Ondska iklädd uniform

Bilen höll en jämn fart på motorvägen. Luci satt i baksätet och tittade ut genom sidorutan. Hon undrade hur väl han kände Jack. Det var länge sedan hon såg Jack senast. Hon hade bott granne med Jack för över tio år sedan. Ja det var nog närmare femton år sedan. Hon hade väl bott i sin lägenhet i 5-6 år innan Jack och hans flickvän Marita flyttade in i lägenheten bredvid. Sedan tog det några månader innan hon lärde känna Jack. Det som hände var att Marita hade glömt nycklarna i dörrlåset och Luci hade tagit hand om dem. Hon hade skrivit ett meddelande som hon tejpat fast på handtaget. Så fort hon hörde att någon var hemma så ringde hon på för att lämna över nycklarna. Det var Jack som öppnade och det var så de lärde känna varandra. Jack var en attraktiv kille. Inte direkt bildskön utan mer ett utseende vars intensiva ögon utmanande en. Hon hade svarat på utmaningen och de hade inlett en relation med varandra. Hans flickvän var finsk och reste ofta till Finland för att hälsa på sin mamma. Mamman var ensamstående och det var väl därför Marita så ofta reste och hälsade på mamman så ofta. Vid dessa tillfällen passade Luci och Jack på att umgås. Hon tyckte att han var helt fantastisk både som person och älskare. De hade sex med varandra så ofta de kunde. Det var ett sjukt smidigt och behändigt förhållande. Det var helt perfekt att ha sin älskare vägg i vägg tyckte Luci.

Jack hade inte berättat allt för Luci. Det han sagt var att han kom från Balkan men bott i Sverige under många år. Han pratade flytande svenska och hade inte speciellt mörkt hår och med det västeuropeiska utseendet så var det inget som störde henne. Hon var ju inte helt svensk själv heller. Hennes pappa var muslim från Turkiet och hennes mamma finlandssvensk. Själv var hon född i Sverige så hon kände sig mestadels som svensk. Hon var fullt medveten om sitt utomnordiska påbrå och evinnerligt tacksam över sitt ha fått ett utseende som Inte alls påminde om mellanöstern. Hon hade inte svart hår. Det var mer mahognyfärgat och på somrarna så blev det solblekt och lite ljusare. Hon var riktigt ljushyad och hade en rak näsa. Hon hade inte buskiga svarta ögonbryn. Inte ens hennes ögonfransar var speciellt mörka. Och hon hade inte bruna ögon Så det syntes knappt alls att hon hade utländskt påbrå. Det var hon ytterst tacksam för.

Det fanns dess värre något som Jack inte berättat för henne. Vid sidan av deras omoraliska förhållande så hade han en kriminell karriär. Han brukade åka till Jugoslavien ganska ofta. Oftast reste han dit när flickvännen var hemma och han var hemma när Marita var i Finland. Efter att Jack lärt känna Luci så hade hans känslor för Marita svalnat avsevärt. Därför hände det att han åkte till Jugoslavien när Marita var hemma så att han skulle kunna vara med Luci när Marita var i Finland. Det var nedrigt gjort mot Marita men varken Jack eller Luci brydde sig. De ville bara vara med varandra. De var perfekta sexpartners för varandra. Marita kunde inte mäta sig med Luci enligt Jack och Luci hade aldrig tidigare träffat en så formidabel älskare som Jack.

Det Jack sysslade med och som han aldrig berättade för Luci var vapenhandel och bedrägerier och det var inte lagligt på något sätt. Så Luci var helt ovetande om det men det fanns däremot andra som hade bättre koll på vad Jack höll på med. Det var underrättelsetjänster från ett par länder. Bland annat den från USA. De höll ett vaktande öga på honom. Även när han var i Sverige. De höll på att samla bevis mot honom så att de skulle kunna gripa och frihetsberöva honom. Hade Jack och Luci bara hållit sig inomhus så hade de undgått upptäckt men de hade ibland rört sig ute i samhället tillsammans så underrättelsetjänsterna hade fått upp ögonen för även Luci. Men amerikanarna nöjde sig inledningsvis med det. Det räckte att veta att hon fanns. Ja hon hade ju inte gjort något olagligt men hon kunde i framtiden bli en viktig informationskälla.

