På drift

Knock knock knocking on heavens door. Musiken strömmade ur högtalarna. Ljudet vreds upp ännu mer. Johanna vrålade ut textraderna i långa haranger. Skrek för full hals. Lagom på lyset igen. Vägrade ta bakfyllan och söp friskt med karlarna. Carpe diem! Livet ska levas, varför vänta tills imorgon? Då kan det vara försent. Det är nu spriten serveras. Nu som Bob Dylan levererar. Nu som högtalarna nästan sprängs. Nu som vi knackar på pärleporten. Yes! Johanna skrattade och tände en cigarett. Sänkte musiken. Pratade framlänges och baklänges tycktes det som. Om än det ena än det andra. Utan någon röd tråd, utan något sammanhang. Släckte cigaretten, upp på parkettgolvet igen. "For I'm your Lady, and you are my man". Den här gången Jennifer Rushs tur. Hon dansade hela tryckaren med Aleksander. Garvade. Sträckte ut sig i soffan i hela sin längd. Vilade sina bara fötter på soffarmen. "Storlek trettinio" gissade Aleksander. "Nej, trettisju, trettiåtta", svarade Johanna. Reste sig upp och gick på toa. Aleksander sprang efter.

Sofia satt i soffhörnet. Orörlig. Tyst. Rörde inte spriten. Såklart undrade hon vad Aleksander och Johanna gjorde inne på toaletten. Men hon försökte att inte bry sig.

Så olika var de hon och bästa kompisen. Kanske var det så att killarna drogs till outgoing tjejer som Johanna? Som tog livet i famn och inte satt stela ii ett soffhörn? Hon försökte öva sig. Lite i taget. Mest satt hon förstås tyst. Det var som om munnen vägrade att uttala orden hon formade inom sig. Därför förblev hon tyst. Stum och stirrande. Klarade inte de spontana ögonblicken. Det måste vara hon som styrde funderade hon. Som den där natten hon ringde honom och bara dök upp helt utan föraning. Hon älskade sin handling. Den var så galet skön, som den hon faktiskt kunde vara men så sällan visade.

"Jag ser för jävlig ut", suckade Johanna. "Kan jag få låna pudret av dig?" "Här", Sofia tog fram det ur handväskan. "Faaan", stora mörka ringar under ögonen".

Johanna tog tacksamt emot nästa grogg som Aleksander gav henne. Den steg i henne och fick bakfyllan att ge efter. Så fortsatte eftermiddagen. Supandet. Musikvolymen som steg i takt med att innehållet i flaskan sjönk.

Yrvaken stack Hyresvärden in huvudet i vardagsrummet. "Va håller ni på med"? "Ni kan väl för fan ta och sänka volymen. Jag försöker sova, men det är omöjligt så som ni väsnas". Han gick fram till soffbordet och synade kritiskt brännvinsflaskan. "Den är ju nästan tom". Resolut greppade han flaskan och drack av innehållet. Ruskade på huvudet och grimaserade. "Åh fy fan, vad det smakar".

Bara en sak att göra. Hämta nytt hb. Aleksander snörade sina vita gymnastikskor. Åter på drift.

Skriven av: Marie Wigilius