När vänskap dör - kap 3

Efter en tid, ett år eller så, fick hon ett tillfälligt jobb hos Lantmännen på deras laboratorium som låg nära lastkajen i Norrköpings hamn. Där testade de kvalitén på vete. Hon jobbade där 6 - 7 veckor eller så. Under tiden hon jobbade där fick hon påhälsning av Yvonne. Via omvägar hade hon hört att Yvonne och Anders skulle flytta. Yvonne hade tidigare hyrt/ägt olika hus tillsammans med någon partner men nu skulle Anders och hon flytta ut till gården som hon själv tidigare varit på berättade Yvonne. Men hon uppfattade inte om Yvonne skulle flytta ihop med Anders eller någon av sina andra partners. Det fanns flera hus runtomkring så det var som ett eget litet samhälle. Hon vet inte vem som var finansiär eller om det fanns några ledare och vilka de kunde vara. Kanske var det rent av Yvonne och Anders eller så var det någon eller några över dem. Hon kom själv att fortsätta tillbringa lite tid där men det var inte frivilligt på något sätt.

Yvonne ägde en katt som hon försökte omplacera. Hon visste inte varför Yvonne ville omplacera den. Hon ville kanske bara inte ta med den i flytten. Det ville Yvonne inte berätta helt öppet och av någon konstig anledning hade Yvonne fått för sig att hon kunde ta hand om katten. Hon tyckte iofs om katter men avböjde och sa att hon inte ville låsa fast sig vid ett husdjur för hon ville kunna resa iväg med kort varsel om det skulle behövas. Hon tyckte att om Yvonne hade skaffat katt så fick hon väl ta hand om den också. Hon hade ingen lust att lösa problemen åt Yvonne. Det fick hon lösa själv. Hur det sen gick med katten hade hon ingen aning om.

Vid ett senare tillfälle då hon bor i sitt eget boende söker Yvonne upp henne nära hennes tillfälliga jobb. Hon går rakt på sak och vill att hon ska flytta till dem och bo där permanent. Det är något som hon absolut inte vill. Yvonne verkar nästan lite desperat och förklarar att hon ville bli ett par med Anders. Ja där ser man. Nu har Yvonne bytt kille igen. Hon undrade om Yvonne hunnit dumpa den senaste killen eller har honom kvar och kör dubbelt. Hon tänkte bara och frågade aldrig. Men tråkigt nog för Yvonne hade Anders ställt ultimatum till henne. Han hade lovat att han och Yvonne skulle bli ett par om hon kunde få henne att flytta till dem och bo där permanent. Hon tyckte att det var ett märkligt krav. Hon kunde inte förstå varför det skulle vara så viktigt att hon bodde och levde i deras sekt. Hon blev samtidigt lite road av att se hur ihärdigt Yvonne försökt övertala henne. Det kändes lite osannolikt. Nästan lite farsartat rent av. Hon förklarade att det inte skulle komma att ske. Hon antydde också att om Anders var tillräckligt intresserad av henne så skulle han inte ställa sådana konstiga krav. Hon frågade Yvonne om hon själv inte tyckte att det var konstigt att han ställde såna krav. Yvonne undvek att svara på det. Hon undrade också om det verkligen var Anders hon menade eller om det fanns någon ytterligare person som hon var ute efter. Michael kanske för det kanske var så att hon mindes lite fel och förväxlade olika personer med varandra.

Hon fick också träffa på Seth en gång till. Det var på en tillställning med mest män. En av männen som deltog var alltså Seth. Det var inte direkt något trevligt återseende och hon kände mest likgiltighet inför det. Han kritiserade henne för att vara otrevlig och att ha betett sig illa mot Yvonne. Att hon bara var värd förakt. Hon brydde sig föga och förstod att han bara hade hört Yvonnes version av det som hänt. Han kände bara till en sida av henne. Den sida hos henne som ville slippa Yvonne och inte ha något med henne att göra. Hon orkade inte inleda något försvarstal utan sa bara "ja du får tycka vad du vill om mig, att jag är usel och så men var glad då att du aldrig mer behöver träffa mig igen" och sen hade hon vänt ryggen mot honom. Hon tyckte att det var lite lustigt att alla tyckte att hon orsakade besvär för Yvonne när det enda hon ville var att slippa henne.

