När vänskap dör - kap 2

De umgås inte regelbundet för tillfället men ses då och då. Hon hade varit och hälsat på sina föräldrar i Hageby när hon träffade på Yvonne och Ann alldeles i närheten innan hon ens hunnit ut från själva bostadsområdet. Hon undrade lite över hur slumpmässigt det var. Nästan som om de visste om att hon var där just då. De stannade upp bredvid den häckomgärdade lekplatsen intill gräsmattan och hälsade glatt på varandra. De har ett trevligt samtal och efter en stund så berättade de att de tänkte gå ut senare på kvällen. Deras problem var bara att de inte hade pengar till det. De tänkte att hon kunde låna dem pengarna. Hon blev rätt irriterad men också lite besviken på dem. Jävla snyltare tänkte hon. Här kom de och ville låna pengar av henne men hade inte för avsikt att låta henne följa med. Hon frågade visserligen inte om det men tyckte att de kunde frågat henne själva om hon ville följa med. Men det hade de tydligen ingen tanke på. Nä hon tänkte verkligen inte låna ut några pengar till dem. Det var inte så svårt för henne att neka dem för hon hade inte så mycket pengar. Hon förklarade att hon behövde sina sista pengar själv. Hon måste ju kunna betala sin hyra och köpa mat åt sig. De borde skaffa sig jobb så slapp de tigga pengar av andra. Dessutom litade hon inte en sekund på att hon någonsin skulle få tillbaka pengarna. De fick åka därifrån med ogjort ärende mindre glada än de varit innan.
Hon hade redan dåliga erfarenheter av att låna ut pengar till Yvonne. Hon hade köpt sovrumsmöbler från Ikea på avbetalning med sitt kreditkort. Möblerna skulle Yvonne ha. Hon hade inte haft egna pengar eller något kreditkort och kunde inte handla på avbetalning. Eftersom Yvonne inte hade något jobb så kunde hon inte skaffa ett eget kreditkort. Därför hade hon gått med på att köpa möblerna i sitt namn. Hon ville ju vara en bra kompis och hjälpa sin vän. Yvonne hade övertygande lovat att hon skulle betala tillbaks en summa varje månad. Hon betalade tillbaka en struntsumma en enda gång sedan struntade Yvonne i att betala. Förtydligade att hon inte tänkte betala tillbaka något mer. Hon blev beklämd och hade redan då bestämt sig för att inte låna ut pengar någon mer gång till Yvonne. Hon hade tydligt visat att hon inte var att lita på. Ja allt mer av Yvonnes sanna väsen visade sig. Visserligen fick hon viss kompensation efter en tid. Yvonne hade flyttat till en mindre lägenhet med bara en kokvrå så hon hade inte plats för sitt köksbord och fyra stolar. Yvonne frågade då om inte köksbordet kunde stå hemma hos henne tills hon flyttade till en lägenhet med riktigt kök. Yvonne menade på att det vore jättesnällt om hon gick med på det. Hon gick med på det för hon ville trots allt fortfarande vara lite hjälpsam. Hon gjorde sig av med sitt gamla bord som brodern lämnat kvar och som var slitet och fult. Yvonnes bord var ett ganska fint furubord i hyfsad kvalitet med fyra tillhörande stolar. En av stolarna var lite högre än de andra stolarna och passade henne perfekt. Bordet blev stående hos henne en längre tid och under den tiden bestämde hon sig för att behålla bordet tills Yvonne betalat tillbaka skulden till henne. Innan dess tänkte hon inte lämna tillbaks bordet. Yvonne betalade aldrig och fick heller inte tillbaka sitt bord. Egentligen så var det ingen bra deal för henne. Hon hade haft mycket bättre nytta och glädje av pengar istället för ett jävla köksbord. Hon kunde ha hittat ett prisvärt och billigare bord på second hand. Bordet och stolarna behöll hon i över 25 år.

Tiden går och för det mesta valde hon att tillbringa sin tid med andra kompisar och fördrev tiden på olika sätt. Bland annat så hade hon börjat träna. Hon löptränade, simmade, gick på Friskis & svettis och tränade på gym. Hon tränade varje dag ca 1-2 dagar i veckan av varje motionsform. Hon ville gärna vara smal och se bra ut. Hon hade ju försökt innan att hålla sig smal genom att banta men det hade fungerat lite si och så. Det var alldeles för lätt att återfalla till för mycket och onyttigt ätande så hon hade gått upp i vikt igen. Hon bestämde sig för att ändra på sin livsstil och började träna istället och hon behövde inte längre jämt tänka så mycket på vad hon åt. Det fick avsedd verkan. Hon både blev och såg mer hälsosam ut och smal. Hennes självkänsla fick sig en ordentlig boost. Utseendet hade blivit viktigt för henne men hon ansträngde sig för att inte verka allt för utseendefixerad. Det bidrog till att hon inte kände sig så underlägsen längre men hon var fortfarande försiktig vad gällde vänskapen med Yvonne.

