Kategori: Novell
Och att se honom le
Det har gått lite för lång tid nu men inatt såg jag solen gå upp över staden som nästan är hans och det skulle jag i alla fall kalla framsteg.
(Nej, men desperation.)
Jag minns vad jag sa till honom när vi tog farväl av varandra: Det var trevligt att träffa dig. Efteråt ångrade jag mitt ordval. Det är sådana saker som man säger till gamla klasskamrater som man alltid hatat och som man stöter på under svängar på stan. Den här gången menade jag precis vad jag sa och lite till. Jag menade att det var verkligen trevligt att prata med och nästan lära känna honom, att det var roligt att veta att vi skulle komma att ses varje dag. Och att han bär det vackraste av namn och det vackraste av ansikten.
Och att skratta åt hans skämt.
Och att se honom le!
Men allt detta komprimerat till Det var trevligt att träffa dig.
Jag drömmer om att gå fram till honom och ge honom en kram och säga allt det där man säger till folk man knappt känner. Jag vill fråga honom hur det är och kanske nämna något om solen som sjunger för staden varje morgon, kanske sucka över tiden som gått och som fortfarande inte står stilla.
Det är inte vad jag säger när vi ses som är det viktiga.
Jag vill bara få en ny chans att säga Hejdå.
Skriven av: emma esquivel
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell