Nyår med casino strul

Det här året ville hon göra något annorlunda på nyårsafton. Alltså fira det på ett sätt som de inte hade gjort tidigare. Förra nyårsafton firade de i Sälen på restaurangen Lammet & Grisen. Det hade gått bra trots att det hade varit kallt. - 30 gr hade det varit. Men det hade inte känts så kallt. Maten hade dessutom varit himmelskt god. Men det var då det. Nästa nyårsafton ville hon fira på ett annat roligt sätt.

Nu hade de bestämt sig för hur de skulle fira nyår. De skulle åka med Ålandsbåten. Det skulle bli roligt. De åkte iväg på nyårsaftonsmorgonen och skulle åka hemåt igen på nyårsdagen.

Hon hade packat ner sin fina svarta långa klänning och sandaletter eftersom hon inte hade några andra svarta finskor. De skulle ju ändå bara vara inomhus så då kunde man ju ha sommarskor på sig.

De tog bilen till båthamnen och väl ombord på båten letade de upp sin hytt. Hon, hennes sambo och deras två barn. Sedan gick de runt på båten en stund och till sist tog de sig till kafeterian och tog sig en fika.. När kvällen närmade sig klädde de om till finkläder. Hon tog på sig sin svarta klänning och sandaletterna. Senare skulle de äta nyårssupé och hade några timmar till övers. De styrde stegen mot casinot. Det var ju fortfarande ganska tidigt på kvällen så det var inte så mycket folk på casinot. De började spela lite roulett för det var ett ganska enkelt men spännande spel. De två sönerna fick börja innan hennes och sambons kulor skulle få rulla iväg. Det var lite spännande att följa kulans väg på roulettbordet men ingen av dem vann något. Inte vad hon mindes i alla fall. Hon kände att hon kanske ville testa något av de andra spelen också. Varför inte kortspelet eller tärningarna. Hon lät tankar och fantasi få fritt spelrum och vandra iväg. Hm hon skulle nog vilja testa biljard också någon gång för hon hade alltid tyckt att biljard verkade vara ett lagom avslappnat och coolt spel. Men det fick väl bli någon annan gång och någon annanstans.

Efter att de hade fått husera på casinot för sig själva ett tag så kom det in några kostymklädda män. De flesta av dem verkade vara i yngre medelålder och ett par aningen yngre än så.

Hon blev lite nyfiken på männen. Hon minns inte exakt hur många de var men åtminstone fem. Hon tittade lite i smyg på dem. Hon var lite fascinerad av dem. De såg alla bra ut men verkade vilja hålla lite låg profil. Lågmälda och inget stirrande eller överdrivna gester. Hon själv ville ju inte heller stirra men kastade små sidoblickar mot dem när hon kunde. När hon stod på den sidan av roulettbordet så att hon stod vänd mot männen så kunde hon titta lite mer öppet på dem där de stod runt sitt bord med något kortspel.

En av männen väckte hennes intresse lite mer än de andra. Mannen hade ett mycket fördelaktigt utseende och tittade ofta mot deras håll med en antydan till leende i ansiktet. Han log inte med munnen men hade ett öppet och välmenande uttryck i ansiktet. Han tittade inte direkt på henne utan bara åt deras håll.

Hon försökte verka så oberörd som möjligt för hon skulle inte tillåta dem att påverka hennes sinnesfrid och så var hon ju där med sin familj så de skulle inte få inverka mer än hon tyckte var anständigt. Men hon kunde inte låta bli att kasta snabba blickar åt männens håll.

Det går en stund och så kommer plötsligt en av männen över till deras roulettbord. Det är inte samma man som hon hade lagt märke till tidigare. Det är en av de andra männen. Även han har ett fördelaktigt utseende men ser allvarligare ut. Han har ett mer neutralt uttryck i ansiktet. Han frågade om han fick spela tillsammans med dem. Han ville prova på roulett lite grann. Så klart fick han det. Hon och familjen tyckte bara det var trevligt. Hon kunde känna lätta rysningar när han gick nära henne. Hon förstod att det var något speciellt med mannen men visste bara inte vad. Hon skakar av sig känslan och försöker slappna av. På något sätt kändes han bekant. Äsch det var bara inbillning intalade hon sig.

