Publicerat
Kategori: Novell

Natali blev populär

Natali gick oroligt runt i rummet. Hon stirrade på sian fötter medans de gick fram på golvet. Natali petade med pekfingret på glasögonen för att putta upp dem på näsan. Hon stannade upp mitt i rummet och gick fram till spegeln. Hon stirrade in i sina egna gröna ögon. Hon tog det halv långa håret och satte det i en hästsvans i nacken. Hon stirrade på sina ojämna tänder och tänkte: ”tänk om jag kunde se ut som alla andra”. Natali var alltid utstött i skolan och hade aldrig haft en enda vän. Det var kanske för att hon hade glasögon som alla stötte ut henne. Eller också kunde det ha varit hennes blyghet. Hon visste inte riktigt själv, men hon önskade att hon visste. Det var idag hon skulle börja den första året i högstadiet. Hon visste att hon skulle få sitta själv på alla lektioner, men hon var nervös ändå. Hon ville ha en vän. Hennes föräldrar hade alltid varit oroliga för att hon inte hade några vänner. Men nu ville Natali äntligen ha åtmindstånde en vän.
Nu var hon redo för att gå, trodde hon. Hon tog tag i sin väska och gick ut. Hon mötte sin storebror i hallen och de bytte blickar. Natali tittade ner i mattan och Robin stannade i hallen och tittade förvånat på henne. Natali visste varför. Hon hade aldrig sminkat sig förut, hon hade aldrig haft kjol eller tajt tröja. Trots sin smala fantastiska kropp kände hon sig obehaglig i kjol. Men idag ville hon vara fin. Robin ropade på mig.
- Hörru! Varför har du snygga kläder, Natti? Han skrattade hånfullt. Nä, men ärligt talat, snyggt! Killar kommer flockas runt dig!
- Tyst på dig, utbrast jag som svar. När jag kom ut och hade ståt i några minuter för att vänta å bussen kom Robin ut. Natali visste att han skulle komma eftersom att han gick i två klasser över henne i samma skola. Han gick i nian och var i det ”coola” gänget. Natali var därför nervös av att stå där brevid honom för att folk skulle se det på bussen. Bussen var en buss som alla tog som bodde i närheten. Natali började skaka när hon såg bussen komma längs vägkanten. Hon lät Robin gå på förre för att folk inte skulle se henne lika mycket. Men de gjorde de ändå.
- Robin! E d din syrra?! Ropade en kille ganska långt fram i bussen.
- Snyggt! Utbrast en annan kille. Det var bara de ”coola” och snygga killarna som sa något. De andra killarna tittade bara på henne med intresserade ögon. De kollade först på mina kläder och sen när de såg mitt ansikte gjorde de små grimarser. Natali visste att det skulle hända. Hon började då rodna.
Robin hade satt sig på en plats lite längre bak. Han satt med sina polare. Natali gick förbi för att sätta sig ännu längre bak, när en av Robins polare hojtade till tog tag i min arm och drog mig tillbaka.
- Du ska ju sitta här, eller hur Robin, sa han.
- Ja visst…sa Robin och drog ut på svaret. Han flyttade på sig så att jag skulle kunna hoppa in och sätta mig brevid. Nu såg han inte lika glad ut som han gjorde imorse. Det var nog för att alla la märke till mig så mycket. – Varför ska hon sitta med oss? Frågade han irriterat.
- För att, ser du inte hur hon ser ut? Vi kan be Angelica göra om hennes ansikte så kan hon få hänga med oss.
- Nej tack, utbrast Robin. När han såg deras ansiktsuttryck ändrade han sig. Okej, då.
- Asså jag klarar mig nog bra ändå, sa Natali lågt.
- Det är väl klart att du ska va me oss! Robin såg faktiskt glad ut igen. Han log mot mig. När vi gick av bussen drog Robin natali åt sidan. Han såg allvarlig ut.
- Jag gör det här för din skull! Jag vill inte ha en mobbad syster, sa han och log efteråt.
