste dom helt enkelt inte.

Förvisso hade de tidigare offren varit illa de med men de flesta hade dött direkt eller nära nog så. Cross mindes det tredje offret som de hittat resterna av stående på alla fyra i en rosa himmelssäng. Det var något extra makabert med blodiga remsor av kött och hud över de rosa lakanen och prydnaderna i rummet föreställande änglar och prinsessor.

Tydligen var just det gulliga den här prostituerads nisch vilket på intet sätt underlättade för utredarna på plats. Många av dem, liksom säkert många av flickans tidigare kunder, associerade inredningen till barn och oskuldsfullhet.

När hon först kommit in i rummet så hade skadorna inte varit helt uppenbara då kvinnans bakdel var perfekt riktad tillbaka mot dörren. Kanske inte en angenäm vinkel att vandra in på en okänd människa, man inte hade en sexuell relation med, men vid första anblick en fortfarande hel kropp.

Med allt ansträngdare neutrala masker på sina ansikten hade de sedan sakta rundat kroppen. I det första utkastet till sin rapport innan hon gett sig på den med ett synonymlexikon hade hon skrivit ”det ser ut som om offret har ställts på alla fyra och sedan fått ett avsågat hagelgevär uppfört i röven innan båda piporna avlossats snett ned i madrassen”.

Trots medicinska termer hade det inte blivit mycket bättre. Själva faktumet att ett vapen inte använts alls gjorde ingen gladare. Ett tag när man inte visste om man skulle utreda eller täcka för mördaren så hade någon föreslagit att döpa honom till Hagelmördaren och sedan sprida krut över större delen av platsen. Så blev självklart inte, dom var poliser och deras uppgift var att utreda. Det var inte heller problemet utan nästa steg, exakt vad nästa steg faktiskt var i ett fall som det här.

4.
Cross och Gordon hade suttit i bilen och var på väg tillbaka mot stationen när anropet nådde dom. Svårt skadad kvinna från yttre våld, var informationen dom fått och de hade åkt dit utan att så mycket som byta en blick. På den tiden var de närmast som en person och så synkroniserade som två människor kunde vara efter så kort tid arbetande tillsammans. De hade bara jobbat två år samman efter att Gordon förflyttats från Gotham men de var som gjorda för varandra.

Huset de kom fram till låg i ett fint familjeområde och när de gick fram till hissen på bottenplan genom den välordnade entrén så kunde de inte föreställa sig vad som skulle möta dom. I hissen på vägen upp gick de igenom sin utrustning och såg till att deras vapen var lättåtkomliga. De bytte sedan en blick och gick med lugna steg bort mot lägenheten som var märkt Kent och vad som skulle bli ett helt nytt liv.

Kent satt naken bredvid sängen med tårar rinnande okontrollerat nedför sina kinder och med stänk av blod från midjan och nedåt. Bredvid sängen stod ett litet bord dukat med champagne och två glas och en halväten ask med choklad. Rosenblad låg spridda över bordet och vidare över golvet bort mot sängen där levande ljus nu förvandlade vad som tidigare var romantik till en skräckfilm.

Laine låg naken med armarna längs sidorna och benen lätt isär och hon andades fortfarande när de kom in i rummet. Trots idoga försök kunde de inte få med henne och redan innan ljudet av ambulansen nådde dem så hade hennes ögon glasats över av döden. Ansiktet runt de tomma stirrande ögonen var en mask av fasa och smärta och nedanför huvudet på axlarna syntes tydliga spår av händer.

De gissade att Kent tappat kontrollen och kramat om hennes axlar för hårt vilket senare visade sig under obduktionen där man kunde räkna till otaliga krossfrakturer. Skadorna på slemhinnorna och andra mjukdelar visade också på åtskilligt övervåld redan innan vätskan skjutits genom livmodern och sedan mer eller mindre upplöst ryggraden. Utlösningen hade skett med sådan kraft att man hittade spår från mannens dna inbäddat i betonggolvet under parketten i sovrummet.

