Pan och Liv om Kärlek part 1

Det är tunga ord som fastnar för att jag låter dom vara kvar, men jag har lovat den här gången att jag ska ge allt jag säger att jag har. Prolog Pan Jag förstod inte riktigt hur kontakten med Ella uppstod. Plötsligt stod hon utanför min dörr, hennes hår droppade av regn. Hon bad om att få stiga in, för hon hade vandrat omkring i stan utan att veta vart hon var på väg, och plötsligt hade hon sett att det lös i ett lägenhetsfönster. Mitt lägenhetsfönster. Jag släppte in henne, och utan att förstå hur eller varför så blev hon plötsligt den enda, efter min bästa vän Envy, som existerade i mitt liv. Den enda som tog plats, som exploderade i mitt tomma inre. Det var inte precis så att vi satt uppe och pratade hela nätterna, nej, verkligen inte. Från första gången våra blickar möttes så visste vi båda att vi skulle hamna i samma säng. Hennes regnvåta hår hann knappt torka innan jag hade hennes händer var över hela min kropp. Det bultade i hela mig, den förnuftiga delen av mig slogs av utan förvarning. Nästa morgon när jag vaknade så var hon försvunnen, men hon hade lämnat en lapp på kylskåpet. 0765386448, call me /Ella Jag slet ner lappen från kylskåpet och gjorde en ansats att slänga den, men istället gled den på något mirakulöst sätt ner i min jeansficka. Jag ringde henne redan samma dag. Först kände hon knappt igen min röst, men sedan kom hon på vem jag var. "Flickan i lägenheten, va?", sa hon. "Fantastiskt sex." Jag rodnade när hon sa det. Det var redan då som hon började vattna mitt ego. Vi bestämde att vi skulle ses dagen därpå, och på den vägen var det. En vecka senare var hon officiellt min flickvän. Jag kunde inte komma underfund med vad det var med Ella som fångade mig, men jag ville att hon skulle vara min. Och hon var min. Bara min. Hon ljög en hel del för mig, det visste jag från början. Men det var okej, för VI återstod ändå. Envy hatade Ella från första stund. "Hon är med dig för att släcka sin sexuella törst.", sa hon minst en gång om dagen, men jag lyssnade aldrig. Hon kunde omöjligt veta någonting om Ella, jag tog för givet att hon helt enkelt var sur för att hon fick för lite uppmärksamhet. Men det blev bara så. Ella blev mitt syre. Liv Jag hade nog inte riktigt planerat att hamna i en nybyggd fyra på Andra Långgatan, men det hade väl ingen. I alla fall inte jag och min storebror Miqe. Efter våra föräldrars död för tio år sedan hade vi bott hos våran mormor, men nu var hon för gammal och det var dags för moster Amanda att ta vid som förmyndare. Amandas lägenhet var rätt okej ändå, och våran lilla kusin Alfons spred en hemtrevlig känsla genom rummen. Det första halvåret på Andra Långgatan gick ändå segt. Amanda jobbade en hel del, och när hon inte jobbade fick Alfons full uppmärksamhet. Men så kunde han ju knappt gå än, den lilla krumeluren. Alfons pappa fanns inte med i bilden längre, han hade lämnat Amanda under graviditeten och stuckit tillbaka till sina sjutton kusiner i Turkiet. Så Amanda hade fått ta sig an rollen som högt uppsatt chefredaktör plus ensamstående småbarnsmamma, plus att hon hade fått mig och Miqe på halsen. Eftersom att Amanda var så upptagen försökte jag ty mig till min storebror en del och han var väl en trygghet, men nästan all hans tid gick åt till rockbandet. Så jag satsade allt på mina konstnärsstudier på Alec Miller-gymnasiet där jag nu gick mitt fjärde och sista år. Konsten var min tillflykt, jag tecknade hela nätterna och skrev dikter tills mina händer krampade. Och när vinterns mörker äntligen gjorde plats för vårsolens glitter, började jag jobba i en tebutik med café i Haga efter skolan och på helger. Jag bara älskade det där stället, dofterna gav mig inspiration till konsten och dikterna. Så även om varken Amanda eller Miqe hade speciellt mycket tid för mig, så klarade