När vänskap dör - kap 1

Första gången hon träffade Yvonne var innan hon fyllt tjugo år. Hon hade varit på hemväg från en annan vän och gått av bussen hon åkt med när Yvonne hade kommit fram till henne och börjat prata med henne som om de två kände varandra. Det gjorde de inte. Hon blev så klart förvånad men också lite fascinerad av situationen. Tänkte att tjejen säkert förväxlade henne med någon annan och lät det fortgå utan att ifrågasätta något. På det sättet lärde de känna varandra. Hon tyckte att Yvonne verkade vara en kul person som det säkert var roligt att hänga med. Det kom lägligt för henne för det hade uppstått en liten fnurra på tråden mellan henne och den andra vännen. De började umgås. Yvonne kände några raggare som de åkte runt med i deras bilar. De umgicks även med andra som Yvonne kände. Det var nästan bara Yvonnes vänner de umgicks med. Det berodde mestadels på att hon själv inte hade så många kompisar.
Det var till en början ganska roligt att hänga med Yvonne. Yvonne hade långt mellanblont hår och såg hyfsat bra ut även om hon inte var en klassisk skönhet men det var hon inte själv heller. Hon hade inte tillhört de populära i skolan och gjorde det inte nu heller. Killarna var definitivt mer intresserade av Yvonne än av henne och hon var tvungen att erkänna för sig själv att hon kände sig lite åsidosatt och var därför lite avundsjuk på Yvonne. Ja hon hade allt lite mindervärdighetskomplex.

Efter en tid fick Yvonne en lägenhet och hon tyckte att de kunde flytta ihop och dela på hyran. Det skulle båda tjäna på menade Yvonne. Ja det kunde väl inte skada tänkte hon. Sagt och gjort. De flyttade ihop. Det var en ganska rymlig etta med riktigt kök. Inte bara kokvrå med andra ord. Man kom in i köket först och det kombinerade sovrum/vardagsrummet låg längre in bakom köket. Lägenheten hade fönstren mot innergården men hon mindes inte var toaletten låg. Precis utanför huset gick spårvagnen men det hade hon inte så stor nytta av för hon var tvungen att ta bussen för att komma till jobbet och busshållplatsen låg några kvarter bort. Lägenheten låg bra och centralt till. En liten nackdel var kanske att det inte fanns några bra grönområden i närheten eftersom det var så nära centrum.

Till en början gick det bra. De hade ganska kul tillsammans men det skulle ändras så småningom. Hon hade ett heltidsjobb att sköta men Yvonne var arbetslös. Hon verkade inte alls intresserad av att skaffa sig något jobb överhuvudtaget. Hon hörde aldrig Yvonne ens prata om att hon hade sökt jobb vid den här tidpunkten. För Yvonne verkade det vara viktigare att kunna vara uppe sent om kvällarna och till och med hela nätter. Det var då hon umgicks med sina kompisar. Det var så hon uppfattade det i alla fall. Va lat man kan va tänkte hon men höll tankarna för sig själv. Men det var inte utan att hon själv gärna hade levt ett lika lättsamt liv och kunnat bestämma själv hur ens dagar skulle se ut och slippa ta något större ansvar för sitt uppehälle. Det som hindrade var hennes pliktkänsla som hängde som ett tungt ok över henne. Hennes aningen tvångsmässiga vilja att försöka försörja sig själv och inte ligga andra till last.

