Öppna mitt busiga nyfikna jag

I hans ögon och i hans hjärta var hon en härlig kvinna, faktiskt den bästa som han hade hittat.
Att han hade fallit så ”pladask” berodde nog mest på att hon hade en sådan lekfull sida, hon var busig helt enkelt. Att erövra en sådan kvinna var förstås en utmaning, men absolut värd att kämpa för.
Så han planerade länge och noga hur han skulle göra för att övertyga henne.

Ganska snart insåg han att det viktigaste för henne var att känna sig säker på honom, att han var genuint intresserad, ja mer än så.
Och de där ängsblommorna han plockat strax innan han ringde på hennes dörr, ja detta hade övertygat henne mer än något annat. Han tycktes vara ”hopplöst förälskad i mig” sa hon. Och även om han inte hade möjlighet att köpa en stor bukett med röda rosor så hade han gjort sitt allra bästa. Det värmde henne mer än något annat.
Han var en nyfiken ung man och hade med sin dators hjälp fått veta att hennes namn, Anne-Lee, hade sitt ursprung i hebreiska och betydde ”nåd”.
Eftersom hans eget namn kunde översättas med ”den välsignade” så fanns där en koppling mellan de två.
Och han var minst lika busig som hon - och han hade förstått att hon gillade det.
Just den kvällen, det var i början av juni, så hade han skickat ett SMS till Anne-Lee och frågat om hon skulle se långfilmen på TV2 eller om de kunde dela på en räksallad och en flaska moselvin.
Anne-Lee hade sagt ”ja”, faktiskt utan att tveka och bara någon timme senare så stod han där, utanför hennes dörr, med sallad, vin och nyplockade ängsblommor.

”Hej, Benedictus!” sa Anne-Lee, ”välkommen”.
”Oj, vilka fina blommor Du plockat! Du är så gullig!”

Hon öppnade dörren på vid gavel, log mot honom och gav honom en välkomstkram. ”Det kändes verkligen härligt” tänkte han och höll om henne lite längre än vanligt. Hon uppfattade hans signaler direkt och smekte honom på ryggen. Ville visa att hon saknat honom, och ville ha honom intill sig, redan från början. Hans leende, hans munterhet, hans alltid närvarande vänlighet - allt detta sammantaget fick Annelee att må gott i hans sällskap.

Det var första gången Benedictus hälsade på Anne-Lee men han hade besökt henne ofta den senaste tiden - i sina dagdrömmer. Hennes busighet, som gränsade till flörtighet, hade lockat fram dessa fantasier.
Han mindes speciellt en återkommande scen där Anne-Lee precis hade serverat honom kaffe där han satt i soffan.
Hon hade sedan satt sig i hans knä, dragit honom intill sig. Och där - när hon satt grensle i hans knä - hade hon låtit honom kyssa henne. Länge. Deras tungor hade möts, först försiktigt, trevande, men bara lite senare så höll hon om honom, kände hans närhet och bara njöt.


Han hade andats snabbare, och hon hade börjat knäppa upp knapparna i hans skjorta, inte fort utan lite dröjande, hon hade sett honom, betraktat hans gröna ögon, kysst honom igen, på alla sätt bekräftat sina känslor, sin ömhet som nu svämmade över. Hon ville att tiden skulle stanna, få njuta...
Benedictus hade dagdrömt vidare: ”De satt tillsammans, han i soffan och hon i hans knä, nu ömt sammanslingrade. Deras kyssar avlöste varandra och innerliga ord bytte ägare”.
Anne-Lee hade knäppt upp skjortan på Benedictus, och lagt den ovanpå hans slips. Deras febriga ögon sökte varann. Och deras längtan efter närhet avgjorde saken.

”Kom!” sa Anne-Lee till Benedictus och tog hans hand mellan sina och drog upp honom ur soffan. Han reste sig på en gång och mer än anade vart de var på väg.
Och - mycket riktigt - alldeles intill vardagsrummet låg hennes sovrum och den stora dubbelsängen hälsade dem välkomna in.
Anne-Lee puffade till Benedictus så att hamnade på rygg i hennes säng och hon satte sig grensle över hans lår och lossade och öppnade hans skärp.
Någon minut senare hade hon fått av honom hans blå jeans och kunde ana vad som syntes inuti hans kalsong...

Anne-Lee tittade på den nu lite större förpackningen, den som knapp fick plats i Benedictus kalsonger, och log, sa sedan ”undrar vad det här kan vara för någonting?”
Benedictus älskade den där busiga stilen som visade sig då och då hos Anne-Lee och han kunde inte låta bli att ge henne ett lockande svar tillbaka: ”Jag har med mig en present till dig. Du får väl öppna på paketet Anne-Lee!”
Anne-Lee fnissade, tittade på Benedictus, funderade på hur skulle möta hans utmaning. Sen så lutade hon sig framåt, strök sin högra hand utmed det som lyfte upp kalsongen en aning, smekte med handen, kramade den och motreaktionen, från Benedictus, kom direkt i form av ett djupt stönande och kalsongen liksom höjdes än mer.
Nu var Anne-Lee beredd med vänstra handen också, den smekte lite längre ner, och höll om, fast men försiktigt. Medan hennes högra hand rörde sig rytmiskt, fram och tillbaka...
Anne-Lee smålog när hon tittade på denna båge och sa: ”Oj, oj, oj, jag tappade visst telefonen innanför dina kalsonger! Nu behöver jag ta fram den för att ringa ett viktigt samtal”!