Så småningom kom så den dagen när Jack kände att det var dags att dra sig undan för en tid. Han hade sett vissa tecken som han inte var helt bekväm med. Han misstänkte att hans motståndare hade fått upp spår efter honom. Det var dags för honom att försvinna. Han skulle resa ner till Jugoslavien men han behövde först ta farväl av Luci. Hon kunde inte riktigt förstå orsaken till att han behövde resa iväg så snabbt och plötsligt. Jack ville förståeligt nog inte berätta allt för henne men hon godtog hans förklaring med ett visst tvivel. Hon förstod att hon inte skulle få någon mer utförlig förklaring och accepterade det trista faktumet att de kanske inte skulle komma att ses något mer. Det smärtade i henne men hon fann sig i sitt öde. Jack hade rest iväg redan dagen därpå och efter ett par veckor flyttade även hans flickvän från deras lägenhet. Luci och Jack kom bara att ses några gånger till men aldrig mer som ett kärlekspar.

Tiden och livet går vidare för Luci. Hon träffar en ny partner, flyttar till en annan ort och bildar familj. Hon har inte hört av Jack på flera år och vet inte var han befinner sig eller har för sig. Han har försvunnit helt ur hennes tillvaro. Ja han har nog försvunnit från hennes sinnen också. Hon hade slutat att ens tänka på honom sedan flera år tillbaka. Det blev enklare så. För att kunna komma vidare i livet. Och kommit vidare hade hon gjort. Hon levde ett alldeles vanligt familjeliv numera. Ett alldagligt liv där det inte fanns mycket att bli upphetsad över. Ja ett ganska tråkigt liv som mest bestod av familjeangelägenheter som barn, dagis, skola och jobb..

Det har förflutit runt 12-13 år sedan hon och Jack senast sågs. Hon har inte hört något från honom eller något annat från någon annan heller. Men en dag blir hon kontaktad av en man som påstår sig vara en vän till Jack.
Hon var på jobbet när det hände. Hon hade ett tråkigt butiksjobb. Sålde väskor. Inget drömjobb direkt. Hon hade hunnit jobbat där i 8-9 år redan. Hon skiftade mot en kollega som hon tyckte var helt ok. Däremot tyckte hon att den homosexuella chefen/ägaren var en riktig tönt.

Mannen hade kommit in i butiken på hennes skift. Hade presenterat sig som George. Han var amerikan och påstod att han kände Jack. Hon hade nästan förträngt Jack men minnet av honom kom till liv igen under samtalet med George. Hon hade ju inte glömt Jack helt av hållet. Hon hade lite svepande minnen kvar men inte så många detaljerade minnen. Men även de kom till liv igen. George förklarade att Jack ville träffa henne. Att han skulle ta henne till en mötesplats där hon skulle få träffa Jack. De var tvungna att hålla Jacks besök lite hemligt. Därför att han var internationellt efterlyst sa mannen. Så klart ville hon träffa Jack. Hon hade ju inte sett honom på många år och var nyfiken på hur det var med honom nu för tiden. Det kändes pirrigt för henne. Hon undrade hur de skulle reagera när de såg varandra igen efter så lång tid.

Hon hade ledigt varannan helg och en eller två lediga vardagar varje vecka och nästkommande dag var en sådan ledig dag. Det bestämdes att George skulle hämta henne dagen därpå. Han visste redan hennes adress för det hade Jack berättat. Jack hade under åren som gått hållit reda på henne. Han hade kontakter som hade rapporterat varje steg hon tagit. Ja näst intill i alla fall. Enligt George då. George gjorde ett förtroendeingivande intryck på henne. Han verkade seriös och ganska allvarlig. Han hade ett inte så oävet utseende med mörkt hår och insiktsfull blick i de allvarsamma ögonen.. Hon kom att lita på honom.