jag mig ganska bra. Och så hade jag ju min bästa och närmaste vän Müsli. Alltså, han var ju döpt till Marcus egentligen, men kallades Müsli efter sin favvomat. Müsli hade funnits vid min sida sen vi lekt med tennsoldater hos samma dagmamma för femton år sen. Han var som en andra bror för mig, och kanske för Miqe också. "Lyssnar du på mig, Liv?", sa Amanda och gav mig en orolig blick. Jag slet blicken från mitt skolarbete och såg förvirrat på henne. Jag hade inte hört ett ord, Alfons skrek och grät mot hennes axel och fick en att vilja hålla för öronen snarare än att lyssna. "Jag vill bara inte att du ska överanstränga dig", fortsatte Amanda. "Är du säker på att du har tid med jobbet? Och sover du ordentligt?" "Mandy, du måste helt enkelt lita på att jag klarar mig", sa jag lugnt. "Ja ja, du gör väl det", sa Amanda och såg kärleksfullt på mig. "Du är så duktig, Liv. Men snälla du, varför pluggar du en fredagskväll?" "Jaså, tycker du att jag ska ut och roa mig istället?", skrattade jag och slog ihop engelskboken. "Jag tycker att du ska ta det lugnt", sa Amanda och vaggade Alfons fram och tillbaka i sin famn. "Jag är lugn", sa jag. "Tack för att du bryr dig om mig." Jag reste mig från bordet och gick in på mitt rum. Tori Amos stirrade på mig från planschen på väggen och jag tänkte att jag kanske faktiskt skulle gå ut och roa mig. Greta's kändes lockande och antagligen skulle Nike vara där. Jag drog av mig mina svarta mysbyxor och öppnade garderoben. Jag bytte till nätstrumpbyxor, svart och- grårandiga benvärmare och en ganska kort, svart klänning. Då fläckte Miqe upp min dörr och studerade mig. "Ska du ut, syrran?", sa han och log. "Jag hade tänkt det", sa jag och trängde mig förbi honom in i badrummet. "Får jag och Ville hänga med, eller ska du på homoklubb?". "Jag tänkte gå till Greta's", sa jag och började toupera håret. "Okej, men släpa inte hem en massa flator bara!" "Varför skulle jag göra det? Vad tror du egentligen, att jag har en massa gang bangs i vardagsrummet?" "Man vet aldrig med dig, Liv", sa Miqe och log mot min spegelbild. Klockan började närma sig tio och mina lackstövlar klick-klackade fram genom stan. Jag fick stå i kö en stund utanför klubben och sedan fick jag visa leg som vanligt. För jag såg knappt ut som tjugo, eller jag var nog ett gränsfall. Hon satt i baren. Jag såg henne direkt, hon gick inte att missa. Hon var så sexig. "Nike.", sa jag och satte mig bredvid henne. "Åh, Liv.", sa hon och granskade mig uppifrån och ner. "Jag har faktiskt saknat dig." "Har du?" "Kom du hit för att träffa mig?" "Kanske." "Kan vi inte sticka härifrån i så fall?", sa Nike. "Jag pallar inte värmen och mörkret." "Är det ljusare ute då?" "Vi kan gå längs vattnet och bara... Jag vet inte... Andas", sa Nike. "Okej", log jag. "Vi kan andas." Jag skulle nog aldrig kunna sätta fingret på Nike. Hon var full av överraskningar, oförutsägbarhetens drottning. Müsli gillade inte Nike. Han tyckte att hon utnyttjade mig. Men jag såg det inte så, jag gillade våran grej - helt utan förpliktelser. Och all den här spänningen gav mig en kick, men egentligen sökte jag väl kanske efter något djupare. Någon man kunde lita på. Första gången jag träffade Nike var på Pridefestivalen förra sommaren. Av en slump hade vi hamnat bredvid varandra under en liten konsert och inte kunnat slita blicken ifrån varandra. Hon var väldigt iögonfallande, Nike. Hon var snygg, men inte på ett vackert sätt, hon var som sagt mer sexig. Med sina långa platinablonda flätor med svarta slingor, urringade tröjor och getingmidja föll hon nog dom flesta i smaken. Men ändå var det jag som hamnade på hennes hotellrum natten efter Pride. När det sedan visade sig att vi båda bodde i Göteborg, stämde vi träff på Greta's två veckor senare. Men hon ville absolut inte att vi skulle byta nummer, och