- Jag vill inte vara mobbad, men jag vill inte heller att någon ska göra om mig till en helt annan person!
- Sluta Natali, Robin vände ryggen åt henne och gick in i skolan.
Natali såg efter honom men sedan gick hon sakta in i skolan. När hon kom in såg hon den otroliga hallen och sedan gick hon mot receptionen för att se vart hon skulle vara. När hon var på väg mot receptionen tog någon tag om hennes arm. Det var en vacker smal tjej med långt blont hår.
- E d du som e Robins syrra? Hon tuggade tuggummit högt odh ljudligt. Jag nickade sakta medans hon tittade forskande på mig. Okej, vi har mycket att göra!
- Vem e du? Natali snubblade nästan när hon drog med henne mot tjejernas toalett.
- Jag? Jag är ju Angelica, har inte Robin sagt nåt om mig? Hon stannade mitt i korridoren och stirrade förvånat på Natali.
- Jo, men inte hur du såg ut.
- Jaha, men då så…VA!? Vet du inte hur jag ser ut?!
- Eh, jo nu, sa hon tyst. Jag e ny…
- Jaha, sa hon lugnt. Jag trodde du gått här förut. Hon sa då ingenting mer utan drog med henne in i tjejernas toalett. Hon tog av Natali glasögonen och sa att hon borde skaffa linser. Hon sa att hon inte kunde göra något mer medd Natali idag eftersom att hon inte kunde se utan linser. Hon sa att när hon hade linser så skulle hon kunna hjälpa henne. Inte annars.
Nästa dag när Natali stod i badrummet och skulle sätta på sig glasögonen, kom hon på vad Angelica sa. Hon drog ut en låda längst ner och tog fram sina linser. Faktum var att hon redan hade linser men aldrig berättat det för Angelica. Natali tog på sig linserna med möda och tittade i spegeln. Hon såg en tjej utan glasögon och lite sneda tänder men annars såg hon faktiskt normal ut. Hon hade också en ganska kort kjol och en tajt t- shirt. Den var rosa och kjolen var ljus blå. Hon tog på sig en vit tröja och gick ut ur huset. När hon kommit fram till buss hållplatsen såg hon Robin komma efter igen. Han kom drösande. Han letade i väskan efter något men hittade det inte. Han vände om och i just det ögonblicket såg natali bussen komma.
- Skynda dig Robin! Sa hon lite stressat. Hon ville inte sitta i bussen utan honom. Men han hörde nog inte, eller också så brydde han sig inte. Hon gick på bussen och satte sig i mitten av bussen. Killarna tittade ännu mer idag än vad de gjort igår. Det var ännu mer pinsamt idag, eftersom Robin inte var där.
När hon kom in i skolan fick Natali syn på Angelica i samma ögonblick som hon såg Natali. Den här gången behövde inte Natali bli släpad till toaletten utan nu gick hon brevid Angelica. När de kom in i tjejtoaletten tog Angelica och sminkade Natali så att hon såg helt annorlunda ut. Natali såg vacker ut. Nu vågade hon gå ut i hallen. Men hon blev genast nervös igen när Angelica försvann. Natali stapplade fram till sitt skåp och började ta ut sina prylar. Då hörde hon ett dån av röster ifrån ingången. Det var Robin som hade kommit. Och eftersom Natali hade sitt skåp ganska nära ingången så fick Robin syn på henne. Hans mun öppnades och stängdes i förvåning.
- Natti?! Utbrast han. Okej, jag tror inte ens att det är du, ere d?
- De vet du väl, sa Natali och vände sig mot skåpet igen. Hon blev lite irriterad på honom. Var han tvungen att stå här, det kom ju mer och mer människor och flockades runt henne och Robin. Alla stirrade på henne.
- Oj! Sa en av Robins vänner. Att du kan se ut så, det visste jag inte!
- Inte jag heller! Sa någon annan, Natali trodde inte ens han visste vem hon var.
- Ursäkta mig, men nu måste jag gå…
- Redan? Du har ju inte ens träffat din blind date! Allabrast ut i skratt.