Ändå lyckas Yvonne vid ett senare tillfälle övertala henne att vara med och hjälpa Yvonnes pappa som drev ett auktionshus för antikviteter. Det var en helg som de skulle ha hand om kafeterian som fanns där. Det var egentligen inget hon ville. Hon hade redan ett heltidsjobb och ville vara ledig på helgerna. Yvonne hade frågat henne på ett trevligt sätt med en vänlig ton så hon tänkte att hon kunde vara schysst och ställa upp åtminstone en gång men inte mer. De fick ju inte ens betalt för att jobba där. Att bli utnyttjad på det sättet av Yvonnes pappa tilltalade henne inte speciellt mycket. Det var heller inte roligt att stå i timmar och vänta på att det ska komma kafégäster. Det var inte roligt när de kom heller för hon var definitivt inte serviceinriktad. Hon upplevde det bara lite jobbigt att serva andra människor. Hon ville bara att dagen skulle ta slut. Ja sån var hon. Lite självupptagen och inte så hjälpsam av sig men det var inget hon tänkte be om ursäkt för. Det fanns andra som passade så mycket bättre för såna jobb Men å andra sidan så bad hon själv nästan aldrig andra om hjälp. Hon föredrog att göra det själv som behövde göras. Hon försökte inte lasta över sånt på andra. Inte ens det som var tråkigt. Var det för tråkigt eller för svårt att göra något själv och som inte var direkt nödvändigt för henne så avstod hon helt hellre än att tigga om hjälp av andra.

Så klart dröjde det inte lång tid innan Yvonne frågade igen. Eller snarare att Yvonne beordrade henne den här gången med en befallande ton att hjälpa till ytterligare en helg men den här gången sa hon nej. Hon hade fått bättre självförtroende och vågade stå på sig. Det kan du glömma tänkte hon. Hon skulle verkligen inte förstöra en helg till. Speciellt inte med den tonen. Yvonne försökte övertala henne. Nu med lite vänligare ton. Sa att det skulle vara så jobbigt för henne att stå där själv. Förresten hon behövde inte jobba så mycket utan bara hålla henne sällskap. Det lät inte kul det heller så hon avböjde bestämt att jobba åt Yvonnes pappa. Kanske var hon lite självisk i sitt tankesätt men det brydde hon sig inte om. Även Yvonnes pappa försökte övertala henne. Sa att det var nyttigt med lite jobb för dem. Att alla behövde något att göra. Hon blev nästan lite full av skratt när han sa så. Men va fan hon hade ju redan ett jobb och behövde vara ledig på helgerna. Hon sa det till honom och han insåg kanske att även hon hade rätt till ledighet och frågade inte mer.

Yvonnes biologiska mamma fanns inte längre i Yvonnes liv. Hennes pappa hade en ny kvinna som hette Kajsa. Kajsa hade en bror som någon gång under den här tiden dog. Yvonne skulle därför inleda en sorgeperiod. Hon tyckte att det var rimligt och rätt av Yvonne att visa Kajsa och hennes bror den respekten. Det som förundrade henne däremot var att Yvonne tyckte att även hon skulle delta i sorgeprocessen. Att de inte skulle roa sig under några månader. Alltså inte gå på krogen eller nattklubb eller så. Hon tyckte att det inte alls berörde henne på något sätt. Hon var inte på något sätt släkt med brodern och kände Kajsa bara ytligt och hennes bror knappt alls. Hon hade ingen anledning eller skyldighet att sörja någon som nästan var helt främmande för henne. Hon tänkte fortsätta leva som vanligt och det innefattade även nattklubbsbesök. Hon brukade gå ut 2-3 gånger i månaden och det tänkte hon fortsätta med. Hon beklagade så klart dödsfallet och sa att det var tråkigt men med all respekt så förklarade hon för Yvonne att hon hade full förståelse för att hon skulle sörja men att hon själv inte tänkte göra det. Att det inte gjorde så mycket att de två inte kunde gå ut och roa sig för hon kunde gå ut med andra. Yvonne fick ta det som hon ville. Hon skulle inte bry sig så mycket ändå. Yvonne hade inga invändningar mot det för hon insåg kanske att det faktiskt var lite för mycket begärt av henne.

Under den närmaste tiden efteråt umgås hon därför ofta med andra men träffade på Yvonne igen efter en tid. Nu hade Yvonne flyttat till en lägenhet i Navestad och hade också träffat en ny kille. Hon tror att han hette Conny eller nåt sånt. Mellan Yvonnes träffar med Conny umgicks de lite grann. Hon tyckte att det fungerade bättre än tidigare. Yvonne var trevlig och verkade inte försöka vara duktigare och bättre vetande hela tiden. Ja det var riktigt trevligt att umgås med Yvonne den här tiden. Kanske hade det att göra med att det inte var några fler killar än Conny inblandade. Det kunde man inte veta men hon funderade inte vidare över det. Hon var heller inte med så ofta när Yvonne umgicks med Conny.
Yvonne och hon fortsätter att umgås lite sporadiskt. Under samma tid har hon fortsatt att umgås med de andra kompisarna. Hon var inte så mycket med Yvonne för hon kände sig lite som femte hjulet. I alla fall om Conny var med.

