På flykt

Flyktingarna
Mia vaknar tidigast denna första morgon i Dalsland. Energiskt skakar hon Karl och insisterar på att han skall älska med henne.
– Que?! Före frukost, är du alldeles galen kvinna?
– Ja! blir svaret, lite för snabbt och hon måste ändra sig. Nej! Alltså, jag är inte galen menar jag, och före frukost, ja absolut. Jag vill och jag vill nu och jag vill många gånger, vill hela tiden! Och skall hela dagen.
– Visserligen är man en gammal och trött man, men vad gör man inte för en kvinna som dig, säger den sömndruckne, hungrige, gamle och trötte mannen. Efter att ha beskådat din förmåga i strid, kära unga valkyria, vågar jag inte sticka upp, inte det minsta. Hans ord var tänkta som ett skämt, men gick inte hem. De älskade, de älskade länge, de älskade flera gånger, de älskade utan paus. De älskade varandra, de älskade i ett kör, oavbrutet, de kunde inte tänka sig något slut på sin kärlek. För ögonblicket tänkte han inte på att förlora den han motsträvigt kommit att älska. Hon krävde mer av honom än han någonsin trott sig kunna prestera. När han bara inte orkade mer och slängde sig utmattad ner på golvet blänger hon på honom under lugg.

– Du tänker bara på mat! Bonden får vara så vänlig skicka in drängen medan han äter frukost.
Huset de tagit sig in i har stått obebott i många år. Där är damigt men i övrigt
omskött. Givetvis fanns ingen el, inga köksmaskiner som kan användas men det finns porslin i köksskåpet. Vatten kunde de ta i en pump ute på gården. Karl vet inte om någon av granngårdarna är bebodda så han förklarar för Mia att de måste hålla sig inomhus fram tills det blir mörkt.

– Passar mig alldeles utmärkt, svarar det lilla stycket med näsan i vädret. Hade ändå tänkt stanna i sängen en vecka eller två.
Med Trangiaköket på en gammal vedspis lagar de till frukost och äter.
– Klar med maten? frågar Mia, uppfordrande.
– Jomenvisst svarar en trött, gammal men mätt man.
– Bra utbrister, den unga energiska kvinnan. Fattar tag i åldringens öra och leder honom tillbaka till sovrummet.
– Äntligen utbrister hon när de börjar älska på nytt, det var på tiden. What kept you?
Hon kör med Karl hela dagen. Mia är omättlig. Har aldrig krävt så mycket av honom
förr. Först när han kräver dubbel ranson Viagra för att fortsätta låter hon honom vila.

Han hämtar andan och de vilar som de brukar tillsammans. Nära, omslingrade, ger och får värme av varandra.
– Mia min skatt, vad har tagit åt dig? frågar han.
– Jag vill ha barn med dig Farfrar.
– Så du vill att jag skall bli far till mitt barnbarns barn?
– Absolut, Passar mig perfekt.
Trotts deras skämtsamma samtal förefaller Mia sorgsen. Karl frågar varför.
– För att vi kommer att dö svarar hon frankt. Men jag hoppas att vi får leva tills jag fött ditt barn.
– Om du får rätt blir det ett ensamt barn, varför måste vi dö?

Mia tittar sorgset forskande på honom.
– Du har tagit ut två av Bronx Gangsters, tillsammans har vi hjälpt nio BeeGees till en oviss värld, elva stycken oräknat medlemmar eller prospekts.
– Jaha, fortsätter Karl eftertänksamt, finns det så många kvar då?
– O ja, de tar aldrig slut.
– I Uddevalla är de väl bara ett tjugotal men i Göteborg dubbelt så många, prospekts och wannabees oräknat. Det är en lång kö som vill vara med, som vill bli medlemmar.
– Kommer gänget i Göteborg att hjälpa till tror du?
– Det gör de redan. De tre vi tog med granaten kommer från Göteborg. En av dem tillhörde gruppen som bestämmer, en av ledarna.
– Farfrar, de kan inte sluta förrän de fått tag i oss. Ger de upp tappar de i status mot andra ligor. Man tror de är svaga och ger sig på dem.
– Vi har med andra ord reducerat BG’s i Uddevalla till nästan hälften. Tjugo plus femtio minus elva gör ett sextiotal, summerar Karl. Du fläskfia, hur mycket ammunition har vi kvar?
– Med det vi plockat med oss har vi väl ett par hundra skott till Ak5. Till pistolerna är det väl lite dåligt.
– På tal om det, varför ville Du inte att jag skulle ta vapnet med kort pipa?
– För att du bara kan skjuta enkelskott med den och att det är svårare med bra träff på håll.
Sedan är det käckt att kunna skjuta granater. Dom smäller så högt. Vi har elva kvar. Mizas ögon tindrade.
– Med automateld tömmer du regel bara magasinet. Räcker med singel och punkteld. Du skjuter typ tre skott, siktar om och tre till. Karl undervisar. Mia lyssnar tyst.
– Vi skulle ha en Ak till tänker Karl högt.
– Det har vi Farfrar. Den unga Bonnie glittrar och sträcker vällustigt på sig. Nu vill jag igen. Med en djup suck lägger sig den gamle uttjänte och raggige gråvargen på rygg med armarna under huvudet, självbetjäning unga damen, självbetjäning.

De återknyter till hotet från BeeGees och försöker analysera riskerna. Att de skulle bli hittade i Norane var inte troligt. Men samtidigt kunde man inte stanna här någon längre tid. Ägarna till gården tittar säkert till den utan allt för långa mellanrum.
Mia tog upp nästa fara, bröderna och släkten, försöket till hedersmord.
– Farfrar, förklarar hon, när Du mördade min pappa, då blev du ett kanske viktigare mål än jag.
– Mördade din pappa? Är det så du uppfattar det? Karl rycker förskräckt till!
– Nej Farfrar, du räddade mitt liv men mördade mina bröders far och mina kusiners onkel. Mia stryker honom tröstande över kinden.
– Jag klandrar dig inte, jag är glad för tiden tillsammans med dig. Önskar den skulle vara i evighet. Men hela min släkt jagar oss nu. Hela Mishas släkt jagar oss också! Karl tittar på den kära kvinnan som ligger bredvid honom i den gamla dammiga dubbelsängen. Med spelad sorglöshet smeker och kysser han hennes vackra kropp.
– Har du stor släkt Mia lilla?
– De är många, många, alltför många.
– Din bror står först i kön förstår jag, kommer den lilla barnrumpan att försöka skjuta oss?
– Ja svarar Mia kort och får tårar i ögonen.
– Du älskar din bror. Karl konstaterar mer än frågar.
– Ja, Nema, lillpojken, sladdbarnet. Jag har passat och skött om honom nästan sedan han var en baby. Vi står, stod, varandra nära. Han brukade komma till mig när han var ledsen, när han hade problem. Jag var mer mor för honom än syster. Ja, Farfrar, jag tycker mycket om honom.
– Men nu vill han mörda sin älskade syster?

Mia slår händerna för ansiktet, vänder sig på mage med skakande rygg. Karl
förblir still. Drar upp täcket över henne och håller om henne. Ger henne värme och
närhet. Efter en stund snurrar hon runt och slänger sig om hans hals fortfarande
storgråtande.

Skriven av: Sune Olsson