Hon själv hade börjat tröttna på den skeva fördelningen av tiden mellan sig och Yvonnes andra kompisar. Tyckte att Yvonne kunde visa lite större intresse för henne och kanske fråga någon gång hur det var på hennes jobb till exempel. Hon arbetade i en textilfabrik. Men det frågade aldrig Yvonne om. Hon började allt mer känna att Yvonne bara ville ha henne där för att ha någon att dela hyran med. Hon hade ingen egen inkomst och hade väl inte råd med hyran på egen hand. Det roade inte henne alls att bara vara en slags kassako. Saken blev inte bättre av att Yvonne lyckades dra på sig skabb. Hon hade fått symtom som klåda mellan fingrarna så hon hade gått till doktorn som förklarat att det var skabb. Fan så äckligt tänkte hon men sa inget. De blev tvungna att sanera hela lägenheten och tvätta alla sängkläder och andra textilier. Hon var minst sagt irriterad av det som hon blivit indragen i. Hon själv var helt symtomfri men var ändå tvungen att isolera sig en kort period. Hon var alltså tvungen att sjukskriva sig några dagar för säkerhets skull. Enligt Yvonnes läkare var det för att minimera eventuell smitta berättade Yvonne. Det kunde smitta via gemensamma utrymmen som till exempel omklädningsrum sades det. Hon tyckte att det lät väldigt överdrivet men lät bli att kommentera det. Det var väl bäst att göra som hon blev tillsagd. Hon var smått förbannad av det som hände. Hon var tvungen att förklara för sin arbetsgivare varför hon var tvungen att stanna hemma. Hon höll sig till sanningen och sa precis som det var. Hon tänkte inte ljuga för Yvonnes skull. Hennes jobbarkompis som hette Malin som också kände Yvonne sprang förstås och skvallrade så Yvonne fick reda på det. Jävla skvallerkärring tänkte hon för sig själv. Yvonne blev förståeligt nog upprörd så hon tyckte att det var bäst att förklara sig för henne. Menade på att ingen mer än Malin på jobbet visste var hon bodde eller tillsammans med vem och ingen visste vem Yvonne var. Vilket var skönt även för hennes egen del. Det verkade som om Yvonne godtog förklaringen.

Yvonne fortsätter att vända på dygnet. Hon är ute med sina kompisar och sina killar om nätterna. Yvonne hade ofta kommit hem bara kort tid innan hon själv skulle åka till jobbet. Det var när hon hade morgonskiftet för då började hon jobba kl 06 och fick gå upp om mornarna runt kl halvfem. Hon tyckte att Yvonne verkligen borde skaffa ett jobb så att hon blev tvungen att sova om nätterna som vanligt folk. Så pågår det i ett par veckor eller så. Hon får också höra Yvonnes berättelser om killar som hon haft sex med och i vilka ställningar och så vidare. Hon var inte överdrivet intresserad av att lyssna på Yvonne men visade upp god min.

Yvonnes kompisar var lite konstiga. Hon minns vid ett tillfälle när hon faktiskt hade följt med Yvonne och hennes kompisar på krogen. Hon pratade inte så mycket med Yvonne eller hennes kompisar. De verkade varken ha tid eller lust att prata och umgås med henne. Först när kvällen började lida mot sitt slut och krogen skulle stänga kom en av Yvonnes kompisar fram till henne. Vad kul tyckte hon att någon av dem till slut ville umgås lite med henne. Men det enda den här kompisen ville, som hon inte kommer ihåg namnet på, var att hon skulle hämta hennes väska som stod på ett bord på andra sidan dansgolvet. Va fan kunde hon inte hämta väskjäveln själv eller. Hon svarade att hon fick hämta den själv. Det skulle ju inte vara ett dugg jobbigare för henne att hämta sin väska. Dessutom så var det ju hennes väska och själv brydde hon sig inte ett dugg om vad som hände med den. Yvonnes kompis blev jätte sur när hon insåg att hon var tvungen att hämta väskan själv. Helt jävla otroligt.

Ett annat lustigt beteende visade Yvonne upp när hon blev sjuk. Yvonne behövde medicin på recept så hon ber henne fråga sin bror ifall han kunde skjutsa henne till ett apotek. Det märkliga var att Yvonne kände inte hennes bror. Hade aldrig träffat honom. Om hon själv skulle ha blivit sjuk och behövde hämta ut medicin från apoteket så hade hon bett sin egen bror om hjälp. Hon hade inte bett någon annans bror om det. Det skulle ha känts väldigt konstigt. Men alla är vi väl olika och en del kanske konstigare än andra. Oavsett så gör var och en som man vill i slutändan.
Hennes bror var snäll och ställde upp när hon frågade och skjutsade Yvonne till apoteket men de blev inte närmare bekanta med varandra som tur var.