- Håll käften, sa Natali irriterat och lämnde hopen. Hade hon verkligen gjort så? Hon kunde inte ens tro det själv. Hon hade sagt ”håll käften” åt skolans tuffingar. Hon kände sig stark när hon gick därifrån. När hon gått sprang Robin efter henne .
- Va fan håller du på me? E ru inte riktigt klok?
- Jag står upp för migsjälv! Det borde du också göra! Man kan inte bara dras runt av en hop idioter! Jag ongra att jag ens började här, att jag ens lyssnade på dig och dina löjliga vänner!
- Jag har i alla fall vänner! Skrek Robin. Hur kunde han? Han var hennes brorsa!
- Fan dig! Hon blev så sur att hon sprang iväg. Ut på gården och satte sig ner under ett träd och hon kände tårarna komma. Hon satt där som en ynklig unge och grät. Hon var så upptagen att torka sina tårar att hon inte såg Angelica komma och sätta sig.
- Ditt smink blir förstört, sa hon tröstande. Jag vet att han var elak, men han har rätt. Om du skriker håll käften till dem så kan du hamna illa ute. De är populära. Men jag blir besviken på att Robin sa så. Det var absolute inte schyst.
- Han har ingen rätt att säga att jag inte har några vänner. Jag vet att jag inte har det men ändå! Jag kände tårarna igen.
- Kom, sa Angelica och hjälpte mig upp. Han fattar inte hur underbar hans syster e. D e därför han skäms. Jag hörde hans polare efteråt. De tyckte du va cool.
Det gjorde Natalis dag, att veta att någon tyckte hon var cool. När hon kom hem gick hon upp på hennes rum och låste dörren innan Robin hann säga nåt till henne. Hon satt där uppe ända tills det var middag. Då gick hon ner och satte sig vid bordet. Natali ignorerade Robins blick. Hon visste att han inte ville säga något inför deras föräldrar. Det gjorde hene lugn. Men när hon precis skulle gå från bordet frågade mamma:
- Natali, har någonting hänt, du ser deppig ut?
- Nej då, mamma, en klump satte sig i halsen på henne. Jag är bara deppad över läxorna, skyndade sig Natali att säga. Hon la till ett litet leende till sin mamma. Hon lämnade bordet och gick mot trappan. Hon hörde Robin lämna bordet och följa efter henne, så hon ökade takten.
När hon kommit upp för trappan drog robin tag i hennes arm. Han stannade upp hennes steg och tog tag i hennes överarmar för att hålla henne still.
- Du vet att jag inte menade det, väste han. Förlåt att jag sa att du inte hade några vänner, men du har ingen rätt att vara uppkäftig mot mina.
- Du, vet du va? Jag skiter fullständigt i dina vänner! De kan dra åt helvettet! Srek hon.
- Nu har du gått för långt! Robin tog ett hårdare tag om hennes armar. Jag försökte göra dig en tjänst…
- Du tyckte jag var ful, så du var beredd att byta ut mitt ansikte, men vet du vad. Jag tänker inte lyssna nåt mer på dig! Överröstade hon honom. Hon slet sig loss och smällde igen dörren efter sig. Hon satte sig i hörnet med händerna för öronen för att tränga ute ljuden av bankningar på dörren. Robin gav inte upp. Han bankade på dörren i evigheter. Sen efter några minuter hörde hon sin pappa komma och säga strängt åt honom att sluta. När han hade gått bort och smällt igen dörren till sitt rum gick hon och la sig på sängen. Hon kände att tårarna började rinna längs kinderna igen. De rann ner på kudden som hon låg på. Hon torkade av dem och gick ut till badrummet. Hon stängde dörren. Hon torkade bort det utsmetade sminket och tog ut linserna. Hon gick tillbaka till sitt rum och gick och la sig. Hon var dödstrött. Hon kunde inte sluta tänka på att hon hade stått i mitten av en stor klunga av populära och opopulära. Hon hade nog gjort rätt i alla fall. Hon somnade med den tanken i huvudet.