De hade väl snurrat kulan några gånger när mannen gör något helt oväntat. Det är hennes tur att snurra kulan och välja nummer och färg där den förhoppningsvis ska stanna. Kulan börjar snurra med hög fart så att den studsar upp i luften. Hon hinner knappt fatta vad som hände. Mannen fångar snabbt kulan i luften. Va fan håller han på med undrade hon. Hennes hjärna hann knappt med i händelseförloppet. Va fan gör han så för tänker hon igen. Till slut förmår hon omsätta tankarna till ord. "Va håller du på med. Varför stoppade du min kula" utbrister hon. Mannen säger inget. Står bara och håller i hennes kula. Sen tar han upp något ur kavajfickan som visar sig vara en magnet. Han för långsamt samman magneten och kulan mot varandra. Vad håller han på med nu då undrade hon. När kulan är några cm från magneten så far de blixtsnabbt ihop. De är magnetiska visade han så tydligt han kunde. Han påstår sedan att hon fuskar. Att hon skulle ha bytt ut kulan när ingen såg. Hon tycker att det låter absurt. "Hur skulle det ha gått till" frågade hon. "Du har väl en medbrottsling som jobbar på båten och hjälper dig" svarade han. "Det låter helt vansinnigt" säger hon med lätt upprörd röst. "Jag åker nästan aldrig båt och känner ingen som jobbar här och förresten så borde det finnas en magnet under bordet om man vill fuska. Hur skulle jag kunnat få dit den" ifrågasätter hon i ett försök att försvara sig mot mannens absurda anklagelser. Hon hör sin sambo och också barnen ta henne i försvar. Då menar mannen på att han borde få undersöka hennes svarta lilla aftonväska. Hon går med på det för hon tror att det skulle rentvå henne. Sagt och gjort. Mannen öppnar locket och sticker ner handen i väskan och tar upp två kulor ur väskan. "Jaha det här bevisar ju att du fuskar" säger han segervisst samtidigt som han demonstrativt visar att de är magnetiska. Hon blir nu än mer upprörd för hon vet att kulorna inte legat i väskan tidigare. Någon måste ha lagt dit dem utan hennes vetskap. Det framför hon också till honom. "De där har inte jag lagt i väskan" säger hon. "Någon annan har gjort det och jag tror att det är du" fortsätter hon. "Men jag begriper inte varför du gjort det".

Hon tittar sig runt och märker att alla som är där tittar undrande på henne. Känslan av förödmjukelse växer i henne. Hon upplever det som händer som helt osannolikt. Hon får känslan av att någon vill sätta dit henne. Men det är ju helt sinnessjukt. Vem skulle vilja sätta dit henne och varför. Nä det måste finnas en annan förklaring.

Hon förnekar ännu en gång att hon skulle ha gjort det som han påstår. Han säger då att hon inte behöver förklara något för honom. Det är bättre att hon spar förklaringen till den som är säkerhetsansvarig för hon skulle få prata med honom. Därefter tar han med henne till ett rum som ligger i nära anslutning till casinot.

Säkerhetschefen visade sig vara en ledargestalt av rang. Hon inser att hon gör bäst i att tänka på vad hon säger och hur hon uttrycker sig. Det vilar ett stort allvar över mannen. Han sitter bakom ett skrivbord och hon sätter sig på en stol på andra sidan skrivbordet. Hon väntar på vad han tänker säga. Hon är lite ur balans skulle man kunna säga. Tycker att det som händer är förnuftsvidrigt. Förstår inte hur hon kunde hamna i en sådan situation.

- Jaså du fuskar i roulettspelet är det första han säger.
- jag har inte fuskat, någon vill sätta dit mig och jag förstår inte varför.
- jag litar på det George säger. Att du fuskade.
- ni får väl tro vad ni vill men jag vet att jag inte fuskade.
- hur förklarar du då kulorna i din väska.
- det var inte jag som la dit dom.
- men vem var det då.
- kanske den där George. Hon antog att det var mannen som beskyllde henne för fusk som hette så.
- jaså du försöker skylla ifrån dig. På någon som är oskyldig. Det var illa.
- det kan ju ha varit någon annan också. Jag vet inte hur det gick till men det var inte jag själv i alla fall.

Hon känner allt mer olust inför sin situation. Allt kändes helt vansinnigt. Att bli beskylld för något man är oskyldig till och att de verkade tro det värsta om henne. På något oförklarligt sätt börjar även den här mannen kännas bekant. Det är mest hans sätt att prata och bemöta henne som känns bekant.
Det uppstår tystnad. Han säger inget men betraktar henne med kritiska ögon. Till slut är det hon själv som tar till orda.
- vad kommer att hända nu. Tänker du fortsätta förhöra mig. Ganska meningslöst om du frågar mig för jag kommer inte att erkänna något som jag inte gjort. Jag står fast vid det jag sagt.