Ungefär vid den här tiden så blir Yvonne kompis med Anders. En annan kul typ. Inte så värst kul kanske. En ljushårig kille som är två år yngre än hon själv och bosatt i Stockholmstrakten. Sin vana trogen så umgås de med varandra när hon jobbar eller sover så hon lär inte känna honom så väl. Nästa inte alls faktiskt. Vid det här laget så har hon tröttnat fullständigt på sin boendesituation och vill flytta därifrån men vet inte riktigt vart. Hon ville inte bo kvar bara för att bara vara någon som är med och betalar hyran. Hon tänkte inte längre bidra till Yvonnes lata levnadssätt. Yvonne fick hitta någon annan som gjorde det eller bekosta det själv. Hon försökte komma på var hon skulle kunna bo. Tänkte på sina föräldrar men hade egentligen ingen lust att flytta hem till dem igen. Att bo hos dem var ju inte så mycket bättre. Då rycker hennes andra bror in som en räddande ängel. Han ska flytta utomlands för han hade fått ett jobb i ett annat land. Han erbjöd därför henne att flytta till hans lägenhet. Hon var inte sen att tacka ja. Lägenheten var en stor etta som redan var möblerad så hon kunde flytta ut från Yvonne och flytta in i sin egna lägenhet på en gång. Den låg nära Östra Promenaden där spårvagnen gick och låg dessutom ganska nära själva stadskärnan och busshållplats för bussen som gick till jobbet låg bara ett kvarter bort. Man kom först in i en liten hall med toalett och dusch till vänster. Sedan kom man rakt in i vardags-/sovrummet och efter det kom ett stort kök. Fönstren vätte mot gatan.

Hon tyckte att det var otroligt skönt att få flytta in i ett eget hem utan andra att tänka på. Det blev lite bråk om den sista hyran. När hon flyttade ut så hade hon bara hunnit bo i Yvonnes lägenhet i två veckor den senaste månaden. Hon tänkte att hon bara skulle betala hälften av en halv hyra för två veckor alltså. Sagt och gjort. Hon betalade en fjärdedel av hyran men Yvonne tyckte att hon skulle betala hälften av en hel månad. Hon visste väl egentligen inte hur man betalar i sådana lägen och kanske hade Yvonne rätt men hon fick inte mer pengar av henne. Hon hade helt enkelt ingen lust att betala mer. Hädanefter skulle hon bli tvungen att betala en hel hyra själv men det var det värt för att slippa störande inslag i vardagen och hon hade också råd med det. I och med det så uppstod lite osämja mellan dem men de förblev trots det kompisar med varandra.

Vid något tillfälle så pratade hon med sin jobbarkompis Malin. De pratade om hennes flytt från Yvonne och hon säger lite elakt och kanske till och med lite skadeglatt att Yvonnes möbler kommer nog att stå på trottoaren utanför framöver ifall hon blivit vräkt för att hon inte haft råd att betala hyran. Hon var ju medveten om att Yvonne hade ont om pengar eftersom hon inte hade något jobb. Efter en tid blev hon utskälld av Yvonne för hon hade fått reda på vad hon sagt. Det var Malin som hade skvallrat till Yvonne så klart. Hon insåg att det var ganska gement sagt av henne om Yvonne men väljer att skaka av sig det. Ungefär som att hälla vatten på en gås. Hon var inte så arg på Malin heller. Menade på att hon nu iaf visste var hon hade henne. Hon hade förstått att hon inte kunde berätta allt för Malin. Hon skulle bli försiktigare och hon berättade aldrig mer om riktigt känsliga och personliga saker till Malin. Hon hade även slutat att vara förtrolig med Yvonne om hon nu någonsin varit det. Flera år senare fick Yvonne ändå sina pengar men de betalades av en helt annan person.

I samband med att hon flyttade till en egen lägenhet så skaffade hon också en hund. Hon tyckte om hundar och hade alltid velat ha en egen hund och tänkte att det skulle bli ett bra sällskap. Hon hade sett en annons i tidningen om vita schäfervalpar och hon köpte en av dem. Hon hade berättat om sina planer och visat annonsen för Yvonne. Det visade sig senare vara ett misstag från hennes sida. Trots att hon och Yvonne fortfarande var vänner så umgicks hon allt mindre med Yvonne vart efter att hennes hund växte och blev stor. Hon umgicks istället med andra hundägare som hon lärde känna under hundpromenaderna. Det fanns inga stora grönområden i direkt närhet till hennes lägenhet men man kom till Strömsparken efter fem minuters promenad. Det tyckte hon var bra. Fast ibland tog det tio eller femton minuter eftersom hunden skulle lukta överallt.