Nästa morgon vaknade hon med ett ryck utav att hennes väckarklocka började pipa. Hon gick upp och gjorde sig i ordning. När hon gick mot bussen gick Robin efter som vanligt. Hon kände den brinnande blicken i nacken. När hon ställde sig för att titta efter bussen såg hon bara e röd sportbil närma sig. Hon kände på sig att Robin skulle komma fram till henne vilket ögonblick som helst. Den röda sportbilen stannade precis framför henne och Angelica och en av hennes vänner satt i den. Hennes mamma körde.
- Hoppa in! Sa Angelica till mig. När Natali hoppade in kom Robin fram. Angelica gav honom en kylig blick. Sedan åkte de iväg. Robin väntade på bussen och kom lite senare till skolan, tillsammans med sina polare. Hans polare kom fram till Angelica som stod vid sitt skåp. Robin gick som ett släptåg efter.
- Natti! Du e så cool! Sa de bara och syftade nog på igår. Natali log tillbaka men gav Robin en riktigt kall blick när han släpade efter dem. De verkade tycka att han inte var lika cool som sa som han sa till henne igår. Hon tyckte om det. De var sura på honom men inte på henne. Angelica var med Natali hela dagen och hon var jätte schyst mot henne. Det verkade som om Natali hade fått en ny vän. Nu kunde inte Robin säga att hon inte hade några vänner.
- Natti! Angelica kom springande genom korridoren. Jag ska åka bort nästa vecka! Jag ska åka till Spanien och träffa min mormor. Hon är sjuk.
- Vad kul!
- Är det verkligen så kul? Jag menar du har ju ingen annan att vara med. Du kommer få så jävla mycket stryk av Robin!
- Han kan inte. Jag är hans syster, mamma skulle döda honom, sa Natali självsäkert, men hon kände hur hon började tveka på hennes egna ord.
- Han kan nog hitta ett sätt, sa hon och tittade lidande på mig. Det skulle vara mitt fel om du fick stryk.
- Nej då, sa Natali.
Efter det bestämde Angelica att Natti skulle följa med till Spanien. Men det var inte Nattis mamma som lät henne. Hon sa nej, och det var det. Hon ville inte att Natali skulle åka ifrån skolan en vecka, speciellt inte till Spanien. Natali blev så sur att hon höll på att dra med sig duken när hon lämnade bordet. Robin gick också ifrån bordet då. Han hann upp henne precis när hon skulle slänga igen dörren. Första slagen landade på hakan. Han tog ett hårt, stadigt grepp på hennes överarmar. Han stirrade i hennes ögon med en brinnande min. Natti kände att han visste att hon ville komma ifrån honom. Han drog in henne i sitt rum och stängde dörren. Han låste och slängde iväg nyckeln på golvet. Han ville inte att deras föräldrar skulle störa, eller höra.
- Du din lilla hora, sa han lågt. Han slängde mig på sängen och började gå runt i rummet. Du ville komma bort från mig, din egen bror.
- Du är inte min bror! En bror slår inte sin lilla syster, du behöver inte visa att du är större och starkare än mig! Det vet jag att du är! Men du kan inte vara min bror om du slår mig! DU MISSHANDLAR FÖR FAN DIN EGEN FAMILJ! Hon kunde inte hålla sig så hon började skrika. Det gjorde ont i hakan på henne. Hon lade handen på hakan. Innan hon hann reagera, kom ett till slag mot huvudet. Det slog näsan. Hon kände hur hennes näsa knäcktes. Hon hörde sitt eget skrik och tuppade av.

Skriven av: MAIRA ILLERSTAM

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Christoffer Andersson

Att skrivandet kan uppbära en våldsdisposition är svårt att tro om skrivandets lugna, solitära natur, men historien visar upp åtskilliga exempel på pennor som genom explosiva språkbruk glöder…

Christoffer Andersson

På andra plats denna veckan: Mångatan