Livet lekte väl för henne emellanåt kan man säga. Det var en del nattklubbsbesök och sena kvällar och nätter. Hon kände sig fri och utan påverkan från andra. För det mesta. Hon kände sig nästan så fri som hon alltid velat vara. Hon hade på senare tid börjat plugga på Komvux och då oftast endast halvdagar eller trekvartsdagar så hon slapp oftast tidiga mornar. En kille som går i hennes klass i ett av ämnena känns till en början lite bekant. Så småningom känner hon igen honom. Det är Anders som Yvonne var kompis med. Hon hade inte sett honom på lång tid och hade därför inte känt igen honom direkt. Han såg inte lika pojkaktig ut längre även om han fortfarande såg väldigt ung ut. Han däremot kände igen henne på en gång. Efter ett tag gjorde han närmanden mot henne. Hon hade börjat bli lite intresserad men hon var tveksam för hon hade inte glömt att han hade hjälpt Yvonne att lura av henne sin hund. Hon var också osäker på ifall hans intresse var av det seriösa slaget. Och så såg han yngre ut än vad hon föredrog hos killar. Hon var också medveten om att han kanske hade blivit påverkad av Yvonnes uppfattning av henne. Hur det än var med den saken så valde hon att bortse från det som hänt tidigare för man kunde ju inte leva kvar i det förflutna hela tiden. Hon tillät sig vara tillsammans med honom ett par gånger. Sedan slutade han på Komvux och det rann ut i sanden. Hon var inte så ledsen för det. Emellanåt kändes det som att han inte riktigt gillade henne så det hade inte känts helt ärligt känslomässigt från hans sida och kanske inte från hennes sida heller. Hon undrade lite över varför de överhuvudtaget varit tillsammans från första början. Men deras vägar skulle korsas igen. Hon var inte helt ointresserad de gångerna heller så de har intimt umgänge vid nått tillfälle men återigen rinner det ut i sanden. De är väl båda osäkra på sina känslor. Därför var det lite oväntat och överraskande för henne när han föreslog att hon skulle bosätta sig i ett hus på landet. Han själv skulle inte bo där men han skulle hälsa på ibland. Hon visualiserade en bild av en liten stuga långt inne i skogen utan några förbindelser till stan. Ingenstans att roa sig eller träffa folk. Ingenstans att handla. Total isolering utan kontakt med omvärlden. Hon rös av bara tanken och förklarade att det var otänkbart för henne och tackade nej. Hon var ju faktiskt en modern människa som ville leva i civilisationen. Hon var ingen urtidsmänniska som föredrog bushen om han nu trodde det. Och så försvann han igen ur hennes liv. Hon visste inte riktigt vad hon skulle tycka om det. Om hon behövde tycka något alls.

Det hände att hon gick ut och dansade mitt i veckorna med trevliga kompisar. En del av dem har hon lärt känna på Komvux. Det var tur för henne att hon lärde känna nya vänner för det fick henne att inse att alla inte var som Yvonne. Det fanns faktiskt bra kompisar också. Hon hade också tid att träna så mycket hon ville. Antagligen var hon i sitt livs bästa form åren under och efter Komvuxstudierna.

Någon gång under den efterkommande tiden berättade Yvonne att hon väntade barn och att det var Conny som var fadern. Det var inget som föranledde till någon större reaktion från hennes sida. Hon var ganska ointresserad rent av. En av få gånger som de umgicks under Yvonnes graviditet var på semestern på en halvö som heter Olsön i S:t Annas skärgård och som var ett campingställe. Hennes föräldrar hade campat där i årtionden och hon hade delvis växt upp där under somrarna. En helg följde Yvonne med och var i femte eller sjätte månaden då. Hon såg fram emot att umgås bara med Yvonne eftersom inga av hennes andra kompisar skulle vara där. Hon tyckte att Yvonne var trevligare att umgås med utan de andra kompisarna. Så fort de kom fram till ön så försvann Yvonne. Hon hade sökte sig till de andra kompisarna för de hade också tagit sig dit. Det hade Yvonne hållit tyst om.
Det blev inte så trevligt som hon hade trott att det skulle bli. Nä det skulle tvärtom bli ganska otrevligt för henne. Anders var också där och i efterhand hade hon förstått att det var honom som Yvonne mest hade varit med. Egentligen kom Yvonne och Anders att passa bra ihop. De båda var ju manipulativa översittare med extremt kontrollbehov. Lika barn leker bäst som det heter. Hon själv var inte med Yvonne alls under de här dagarna. Hennes föräldrar tyckte att det var oförskämt av Yvonne att följa med dem och sedan bara strunta i henne. Hon kände väl samma sak. Det kändes nästan pinsamt och genant att Yvonne så uppenbart struntade i henne. Någon dag senare träffar hon iallafall på Yvonne och de pratar lite med varandra. Yvonne berättar att hon hade oralsex med Anders under natten som gick. Hon undrar varför Yvonne berättade det för henne. Kanske var det för att Yvonne visste att även hon varit med Anders och ville visa att han föredrog henne trots att hon var gravid med stor mage och allt. Det var något som hon inte hade behövt veta. Visst hade hon varit lite attraherad av honom men hon hade aldrig haft några starka känslor för honom. Så hon brydde sig inte så mycket för det var ju bara enstaka gånger hon varit ihop med Anders. Hon tänkte därför avvisa honom om han stötte på henne. Hon var inte längre intresserad och än mindre efter att han varit med Yvonne.

