Publicerat 08.06.2019
Kategori: Övernaturliga noveller

Namnlös

Åskan dundrar, blixtar slår ner i marken som ett hav av pilar. Svart rök täcker hela himlen. Jag vandrar i en ödemark av lik. Jag går över avhuggna lemmar, huvuden och torsos. Marken är täckt av blod och inälvor. Det kryllar av insekter som livnär sig på de dödas kvarlevor. Stanken av död fyller mina luftvägar. Jag kämpar mig framåt i den infernaliska arenan, fokuserad på mitt mål. Fokuserad på mitt mål kämpar jag fram som en träl. En träl i ett hav av död och sadistiska överherrar. Ljuden av de små insekterna som kalasar på dem döda ger mig rysningar längs benmärgen. Jag hör ett sista stön från vissa kroppar liksom om deras själ åker ut med stönet.

Jag ser mig omkring men ser inget annat än död, men jag fortsätter att gå framåt. Vad gör jag fortfarande vid liv? Varför vandrar jag här i denna misär?

Jag faller ner på knä och spyr upp blod på grund av den vedervärdiga synen och lukten. Mitt ben skakar som i ett tappert sista försök att hålla mig vaken. Insekter kryper sig upp för mitt ben, de kryper upp längs vaden, upp längs låret, upp längs kroppen, in i skrotum, in i urinvägarna. Jag skriker av avsky och åtar mig tillräcklig kraft att ställa mig upp och fortsätta gå. Jag känner hur insekterna rör sig inuti min kropp och börjar förtära mig långsamt inifrån. Jag får magsmärtor och smärtor i min kuk och testiklar, smärta som ingen man kan tänka sig. Jag befinner mig nu i ett sinnestillstånd av ren förvirring, avsky och surrealism. Jag förstår inte vad som händer. Min kropp domnar bort och jag faller till marken. Jag ligger där helt inkapabel till att röra mig men mitt medvetande är fortfarande vid liv. Jag känner hur tusenfotingar, spindlar, skalbaggar täcker min kropp och äter av min hud. Jag ligger där helt hjälplös och kvider av smärta som jag omfamnar mitt öde och inser att mitt mål är ouppnåeligt. Jag har misslyckats.