Förhöret tar en oväntad vändning. Han övergår till att kommentera hennes klädsel. Frågar om hon tycker att hon är lämpligt klädd. Det var en märklig fråga tyckte hon. Hon hade en lång svart klänning som visserligen var axelbar med bara tunna axelband. I övrigt så var den varken urringad, åtsittande eller högt slitsad. Så själv tycker hon att hon är högst anständigt klädd. Dessutom så hade hon en sjal över axlarna. Han kanske bara hade lite gammalmodig uppfattning om kvinnligt mode. Eller så gillade han inte svart. Tyckte kanske att det var syndens färg.
- det är inget fel med min klänning. Den är tillräckligt anständig för en nyårsafton på en sån här båt. Finns värre svarade hon.
I samband med det säger han att de tänker porta henne på casinot. Dels för att hon är misstänkt för fusk men också för hennes klädsel. De tänker däremot inte anmäla henne någonstans eftersom det skulle krävas bättre bevis. Hon tycker att deras beslut är orättvist och grundlös då hon faktiskt är oskyldig men bryr sig föga för hon tvivlar på att hon kommer att åka med just dem någon mer gång.

Han förblir tyst igen och tittar forskande på henne. Plötsligt reser han sig från stolen bakom skrivbordet. Han går runt bordet, flyttar på en annan stol och sätter sig mitt emot henne. Omedvetet håller hon andan flera sekunder av sinnesrörelsen inom sig. Han märker det och uppmanar henne att andas och slappna av. Säger att hon inget har att oroa sig över.
- vet du vi har träffat dig tidigare. Vi känner dig säger han sedan.
- jaha men ni kan inte ha träffat mig här tidigare eller något annat casino för det är nog första gången jag är på nåt sånt.
- det var i ett helt annat sammanhang vi träffades men du minns inte alls fortsatte han.
- vet inte, kanske lite svagt men inget jag blir klokare av. Inget jag får någon klarhet i.
- ja det är väl en tio tolv år senast. Du har kanske förträngt en hel del minnen.
- hände något otrevligt för annars borde jag ju inte förträngt nåt.
Han ville inte svara på det istället säger han att hon fortfarande är attraktiv och åtråvärd i sin svarta klänning. Det kunde nog stämma tänkte hon för hon hade varit smal och vältränad innan hon fick barn. Hade faktiskt sett bra ut. Men att få barn hade väl förstört figuren en del. Först tio år senare hade hon lyckats bli av med överflödskilona så nu var hon nästan lika fin som innan hon fick barn men inte riktigt. Hon var medveten om att hon heller aldrig skulle bli det igen. Men lite glad blev hon ju av hans ord.
- du är väl runt 40 år nu väl säger han med en ton som blivit vänligare.
- jo nåt sånt varade hon bara. Tyckte inte att hon behövde säga mer.

Nu erkände han också att det var han och de andra som hade iscensatt allt. De hade velat demonstrera för henne hur lätt det var att falskeligen sätta dit någon som var helt oskyldig. Hon tyckte inte att det var det minsta kul för det hade gett henne ett så stort stresspåslag. Hon undrade också över syftet och på vilket sätt hon egentligen haft tidigare kontakt med dem. Och varför de tyckt att det var nödvändigt att utsätta henne för detta. Hon funderade vidare över vad det var som hon inte mindes. Men det var frågor som hon inte fick några svar på.
- alla därute såg vad som hände och för mig känns det väldigt förnedrande och pinsamt att bli utpekad på det där sättet förklarar hon.
- så behöver du inte känna för det är bara mitt folk därute utöver din familj lugnade han henne. Det är bara vi som vet om det.

Hon blir och känner sig märkligt undergiven i hans närhet. Hon förstår inte alls hur det kan komma sig. Det är ytterst sällan det har hänt tidigare. Det känns som att han kan se rätt in i henne. Hon blir nästan rädd att han ska kunna läsa hennes tankar. Men gud va tramsig hon är. Det vet väl varenda en att det är omöjligt. Men ändå känns det som att han har någon slags makt över henne.

Plötsligt kommer ytterligare en man in i rummet. Hon känner igen honom som mannen som tidigare fångat hennes uppmärksamhet. Han blir presenterad som Michael. Hon undrar varför också han nu befinner sig i rummet tillsammans med dem. Hon slår ifrån sig vidare tankar om det och väntar på vad som ska ske. Deras energier är av sällsamt slag och det känns som om de letar sig in i hennes sinne och gör henne svag. När de märker det så låter de henne gå. Hon kan efter det fortsätta fira nyår med supé tillsammans med sin familj.