Hon funderade och tyckte att det var lite märkligt att Yvonne väntade barn med en man och hade sex med en annan när hon fortfarande var gravid. Ja vad skulle man säga. Senare träffade hon på Anders som började prata med henne. Frågade hur det var med henne och vad hon skulle göra. Hon kunde höra intresset i hans röst. Det vore nåt va. Ha sex med två tjejer på 24 timmar men det kan du ju bara glömma tänkte hon. Hon kände nog lite avsmak och bestämde sig för att avvisa honom på en gång. Efteråt inser hon att hon var onödigt otrevlig mot honom och även mot Yvonne. Hon säger att han kan hålla sig till ludret som han haft sex med under natten och att hon inte var intresserad av honom. Med ludret menade hon förstås Yvonne och det förstod han. Han blir förargad och örfilar henne så hårt att hon faller till marken. Hon blev chockad och bestört innan smärtan gjorde sig påmind. Visst hade hon varit oförskämd mot dem men hon tyckte att han gick över gränsen när han slog ner henne. Det väckte ett förakt hos henne och hon kom att avsky honom efter det.

Nästa dag sökte han kontakt med henne igen. Han hade fullständigt överrumplat henne när han slog ner henne dagen innan men nu var hon beredd på vad han än tänkte göra. Hon uppmanade honom att hålla avstånd och inte komma närmare. Han stannade upp och tvekade. Han ville väl inte starta ett bråk. Det ville inte hon heller men var redo att försvara sig. Han försökte prata med henne och närmade sig henne långsamt. Hon vägrade att prata med honom och tog upp en kort och tjock avbruten gren som låg på marken. Hon var arg och uppmanade honom att stanna för hon skulle inte tveka att använda grenen. Trodde han verkligen att hon skulle vilja prata med honom efter det som hänt. Hur jävla dum i huvudet får man va tänkte hon. En tredje för henne obekant person dök upp och avbröt det som höll på att hända. Det ledde till att de skildes åt och gick åt varsitt håll. Hon kände nästan tacksamhet mot den främmande mannen som avbröt dem så hon kunde gå därifrån och slippa Anders.

Dagen gick och det hade närmat sig kväll. Dagen hade varit varm så hon hade på sig en ganska kort kjol. Hon hamnade så småningom i ett annat tält. Ett lite mindre tält. Kanske ett fyrmanstält. Hon hade följt med ett par personer som hon kände ytligt. Inledningsvis kom det fler personer medans andra lämnade tältet. Plötsligt så var de bara tre i tältet. Det var hon, Anders och Yvonne. Hon kände sig obekväm. Det är inte med dem hon vill vara. Hon funderade på om hon skulle gå på en gång. Det sägs inte mycket. Ville de prata om något så fick de börja tänkte hon. Det förblev tyst. Hon var lite orolig för vad Anders skulle kunna ta sig till. Det skulle inte förvåna henne det minsta om han skulle börja göra närmanden eller för den delen förgripa sig på henne. Men det som sedan hände kom som en total överraskning för henne. Anders tog i och för sig tag om hennes armar men det var inte han som fortsatte med övergreppet. Det var Yvonne. Det var något som hon verkligen inte hade förväntat sig. Yvonne kom krypande mot henne. När hon kom tillräckligt nära tog hon, lätt smekande, på hennes bara ben. Då fick hon nog. "Nu får det väl för fan vara nog" fräste hon. "Ge fan i mig ditt äckel". Nä det här ville hon verkligen inte vara med om. Det var rent motbjudande. Bort med dig ditt lesbiska luder tänkte hon. Yvonne satte sig lite mer upprätt och då passade hon på att placera sin fot mot Yvonnes axel och knuffade henne så att hon välte bakåt och landade mjukt på rygg. Anders, den fjanten, överreagerade och blev förskräckt och skyndade fram till Yvonne för att se hur det gick med henne. Löjligt tyckte hon. Va fan hon hade ju inte knuffat ut Yvonne från en balkong på tredje våningen direkt. Hon passade på att resa sig upp och skyndade sig ut ur tältet. Hon lämnade ön efter någon dag. Det var en lättnad för henne för vistelsen där förvandlades mer eller mindre till ett helvete för henne. Något som hon under lång tid förträngt. Något som varit traumatiserande.

Efter några månader föder Yvonne sitt barn. Hon hade följt med Malin för att hälsa på Yvonne på BB. Hon gjorde det bara för att Malin inte ville åka ensam dit. Om hon inte hade frågat hade hon nog inte åkt dit. Definitivt inte själv. Ja hon visste ju inte ens att Yvonne hade fött sitt barn. Det var Malin som berättade det. Hon gratulerade säkert men var tämligen ointresserad av Yvonne och bebisen och pratade inte så mycket mer med Yvonne. Hon minns inte så mycket vad som sades förutom att Yvonne verkade imponerad av sina bröst. Sa att de blivit stora som hos en bystdrottning. Det var ju kul för henne men de skulle nog inte förbli så stora så länge. Tråkigt för henne.

Efter att Yvonne fött sitt barn umgicks de inte alls mycket men hon får höra att Yvonne flyttat till sin pappas lägenhet i Hageby. Yvonne hade behövt en större lägenhet. Denna lägenhet låg i ett område med stora grönområden så det låg bra till. Där fanns också en bra lekplats. Lägenheten hade stort kök som låg vägg i vägg med badrummet, stort vardagsrum, rymlig hall och en eller två sovrum. Pappan själv hade visst flyttat till ett hus någonstans.