Livet går vidare för henne och Yvonne men på varsitt håll. Hon är klar med Komvux och trivdes bra med livet. Studierna hade varit lätta och hon hade haft det trevligt med sina kurskamrater. Hon hade också hunnit med att påbörja och avsluta en ny kurs. En datakurs på kvällstid. En kurs som hon hade gått tillsammans med Malin. En tid senare när livet är som bäst hör Yvonne av sig igen. Hon vill att de träffas. Yvonne dyker upp tillsammans med Malin. De går sedan hem till någon som bor alldeles i närheten och börjar prata med varandra. Hon undrade vad de egentligen ville och märkte snart att samtalet tog en otrevlig vändning. Samtalet kom att handla om datakursen som hon och Malin nyligen hade påbörjat. Den blev inställd på grund av något som hon var inblandad i.

Dataläraren på kursen hade inte varit en riktig lärare. Han hade varit mycket datakunnig och hade därför fått förtroendet att hålla i kursen. Han var ungefär i samma ålder som hon själv och såg bra ut. Nästan på en gång hade de fattat tycke för varandra. Det ena ledde till det andra och de inledde ett förhållande med varandra. Ibland dröjde de sig kvar efter att lektionen var slut. Det var vid ett sådant tillfälle som de blev påkomna mitt i ett hångel. Det var Malin som avslöjade dem och gjorde en anmälan mot dem. Det var tydligen ett strikt förbud för kursledare att ha förhållanden med kursdeltagare så han blev avstängd och kursen inställd. Hon tyckte att det var lite svinigt gjort av Malin och så skulle det ju drabba henne själv också. Korkat av henne att inte tänka på det.

Nu sitter alltså Yvonne och mästrar och kräver ansvar av henne. Yvonne tycker att hon ska lära sig allt som de skulle ha lärt sig på kursen och sen lära ut det till Malin. Själv tycker hon att det är något som Yvonne inte behöver lägga sig i eftersom det inte har ett dugg med henne att göra. Tycker nästan att det är rätt åt Malin. Hon kan gott ha det men säger att det var tråkigt att kursen blev inställd men att det delvis var Malins eget fel som hade anmält dem. Hon tyckte att Yvonnes krav var löjeväckande och skrattretande. Det var rent av lite komiskt. Det skulle aldrig komma att hända klargjorde hon så tydligt hon kunde. När Yvonne insåg att hon kammat noll så släppte hon det om än lite motvilligt.

Det var lugnt ett tag igen och hon hade inte så mycket med Yvonne att göra. Enstaka gånger tidigare hade hon hälsat på hos Yvonne i någon lägenhet eller hus där Yvonne och någon partner förr i tiden hade bott. Hon reflekterande lite över hur lätt det verkat ha varit för Yvonne att hitta hus som hon hyrde eller ägde. Själv hade hon bara haft råd att bo i sin lilla oansenliga etta. Hon undrade hur Yvonne hade haft råd med sitt boende. Vad hon kunde minnas så hade Yvonne aldrig haft några välbetalda jobb. Det enda jobb som hon hört Yvonne prata om en gång i tiden var ett som skötare på ett vårdboende för utvecklingsstörda. Hon hade också hört Yvonne prata om en second hand butik som hon någon gång startat eller övertagit och drivit en tid.
Men kanske hade Yvonne bara haft turen att hitta någon som hade haft råd att både försörja och låta henne bo i hus.
Hon försökte komma underfund med om hon själv var avundsjuk på att Yvonne hela tiden hade lyckats bo bättre än hon själv. Det gjorde hon inte för hon insåg att genom att bo i sin lilla oansenliga etta så skänkte det henne ett visst mått av frihet. Det gjorde livet någorlunda uthärdligt. Hon värderade definitivt friheten högre än att bo i eget hus. Just då gjorde hon det i alla fall.