Senare på kvällen. Ja det var nog efter tolvslaget så går hon runt på båten. Hon är lätt berusad. Salongsberusad skulle man kunna säga. Familjen har lagt sig för att sova men hon vill nyktra till lite och har inte velat gå och lägga sig än. Hon dricker vatten och rör sig i korridorer och utrymmen. Hon är inte ensam utan möter flera andra personer som fortfarande är vakna. Hon pratade med flera av dem. Hon har det rent av riktigt trevligt.

Ännu senare så är hon på väg till sin egen hytt. Känner att det nog är dags att gå till sängs. Hon går genom korridoren men den visade sig vara blockerad av några män. Hon går ända fram till dem och ber dem släppa förbi henne. Hon pratade med mannen som står närmast och då känner hon igen honom som mannen från casinot. Han som heter George och som grundlöst hade anklagat henne för fusk.
- så bra att jag får träffa dig igen säger han när han får syn på och känner igen henne.
- Jag skulle vilja prata lite med dig.
- det får du väl om du vill svarar hon. Om vadå?
- vi kan väl gå in i min hytt och prata.
Hon tvekar lite. Undrar om det skulle vara så klokt att följa med honom in i hans hytt. På något odefinierbart sätt så känner hon förtroende för honom. Hon har lite svårt att förstå det men på sätt och vis känns det som att de inte är helt främmande för varandra.
- ok då säger hon. Var är din hytt då.
- precis här svarar han och öppnar dörren till närmaste hytten.

De har gått in i hytten och han stänger dörren bakom dem. Hon känner sig avslappnad och fortfarande lite lätt berusad. Det känns behagligt. Han uppträder korrekt och är lugn och lika avslappnad som hon själv. Han visar upp en mjukare sida av sig själv. Det första han säger är att han vill be om ursäkt för det som tidigare hänt.
- jag utförde bara det som var meningen. Vi är väl alla skyldiga för det var ett gemensamt beslut erkände han.
Hon kände sig fortfarande lite upprörd men gillade hans uppriktighet och att han inte försökte skylla ifrån sig utan tog ansvar för sin del. Hon fick extra respekt för honom tack vare det.
- jag får väl förlåta dig då svarade hon honom. Jag lär väl överleva det. Hoppas bara att min familj inte fick anledning att tro nåt konstigt om mig.
- det blir inget problem för dig för dom lär ha glömt det som hände ganska snart. Jag tyckte lite synd om dig för det syntes att det var jobbigt för dig fortsatte han.
- ja det var himla jobbigt och förnedrande faktiskt men nu känns det väl bättre.
Hon kunde bara erkänna för sig själv att hon var attraherad av honom men ansträngde sig för att inte visa det. Hon var konfunderad. Hon hade inte känt så för någon man tidigare men ändå kändes det bekant. Kan de ha träffats tidigare men att det fallit i glömska.

Han bekräftar det som hon har haft på känn nästan hela kvällen. Han berättar att de har träffats tidigare. Inte bara en gång utan flera men det var mer än tio år sedan de träffades senast. Hon kunde inte förstå hur hon kunde ha glömt att hon träffat inte bara honom utan de andra också. Han förklarar att hon har en svaghet i sin minnesfunktion som gjorde att hon ibland kunde glömma sånt som hon borde komma ihåg. Men hon minns det som händer regelbundet i vardagen och när hon slipper för mycket stress och därför har hon ändå kunnat levat ett någorlunda normalt liv med familj och jobb. Hon undrade så klart hur mycket hon har glömt. Tycker att det låter märkligt men ägnar det inte så mycket engagemang. Hon föredrar att fortsätta låta livet löpa på som vanligt. Det har ju fungerat bra hittills. Rent instinktivt känner hon att det nog är bäst att låta det som fallit i glömska låta förbli vara glömt. I alla fall i detta läge. Tänkte också att det som hon förträngt inte kan ha varit särdeles trevligt och som inte skulle vara det minsta upplyftande att börja minnas igen.

- när du är mogen att åter minnas så kommer nog minnena tillbaka till dig igen säger George. Innan det behöver du bara låta livet gå vidare som vanligt utan att grubbla för mycket på det var hans visdomsråd.