På något vis möts hennes och Yvonnes vägar igen. Hon undrar om det är slumpen som för dem tillsammans hela tiden. Eller är det kanske Guds vilja som gör det. Hur det än ligger till med den saken så tänker hon inte börja umgås med Yvonne igen. Sporadiskt kan det gå an men det kommer inte att ske regelmässigt. Det kan hon säga på en gång och tänker också se till att det inte sker. Nu är hon i alla fall och hälsade på Yvonne i nya lägenheten. I något svagt ögonblick hade hon tydligen lovat att sitta barnvakt och Yvonne ville nu att hon skulle infria sitt löfte. Yvonne skulle ut med sina andra kompisar. Hon kunde inte minnas exakt när hon gav det löftet men tyckte väl att hon kunde sitta barnvakt åtminstone en gång. Det kunde ju inte vara så jobbigt och så pass schysst kunde hon ju ändå vara tänkte hon. Barnet sov hela tiden så det var inte alls jobbigt för henne. Hon fick sova över hos Yvonne. Hon fick knappt ett tack för att hon suttit barnvakt. Yvonne tyckte tvärtom att det var hennes plikt att göra det. Hon sa inte så mycket om det. Lät bli att svara överhuvudtaget men skrattade inombords åt Yvonne för hon tänkte verkligen inte sitta barnvakt åt henne någon mer gång. Yvonne kunde försöka lura i henne vad som helst om att hon lovat sitta barnvakt när hon ville men det skulle vara total lögn för det var något hon aldrig någonsin skulle lova till någon.
Hon är inte alls säker men har fått för sig att också Anders dök upp när hon satt barnvakt. Hon hade svaga minnen av det. Hon och Anders stod inte alls på god fot med varandra men det fanns ändå lite attraktionskraft mellan dem. Det ledde till att de träffades några gånger och blev intima med varandra. Men det skedde alltmer sällan och det tog till sist helt slut mellan dem. De var inte kompatibla med varandra.

Det går inte lång tid innan Yvonne försöker kräva in löftet som hon påstod att hon gett. Hon är hemma hos en annan väninna som hette Rosa och de satt och fikade vid köksbordet när telefonen ringde, Rosa svarade och det var Yvonne i andra änden. Hon kunde inte begripa hur hon fått reda på Rosas telefonnummer. Yvonne ville såklart prata med henne. Hon krävde att hon kom hem till henne för att sitta barnvakt. Hon sa att det tänkte hon inte göra. Hon och Rosa skulle själva gå ut förklarade hon. Yvonne blir förstås sur och sa att hon har lovat att sitta barnvakt åt henne när hon ville. Hon och Rosa häpnade över Yvonnes fräckhet. De tittade klentroget på varandra för de trodde knappt sina öron. Hon förnekade att hon någonsin skulle ha gett ett sånt löfte. På sin höjd kan hon ha lovat att sitta barnvakt någon enstaka gång och det hade hon redan gjort. Yvonne beklagade sig över att hon kanske inte kunde hitta en annan barnvakt så snabbt. Hon brydde sig inte. Det var ju Yvonnes barn som hon fick ta ansvar för själv. Det var inte hennes problem. Yvonne fick försöka hitta en annan barnvakt eller stanna hemma. Så var det bara. Nu ger hon ett löfte till sig själv. Hon lovar att om hon själv får barn så ska hon ta hand om sitt barn själv och inte lämpa över ansvaret på andra och kräva att de ska sitta barnvakt i tid och otid. Hon tänker se till att hon någon gång i framtiden infriar sitt eget löfte. Andras ungar hade hon ingen lust att passa. Hon var ingen barnkär person. Tyckte bara att barn var högljudda, skrikiga och allmänt störiga. Hade man satt barn till världen så fick man väl se till att ta hand om dem också. Hon skulle definitivt ta hand om sina barn om hon fick några.

Då och då träffar hon Yvonne under årens gång. Vid ett tillfälle hade hon blivit hembjuden till Yvonne i hennes nuvarande lägenhet. Yvonne hade börjat prata om sin son och undrat om hon inte ville träffa sonen. Hon tänkte att om det nu gjorde Yvonne glad så kunde hon väl träffa hennes son. Sonen är väl tre eller fyra år gammal vid det här laget. Hon märker att han är lite kontaktsökande och vill sitta nära henne. Det värmer hennes hjärta lite grann och låter honom sitta bredvid sig. Yvonne märker det och tycker att de borde ses oftare så de lär känna varandra mer. Man kunde se att han tyckte om henne menade Yvonne. Att hon betydde något speciellt för pojken så de borde börja umgås mer än vad de gjorde. Hon kände sig väl lite smickrad men var inte redo för ett sådant engagemang. Det sas inte rakt ut men hon gissade att Yvonne antagligen ville att hon skulle bli en slags extraförälder för sonen. Det var i alla fall så det kändes för henne. Hon tänkte tyst i sitt sinne att det kunde väl mor- eller farföräldrarna göra eller någon av Yvonnes syskon. Ett sånt ansvar var hon inte alls beredd att ta. Hon skulle vänta med att bli mamma med ansvar tills hon fick egna barn. Fram tills dess så tänkte hon leva livet så gott hon kunde. Hon antog att det var det som Yvonne också ville så hon undvek att säga för mycket. Det var bäst att varken säga bu eller bä. Sa kanske att de kunde nog ses någon gång då och då. De skildes åt för att knappt ses som nära vänner igen men det var bara hon som var fullt medveten om det. Hon skulle minsann inte bli mamma förrän hon själv valde det. Det var bara upp till henne och ingen annan.

