Kategori: Relationer noveller
Pan och Liv om Kärlek part 1
Det är tunga ord som fastnar för att jag lÃ¥ter dom vara kvar, men jag har lovat den här gÃ¥ngen att jag ska ge allt jag säger att jag har. Prolog Pan Jag förstod inte riktigt hur kontakten med Ella uppstod. Plötsligt stod hon utanför min dörr, hennes hÃ¥r droppade av regn. Hon bad om att fÃ¥ stiga in, för hon hade vandrat omkring i stan utan att veta vart hon var pÃ¥ väg, och plötsligt hade hon sett att det lös i ett lägenhetsfönster. Mitt lägenhetsfönster. Jag släppte in henne, och utan att förstÃ¥ hur eller varför sÃ¥ blev hon plötsligt den enda, efter min bästa vän Envy, som existerade i mitt liv. Den enda som tog plats, som exploderade i mitt tomma inre. Det var inte precis sÃ¥ att vi satt uppe och pratade hela nätterna, nej, verkligen inte. FrÃ¥n första gÃ¥ngen vÃ¥ra blickar möttes sÃ¥ visste vi bÃ¥da att vi skulle hamna i samma säng. Hennes regnvÃ¥ta hÃ¥r hann knappt torka innan jag hade hennes händer var över hela min kropp. Det bultade i hela mig, den förnuftiga delen av mig slogs av utan förvarning. Nästa morgon när jag vaknade sÃ¥ var hon försvunnen, men hon hade lämnat en lapp pÃ¥ kylskÃ¥pet. 0765386448, call me /Ella Jag slet ner lappen frÃ¥n kylskÃ¥pet och gjorde en ansats att slänga den, men istället gled den pÃ¥ nÃ¥got mirakulöst sätt ner i min jeansficka. Jag ringde henne redan samma dag. Först kände hon knappt igen min röst, men sedan kom hon pÃ¥ vem jag var. "Flickan i lägenheten, va?", sa hon. "Fantastiskt sex." Jag rodnade när hon sa det. Det var redan dÃ¥ som hon började vattna mitt ego. Vi bestämde att vi skulle ses dagen därpÃ¥, och pÃ¥ den vägen var det. En vecka senare var hon officiellt min flickvän. Jag kunde inte komma underfund med vad det var med Ella som fÃ¥ngade mig, men jag ville att hon skulle vara min. Och hon var min. Bara min. Hon ljög en hel del för mig, det visste jag frÃ¥n början. Men det var okej, för VI Ã¥terstod ändÃ¥. Envy hatade Ella frÃ¥n första stund. "Hon är med dig för att släcka sin sexuella törst.", sa hon minst en gÃ¥ng om dagen, men jag lyssnade aldrig. Hon kunde omöjligt veta nÃ¥gonting om Ella, jag tog för givet att hon helt enkelt var sur för att hon fick för lite uppmärksamhet. Men det blev bara sÃ¥. Ella blev mitt syre. Liv Jag hade nog inte riktigt planerat att hamna i en nybyggd fyra pÃ¥ Andra LÃ¥nggatan, men det hade väl ingen. I alla fall inte jag och min storebror Miqe. Efter vÃ¥ra föräldrars död för tio Ã¥r sedan hade vi bott hos vÃ¥ran mormor, men nu var hon för gammal och det var dags för moster Amanda att ta vid som förmyndare. Amandas lägenhet var rätt okej ändÃ¥, och vÃ¥ran lilla kusin Alfons spred en hemtrevlig känsla genom rummen. Det första halvÃ¥ret pÃ¥ Andra LÃ¥nggatan gick ändÃ¥ segt. Amanda jobbade en hel del, och när hon inte jobbade fick Alfons full uppmärksamhet. Men sÃ¥ kunde han ju knappt gÃ¥ än, den lilla krumeluren. Alfons pappa fanns inte med i bilden längre, han hade lämnat Amanda under graviditeten och stuckit tillbaka till sina sjutton kusiner i Turkiet. SÃ¥ Amanda hade fÃ¥tt ta sig an rollen som högt uppsatt chefredaktör plus ensamstÃ¥ende smÃ¥barnsmamma, plus att hon hade fÃ¥tt mig och Miqe pÃ¥ halsen. Eftersom att Amanda var sÃ¥ upptagen försökte jag ty mig till min storebror en del och han var väl en trygghet, men nästan all hans tid gick Ã¥t till rockbandet. SÃ¥ jag satsade allt pÃ¥ mina konstnärsstudier pÃ¥ Alec Miller-gymnasiet där jag nu gick mitt fjärde och sista Ã¥r. Konsten var min tillflykt, jag tecknade hela nätterna och skrev dikter tills mina händer krampade. Och när vinterns mörker äntligen gjorde plats för vÃ¥rsolens glitter, började jag jobba i en tebutik med café i Haga efter skolan och pÃ¥ helger. Jag bara älskade det där stället, dofterna gav mig inspiration till konsten och dikterna. SÃ¥ även om varken Amanda eller Miqe hade speciellt mycket tid för mig, sÃ¥ klarade jag mig ganska