Visst träffade hon Yvonne och Ann, en annan av Yvonnes vänner, en rödhårig trevlig tjej, emellanåt men det slutade ofta med att hon fick kritik för att hon inte umgicks mer med dem. Det verkade som att hon försökte undvika dem ansåg de. Det hade från början inte varit hennes avsikt att ta avstånd från Yvonne och hennes vänner utan det hade skett helt naturligt när hon lärde känna andra människor men det som sedan hände mellan dem blev en orsak till att hon tog mer avstånd från dem. Det ena ledde till det andra. Yvonne och även Anders som Yvonne umgicks med alltmer hade irriterat sig på hennes avståndstagande och bestämde sig för att sätta stopp för det. De hade bestämt sig för att på något sätt ta ifrån henne hunden. Hon var helt ovetande om det när Yvonne och Anders bjöd med henne på en fest under en helg. De förklarade att Yvonnes föräldrar kunde vara hundvakt under tiden. Hon gick med på det. Det var hyggligt av dem och skulle bli ett bra tillfälle att försöka bättra på vänskapen mellan dem tänkte hon. De hade det rätt trevligt och hon lärde väl känna Anders lite mer. Men egentligen var det väl bara marginellt mer för han och Yvonne var ganska tajta med varandra.
Snart var helgen slut och de började packa ihop. När de sedan var på väg att skjutsa hem henne så förklarade de att hon inte skulle få tillbaka sin hund. Yvonnes föräldrar hade blivit lovade att få behålla hennes hund och hon var inte längre välkommen hos dem. Hon kände sig maktlös i sin förtvivlan och visste inte vad hon skulle ta sig till. Tyckte att de betedde sig som riktiga as. Skulle hon gå till polisen eller vad.
Hon lyckades till sist återta sin hund när en möjlighet till det dök upp. Hon och Yvonne hade hälsat på hos Yvonnes föräldrar. Hon hade lånat deras toalett som låg i anslutning till hallen. När hon kom ut satt hennes hund precis utanför och väntade. Hon insåg att hon bara behövde ta ner kopplet från hatthyllan, koppla sin hund och gå ut. Det var precis vad hon gjorde. Hon hade hunden hos sig några dagar men insåg till slut att hon faktiskt hade problem med att få tag på en hundvakt till sin hund när hon jobbade. Den tidigare hundvakten kunde inte fortsätta vara hundvakt. Av den anledningen släpper hon ifrån sig sin hund igen och låter Yvonnes föräldrar behålla hunden. Det var inget lätt beslut för henne. Det var med tungt hjärta hon lämnade ifrån sig sin hund. En liten tröst var att hennes hund nu inte behövde vara ensam hela dagarna vilket kändes skönt för henne. Hon kände sig ändå frustrerad över att hon inte riktigt fick tid till att fatta beslutet själv eller välja vem hon skulle omplacera sin hund hos. Jaha nu stod hon då utan hund men om de trodde att hon skulle börja umgås mer med dem så misstog de sig stort. De var idioter om de trodde det. Hon började umgås mer med Malin istället. De gick ofta på nattklubb tillsammans. De pratade mycket med varandra och hon tyckte att det var trevligt men viktiga saker höll hon för sig själv.

Några år senare får hon veta att Yvonne varit i kontakt med personen som hon hade köpt hunden av. Hon hade väl sparat annonsen misstänkte hon. Det är hennes bror som berättade det då han skulle köpa en ny hund av samma uppfödare. Yvonne hade påstått att hon skulle ha köpt hunden enbart för att bedriva oseriös avel med den. Ja det var helt sjukt gjort tyckte hon. Yvonne hade också påstått att hon förgiftat sin hund som tråkigt nog inte blev äldre än fyra år pga en salmonellainfektion. Veterinären hade obducerat hennes hund och det var så de fick reda på orsaken till varför hennes hund dött. Inget av Yvonnes påståenden stämde med andra ord vilket också hennes bror kunde intyga. Uppfödaren trodde därför inte det minsta på Yvonnes sjuka lögner.