Det är lugnt nu och hon går de sista veckorna på Komvux. Där har hon lärt känna en ny bekantskap. En kille som hon inte träffat förut. Lite märkligt var det men hon kan ju inte ha lärt känna alla som gick där. Efter att de träffats några gånger så följer hon med honom till ett friluftsområde med promenadstigar. De promenerade en stund tills de kom till ett mer undanskymt ställe. De sätter sig ner på berghällen. Till en början pratade de med varandra men snart ändrades hans attityd. Från att ha varit riktigt trevlig så börjar han bli oförskämd och otrevlig. Innan hon hann reagera så försökte han förgripa sig på henne. Han säger att hon ska få sota för att hon gör Yvonnes liv besvärligt. Hon skulle minsann få veta hut och lära sig vilka som bestämde. Hon var helt oförberedd på övergreppet men helt instinktivt greppade hon efter en lagom stor sten som hon i ögonvrån såg ligga inom räckhåll för henne. Hon balanserade stenen i handen tills hon hade perfekt grepp om den sedan tar hon sats och riktade ett hårt slag mot hans tinning. Han faller omedelbart åt sidan och blir liggande helt stilla. Hon var upprörd för att hon hade tvingats ta till våld för att kunna freda sig. Hon reste sig snabbt upp och skyndade därifrån. Hon kände sig omskakad och bestört. Hon hade handlat helt instinktivt och var chockad efteråt och kunde inte tänka klart. På väg därifrån kastade hon iväg stenen så långt hon kunde. Dess värre så mötte hon ett par som kom från motsatt håll. Det gjorde henne orolig för hon ville inte att någon skulle få veta vad som hänt. Paret hittade den medvetslöse mannen. Polisen fick ganska snart misstankar mot henne. Dels visste Yvonne att de skulle träffas och andra i skolan hade sett henne och mannen ihop och parets signalement av personen de mötte stämde bra in på henne. Det var inte så konstigt för det var ju henne de mött. Hon hade bestämt sig för att neka till allt. Polisen kunde inte bevisa att det var hon för paret hade inte utan tvivel kunnat peka ut henne. Som tur var för henne hade inte tekniken med dna kommit tillräckligt långt på den här tiden som var 80-talet. Hon satt häktad en kort tid men började få panikattacker och uppvisade självskadebeteende så de släppte henne till slut. Fallet lades så småningom ner då de inte kunde bevisa hennes skuld eller hitta någon annan skyldig. Mannen som visade sig vara en av Yvonnes lakejer överlevde trots allt men fick irreparabla hjärnskador. Hon hade uppfattat att han hade gjort det på uppdrag av Yvonne som hade velat att han skulle våldta henne. Han var en riktig skitstövel tyckte hon och hade heller aldrig varit student på Komvux. Hon blev traumatiserad av händelsen och det satte igång en process i hennes hjärna. Hon började förtränga händelsen och efter ett par månader hade hon inget minne kvar av det som hänt.

Så kom händelserna när Yvonne började lägga sig i vad som hade hänt på hennes tidigare jobb. Även sånt som hänt för länge sedan. Hon hade till och med tagit reda på telefonnummer till personer som varit arbetskollegor till henne. Malin hade hjälpt Yvonne med det visade det sig. Sedan började Yvonne ringa runt till ett par av dem som kan ha haft något med henne att göra. Och be om ursäkt för hennes beteende. Som om hon varit småkriminell eller något sånt Hon upplevde hela situationen som helt absurd och kände sig riktigt förödmjukad. Och som inte det räckte så kom Yvonne senare med beskyllningar om att hon skickat brev till en manlig kursdeltagare på Komvux och Yvonne ringde och både hon och Yvonne pratade med honom men det hade Yvonne inget för. Hon kände nämligen mannen lite grann och hon bad om ursäkt att de ringde och störde och förklarade att Yvonne hade ett sjukligt kontrollbehov och ringde runt till alla hon möjligtvis kände för att kontrollera vad hon haft för sig. Yvonne gav henne en giftig blick när hon inte fick sista ordet med mannen. Hon tyckte verkligen att Yvonnes beteende var sjukt. Det var droppen för henne. Hon förbannar dagen hon först träffade Yvonne. Hon kunde inte låta bli att undra över hur hennes liv hade sett ut om hon aldrig hade träffat Yvonne.

Hon kunde inte riktigt förstå att Yvonne var samma person som hon lärt känna flera år tidigare. Eller så hade hon bara låtit sig luras av hur Yvonne hade framställt sig själv. Yvonne hade skickligt dolt vad för slags människa hon i själva verket var. Men hon själv hade börjat upptäcka det till slut. Man skulle kunna tro att man som människa förändras i grunden när man får barn. Kanske var det så även för Yvonne. Det kunde hon inte veta för hon insåg att hon inte kände Yvonne tillräckligt väl för att kunna avgöra det. Det var iofs inget som bekymrade henne för hon ville egentligen inte veta något om Yvonne. Hon önskade bara att Yvonne skulle ha samma ickeexisterande inflytande över henne som hon önskade ha över Yvonne.

