Publicerat
Kategori: Novell

Överdosen

..Det här är en dag ur mitt liv...

ja hadde varit ute som vanligt hela dagen, dragit två gram tjack dagen innan å precis fixat nytt tjack, det var vitt, kristallpulvrigt, jätte starkt och jätte bra tjack. ja tappade lite på min handflata ur påsen av iver och det började brännas, när ja slickade upp det där lilla som kommit utanför påsen så såg jag att jag hadde fått ett frätsår av tjacket, jätte bra tänkte jag och var glad, jag packade ner tjacket i väskan igen och gick vi gick vidare med mina kompisar. rent, starkt tjack!! Dom förra grammen var sämre men fortfarande vitt, i alla fall, när jag sen kom innomhus hos mina kompisars lägenhet klockan två ungfär så rökte jag först några jollar, vilket jag oxå redan hadde gjort flera gånger innan vi kom in. Efter det så la jag upp en liten smal lina som jag först smakade av med fingret, som jag alltid gör för att se va det är för kvallite, den va riktigt bra, det brändes i hela käften, mm gott! Så jag drog i mig den där lilla linan och väntade på effekt, jag kände effekten ganska snabbt, men blev besviken så jag drog i mig en normalstor lina, väntade några sekuder å drog i mig fyra till, ganska tjocka den här gången, sen gick jag å la mig. Nu mådde jag RIKTIGT bra, låg å vred på mig, kunde inte somna, efter ca en halvtimme så kände jag att pulsen började gå igång rejält, dubbelt så snabbt som den brukar, ja började svettas rejält, jag log, jeansen va helt blöta, samtidigt frös jag, käkarna började tugga av sej själva från sida till sida, inte så konstigt tänker jag då, jag kunde inte kontrollera dom, Huvudet yrde, jag mådde illa och började känna mig döande. Jag orkade inte tänka men fick panik. Jag ville inte dö, ville inte dö! Efter ett tag började kroppen dovna bort, hjärtat slutade slå och jag kunde inte hitta min puls, mina kompisar fick bära mig in på toaletten, jag ville dit, öronen var helt borta, huvudet snurrade, jag hörde inte mig själv när jag pratade, ramlade ihop på golvet och såg något vitt lyfta från min kropp (jag såg ner på mig själv uppifrån), sen drogs det vita in i kroppen igen å jag vaknade till, jag såg fyra ansikten stirra oroligt på mig, en lyfte upp mig, han frågade hur jag mådde, en annan sa att han skulle ringa ambulansen, i 8 timmar var jag döande, jag kunde inte röra någonting från tåna och upp till knäna, inte ens vicka på tåna hur mycket jag än försökte, mina kompisar ringde 112 å dom sa att dom ska skicka en ambulans för att annars skulle jag dö, men jag vägrade gå med på det eftersom jag var efterlyst av polisen, så jag låg kvar där, skakande, tuggande och döande. Jag bad till gud, efter en timme så tog en av dom ut mig ur porten och tog med mig till affären, vi köpte comviq påfyllning, tuggumin å läsk så att jag slapp tugga sönder mina tänder å min tunga, jag satt på bänken i morgonsolen och vilade, det kändes mycket mycket bättre nu, klockan var runt 10-11 tiden. Några barn gick förbi som vi hälsade på, dom va jätte söta =)

När jag kom inomhus igen så mådde jag mycket mycket bättre, jag tuggade å svettades fortfarande, men inte i närheten av så mycket som jag gjorde förut, jag kollade på mina fötter och blev chockad, dom var BLÅA! =O Jag fick nästan panik, jag hadde fortfarande ingen känsel i benen, dom var fortfarande avdovnade men nu kunde jag iallafall röra på dom, händerna var svullna och fläckiga, gulblåa och vita, jag hadde ingen cirkulation i kroppen. Jag ringde ***** å hon hadde pratat med maria ungdom så sa dom att jag skulle dö närsomhällst om jag ns skulle kunna överleva tills dom hämtade mej, men jag sket i dom, gud var på min sida och jag lever fortfarande.
Jag var rädd att ta mer tjack, varför var jag det? det här hadde aldrig hänt förut i mina 3 år som tjackmissbrukare. Jag rökte fem gram brajja istället för att komma ner lite, sen kunde jag inte stå ut längre, jag drog i mig en lina, och mådde bra.
Tre dagar till med tjackbruk, sen fick det vara nog, jag slutade röka, ingen effekt sedan länge av det, två dagar efter det tog jag det stora steget, att försöka sluta med droger. Det gick inte, jag rökte heroin tills jag nästan blev fast i det också, jag slutade, ska inte ta det fören om ett halvår igen elelr någonting sånt. Jag återgick till tjacket, det älskade tjacket, och det har jag än idag, så förälskad, så förtrollad, vi har varit tillsammans i över tre år...*

Skriven av: Förälskad

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Johan Andersson

Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.

Johan Andersson

På andra plats denna veckan: Johan forssell