George hämtade henne dagen därpå när hon var ledig och efter att hon lämnat sina två barn på förskolan. Han är inte ensam utan en annan man sitter bakom ratten. De körde norrut mot Uppsala. Hon var spänd och undrade hur det skulle kännas att få träffa Jack igen efter att så lång tid hunnit passera för dem båda. Hon tittade ut genom bilrutan och undrade vart de var på väg. De borde väl ha varit framme i Uppsala men hade svängt av tidigare. Hon är inte det minsta bekant med Uppsala så hon vet alltså inte var de är. De närmar sig ett inhägnat område. De kör upp bredvid en vaktpost där bilföraren lämnar över ett papper och så öppnas grindarna och de kör in.

Hon börjar få onda aningar. Vad är det här för konstigt ställe som hon skulle få träffa Jack på. Hon kan se olika militärfordon och snart kommer de fram till något som liknar en flygplats. Hon kan se ett par landningsbanor och även flygplan och helikoptrar. Det ser ut som militärflygplan. Hon undrar vad fan de gör där. De kör fram och parkerar vid en av banorna. De kliver ur bilen och George börjar gå mot ett plan som står en bit bort. Innan han började gå hade han tagit en fast grepp om hennes arm och ganska bryskt släpat med henne. Han var stark så hon hade inget att sätta emot. Hon anade nu att han inte var den han utgett sig för att vara. Hon undrade också hur det kom sig att de fått tillträde till den militära flygplatsen. Ja det var en fråga som gnagde i hennes huvud. Och konstigare skulle det bli.

De går ombord på planet och snart är de på väg upp i skyn. Det märkliga är att hon inte känner sig rädd. Hon frågar bara vad som händer. George säger bara att hon ska få en förklaring när de når sitt mål. Vilket det nu kan vara. Hon vet inte ens åt vilket håll de flyger. De är väl uppe i luften någon timme eller så sedan börjar planet gå in för landning. Inte ens nu vill George säga vad det handlar om. Hon misstänker att hon inte kommer att få träffa Jack.
Hon blev trots omständigheterna inte rädd. Lite orolig och ängslig möjligtvis. George uppträdde inte hotfullt på något sätt. Han var bara lite fåordig.

De stiger av planet och kliver in i en väntande bil. Det är ett militärfordon så hon anar att de befinner sig på en militärbas av något slag. Nu börjar George prata. "Var tror du att vi är" inleder han samtalet. "På en militärbas av något slag" svarar hon. "Du har rätt. Vi är på en Nato bas i Norge" förklarar han. "Tror du fortfarande att du ska träffa Jack". "Nä, men vad gör jag här" svarar hon frågande. "Precis, du ska inte träffa Jack men du ska få svara på frågor om honom". "Det är nästan femton år sen jag hörde något från honom så jag vet inget" sa hon sanningsenligt. Det stämde för hon visste verkligen inget om Jack och hans nutida förehavanden. Var han befann sig eller vad han sysslade med. Egentligen hade hon aldrig vetat vad han sysslat med under åren hon känt honom. "Kanske inte" svarade George. "Du kommer att få svara på fler frågor senare" fortsatte han och så sa han inget mer på ett bra tag.

De går in genom en dörr i en dyster byggnad. Nu började han prata igen. "Du säger inte så mycket" konstaterade han. "Nä jag känner mig ganska grundlurad och väntar på vad du ska säga" fick han till svar. "Jag jobbar i USAs underrättelsetjänst och vi har haft span på dig under flera år. Och det beror på ditt umgänge med Jack. Han och hans verksamhet är terror stämplat av oss och andra länder även Sverige". Hon visste inte vad hon skulle svara på det men säger till sist "Det har jag svårt att tro". Det möttes av tystnad.

När de befunnit sig i byggnaden ett tag möter de några amerikanska militärer. Ja det fanns många amerikanska soldater på basen. En av dem uppträder lite hotfullt mot Luci. De vet att hon haft samröre med en fiende till dem och har retat upp sig på henne. Men då ingriper George. Han ryter till mot militären och uppmanar honom att sluta med dumheterna. Militären slutar genast med aggressionerna. Luci inser nu att George antagligen har en upphöjd position inom CIA och att soldaten inte vågade annat än respektera Georges tillrättavisning. Det fick henne att undra vad i hela friden hon hamnat i.