det var nog där spänningen kom in, att jag inte riktigt kunde få kontroll över Nike. Nu hade vi känt varandra i drygt sex månader, men jag visste fortfarande nästan ingenting om henne. Men vad kunde man egentligen förvänta sig? Våran relation var väl mest bara sexuell, eller endast sexuell. Och vi ville nog heller inte ha ut något mer av varandra, vi kände väl inget behov av det. Tori Amos' From Choir Girl Hotel, miljontals levande ljus och Nike i min säng. Digitalklockan i fönstret visade 02:14 och vi hade väl varit hemma någon timma. Jag satt på golvet med ritblock och kolpenna och försökte samla inspiration, men det gick inte. Jag hade målat av Nike många gånger, men dom senaste månaderna hade teckningar mist sitt djup. Jag visste inte varför, kanske hade jag sett Nike utifrån alla vinklar man kunde se henne. Började jag tappa intresset för denna sexiga varelse? "Liv, lilla Liv", sa Nike och drog i sina bh-band. "Du är en konstnär, det vet hela världen. Kan du inte bara komma hit och låta mig ta på dig?" "Vänta lite", sa jag och fick plötsligt en idé. "Ta av dig bhn!" Jag reste mig upp, gick fram till bokhyllan och tog ner min systemkamera. Nike gjorde som jag sa. "Åh, så du ska leka fotograf", sa hon och log. "Vi gör en fotoserie istället", sa jag och ställde in kameran på low key och självutlösare x50. Jag placerade kameran på sängbordet och studerade Nike där hon låg och väntade på mig. "Kära Liv, kom nu", sa Nike och drog i mina nätstrumpbyxor. Och jag lät henne vinna såklart. Eller, jag lät min sexuella lust vinna över mitt tvivel. För jag hade verkligen börjat fundera. Var det här verkligen vad jag ville? Pan 16-17/4-2010 Små, mjuka trampdynor mot min kind, morrhår som kittlar min bara överkropp. Bredvid mig i sängen sträcker Edgar ut sin slanka kattkropp och spinner mjukt. "Åh, Edgar. Ditt lilla kattkräk." Han ger mig ett misstänksamt ögonkast och jag kliar honom ömt under hakan. "Jag skojade bara." Jag sparkar av mig täcket och ser avundsjukt på Edgar som jag vet kommer ligga kvar i min säng hela dagen. "Du har tur, Edgar. Ni katter har det bra." Han blinkar mot mig som svar. En sista puss på hans mjuka kattnos innan jag stiger upp. Trägolvet är iskallt mot mina nakna fötter. Jag önskar nästan själv att jag hade egna trampdynor att tassa fram på. "Kan jag få låna dina?", frågar jag Edgar, men han har somnat om. Jag kastar en strumpa på Edgar, och går sedan fram till garderoben. Den är liten, jag får inte plats med någon större i min lilla lägenhet. Dessvärre är den fullproppad med kläder, och när jag slår upp dörren rasar ett klädberg ner över mig och jag begravs under stickade tröjor, strumpor och benvärmare. "Jävlar.", mumlar jag och föser undan kläderna. "Jag behöver verkligen rensa min garderob." Ur klädhögen plockar jag fram ett par svarta snickarbyxor, raggsockar, en mörkgrön t-shirt och pappas gamla tjocktröja. Den är så stor att den når mig till knäna. Man kan inte direkt säga att jag ser ut som en artonåring, eftersom jag är ganska kort med extremt små fötter. Det är ganska så irriterande att man inte kan vattna sina fötter för att få dom att växa. Det skulle underlätta. Suckandes studerar jag mig själv i helfigursspegeln på väggen. Mitt chockröda, långa hår faller i naturliga lockar över mina axlar, det sträcker sig enda ner till mina höfter. Jag samlar ihop det och flätar samman det till två lösa flätor. Under tiden börjar min mobil vibrera och underbara Kristian Anttila låter sin själs språk uppfylla mitt sovrum. Jag släpper kajalpennan som jag har i handen och plockar upp telefonen. Ellabejb

HeatherWade

Lesbisk 24årig kvinna som skriver mycket HBTQ-material om livet, vänskap, kärlek och även döden. Bor ensam med två katter, vilket funkar alldeles utmärkt :)
HeatherWade är medlem sedan HeatherWade har 81 publicerade verk