Novemebernatt

Det var en kylig fredagskväll i slutet av november. Människor skyndade fram längs Storgatan för att hinna hem till sina familjer. Hon drog den gråa kappan tätare omkring sig och ökade på stegen. Hennes möte hade dragit ut på tiden, och hon skulle nu behöva öka tempot för att hinna fram till den tiden, de hade bestämt.

Det var en lördag i april, första gången de sågs. Det var en av de där första vårdagarna, när solen lyser som starkast som himlen även fast vinden fortfarande blåser kallt. Hon var i sällskap med en barndomsvän och han med en kurskamrat. Hon kände sig direkt dragen till honom, och när de skakade han kände hon hur det pirrade till i hela kroppen. De spenderade hela dagen tillsammans, och sen dess har de varit oskiljaktiga.

De hade bestämt träff klockan halv nio, men han hade varit här sedan åtta och var nu redan inne på sitt andra glas med rött vin. Hjärtat dunkade snabbare än vanligt och hans händer sökte sig ännu en gång mot jeansen för att torka bort de svettdroppar som hunnit komma. Varje gång dörren till restaurangen öppnades hoppade han till av förväntan, men det var aldrig hon som klev in genom öppningen. Han tänkte tillbaka på den dagen hon hade sagt att hon älskade honom för första gången. Han kom ihåg det så väl. Det var en ljummen sommarnatt, då de gick han i hand längs Strandvägen, hon hade stannat till och gett honom en mjuk kyss innan hon lutade sig fram för att viska de tre gyllene orden. Från den stunden visste han att det var hon som han ville spendera resten av sitt liv med.

Hon stressade fram över gatan. Hon svängde höger, tog av vänster, trängde sig förbi en mamma med barnvagn, innan hon korsade gatan. Hon kände sig ivrig att så snabbt som möjligt komma fram till honom. Det hade varit en påfrestande dag och hon längtade efter att få krypa upp i hans famn för då skulle allt kännas mycket bättre.

I kavajen låg den mörka sammetsasken med ringen som skulle förändra deras liv. Han började bli rejält nervös nu. Han var säker på sin sak, men kunde ändå inte slappna av alla dessa tankar som snurrade runt i hans hjärna. Kroppen var fylld av nervositet, glädje och förväntan. Att spendera resten av sitt liv med någon är ett stort beslut, och det skrämde honom, men han visste att så fort han fick se henne kliva in genom dörren så skulle allt kännas bra.

Hon tittade ner på klockan, som hon hade fatt av honom på deras 2-årsdag, och insåg att hon skulle bli sen till deras träff, så hon plockade snabbt upp mobilen för att ringa och berätta att hon inte skulle hinna i tid. Hon var så koncentrerad på att trycka in hans mobilnummer att hon gick mot rött och inte märkte bilen, som kom rusande i full fart.

Bara att se hennes vackra ansikte lysa upp mobilskärmen gjorde han lugn. Hans andetag blev genast normala igen. Ett harmoniskt lugn spreds sig i kroppen. Det skulle bli bra. Han svarade med glädje i rösten och kunde inte låta bli att le, men han fick inte höra hennes röst på andra änden. Det ända som hördes var ett skrik och tjutet från en sladdande bil.

Gatan kryllade nu av folk som ville se vad som hade hänt. Det var liv och rörelse överallt förutom hos henne. En del skrek, en del grät medan några förgäves försökte hålla henne vid liv. Men hon låg alldeles stilla under novembernattens klara stjärnhimmel, ovetandes om allt runt omkring henne. Ovetandes om att idag skulle ha varit hennes förlovningsdag.

Skriven av: Linnea Calleberg