De går genom korridorer och går slutligen in i ett rum där några fler personer uppehåller sig. Hon blir ombedd att sätta sig på en stol som står mitt i rummet. Hon sätter sig på stolen. Förutom George så är det två män och en kvinna till i rummet. De två männen har västerländskt utseende men kvinnan ser latinamerikansk ut men är amerikan. Hon hade nästan olivfärgad hy och att hon hade flätat håret snyggt och dekorativt avhjälpte inte det manhaftiga intrycket som hon gav. Hon var både längre och kraftigare än vad genomsnittskvinnan var. Hon hade en vederstygglig personlighet och det framstod med all önskvärd tydlighet att hon bestämt sig för att ogilla Luci.

De visste nästan allt om Luci. Vilka som var hennes föräldrar och vem som var hennes arbetsgivare. De hade hela tiden hållit sig underrättade om hennes boendesituation, adress, civilstånd och familjeförhållanden. Ja det visste nästan allt om henne men de visste inte längre var Jack uppehöll sig. Det ville de väldigt gärna få veta.
De två männen var civilklädda och hon visste inte vad deras funktion eller befattning var. Kvinnan däremot var militärklädd så hon måste ha varit militär.

De började ställa frågor till henne. Först ställde de allmänna frågor om hur hennes liv såg ut. Arbetssituation, boendesituation, familjesituation och om hennes umgänge. Hon svarade snällt på frågorna för det var inga svåra frågor att besvara. Hennes liv bestod inte av så mycket mer än familj och arbete och det fanns inget som hon försökte eller ens behövde undanhålla. Sen kom frågorna om Jack. Hur det kom sig att hon lärt känna honom. Hon svarade sanningsenligt att hon lärde känna honom när de bodde grannar. Hon hade haft en intim relation med honom men så mycket mer visste hon inte om Jack. Hon hade ju egentligen inte känt honom speciellt väl. Han hade inte berättat något annat om sig själv mer än att han sagt att han hyste varma känslor för henne.

De lyckades inte få så utförliga svar från henne som de hade hoppats på. Av den enkla anledningen att hon inget visste och kunde därför inte ge några utförliga svar. Hon hade inte fått några livstecken från Jack på över tio år. De senaste tecknen var nog för 12-13 år sedan och då hade hon bara träffat honom lite flyktigt. De två männen nöjde sig med det och lämnar rummet. Nu är det bara George och militärkvinnan kvar i rummet. Kvinnan visar tydligt att hon är missnöjd med svaren som de fått av Luci. Kvinnan ger ett aggressivt intryck. Hon har bestämt sig för att Luci inte har berättat allt hon vet. Obehagskänslor börjar sprida sig i Luci.

Luci lyssnar på samtalet mellan George och militärkvinnan och hon har förstått att kvinnan hatar muslimer. Kvinnan frågar om Luci är muslim och han svarar att det är hon. Det var ju inte helt sant. Hon var bara delvis muslim. Det var bara hennes pappa som var det. En icke rättrogen muslim var han som hade gett henne helt fria tyglar. Så visst hade hon muslimskt påbrå. Det räckte för att den vidriga och monstruösa militärkvinnan skulle vända sitt hat mot Luci. Hon behövde inte ens känna Luci för att hata henne. Det räckte med den lilla gnuttan muslimskt påbrå som fanns kvar från hennes ursprung. Ännu mer förhatlig i kvinnans ögon var Luci eftersom hon såg mer västerländsk ut och levde ett mer västerländskt liv än militärkvinnan själv. Det kunde hon bara inte tåla. Ingen muslim skulle ha ett bättre eller friare liv än hon själv. Och så illa förhöll det sig att Luci hade mycket mer frihet än hon själv. Hon behövde liksom aldrig bry sig ett dugg om militär disciplin. Haha!! Nä Luci var verkligen sin egen herre i det mesta som gällde hennes liv. Ett undantag var väl hennes jobb. Hon hade ju en arbetsgivare som hon var tvungen att anpassa sig till. Men det handlade inte om många dagar i veckan. Hon försökte heller aldrig anstränga sig för att vara en perfekt anställd. Försökte aldrig bli årets medarbetare. Så var det familjen också. Så klart var det inte bara hon som fattade besluten i familjen. De gjordes gemensamt. Men det var ingen i familjen som försökte kringskära hennes rörlighet. Tidigare hade däremot helt andra personer försökt göra det men inte lyckats så bra.
Ja det var ingen måtta på förtretligheterna som militärkvinnan var tvungen att utstå. Att Luci också hade ett mer kvinnligt och bättre utseende, trots sina dryga 40 år, fullbordade nesan för militärkvinnan.