Under en kort period lärde hon känna nya människor. Ibland på lite konstigt sätt. Rätt snart går orsaken till det upp för henne. Det var inte direkt några normala människor utan kompisar till Yvonne visade det sig. De hade skickats ut av Yvonne för att jävlas med henne. För att utsätta henne för övergrepp eller misshandel. Vid ett par tillfällen var även Yvonne med men tog oftast ingen aktiv roll i det hela utan nöjde sig med att iaktta. Men det var en stor missräkning av Yvonne och henne vänner. Hon var oftast en ganska lugn och sansad person utan större våldstendenser men blev hon hotad kunde hon försvara sig riktigt bra. Blev hon uppretad eller riktigt arg fick hon extra kraft och blev orädd. Vid ett av dessa tillfällen träffade hon Yvonne och 2-3 av hennes vänner på ett gårdsliknande ställe i utkanten av stan. De hade på en gång börjat kritisera och håna henne. Beskyllt henne för att tro sig vara förmer än hon var. Det dröjde inte länge förrän en kvinna av lite större modell utmärkte sig mer än de andra. Kvinnan brusar upp när hon sa emot och var oförskämd tillbaka. Vid det här laget hade hon själv blivit uppretad och arg så hon var beredd på vad som än kunde hända. Plötsligt rusade kvinnan mot henne och det var uppenbart vad hon tänkte göra. När hon var nästan framme hos henne stannade hon upp och skulle gå över till handgripligheter. Men hon förekom kvinnan och gav henne en kraftig knuff bakåt. Kvinnan raglade bakåt ett par meter och faller sedan ihop i en hög. Efter det var kvinnan ännu argare men försökte sig inte på fler attacker och inte någon av de andra heller. Inte just då.

Men det tog inte lång tid innan Yvonne försökte trycka ner henne igen. Hon hade mer eller mindre blivit lurad till en lägenhet där det påstods att det skulle vara en fest. Hon kände en person lite ytligt men övriga var obekanta för henne. Det handlade väl om 4 - 5 tjejer sammanlagt. Hon hade satt sig i soffan och de andra hade satt sig på hennes båda sidor. Ganska snart blir deras avsikter uppenbara. Tjejen på hennes vänstra sida sätter sig närmare, lutar sig fram och greppar tag om hennes handleder. Hon mindes inte exakt vad som sades men innebörden var att hon inte var på en fest om hon nu hade trott det. De tänkte göra andra saker med henne. Hon blev chockad av kvinnans agerande. Hon kände sig trött. Hon trodde inte att hon skulle orka göra något motstånd och är beredd att ge upp helt. Kvinnan har lutat sig ännu närmare och har sitt ansikte tätt intill hennes. Hon tyckte att kvinnan såg motbjudande, självsäker och segerviss ut. Det skapade en lågintensiv vrede i henne. Hon skulle minsann inte ge henne det nöjet. Hon skulle få smaka på något helt annat. På ett ögonblick bestämde hon sig för att kämpa emot så mycket hon bara kunde. Kvinnan hade ett hårt grepp om hennes händer så hon kunde inte med lätthet använda dem. Det fick bära eller brista. På en millisekund bestämde hon sig för att använda det som gick. Kvinnan hade ansiktet inom perfekt räckhåll. Hon skallade henne så hårt hon bara kunde. Kvinnan böjde sig fram stönade och kved samtidigt som hon höll händerna runt ansiktet. Den danska skallen fick avsedd verkan.
Kvinnan på hennes högra sida såg allt och blev ursinnig och påbörjade ett överfall men hon själv var lika ursinnig och beredd. Det gick inte att skalla kvinnan men nu hade hon händerna fria och kunde snabbt grabba tag om kvinnans nacke och hår. Med all kraft hon kunde uppbåda slog hon kvinnans huvud med ansiktet neråt mot soffbordet med en dov smäll. Det fick också avsedd verkan. Kvinnan stönar och kvider på samma sätt som den andra kvinnan och höll sig om huvudet.
Hon reste på sig och knuffade bordet åt sidan med sitt ben och gick förbi kvinnan. I samma stund kommer Yvonne och Anders in genom dörren. Han utbrister "vad har du gjort" när han såg de två kvinnorna och deras lidande. "Jag försvarade mig bara" svarade hon kort samtidigt som hon passerade dem. De försökte inte stoppa henne. De var antagligen så förbluffade att de kom av sig.
Hon gick ut genom dörren och avlägsnade sig snabbt därifrån. De hade velat straffa henne för att hon hela tiden tog avstånd från dem. Som om hon trodde att hon var förmer än dem men det handlade enbart om henne och friheten.