”Jag ser fram emot det samtalet!” sa Benedictus. Du få gärna låna min telefon för att ringa men kom ihåg att hålla luren tätt intill din mun! sen log han och tittade uppfodrande på henne.
Anne-Lee lät sin hand glida in i hans kalsong, och grep hungrigt tag om hans lem, drog ner förhuden och tog fram den ur dess gömställe.
Hon sänkte sitt huvud och gav lemmen en snabb kyss på ollonet. Och när Benedictus visade att han ville att hon skulle fortsätta så hjälpte hennes vänstra hand till och masserade pungen samtidigt som ollonet fick ytterligare en våt kyss.
Nu kunde Benedictus inte förhålla sig passiv längre.
Benedictus särade Anne-Lees lår, böjde sig framåt, smekte hennes hud, sakta, från knäna och uppåt. Han såg att hon redan gett sig hän. Anne-Lee blundade, särade låren lite till och lockade honom att fortsätta hela vägen upp.


Anne-Lees andades snabbare, hjärtat bultade kraftigare, det gick behagliga rysningar genom hennes kropp och fittan var redan fuktig. Ja, det sipprade redan från den. Detta var något hon längtat efter, redan då hon träffat honom. Hennes fantasier hade överträffat Benedictus, många gånger om.
Hon visste precis hur hon ville ha det, från det att Benedictus börjat smeka hennes klitoris. Hon viskade genast: ”Låt mig få njuta av din tunga. Jaa, just så, lite längre in, mmm. Hon tog tag i hans huvud, förde det närmare sitt sköte. Och började strax röra sig, växelvis tryckte hans ansikte mot sig, och han gned sitt ansikte, sina läppar, sin tunga mot hennes våta fitta. Fick att gny, fick henne att sucka och njuta.
Hon kände hur han slickade och sög på hennes klitoris. Och hans händer smekte överallt, runt stjärten, utmed mellangården, fingrarna hittade ställen som triggade henne, fick henne att sucka djupt. Så gled ett finger in samtidigt som tungan, masserade, lockade fram mer lust och hennes underliv levde sitt eget liv, helt innesluten, helt omfamnad av nya njutningar. Allt kom samtidigt.

”Ta mig nuu!” stönade Anne-Lee. ”Handknulla mig! Hårt!!”
”Åhh, så skönt,” viskade hon. ”Mer, lite till, åhh...”

Så, plötsligt, från ingenstans, längst ner från fötterna vällde en flodvåg av värme, Anne-Lee mötte orgasmen, försökte behålla den inom sig men allt flödade nu, hon kände hans tunga långt inuti sig. Han smekte henne utmed låren, kysste henne ömt på klitoris och slickade hela tiden, från sida till sida och Anne-Lee sprutade in i hans mun.
Hon flödade över. Så mycket, så härligt mycket. Och hela tiden så fanns hans händer där för att egga, hans tunga spelade på hennes njutningsinstrument, och Anne-Lee lät allt komma, den ena orgasmen avlöste den andra. Det var helt enkelt UNDERBART. Så här skulle det alltid vara när de var tillsammans.
Hon flöt in i en värld av njutningar. Så här långt hade ingen man tagit henne. Det var verkligen hett. Sedan kände hon Benedictus kuk komma in, fylla henne hela vägen in och locka henne med sig.
Hon satte sig upp, ovanpå honom, tryckte ner sätet, gned sig mot honom, lät honom få njuta - precis som hon - och då kände hon hur han nådde fram till hennes G-punkt, berörde henne så där delikat, så där sexigt.
Och nu såg i hans ansikte hur han sakta, men säkert, närmade sig den absoluta maxpunkten och hans rörelser blev ivrigare, sekund för sekund, hon lyftes upp som av en tsunami, en jättevåg.

Benedictus exploderade inuti Anne-Lee, sperman sprutade in i henne, blandades med hennes nästa orgasm och de föll in i varandras famn, blev till ett, en härdsmälta, en total sammansmältning. Och Anne-Lee höll om hans resta kuk med sina fittmuskler, kramade, mjölkade honom till sista droppen. Hon hade låtit honom provsmaka på paradiset och han kände en längtan dit, många gånger till.
”Blir Du kvar?” hade hon frågat. ”Vill Du stanna kvar hos mig?”
Hon visste svaret långt innan han sagt något, hans leende avslöjade hans känslor, hans kärlek. Det var inget som gick att dölja.
”Jaa, jättegärna, Anne-Lee”. Sedan sa Benedictus: ”Jag stannar så länge jag får!”
Anne-Lees ögon fuktades, hon sökte sig intill honom och viskade: ”Härligt!”

SLUT

Skriven av: Bengt Malmsten