NP Del 2

Amanda kände den kalla luften mot ansiktet när hon smällde igen dörren bakom sig och steg ut på den ödsliga grusvägen som ledde bort från huset. Hennes hjärta bultade snabbare än vad hon ville erkänna, men det var inte bara för att hon var ute på en impulsiv och olaglig färd. Det var för att hon kände sig som en annan person just nu. Någon som inte längre var bunden av reglerna, någon som kanske inte ens brydde sig om konsekvenser.

Hennes händer var fortfarande svettiga från att ha tvingats smyga in i Dessis rum och ta cigaretterna som låg gömda bakom hennes skrivbord. Dessi, hennes äldre syster, var den som alltid hade allt på plats. Alltid så ordentlig. Amanda avskydde det. Och nu, nu skulle hon bränna ner hela världen med de cigaretterna, eller åtminstone den där rastplatsen vid skogsbrynet.

Det var inte första gången Amanda hade stulit något från Dessi, men denna gång var annorlunda. Det var mer som om hon var på väg att släppa ut allt hon hade hållit inom sig i åratal, som om allt i hennes liv hade byggt upp till den här punkten. Och vad hade hon egentligen att förlora?

Hon drog fram en cigarett ur paketet, kände den kyla som trängde in i hennes fingertoppar, och tände den. Den första dragningen var tung och bitter. Liksom något som hon visste inte var bra för henne, men som ändå kändes som en befrielse.

När hon kom fram till rastplatsen var den tom, som alltid. En ensam parkbänk, några rostiga soptunnor och den asfalterade vägen som försvann in i skogen. Det var precis som om ingen annan hade behövt vara där. Och just nu var det precis det Amanda behövde – ensamhet, utan att behöva förklara sig för någon.

Men den lilla elden i hennes bröst, den som hade tänts när hon tog cigaretterna, växte nu till något mer. En känsla av att kunna kontrollera något, av att kunna skapa något utanför hennes vardagliga, förutsägbara liv. Hon såg på elden som flammade upp från den tända cigaretten och började kasta små pinnar på marken, se hur de började ryka.

En kort stund var allt tyst. Den iskalla vinden svepte genom träden och fick rökens doft att sprida sig över området. Sedan hände det. En gnista flög iväg och landade på den torra gräsmattan nära en soptunna. Och innan hon visste ordet av var en liten eld sprungen, och flammorna spred sig snabbt. Amanda stirrade på det, först som om hon inte förstod vad som hände, sedan som om hon plötsligt förstod exakt vad hon hade gjort.

Hennes hjärta började slå snabbare. Paniken började krypa upp längs ryggen, men samtidigt, någonstans djupt inom sig, fanns en konstig känsla av att ha släppt ut något som hon inte visste hon hade inom sig. Det var som att all frustration, all ilska och all sorg som hon burit på länge nu fått en plats att explodera.

Men rädslan tog över. Vad om någon såg? Vad om branden sprider sig? Vad om hon förlorade allt?

Så hon sprang. Inte för att hon visste vad hon skulle göra, men för att hon inte ville vara där när konsekvenserna slog till. Hon sprang genom skogen, utan mål, utan riktning. Bara för att komma bort.

Det var först när hon var tillbaka hemma, när hon stod där vid dörren och kände lukten av rök på sina kläder, som hon insåg vad hon hade gjort. Vasen som hon hade krossat tidigare på morgonen – det var kanske ingenting jämfört med det här. Och Dessi, vad skulle hon säga om cigaretterna? Vad skulle hennes föräldrar säga om branden?

Amanda ställde sig framför spegeln i hallen, stirrade på sitt eget ansikte. Den där flickan i spegeln såg så oskyldig ut, men Amanda visste att hon hade förändrats. Och för första gången kände hon en konstig lättnad. Kanske för att det var över. Kanske för att hon hade gjort något för sig själv. Något som hon inte behövde be om ursäkt för.

Och någonstans i sitt hjärta, visste Amanda att detta bara var början.

Skriven av: Okänd