Fortsättningsvis undviker hon både Yvonne och även Anders så gott det går. Ett undantag var när de frågade om hon ville följa med dem till badhuset och bada och sola. Det var mitt på sommaren och fint väder ute. Badhuset hade fina utomhusbassänger och stora grönområden där man kunde ligga och sola. Hon tvekade till en början men ändrade sig snabbt. Hon var vältränad och kände sig bekväm med att visa upp sig i en minimal bikini. Hon hade visserligen inte mycket till bröst. Tvärtom så hade hon små bröst. Men resten av kroppen var hon rätt nöjd med. Det skulle rent av bli roligt att visa upp sig i deras sällskap. Det skänkte henne självförtroende och hon skulle inte hamna i skuggan. Inte Yvonnes i alla fall. Hon hade sina favoritjeans på sig och ett tunt linne och högklackade blåmönstrade sandaletter. De kom fram och tog sig in i badhusområdet, letade upp bra platser och klädde av sig. Yvonne och Anders satte sig på solstolarna bredvid och ägnade sig sedan endast åt varandra. De verkade helt ha glömt bort hennes närvaro. Hon förstod att det var helt avsiktligt. De ville att hon skulle känna sig utanför och negligerad. Det gick dock inte helt planenligt med deras plan. Efter att ha varit där en stund så uppmärksammade hon en attraktiv kille bara några meter från dem som såg lite bekant ut. Det tog ett tag för henne att känna igen honom för han hade solglasögon på sig. Men snart stod det klart att det var hennes granne Jack. Hennes närmaste granne som hon hade haft en relation med. De hade haft sex med varandra. Hon hade tyckt att det var sjukt behändigt att bo vägg i vägg med sin älskare. Jack upplevde hon som en riktigt man. Anders framstod mest som en pojkspoling i jämförelse. Hon gick över till Jack och gjorde honom sällskap tills de båda tillsammans lämnade badhuset. Det var lite ironiskt. Hon kom dit i sällskap med Yvonne och Anders men lämnade med Jack. Men han körde inte hem henne utan tog med henne till en stor fin villa ute på landet. Där hade de sin sista gemensamma hedersstund.

Hösten var på intågande och hon började studera på högskolan i Linköping och efter att det gått ett tag så blev hon kontaktad av CSN som ville veta ifall hon verkligen studerade. Hon försäkrade att det gjorde hon. Hon undrade varför de frågade och då berättade de att de hade fått in en anmälan som handlade om henne. Anmälaren hade påstått att hon aldrig varit i skolan varken nu eller tidigare. Hon hade använt pengarna till annat som t ex konsumtion och resor. Hon minns inte riktigt hur hon fick veta det. Om CSN hade avslöjat vem som anmält henne eller om det var någon annan. Det visade sig i alla fall att anmälaren var Yvonne och ingen annan. Hon hade nästan svårt att ta in vad som hänt för det kändes så osannolikt men insåg att det var sant och att Yvonne nått en ny bottennivå i nedrighet. CSN valde att bortse från Yvonnes anmälan men det hade I och för sig inte spelat så stor roll om de hade dragit in hennes studielån för hon hoppade av studierna efter halva terminen. Det var för svårt och nästan all kurslitteratur var på engelska och det var inget som hon var bra på. Hon hade helt klart valt fel linje från första början på Komvux.

Hon löste aldrig ut det senaste studielånet utan fick ansöka om pengar från a-kassan. Hon minns inte riktigt hur det gick att söka ersättning på den tiden men hon fick i alla fall pengar från a-kassan. Under hennes a-kassaperiod blir hon kontaktad av personer som påstod sig vara representanter för a-kassan. De säger att de har ett jobb att erbjuda henne och att det är obligatoriskt att delta om hon vill fortsätta få a-kassa. Hon vet inte vad hon ska tro om det men låter dem köra ut henne till ett jordbruk i den östgötska landsbygden eller om det låg i Södermanland. Det var hon lite osäker på. Det kanske låg i gränstrakterna. Där skulle hon jobba samt bli inkvarterad under tiden hon arbetade. Hon vågar inte protestera utan gör som de säger. De kan ju vara från a-kassan på riktigt. Hon visste ju inte säkert hur det förhöll sig med det. Hon får arbeta med lite olika arbetsuppgifter.

Under den här tiden hamnar hon i handgemäng med Yvonne som också befann sig där emellanåt. Hon vet inte riktigt varför Yvonne var där. Kanske var det som en slags arbetsledare för vid ett tillfälle försöker Yvonne ge henne order som hon ignorerar totalt. Tycker att Yvonne kan sköta sig själv och ge fan i henne. Att hon inte ska tro att hon kan ge några som helst order till henne. Det retar upp Yvonne så att hon till sist tar ett fast grepp om hennes arm. Hon säger åt Yvonne att släppa hennes arm men det vägrade hon. "Du ska lyda mig och göra som jag säger" förklarade hon istället. "Jag är inte rädd för dig om du trodde det" fortsatte Yvonne. Hon var lite förbluffad över Yvonnes tilltag. Det var inget som hon hade förväntat sig. Hon bestämde sig för att ge Yvonne en chans till att släppa och förmedlar det till henne. "Släpp min arm. Jag tänker inte säga till fler gånger" sa hon med skärpa i rösten. Det gjorde inte Yvonne. Hon fortsatte att hålla fast henne i ett hårt grepp och hon började nu få ont i armen. Hennes tålamod tog nu slut och hon gav Yvonne ett hårt slag över underarmen. Det var tillräckligt hårt för att Yvonne skulle släppa henne direkt. Senare fick hon reda på att Yvonne hade fått en fraktur på underarmen. Hon mindes inte men kanske bad hon senare om ursäkt eller inte för hon hade ju bett Yvonne att släppa henne flera gånger.