Saker och händelser som man går igenom glöms till slut bort när tillräckligt med tid har förflutit. Så gjorde det för henne också så hon och Yvonne hittade så småningom tillbaka till varandra och började umgås igen. Yvonne bodde nu i en annan lägenhet i en stadsdel som heter hageby. Det var en liten etta med balkong. De ljusgrå köksluckorna målade Yvonne senare om till mörkbrunt. Resultatet blev väl inte så lyckat för det blev en massa ränder efter penseldragen men hon sa inget om det. Det var ändå lite kul att Yvonne vågade måla om köksluckorna i en hyresrätt. Det brukade ju inte vara tillåtet att göra så.

Oftast var de hemma hos Yvonne. Det som var annorlunda nu var att de inte delade lägenhet och inte någon hyra heller. Blev det jobbigt kunde hon alltid åka hem till sig. Det behövdes inte för de hade riktigt kul ihop, hon Yvonne och Ann som också hängde med dem. De hade också kommit i kontakt med några killar från Södertälje. De jobbade som resemontörer och hade fått jobb i Norrköping som var hennes hemstad. De var tre eller fyra men hon minns bara två av dem någorlunda bra. De hette Seth och Owe om hon inte missminde sig helt. Killarna verkade trevliga tyckte hon. De umgicks väl några veckor eller något sådant. Hon umgicks lite med Seth och Yvonne med Owe. Det var väl inte helt bra för henne. Hon hade blivit lite för full ett par gånger. Hade bland annat vid ett tillfälle blivit full och lagt sig på balkongen en sen kväll. Hon hade mått lite dåligt och ville andas lite frisk luft med förhoppning om att må bättre. Det ville sig inte bättre än att hon blev stående halvnaken på balkongen och spydde över räcket. Det var tur att det hade varit mörkt då och de hörde aldrig några klagomål om det från grannarna. Det var inget som hon var direkt stolt över. Nä hon skämdes en hel del rent av. Fram tills den här tidpunkten hade de haft kul ihop men efter sin fyllefadäs fick hon ibland pikar av Yvonne för det som hänt. Hon fick pikar lång tid efteråt och tyckte inte det var ett dugg roligt och blev märkbart besvärad av det. Yvonne hade ett konstigt sinne för humor tyckte hon. Efter de första pikarna tröttnade hon och lovade sig själv att inte bli full i Yvonnes sällskap någon mer gång. Hon höll sitt löfte.

Däremot verkade det som att det var bra mellan Yvonne och Owe. Snart märkte hon att Yvonne också försökte bli extra bra kompis med Seth. Som gången när de hade åkt ut till en badplats med killarna för att de ville bada. Hon tog inte med sig några badkläder för hon tänkte inte bada för hon hade sin mens då. Hon hade inte velat säga något om det för hon tyckte att det var lite pinsamt. Men Seth ville att även hon skulle bada och ville därför retas med henne och lyfte upp och gick ut i sjön och släppte sedan ner henne i vattnet trots hennes protester. Vattnet hade räckt upp till midjan på henne och hennes turkosblå byxor blev förstås genomblöta. Som tur var så var inte vattnet allt för kallt och lite roligt hade det ändå varit. Seth lät henne sedan låna sina byxor tills hennes egna byxor torkat. Det bekymrade henne en del att hon hade mens men hoppades att det inte skulle märkas något. Hon hade redan haft mensen ett antal dagar och hade mensskydd på sig så det kanske inte skulle bli så farligt ändå. Seth hade efter badäventyret åkt hem till Södertälje i ett par dagar. Snart var han tillbaka i Norrköping men pratade inget mer med henne. Istället var det Yvonne som kom fram och pratade med henne i en mästrande ton. Kom med klander för att hon hade tagit på sig Seths byxor. Det borde hon inte ha gjort för det hade blivit fläckar i byxorna som hans flickvän hade undrat över. Det hade skapat en dålig stämning dem emellan. Kanske hade Yvonne rätt men det är ju mänskligt att fela. Visst borde hon ha tänkt på det men hon var inte ofelbar och det som hände var ju heller inte direkt avsiktligt. Hon kände sig rent av lite förnedrad. Tyckte att Yvonne gjorde sig mer märkvärdig än hon var. Hennes översittarfasoner hade börjat titta fram på riktigt. Felet hade heller inte legat enbart på henne. Enligt sin övertygelse låg felet lika mycket på Seth för han hade ju inte behövt slänga henne i sjön mot sin vilja. Hon tyckte dessutom att Seth borde ha tagit dialogen direkt med henne istället för att beklaga sig hos Yvonne. Hon tyckte att det var ganska ynkligt gjort. Hon tappade lite av intresset för honom efter det. Det var inte så bra för hennes redan lite dåliga självförtroende. Hon hade visserligen lyckats banta ner sig och blivit smal och såg nu bättre ut än tidigare men hennes självförtroende hade inte hunnit förbättras i samma takt. Så hon såg stillatigande på när Yvonne ihärdigt byggde upp ett förtroende mellan sig och Seth. Det verkade som att hon ville ha både Owe och Seth för sig själv. Hon blev tidvis som en skugga bara men tack och lov så hade veckorna gått och killarna skulle åka hem igen. De hade båda redan flickvänner där hemma så det kändes väl inte som en så stor förlust ändå.