I fortsättningen så träffades hon och Yvonne alltmer sällan och om de gjorde det berodde det på att de hamnat på samma ställe av en slump. Som den här gången. De träffades hos en, visade det sig, gemensam vän. Hon hade inte vetat det innan. De pratade knappt något med varandra men hon lyssnade när Yvonne pratade. Hon hörde henne prata om en person som hon kände. Yvonne pratade om hennes svägerskas syster Karina. Yvonne eller någon hon var i sällskap med hade suttit barnvakt åt Karinas barn och påstått att Karina skulle ha misskött sitt barn. Att barnet hade varit ilsket röd på stjärten. Yvonne påstod att det berodde på vanskötsel. Hon upplevde det olustigt trots att det inte handlade om henne själv och tyckte att Yvonne spred elaka rykten. Hon sa inget där och då men berättade det för Karina när de träffades nästa gång. Hon uppmanade Karina att vara på sin vakt mot Yvonne.
Visst hon borde nog ha konfronterat Yvonne direkt men ville inte starta bråk bland alla som var där och lät därför bli. Yvonne fick så klart reda på det och kritiserade henne och beskyllde henne för att vara en svikare som svek en kompis. Yvonne menade på att de var kompisar men hon själv menade att hon var mer kompis med Karina än med henne. Hon hoppades att Yvonne till sist skulle inse att hon inte längre betraktade dem själva som vänner.

Det verkade som om det fanns ett slags kollektivt boende på jordbruksfastigheten. Det var något hon upptäckte under sina vistelser där. Eller det var fristående men i nära anslutning till jordbruket. Det var nästan som en sekt. Hon kom att vistas där emellanåt.
En lite otrevlig händelse var när det bestämdes att de skulle ta taxi till en restaurang. De var en person för mycket som inte skulle få plats i taxin. Yvonne uppmanade tjejen som inte fick plats att ta bussen istället. Hon tyckte att det var trist för tjejen att tvingas ta bussen själv så hon sa att hon kunde göra henne sällskap och hoppade ut ur taxin. Då säger Yvonne till tjejen att det blev en plats ledig i taxin så hon kunde hoppa in. Det gjorde tjejen. Nu blev det hon som hamnade utanför och skulle själv få ta bussen istället. Hon suckade djupt. Kände sig lurad och inte så lite heller. "Ok då" sa hon. "Jag orkar inte vänta på bussen så jag liftar istället" fortsatte hon. "Men det kan du inte göra, det kan vara farligt" började Yvonne säga men hon var redan på väg från taxin som sedan åkte iväg.
Hon ställde sig och liftade vid vägkanten. Hon funderade på ifall hon skulle lifta till restaurangen eller till sina föräldrar så att hon kunde få slippa eländet.
Det tog inte lång tid innan en bil stannade och plockade upp henne. Bilisten började köra henne till restaurangen för han hade inte vägarna förbi hennes föräldrar. Hon var väl medveten om att hon tog en risk när hon liftade och det var därför Yvonne försökte hindra henne. Men hon brydde sig inte. Hennes liv hade tagit en bedrövlig vändning så det bekom henne inte mycket ifall hon skulle råka illa ut. Inte ens om hon så skulle bli mördad. Bilisten visade sig vara en rättsinnad person och hon kom fram oskadd till restaurangen.