Gordon var i färd med att försöka lugna och få ur Kent ett vittnesmål och Cross höll på att katalogisera fynden av en krossad kristall som pudrats i champagnen på ett av glasen när JL dök upp. Tre kostymer viftande legitimationer med sköldformade röda emblem med gul text. Utredningen togs sedan prompt över och gärningsmannen och allt bevis avlägsnades snabbt från platsen under den officiella förklaringen att Laine skjutits av en ökänd prickskytt vid namn Lawton.

Cross och Gordon hade stått ensamma kvar med en känsla av tomhet stigande inom dom men utan någon makt att göra något åt det. Sedan hade livet fortsatt en bit som vanligt innan offer med liknande skador började dyka upp med allt tätare intervaller. Fast nu utan intresse uppifrån och med en uppenbar dödsdom för varje karriär förknippad med utredningen.

5.
Cross och Gordon lämnade lägenheten och gick ned till bilarna strax efter att rättsläkaren hämta kroppen.
”Hörde du att han räddade det där planet i förrgår?” sade Gordon med låg ansträngd röst.
”Ja, över tre hundra räddade som utan tvekan annars skulle ha dött.” Uppehåll för att ta ytterligare lite vodka. ”För att inte tala om skadan i staden om planet kraschat bland husen.”
Sucken som följde dom orden skulle lika gärna ha kunnat var till jordens undergång.
Gordon tände en cigarett och erbjöd henne en. Hon övervägde att tacka nej men vid det här laget fanns ingen anledning så hon tog en och tände den på hans.

”Jag kommer nog inte in till kontoret imorgon,” sade hon och vägrade möta hans blick.
Han svarade inte men hon såg att han nickade i ögonvrån innan han gick bort till sin bil med långsamma steg. Hon följde honom med blicken och en känsla av sorg blandade sig med uppgivenheten som den senare tiden varit hennes konstanta följeslagare. Han vinkade till henne en sista gång innan han satte sig i bilen och körde iväg i natten.

Ett tag övervägde hon att vara så krass att bjuda in Kent till sig för att göra de andra offren sällskap. Tanken på att efter någon timmes hårt knullande få linda läpparna om honom och avsluta sitt liv lät lockande, men för henne skulle det bara vara en dröm. Med största sannolikhet skulle han inte svara om hon ringde och chansen att han dök upp i hennes hem var minimal. Kanske lika så bra, tänkte hon, vissa saker var trots allt tacksammare att göra själv.

Hon stannade till på en nattöppen butik och köpte ytterligare en flaska vodka innan hon körde hem. Lägenheten tycktes lukta sunkigare än när hon åkte men det skulle snart nog inte vara hennes problem längre. Med uppgivna rörelser skruvade hon korken av flaskan och kastade den över axeln. Sedan drack hon djupt ur flaskan medan hon lämnade ett spår av kläder efter sig när hon vinglade in i sovrummet. Dildon hon undvikit på vägen ut korsade hennes väg den här gången och hon var nära att falla omkull men räddades av bokhyllan.

Hade hon haft ett hagelgevär hade hon kanske vandrat samma väg som Laine eller offer nummer tre men det var inte ett säkert kort med en revolver. Det var förvisso en trettioåtta men att sikta inom sig själv skulle inte ge den snabba död hon åtrådde. Istället satte hon sig på knä bredvid bokhyllan och efterliknade nattens offer så gott hon kunde.

Smaken av metall fyllde hennes mun när hon cirklade med tungan runt pipan och hon slöt ögonen och drömde om Kent. Hans hud mot hennes när han stötte hårdare än vad en människa kunde klara av upp i henne. En hand om hennes bakhuvud när han förde kuken in i munnen på henne och hon slickade längs med hela dess längd. Stönandet när hans orgasm och hennes avslut kom allt närmare. Fingret kramade om avtryckaren när hon föreställde sig hur han kom i hennes mun som en väldig koncentrerad tsunami. Kulan nådde hjärna innan öronen registrerade smällen och sedan var allt över.

Skriven av: