Nattklubben 2

Hösten gjorde allt för att Göteborgarna skulle förstå att hon menade allvar. Regn som träffade Göteborgarnas huvud som iskalla pilar for omkring i alla riktningar och gjorde alla försök att skydda sig meningslösa. Alla i Göteborg sökte sig inombords. Så också Anna. Återigen så satt Anna på barstolen i nattklubben som hon besökt senaste halvåret. Du måste inte läsa vidare läste hon. Hon tittade ned på sina dagboksanteckningar som hon skrivet i sin mobil. Nattklubben va en av hennes favoriter samtidigt som det va hennes största sorg. Här hade hon träffat flera av dom män som hon senare tilbringat natten med. Dessa män som fick hennes kropp men inte hennes telefonnummer. Att hon va här denna kalla höstdag, återigen, hade dock inget med att göra att hon tidigare i höstas träffat denna man som definitivt inte va han som hon sökte. Hon visste inte vad hon sökte men denna äldre man va som definitivt inte va den man hon sökte. Trotts denna tanken va hon smärtsam medveten om att hon tänkte på honom allt oftare.

Plötsligt så ändrades hennes stämmning. Han klev in på baren. Han satte sig i ett bås långt från henne. Vem trodde han att han va? Hon tittade ned på sitt halvfulla vinglas på bardisken framför sig. Musiken spelade högt men inte mer att man kunde samtala i baren.
-" Kom inte hit." tänkte Anna högt. Allt för högt. Tänk om nån hört. Men ingen reagerade. Och här kommer han. Man nummer ett för kvällen. Han sätter sig bredvid Anna. Anna lyssnar utan intresse på vad han säjer innan hon avspisar honom. Hon är inte intresserad, hon vill träffa den äldre mannen som gäckat hennes sinne det senaste månaderna. Och samtidigt kunde han sitta där ensam i sitt bås. Vem skulle bry sig. Men samtidigt önskade hon att han satte brevid henne i baren. Bara för att då kunde hon tala om för honom vad hon tycker om honom. Eller vad hon inte alls kände för honom. Hon känner sig fångad av sina egna tankar. Hon vill bli befriad och vägen dit går igenom att tala om för honom igen att han inte betyder något för henne. För det gör han inte. Hon tittar som hastigast på båset där han suttit nyss. Bara för att upptäcka att det va tomt. När hon till sist upptäcker var han tagit vägen så upptäcker hon att han förflyttat sig till dansgolvet. Där står han och dansar med ett stort leende på läpparna.

Anna blir irriterad, utan att förstå varför. När musiken tar slut så sätter sig hon bredvid honom i det bås han satt sig.
-" Om du kommer hit varje gång jag är här kommer hit så komer jag annmäla dig till polisen för, stalking..." säjer hon irriterat.
-" Ja, polisen kommer säkert lyssna på dig.", svarar jag med en road blick.
- " Varför förföljer du mig?, säger hon irriterat.
-" Ha ha ha, är det det som du skall säja till polisen?"
-" Men om det är det som bekymrar dig så skall jag avlägsna mig.", säger jag med ett leende på läpparna.
- "Men innan jag gör det vill jag att du tänker på en sak, vad är meningen med livet?", min blick ser ned på ölglaset som jag har i handen.
- Jag kommer att vara här om en vecka från och med denna dag. Om du vill så ses vi då."
- "Vad... Jag vill inte se dig igen. Är jag tydlig nog."
- "Jag förstår...", svarar jag och avlägsnar sig.