Där möttes hon upp av de andra. Ytterligare några personer hade anslutit sig till sällskapet. Det var några män som var obekanta för henne. De gick in och satte sig runt ett långbord. Hon beställde en vanlig kötträtt. Efter en stunds väntan kommer servitören in med hennes rätt men innan hon fick den avbröt Yvonne honom och sa att hon som skulle ha den. Till henne sa Yvonne att hon skulle få hennes rätt istället. Yvonne hade beställt någon konstig inälvsmat som inte lät god alls. Hon tänkte inte äta den så hon protesterade. Det var ingen som lyssnade på henne. En av de obekanta männen uppmanade henne istället att gå med på bytet. Hon blev lite ställd av det och undrade om hon kanske överreagerade. Hon beslöt sig för att avvakta lite men när rätten som Yvonne beställt kom in insåg hon att hon inte skulle kunna äta det. Det såg för oaptitligt och motbjudande ut. Hon tyckte att det var orättvist att de försökte tvinga henne att äta något hon inte ville. Hon upplevde hela situationen som helt sinnessjuk. Även nu undrade hon hur hennes liv hade sett ut om de aldrig hade träffats. Hon förklarade med eftertryck att hon inte tänkte äta maten. "Jo det ska du eller så får du vara utan mat" sa mannen till henne. Hon beslöt sig för att vara utan.
Efter en kort eftertanke så bestämda hon sig för att lämna restaurangen men en annan man hindrade henne vid dörren. Kocken hade blivit varse om vad som hände och ber henne följa med ut till köket. Hon följde med kocken som erbjöd henne något annat att äta. Dessvärre så hade han bara lite rester att erbjuda. Hon tyckte att det var snällt av honom och låtsades acceptera. Hon går ut till de andra igen och sätter sig på sin plats. Det verkade som att hon hade fogat sig men hon väntade bara på rätt tillfälle att kunna ta sig därifrån. Efter ett tag kom tillfället. Mannen som hade hindrat henne hade satt sig vid bordet och hade uppmärksamheten riktad mot ett annat håll. Hon tog tillfället i akt och skyndade sig ut genom entrédörren. Väl där stötte hon på nästa hinder. Ännu en man försökte hindra henne. Hon blev först lite skärrad. Jävla skit tänkte hon. Hon samlade mod och med stor beslutsamhet bestämde hon sig för att försöka slå sig förbi honom. Hon gjorde ett plötsligt utfall mot mannen. Till sin förvåning lyckades hon snabbt och enkelt ta sig förbi mannen. Hon misstänkte att han inte hade ansträngt sig nämnvärt för att stoppa henne. Han hade mer eller mindre låtit henne att passera. Därnäst går hon bort till vägen där hon ställer sig och liftar igen. Hon hoppas att det inte är för sent för det har börjat skymma och det åkte inte förbi så många bilar men hon hade tur. Efter en stund saktade en bil ner när den passerade henne och stannar några meter bort. Hon skyndar sig fram så att ingen från restaurangen ska hinna ut efter henne. Hon sätter sig i passagerarsätet och så åkte de iväg. Mannen som hon liftar med är trevlig och bjöd henne på hämtmat efter att hon berättat en del av sin historia. Hon hade inte sina nycklar med sig och när hon förklarade sin belägenhet så lät han henne övernatta hos sig. Hon följde tacksamt med honom. På morgonen därpå stod en bil med två av Yvonnes lakejer på parkeringen och väntade på henne. De och mannen som gett henne lift kände tydligen varandra och hade delat information med varandra. De körde tillbaka henne till sekten så hon blev tvungen att tillbringa ytterligare tid där.

Det hölls sammankomster hos sekten ute på gården också. I en av byggnaderna fanns en stor lokal där det ibland hölls mingelträffar. Det var inget som hon uppskattade eftersom hon inte fick klä sig som hon själv ville. Hon föredrog ibland att hålla sig borta från dessa tillställningar eller så brydde hon sig inte om att klä upp sig alls. En gång hade hon på sig sina jeans och en midjekort och långärmad vit tröja med svarta prickar. Det var några av hennes absoluta favoritplagg. Hon kände sig lagom sexig när hon hade på sig det. Jeansen var av ett italienskt märke som hette FACCIO. Det var kläderna hon bar vid ett av tillfällena som hon interagerade med Michael, en av ledarna. Även den tröjan ville Yvonne ha men han sa att ingen av dem skulle ha den.

Hon är ganska säker på att hon såg Yvonne vid en tillställning i en av sina klänningar men klänningarna som Yvonne och hennes lakejer valde ut åt henne var så fula så att hon var snyggare i sina jeans. Att hon hade på sig jeansen eller något annat som de inte bestämt var något hon såklart fick negativa kommentarer om efteråt. Men det fanns trots allt några personer som stöttade henne. Det hände att några andra i sekten sydde om kläderna hon skulle bära. Bland annat sydde de om en blågrönrutig och vid klänning åt henne så den blev tajtare och med slits i sidan. Hon och de som sytt om klänningen blev senare uppläxade och varnade för att göra om det. Hon beklagade det till dem för hon betraktade dem som sina vänner. Ja faktiskt så fanns det personer i sekten som var trevliga mot henne och som mer eller mindre kom att bli hennes vänner. Det gjorde hennes tillvaro något lättare hos sekten ute på gården.

Under det senaste året eller åren tillbringade hon tid då och då i sekten eller vad man nu skulle kunna kalla det. Hon mindes inte exakt hur länge för hon hade fått dålig tidsuppfattning. Och hon skulle komma att tillbringa ännu mer tid där. Men att vistas där var inte något hon själv ville. Det var andra personer som mer eller mindre tvingade henne genom påtryckningar att flytta dit men hon stretar emot och pendlade mellan sekten och sitt eget boende. En av anledningarna till hennes motstånd är naturligtvis Yvonne som försökte styra och bestämma över henne och ville till och med bestämma vilka hon skulle umgås med och hur hon skulle klä sig. Och Anders som också betedde sig svinaktigt allt som oftast. Det var något som hon inte stod ut med och inte kunde tillåta och därför tog hon sig därifrån gång efter annan. Ibland är hon där längre perioder eftersom de då hade lyckats lägga beslag på hennes hemnycklar och pengar så att hon inte med lätthet kunde ta sig därifrån. En annan orsak som höll kvar henne var Michael. Han lyckades hålla henne kvar i sekten längre perioder än vad hon själv egentligen hade velat.