bra. Och sÃ¥ hade jag ju min bästa och närmaste vän Müsli. AlltsÃ¥, han var ju döpt till Marcus egentligen, men kallades Müsli efter sin favvomat. Müsli hade funnits vid min sida sen vi lekt med tennsoldater hos samma dagmamma för femton Ã¥r sen. Han var som en andra bror för mig, och kanske för Miqe ocksÃ¥. "Lyssnar du pÃ¥ mig, Liv?", sa Amanda och gav mig en orolig blick. Jag slet blicken frÃ¥n mitt skolarbete och sÃ¥g förvirrat pÃ¥ henne. Jag hade inte hört ett ord, Alfons skrek och grät mot hennes axel och fick en att vilja hÃ¥lla för öronen snarare än att lyssna. "Jag vill bara inte att du ska överanstränga dig", fortsatte Amanda. "Ãr du säker pÃ¥ att du har tid med jobbet? Och sover du ordentligt?" "Mandy, du mÃ¥ste helt enkelt lita pÃ¥ att jag klarar mig", sa jag lugnt. "Ja ja, du gör väl det", sa Amanda och sÃ¥g kärleksfullt pÃ¥ mig. "Du är sÃ¥ duktig, Liv. Men snälla du, varför pluggar du en fredagskväll?" "JasÃ¥, tycker du att jag ska ut och roa mig istället?", skrattade jag och slog ihop engelskboken. "Jag tycker att du ska ta det lugnt", sa Amanda och vaggade Alfons fram och tillbaka i sin famn. "Jag är lugn", sa jag. "Tack för att du bryr dig om mig." Jag reste mig frÃ¥n bordet och gick in pÃ¥ mitt rum. Tori Amos stirrade pÃ¥ mig frÃ¥n planschen pÃ¥ väggen och jag tänkte att jag kanske faktiskt skulle gÃ¥ ut och roa mig. Greta's kändes lockande och antagligen skulle Nike vara där. Jag drog av mig mina svarta mysbyxor och öppnade garderoben. Jag bytte till nätstrumpbyxor, svart och- grÃ¥randiga benvärmare och en ganska kort, svart klänning. DÃ¥ fläckte Miqe upp min dörr och studerade mig. "Ska du ut, syrran?", sa han och log. "Jag hade tänkt det", sa jag och trängde mig förbi honom in i badrummet. "FÃ¥r jag och Ville hänga med, eller ska du pÃ¥ homoklubb?". "Jag tänkte gÃ¥ till Greta's", sa jag och började toupera hÃ¥ret. "Okej, men släpa inte hem en massa flator bara!" "Varför skulle jag göra det? Vad tror du egentligen, att jag har en massa gang bangs i vardagsrummet?" "Man vet aldrig med dig, Liv", sa Miqe och log mot min spegelbild. Klockan började närma sig tio och mina lackstövlar klick-klackade fram genom stan. Jag fick stÃ¥ i kö en stund utanför klubben och sedan fick jag visa leg som vanligt. För jag sÃ¥g knappt ut som tjugo, eller jag var nog ett gränsfall. Hon satt i baren. Jag sÃ¥g henne direkt, hon gick inte att missa. Hon var sÃ¥ sexig. "Nike.", sa jag och satte mig bredvid henne. "à h, Liv.", sa hon och granskade mig uppifrÃ¥n och ner. "Jag har faktiskt saknat dig." "Har du?" "Kom du hit för att träffa mig?" "Kanske." "Kan vi inte sticka härifrÃ¥n i sÃ¥ fall?", sa Nike. "Jag pallar inte värmen och mörkret." "Ãr det ljusare ute dÃ¥?" "Vi kan gÃ¥ längs vattnet och bara... Jag vet inte... Andas", sa Nike. "Okej", log jag. "Vi kan andas." Jag skulle nog aldrig kunna sätta fingret pÃ¥ Nike. Hon var full av överraskningar, oförutsägbarhetens drottning. Müsli gillade inte Nike. Han tyckte att hon utnyttjade mig. Men jag sÃ¥g det inte sÃ¥, jag gillade vÃ¥ran grej - helt utan förpliktelser. Och all den här spänningen gav mig en kick, men egentligen sökte jag väl kanske efter nÃ¥got djupare. NÃ¥gon man kunde lita pÃ¥. Första gÃ¥ngen jag träffade Nike var pÃ¥ Pridefestivalen förra sommaren. Av en slump hade vi hamnat bredvid varandra under en liten konsert och inte kunnat slita blicken ifrÃ¥n varandra. Hon var väldigt iögonfallande, Nike. Hon var snygg, men inte pÃ¥ ett vackert sätt, hon var som sagt mer sexig. Med sina lÃ¥nga platinablonda flätor med svarta slingor, urringade tröjor och getingmidja föll hon nog dom flesta i smaken. Men ändÃ¥ var det jag som hamnade pÃ¥ hennes hotellrum natten efter Pride. När det sedan visade sig att vi bÃ¥da bodde i Göteborg, stämde vi träff pÃ¥ Greta's tvÃ¥ veckor senare. Men hon ville absolut inte att vi skulle byta nummer, och det var nog där spänningen kom in, att jag inte riktigt kunde fÃ¥ kontroll över Nike. Nu hade vi känt varandra i drygt sex mÃ¥nader, men jag visste fortfarande nästan ingenting om henne. Men vad kunde man egentligen förvänta sig? VÃ¥ran relation var väl mest bara sexuell, eller endast sexuell. Och vi ville nog heller inte ha ut nÃ¥got mer av varandra, vi kände väl inget behov av det. Tori Amos' From Choir Girl Hotel, miljontals levande ljus och Nike i min säng. Digitalklockan i fönstret visade 02:14 och vi hade väl varit hemma nÃ¥gon timma. Jag satt pÃ¥ golvet med ritblock och kolpenna och försökte samla inspiration, men det gick inte. Jag hade mÃ¥lat av Nike mÃ¥nga gÃ¥nger, men dom senaste mÃ¥naderna hade teckningar mist sitt djup. Jag visste inte varför, kanske hade jag sett Nike utifrÃ¥n alla vinklar man kunde se henne. Började jag tappa intresset för denna sexiga varelse? "Liv, lilla Liv", sa Nike och drog i sina bh-band. "Du är en konstnär, det vet hela världen. Kan du inte bara komma hit och lÃ¥ta mig ta pÃ¥ dig?" "Vänta lite", sa jag och fick plötsligt en idé. "Ta av dig bhn!" Jag reste mig upp, gick fram till bokhyllan och tog ner min systemkamera. Nike gjorde som jag sa. "à h, sÃ¥ du ska leka fotograf", sa hon och log. "Vi gör en fotoserie istället", sa jag och ställde in kameran pÃ¥ low key och självutlösare x50. Jag placerade kameran pÃ¥ sängbordet och studerade Nike där hon lÃ¥g och väntade pÃ¥ mig. "Kära Liv, kom nu", sa Nike och drog i mina nätstrumpbyxor. Och jag lät henne vinna sÃ¥klart. Eller, jag lät min sexuella lust vinna över mitt tvivel. För jag hade verkligen börjat fundera. Var det här verkligen vad jag ville? Pan 16-17/4-2010 SmÃ¥, mjuka trampdynor mot min kind, morrhÃ¥r som kittlar min bara överkropp. Bredvid mig i sängen sträcker Edgar ut sin slanka kattkropp och spinner mjukt. "à h, Edgar. Ditt lilla kattkräk." Han ger mig ett misstänksamt ögonkast och jag kliar honom ömt under hakan. "Jag skojade bara." Jag sparkar av mig täcket och ser avundsjukt pÃ¥ Edgar som jag vet kommer ligga kvar i min säng hela dagen. "Du har tur, Edgar. Ni katter har det bra." Han blinkar mot mig som svar. En sista puss pÃ¥ hans mjuka kattnos innan jag stiger upp. Trägolvet är iskallt mot mina nakna fötter. Jag önskar nästan själv att jag hade egna trampdynor att tassa fram pÃ¥. "Kan jag fÃ¥ lÃ¥na dina?", frÃ¥gar jag Edgar, men han har somnat om. Jag kastar en strumpa pÃ¥ Edgar, och gÃ¥r sedan fram till garderoben. Den är liten, jag fÃ¥r inte plats med nÃ¥gon större i min lilla lägenhet. Dessvärre är den fullproppad med kläder, och när jag slÃ¥r upp dörren rasar ett klädberg ner över mig och jag begravs under stickade tröjor, strumpor och benvärmare. "Jävlar.", mumlar jag och föser undan kläderna. "Jag behöver verkligen rensa min garderob." Ur klädhögen plockar jag fram ett par svarta snickarbyxor, raggsockar, en mörkgrön t-shirt och pappas gamla tjocktröja. Den är sÃ¥ stor att den nÃ¥r mig till knäna. Man kan inte direkt säga att jag ser ut som en artonÃ¥ring, eftersom jag är ganska kort med extremt smÃ¥ fötter. Det är ganska sÃ¥ irriterande att man inte kan vattna sina fötter för att fÃ¥ dom att växa. Det skulle underlätta. Suckandes studerar jag mig själv i helfigursspegeln pÃ¥ väggen. Mitt chockröda, lÃ¥nga hÃ¥r faller i naturliga lockar över mina axlar, det sträcker sig enda ner till mina höfter. Jag samlar ihop det och flätar samman det till tvÃ¥ lösa flätor. Under tiden börjar min mobil vibrera och underbara Kristian Anttila lÃ¥ter sin själs sprÃ¥k uppfylla mitt sovrum. Jag släpper kajalpennan som jag har i handen och plockar upp telefonen. Ellabejb

HeatherWade är medlem sedan HeatherWade har 81 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Notice: Undefined variable: genre in /srv/users/serverpilot/apps/nya-novell-nu/public/functions/blocks/advert.php on line 3
Veckans författare:

Anders Berggren
Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.
På andra plats denna veckan: Klas Stenborg