Hon och Yvonne träffades några gånger till efter att killarna åkt därifrån. Vid något tillfälle hade de träffats hemma hos henne. Yvonne kikade igenom lite kläder som hennes bror hade lämnat kvar. Bland annat än snygg sweatshirt/tröja som Yvonne ville låna. Det fick Yvonne men när hon ville ha tillbaka tröjan vägrade Yvonne lämna ifrån sig den. Sa att hon inte ville låna kläder utan få dem till skänks. Din tjuvaktiga subba tänkte hon och blev riktigt irriterad över Yvonnes beteende men orkade inte bråka om det utan släppte det. Hon var också lite konflikträdd vid den här tiden och vågade inte utmana Yvonne för mycket. Men hon bestämde sig för att det fick bli sista gången som hon lånade ut något till Yvonne men det blev inte sista gången som Yvonne stal kläder av henne.
Efter det så började de glida ifrån varandra igen. Tiden som de hade haft trevligt och kul tillsammans var över. Hon var tvungen att komma bort från Yvonne igen för hon kände helt allvarligt att det var skadligt för hennes självkänsla att umgås för mycket med Yvonne. Sakta men säkert började deras vägar att skiljas igen.

Hon träffade inte Anders heller speciellt ofta. Ett av få tillfällen där deras vägar korsars är när hon umgås med en annan kompis. En kompis som hon började umgås med i takt med att hon umgicks allt mindre med Yvonne. Det var en blond tjej med långt hår och alldagligt utseende. En tjej som visade sig vara prostituerad. Men det var inget som hon inledningsvis var medveten om. Först mot slutet av deras vänskap förstod hon det. Innan det hann de dock umgås en del. En gång var kompisen på väg att ta med henne till en fest hos en mc-klubb. Till sin förvåning dyker Anders upp i sin bil utanför lokalen där festen pågick. Hon blev ännu mer förvånad när han försökte hindra henne gå in. Vad höll han på med undrade hon. Det var väl inget som angick honom vad hon gjorde. På något oförklarligt sätt lyckades han övertyga henne om att det var en dålig idé att börja umgås med folket i mc-klubben. Kanske lyssnade hon på honom för att han verkade bry sig på ett genuint sätt. Kanske var det också han som fick henne att få upp ögonen för vad för slags människa kompisen var. Hon slogs av tanken att den här kompisen kanske försökte lura in henne i något som hon inte ville kännas vid. Hon lät honom därför köra hem henne. Hennes vänskap med kompisen hade redan varit på upphällning en tid och skulle ta slut inom en snar framtid. Det var inget som hon skulle komma att sakna. Anders försvann också ur hennes liv. Lika plötsligt som han hade dykt upp. Det skulle hinna gå lång tid innan hon återsåg honom igen.

[email protected]

Skriven av: Lilith*