Något alla vill ha del 1.

Ibland tröttnar jag på att vara Jennifer Haynes.
Jag tröttnar på att vara Jennifer den snyggaste
Jag tröttnar på att vara Jennfier den smartaste
jag tröttnar på att vara Jennifr den populäraste
jag tröttnar på att vara Jennifer den intressanta.
Ibland undrar jag hur det vore att vara osynlig. Få ha tankar för sig själva utan att alla kommer och pratar, kunna få flest poäng i proven utan att alla måste prata om det hela itden, jämföra och avundas.
Hur det vore att bli mobbad. Det är kanske att gå för långt, men jag önskar ibland att jag itne vore fullt så poppis.
Att jag itne hade allt, allt som alla andra ville ha.
Och då den dagen, när jag gick på trottoaren och min moster kom springande.
Min moster är bara tjugotvå år och min älsklingsmoster!
Men nu var hon kritvit i ansiktet.
- Vad är det, Allie? Du ser sjuk ut, retades jag.
Men hon räckte mig något, något som fick mig att flämta till.
- Ha den runt halsen, ta aldrig av dig den, men om fara hotar, om du ser faran, ta av dig den, men håll den i din näve, håll den där in i det sista, Jenn!
Allie tittade sig ängsligt omkring innan hon började springa.
- Oh vad du än gör, berätta inte någonting om mig eller halsbandet, och min hemlighet!
Vilken hemlighet? ville jag skrika både då och nu. Du har inte berättat någonting! Du bara kom fram en dag och betedde dig som psykopat.
Men jag höll hennes önskan och höll halsbandet runt halsen.
Och nu vill alla veta allt om den och mig.
Det är en ny sak, en sak som jag frukar att vra Jennifer.
Skulle jag vara osynlig skulle de inte ens prata med mig, bara slänga avundsjuka blickar.
Jag blir lika rasande varje gång de frågar någonting, det är irriterande att de är så nyfikna.
Jag känner mig riktigt svag med halsbandet.
Den är av äkta diamant, säkert svindyr.
Eller hade Allie verklgien köpt den?
Min teori är att den är snodd, för annars kunde ju Allie behållt den själv eller hur?
Fast hon dog, hon kunde ju satt den i arv och bara inte slänga den åt mig och säga:
'' Jennifer, ta hand om den, låt ingen veta om mig eller mina hemligheter, du är mitt ända hopp, hur det går med dig skiter jag i! ''
Och eftersom Allie är min favoirtmoster, min älskling så har jag hennes vilja till lgs, jag blev faktiskt lite ledsen när hon dog.
Riktigt ledsen faktiskt, fast det visar jag inte.
Jag borde ha setts somm ethjärtöst monster, men bara för det så tycker demm att jag är ännu coolare, bättre och ja... som jag är.
Ja, ja, kära dagbok.
Nu är det väl över med det här barnsliga spelet, låt det riktiga börja!

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 11 år