Hon kunde höra militärkvinnan och George diskutera med varandra. Hur skulle hon ha kunnat missa det. De stod ju bara ett par meter från henne. Det kanske rent av var meningen att hon skulle höra dem. Luci tycker att det började osa ondska om militärkvinnan. Hon kunde inte undgå att höra kvinnan när hon säger att de borde tortera henne. Georges svar var att de inte hade tillåtelse att göra det. Hur skulle det sett ut. De hade ju inte ens haft laglig rätt att föra henne till militärbasen. "Kan vi inte bara döda henne då" fortsätter kvinnan. Hon får inget svar av George på det. Luci känner oro. Militärkvinnan verkar smått rabiat. Mordlysten kanske är en bättre beskrivning. Ondskan kändes väldigt närvarande.

Av deras samtal att döma verkar ett par av kvinnans soldatkollegor ha dödats i ett bakhåll av islamister. Luci undrar om Jack varit delaktig i det. Varför skulle de annars förhöra henne. Men hon hade ju inget med det att göra och visste inget. Hon har varit hemmavid hela tiden. Det var ju helt jävla meningslöst att förhöra henne och det hade de väl börjat fatta vid det här laget. I sitt stilla sinne tänker hon att om soldaterna varit lika avskyvärt osympatiska som militärkvinnan så var det ändå ingen större förlust för omvärlden.

Plötsligt lämnar George rummet och Luci blir ensam med monstret till militärkvinna. Hon blir genast på sin vakt. Kvinnan närmar sig och Luci blir på helspänn. Ilskan växer inom henne över orättvisan som hon blir utsatt för. Inget av det som händer känns rätt. Tänkte de verkligen bryta mot hennes rättigheter. Hennes mänskliga rättigheter. Det skulle de tveklöst göra kände hon rent instinktivt. Hon reser sig från stolen och gör sig beredd. Beredd på vad än kvinnan kan tänkas göra. Militärkvinnan har ett hemskt uttryck i sitt ansikte. Rent hat strålar ut från hennes ögon. "Du ska få betala för vad din sort gjort" väser hon fram. Hon står en knapp meter från Luci när hon plötsligt utdelar ett hårt knytnävsslag rakt i Lucis mage. Luci tappar luften och faller ner på knä. Lungorna töms på luft. Hon får ingen ny luft ner till sina lungor. Det tar väl inte mer än några sekunder innan hon lyckas andas in luft igen men det hade känts som en evighet. Hon tittade upp på kvinnan som tittade tillbaka med ett hånleende på sina läppar. Kvinnan fortsätter att hånle när Luci reser sig upp. När hon ställt sig upp vänder kvinnan henne ryggen och börjar röra sig mot dörren. Det var hennes stora misstag. Lucis reaktion låter inte vänta på sig. Hon vill ge igen. Man slog inte henne utan konsekvenser. Nu agerar hon snabbt som själva tanken. Hon skyndar sig efter kvinnan och slår bakifrån helt sonika ner henne. Slaget som träffade kvinnans bakhuvud är så hårt att hon efteråt får ont i både armen och handen. Kvinnan faller raklång framlänges och blir liggande på mage tillräckligt länge för att Luci skulle hinna fram till kvinnans huvud. Hon är i begrepp att stampa till på huvudet med ena foten men just i det ögonblicket kommer George in i rummet igen. Hon ryter till henne att sluta. Motvilligt ställer hon ner foten igen. Militärkvinnan slapp få huvudet krossat och reste sig mödosamt upp. Hon blänger på Luci men säger inget. .