Trotts om hot av polisanmälan så infinner jag mig igen när det gått en vecka. Dock inte inte klockan sju en lördag som jag sagt till Anna dom andra dagarna som vi träffats, utan klockan åtta nästa fredag. Återigen så sitter jag i baren och iaktar vad som händer på nattklubben samtidigt som jag smuttar på sin öl. En vacker kvinna, som inte är Anna, drar mitt intresse till sig. Denna kvinna är också ung och vacker, precis som Anna. Även hon har ögon som drar männens blickar till sig, ögon som är som skogstjärnar fyllda av skönhet och mystik. Denna kvinna, har precis som Anna, en kropp som ser ut som dom är stöpt av dom grekiska gudarna. Och precis som Anna så dras dom rika och dom vackra männen till henne. Återigen så observerar jag spelet som en nattklubb skapar. Dessa män, som alla har olika skäl med sina närmande, ändå är ute efter samma mål. Att få tillbringa natten med denna kvinna som i nio gånger av tio är ett ouppnåligt mål. Men alkohol gör att männen vågar att närma sig denna kvinna, då oddsen att dom skall avvisas har sänkts samtidigt som promillehalten ökat i deras huvuden. Men detta bryr jag mig inte om då jag ställt mig utanför detta spel som pågår. Jag är inte ute efter någon kärlek, varken den som lever en natt eller en livstid. Jag har helt enkelt kommit fram till det enkla svar som verkligheten gett mig.

Jag sätter mig brevid denna vackra kvinna i baren och presenterar mig.
- "Hej, Jag heter Johan, tycker du inte det är tröttsamt med alla dessa mer eller mindre desperata män som söker din uppmärksamhet?"
Den unga vackra kvinnan tittar på mig med en blick av förvåning.
-" Va, nej." men efter ett kort ögonblick då hon tar in vad jag sagt så spricker hennes ansikte upp i ett leende. "Kanske lite..." säjer hon och skrattar till.
-" Om du vill kan jag sitta här en stund och låta dig få en paus. " Jag ler och sträcker upp sitt glas med öl.
-" Skål för... livet. Varför inte?", säjer jag och höjer mitt ölglas.
Hon tvekar en kort stund innan hon sträcker upp sitt vinglas och låter det träffa mitt ölglas.
-" Ja, varför inte...", säjer hon och ler igen.
När hon sänker sitt glas så tittar hon på mig med en nyfiken blick. Denna man kunde oundvikligen få henne att le och skratta. Gudarna visste att hon behövde detta efter den vecka som varit med om.
-" Jag heter Sofia säjer hon", med en röst som tappat sin ansträngning.

Min son brukar säja att jag har en superkraft, att jag kan prata med vem som helst, när som helst, om vad som helst. För min son va detta en superkraft då min son har svårt att tala med vem som helst ställs framför honom. Min mor har en mer krass syn på denna "superkraft".
-" Om man sticker ut hakan som du gör Johan åker man förr eller senare på sig en käftsmäll".
Dessa två åsikter bryr jag mig dock inte om, sanna eller ej, för vem skall man vara förutom sig själv?

-" Visste du att han som sitter där", säjer jag och pekar på en vacker ung man i ett bås, " Är känd för att vara en sängvätare"?
Sofia tittar på den unga mannen och börjar skratta.
-" Och att han", fortsätter jag och pekar på en kostymklädd man i 50-års ålder, som sitter i baren några barpallar bortom våra, "har hyrt kostymen han bär. Han bor i en Volvo Amazon på parkeringen."
Sofia skrattar igen. Visserligen så söker hon kärleken men ett gott skratt som får dagen, eller i detta fall, kvällen att bli mer uthärdlig, va helt ok.

Kvällen fortsätter på ett liknande vis. Jag säjer saker som få henne att skratta och trotts att flera män vågar sig fram då hennes jag inte matchar hennes skönhet eller ålder så släpper hon inte in nån annan man i hennes närhet.
Hennes glädje byts dock till irritaion när jag säjer vid tolviden att jag skall lämna henne och ta mig hemåt. Jag förklara dock att jag kommer att besöka denna nattklubb nästa dag klockan sju.

Och nästa dag så sitter vi på samma nattklubb, i samma bar, klockan 19.00, jag Sofia och Anna. Och utanför har hösten övergått till vinter. På det vis som vintern uppträder i början av december i Göteborg, med regn och snö blandat med en snålblåst från havet. En tid då alla Göteborgare söker värme från alla famnar dom kan hitta...

Johan Wettergren

Gammal och ung Smart och dum Snäll och dum
Johan Wettergren är medlem sedan 2023 Johan Wettergren har 6 publicerade verk