Yvonne gav igen en tid senare. De hade grälat med varandra på gårdsplan när hon helt sonika hade vänt ryggen åt Yvonne och börjat gå därifrån. Det hade retat upp Yvonne till den grad att hon greppat tag i hennes hår med sin friska arm och dragit henne bakåt så våldsamt att hon fallit baklänges. Hon resta på sig snabbt för att kunna försvara sig om det blivit nödvändigt men Yvonne hade redan gått därifrån med raska steg. Hon kände sig smått chockad men lugnade ner sig och gjorde inget mer. Tyckte bara att Yvonne var en helt galen bitch. Det verkade som om hon klarat sig oskadd men på morgonen därpå kunde hon inte ta sig upp ur sängen för hon hade sådan smärta i nacken. Den dagen blev det inget arbete för henne. Hon tillbringade väl 1-2 veckor sammanlagt i jordbruket men mindes inte exakt. När hon senare pratade med a-kassan så visade det sig att det inte var de som tilldelat henne jobbet i jordbruket.

Nästa gång de träffades var när Anders hade tagit med henne till Yvonne. Det var sommar och hon hade haft på sig en vit knälång kjol i fint material med diskret knappt synligt mönster. Kjolen var något som Yvonne själv ville ha och beordrade sina lakejer att ta av henne kjolen. Hon hade inget att sätta emot. I utbyte fick hon en gräsligt ful röd kjol som var helt urblekt. Hon blev inte direkt förvånad över Yvonnes beteende. Hon hade blivit van vid att Yvonne betedde sig så men var såklart ändå upprörd. Den fula röda kjolen hade hon ingen tanke på att behålla. Så fort hon fått på sig andra kläder så skulle hon lämna tillbaka kjolen till Yvonne.

Yvonne hade gått alltför långt i sina försök att bestämma över henne och sina försök att kontrollera henne. Nu visade hon sig att vara en simpel klädtjuv också. Yvonne kom att stjäla fler kläder av henne. Yvonne tålde helt enkelt inte att hennes kläder var snyggare men en av Yvonnes undersåtar, en sykunnig underdånig kvinna, fick sy om kläderna för Yvonne var smalare än vad hon var. Yvonne kom att stjäla bl a en svart kappa, en vit kavajaktig jacka och en röd klänning av henne. Yvonne hade även velat ha hennes jeans men den personliga sömmerskan ville inte sy om jeansen för det skulle bli för mycket jobb att göra det. Så sina älskade jeans hade hon i alla fall fått behålla. Hon var innerligt trött på Yvonne och hade redan innan bestämt sig för att helt bryta med Yvonne. En gång för alla. Hon ville inte ha något med den människan att göra. Tänkte att hon ville umgås med mer normala människor.

Yvonnes beteende tog sig allt galnare uttryck. Nu försökte Yvonne få henne att utföra handlingar som skulle vara rent kriminella och ondskefulla. Ville hon ha bort någon så fick hon väl fixa det själv var hennes självklara ställningstagande.
Yvonne hade velat att hon skulle döda en annan människa. En ung kvinna ville Yvonne att hon skulle döda för att kvinnan misshagade Yvonne. Hon kunde känna ren ondska sippra ut igenom Yvonnes tillgjorda fasad. Helt klart ondskans hemvist. Men hon anade att det även kunde vara ett försök att få henne att göra något som hon skulle åka dit för. Men det nöjet tänkte hon inte skänka dem. Det hela kändes overkligt men var hon verkligen förvånad. Egentligen inte. Innerst inne hade hon alltid känt att Yvonne visst kunde vara kapabel till dylikt. Inte desto mindre kände hon rysningar efter ryggen. Av obehag. Själv skulle hon inte kunna döda eller be någon annan att döda bara för att någon misshagade henne. Hon var inte tillräckligt mordisk för något sådant.

Men hon var tvungen att medge att Yvonne absolut hade ledaregenskaper. Det kunde hon inte förneka. Hon hade fått anhängare och följeslagare och en del av dem var underdåniga och verkade inte ifrågasätta Yvonnes ambitioner att leda dem. De var beredda att göra vad som än begärdes av Yvonne och hennes likar. De tycktes se upp till Yvonne och nästan dyrka henne. Det var helt obegripligt. Det var de som utgjorde kärngruppen i sekten. Hon själv kunde inte se det som andra såg. Hon ville bara vara en fri själ och var väl immun mot det. Själv var hon det motsatta. Ville inte bestämma och styra över andra. Bara över sig själv. Hon ville vara sin egen herre.

Skriven av: Lilith*