George tittar begrundande på Luci och frågar vad hon höll på med.. "Ville bara ge igen. Skulle inte tveka att döda henne om jag blev tvungen" svarar hon med hård ton. George inser att det är hög tid att avsluta förhöret med henne. De skulle ändå inte få mer information ur henne. Han tar med henne ut ur rummet och börjar gå åt ett håll och militärkvinnan som också följt med ut går åt ett annat håll. Luci känner lättnad över att äntligen få slippa kvinnan. Det hade varit en fruktansvärd upplevelse för henne.

Hon känner sig tryggare med George men han förbryllar henne. Hon hade uppfattat att han inte hade velat göra henne illa. Ändå hade han lämnat henne ensam med den vedervärdiga kvinnan trots att hon så tydligt hade visat sitt hat och lust att förgöra henne. Hade hon missbedömt honom så kapitalt. Hade han rent av velat att kvinnan skulle ha skadat henne. Hon känner sig beklämd av den förändrade situationen. Hon hade inte sett tillstymmelsen av något hat eller hot i hans ögon. Så fel man kunde ha tänkte hon.

Hon fick träffa flera personer på basen. Bland annat träffade hon högsta befälet på basen. Han var trevlig och hon trodde först att han var amerikan men visade sig vara norrman. Hans perfekta engelska hade inledningsvis lurat henne. Hon fick också genomgå en enkel hälsoundersökning vilket förvånade henne. Vad hade de att göra med hennes hälsa. Det angick väl ändå inte dem. Det kanske mest var olika prover de ville ha från henne tänkte hon och tänkte sen inte mer på det.
Stundtals blev det en obehaglig upplevelse för henne. En del hade varit direkt fientligt inställda mot henne och inte försökt dölja det på något sätt. Då ville hon inget hellre än att komma därifrån. Hon undrade om hatet mot muslimer var allmänt utbrett inom amerikanska armén.

De hade tillbringat långt mer än halva dagen på basen när George sa till henne att det var dags för dem att lämna basen och bege sig hemåt. Vilket innebar att ta ett militärflyg tillbaka till Uppsala och därifrån köra bil. Det tog väl drygt en timme så var de tillbaka på svensk mark. Hon hade inte ätit eller druckit på hela dagen men kände inga hungerkänslor. George tyckte däremot att hon skulle äta något fast hon inte var hungrig. Det spelade ingen roll om hon var hungrig eller inte. Hennes kropp var i ett spänt stresstillstånd och det var därför hon inte kände någon hunger och det skulle vara skadligt för kroppen att inte få någon näring på en hel dag. De stannade till vid en hamburgerbar där han köpte en hamburgare och dryck till henne. Efter ett par tuggor inser hon hur hungrig hon i själva verket hade varit. Hungerkänslorna återkom i takt med att hon hade börjat slappna av i kroppen och i sina sinnen. George behövde inte äta något för han var mer stresstålig och hade hunnit äta tillräckligt för att klara sig. Det hade heller inte varit lika stressfullt för honom.

De hann tillbaka precis på rättan tid så att hon hann hämta barnen på dagis. På vägen hem hade George berättat att de skulle hålla henne under uppsikt från och med nu. Han tillade att även den svenska underrättelsetjänst blivit informerad och skulle hålla koll på henne. Ja Ja tänkte hon. De får väl göra som de vill men hon skulle fortsätta leva sitt liv som vanligt för hon hade verkligen inte något att dölja.

Leila.N

Ni får gärna tycka till om mina berättelser och även komma med förbättringsförslag på: [email protected]
Leila.N är medlem sedan 2024 Leila.N har 8 publicerade verk