Hans inställning till det hela ingav henne en lättnadskänsla då hon själv var av ungefär samma uppfattning. Han är glad över att fått möjlighet att få prata med henne igen efter den långa tid som passerat efter att de träffades senast. De tar ett kärvänligt farväl av varandra. De skulle nog inte hinna ses mer på båten.

Hon är på väg till sin hytt. Det skulle bli skönt att få gå och lägga sig. Det var långt in på nyårsnatten och det mesta av berusning hade släppt så hon var övertygad om att hon skulle lyckas somna snabbt och lätt. Hon var snart framme vid hytten när hon ser en man komma från motsatta hållet. Hon tittade inte så noga på honom. Hon hade börjat känna sig trött och lite sliten och ville bara komma fram till sin hytt så snabbt som möjligt. I ögonvrån såg hon i alla fall att han nästan var huvudet längre än hon själv. När de nästan ska passera varandra så börjar han tilltala henne. Hon tittar så klart upp på honom och ser att han har ett ganska angenämt utseende men verkar aning berusad.
Helt plötsligt innan hon hann svara eller reagera på annat sätt så tar han tag i henne och trycker upp henne mot väggen. Det är över innan hon ens hunnit tänka en enda tanke på vad som höll på att hända. Inte en enda tanke på försvar. Mannen hade bara velat komma över hennes väska. Hennes lilla svarta aftonväska i plisserat sidenaktigt material. Hon hade plånbok, hemnycklar och nyckelbrickan till hytten i väskan. Hon var aningen chockad men också arg och irriterad. Hur skulle hon nu komma in i hytten utan att vara tvungen att väcka hela familjen. Som tur var hade hon inte mycket pengar i plånboken och inte heller några kort. Dem hade hon tagit ut så inga person- eller kontaktuppgifter fanns i väskan så tjuven skulle inte få någon nytta eller användning av hennes nycklar. Men det var ändå otroligt förargligt för henne då det skulle leda till en massa besvär och merarbete för henne.
Hon hinner bara se ryggtavlan på tjuven när han rusade iväg genom korridoren och försvinner runt ett hörn. Hon är fortfarande handlingsförlamad ett tag. Kommer sig inte för att göra något. Allt hade gått väldigt snabbt. Det kändes nästan lite overkligt men hon var i alla fall oskadd.
Men lyckligtvis visade det sig att försynen var på hennes sida den här gången. Någon hade bevittnat allt. Sett vad som hände. Någon hade följt efter tjuven och sett vart han tog vägen och lyckats övermanna tjuven och ta tillbaka väskan.
Hon blev överraskad och så klart otroligt tacksam när hon fick tillbaka sin väska. Hon kunde inte nog tacka mannen som räddat hennes väska och hennes fortsatta tillvaro.

Hon hade fortfarande pratat med sin räddare när även George dyker upp. De kände alltså varandra förstod hon. De byter några ord men sedan går hennes räddare därifrån och det var bara hon och George kvar. Han ville försäkra sig om att hon hade klarat sig och mådde bra. Han upprepar att han uppskattat deras återseende och tycker det är tråkigt att deras vägar så snart skulle skiljas igen. Och att hennes minne av deras möte skulle blekna ännu en gång. Hon skulle endast minnas det ett par dagar. Hon tyckte det lät märkligt men ifrågasatte inget. Han ger henne en kram innan hon går till sin hytt. Hon låser upp och snart har hon lagt sig i bädden och somnat.

Senare på kvällen är hon hemma igen och tänker tillbaka på sina sällsamma upplevelser på båten. Visst hade det varit lite konstigt att räddaren och sedan George hade dykt upp så lägligt och lyckats rädda situationen på båten. Hon undrade också vad som sedan hände med tjuven. Nåja det var inget som hon tänkte fördjupa sig i. Hon ser framåt och undrar vad det nya året kommer att erbjuda och om det blir något bra. Hon hoppas det.
Dagen efter så kan hon känna att hon varit med om något utöver det vanliga men hon kan inte erinra sig vad det skulle ha varit. Hur mycket hon än försöker minnas så framträder inga minnen om det. Äsch hon inbillar sig väl tänker hon och skakar av sig den märkliga och svårdefinierbara känslan. Hon ser bara fram mot det nya året och vad den kommer att ha i sitt sköte.

Leila.N

Status: Brons författare

Ni får gärna tycka till om mina berättelser och även komma med förbättringsförslag på: [email protected]
Leila.N är medlem sedan 2024 Leila.N har 16 publicerade verk