I ärlighetens namn så är hon ändå tvungen att erkänna att hon inte var så snäll hon heller jämt. Berodde väl på att hon var otroligt frustrerad över påtryckningar och tvång som hon utsattes för. Så hon gjorde det som en reaktion på det och kanske också som en markering att det inte var ok. Vid ett tillfälle när matbordet skulle dukas av och hon tyckte att hon var tvungen att göra det en gång för mycket så satt hon kvar vid bordet och kastade tallrikar och glas fram till diskbänken så det gick i kras. Nä hon tänkte verkligen inte göra mer än någon annan. Definitivt inte om hon inte ens hade ätit. Det hände att hon hoppade över en del måltider på grund av olika konflikter men ändå förväntades hon plocka undan och diska efter de andra. Vilka jävla idioter tänkte hon. Något sånt skulle aldrig hända.
Vid ett annat tillfälle försökte hon förgifta Yvonne med bakterier. Vid det här laget avskydde hon Yvonne så mycket så hon var nästan kapabel till vad som helst. Hon mosade gammal lax så det blev som pure och stoppade i det i en flaska med dressing och skakade om ordentligt. Hon visste att Yvonne ofta använde den dressingen. Hon hoppades på stor bakterietillväxt så att Yvonne skulle bli riktigt magsjuk. Yvonne blev det inte men däremot en annan person som blev så sjuk att hon blev inlagd på sjukhus. Hon insåg att hon gått för långt och erkände vad hon gjort så att personen kunde få rätt vård. Det var egentligen hemskt gjort och hon ångrade sig efteråt. Hon ville inte heller att någon mer skulle drabbas ifall de åt av den ohälsosamma dressingen.
De försökte också att få henne att sitta barnvakt åt andra sektmedlemmars barn när de skulle göra andra saker. Ibland bara för att de skulle roa sig. Men de gav upp då det visade sig att hon skrämde barnen så att de började gråta för att hon ofta skrek åt dem när de inte uppförde sig. De borde lära sig ta hand om sina egna barn istället för att roa sig eller bara lata sig. Hon var dessutom inte det minsta barnkär så det var ett hopplöst fall för dem redan från första början.
Ytterligare en händelse var att hon satt vid matbordet för att äta. Hon satt på kortsidan. Hon reste sig upp bara för att hämta salt eller någon krydda och då passade en annan sektmedlem, en kille eller en jävla mupp skulle man kunna säga, på att ta hennes plats så när hon återvände till sin plats så var den upptagen. Hon blir väldigt irriterad och förklarade för killen att platsen redan var upptagen och han borde inte ha satt sig där. Att han måste ha sett det. Han påstod att platsen var tom så han hade all rätt att sätta sig där. "Du måste ju ha sett min tallrik och fattat att det redan satt någon där" försökte hon förklara. "Ja du får gärna ta tallriken och sätta dig någon annanstans" blev killens arroganta svar. Det gjorde henne rosenrasande så hon ger honom en hård spark från sidan så han lättade från stolen och for iväg en meter och landade på golvet. Han blev smått chockad men det var inget hon brydde sig om. Hon flyttade på hans tallrik och satte sig på sin plats igen.

Hon flyttade aldrig till sekten för att bosätta sig där permanent. Hon bodde minst lika ofta i sin lilla lägenhet. Det hölls en sista sammankomst på gården som leddes av ledarna. Det hade fattats ett slutgiltigt beslut. De hade bestämt att hon inte skulle vara kvar på gården. Hon passade inte in där. Hon hade bara fört bekymmer med sig. Hon var ett sorgebarn som ingen ville ha där. Därför skulle de låta henne gå men först hade de velat bryta ner henne och kanske också lyckats med det. 1988 blev så frihetens år för henne. Då flyttade hon till en annan ort och bildade familj med en helt annan person som inget hade att göra med sekten, Yvonne och hennes lakejer. Allt lugnade ner sig och lugnet bestod och det kändes som att hon hamnat i en helt annan värld. Hon hade äntligen kommit bort från sitt gamla liv. Ett år senare födde hon sitt första barn.

[email protected]

Skriven av: Lilith*