Pan och Liv om Kärlek part 7

Müsli 10/9-2010 Sjukhusnatten börjar övergå i tidig morgon när jag vaknar till i den nedsuttna soffan för jag vet inte vilken gång i ordningen. Min vanliga jävla huvudverk bultar innanför pannbenet och jag känner mig spyfärdig. Det blir en tur till handikapptoaletten ute i korridoren för andra gången i natt och min mage töms än en gång på sitt innehåll. Vilket är en halv Snickers och två koppar kaffe. Lite vimmelkantig stapplar jag ut från toaletten och återvänder till vakarnas rum där farsan och Sakarias ligger i varsin sjukhussäng och sover. Vi har praktiskt taget bott i det här rummet i två dagar nu. Fast jag har knappt varit här, jag har dragit runt på stan och träffat Liv lite grann. Hem vill jag knappast gå för det finns inte en sak eller ett rum i lägenheten som inte skriker mamma. Hon ligger i ett rum längst ner i korridoren och är näst intill medvetslös. Det gör riktigt ont i mig när jag tänker på alla operationer och cellbehandlingar hon har genomgått det senaste året. Det gör ännu ondare när jag tänker på hur jobbigt det varit för både farsan, Sakarias och mig att se henne gå från en energisk och utåtriktad kvinna i sina bästa år till en svag, flintskallig cancerpatient som svimmar stup i kvarten. Någonstans inombords är jag arg på henne eftersom att hon faktiskt har försatt sig i den här situationen helt av egen maskin. Men samtidigt vill jag inte vara det, för hon önskade ju inte att det skulle bli såhär. Hon är ju ett offer ändå, på något sätt. I går kväll meddelade specialistläkarna oss att det antagligen handlar om timmar nu. Den tanken är så skrämmande att jag bara vill gråta och skrika och fullständigt förlora mig själv i ren panik. Jag har inte haft så bra relation med mamma under den senare delen av mitt tjugo år och nio månader långa liv. Vi började glida ifrån varandra en del när hon och farsan fick veta att jag var gay för ungefär sex år sedan, men vi har ju aldrig varit ovänner direkt. Inga längre perioder i alla fall. Hon har ändå alltid funnits där med sprudlande energi och stöttat mig så gott hon kan i precis allting. Även kärleken, efter att hon hade vant sig vid tanken på att få en svärson i stället för en svärdotter. Jag hör hur en sjuksköterska går förbi ute i korridoren så jag går ut och pratar lite med henne. Hon heter Christel och har haft hand om mamma enda sedan hon kom hit för ett år sedan så vi känner varandra ganska bra. ”Hur går det med dig, Marcus?” ”Säg Müsli, du vet ju det”, påminner jag henne. ”Just det ja!”, säger hon och ler. ”Hur går det med dig, Müsli?” Jag tvekar lite, tänker efter, hur går det egentligen? ”Jag vet inte riktigt”, svarar jag. ”Inte så jävla bra, antar jag.” Christel lägger en välvillig hand på min axel, men hennes omtanke känns lite påklistrad eftersom att det här faktiskt är hennes jobb. Men jag är tacksam för det ändå. ”Vill du ha lite frukost, kanske? Klockan är snart halv sju.” ”Om det finns någon müsli kvar”, svarar jag. ”Det gör det alldeles säkert, kom så kollar vi!”, säger Christel och börjar gå mot det lilla köket på avdelningen. Jag följer efter med ganska släpiga steg, hoppas att jag inte ska behöva spy mer idag. Det finns precis så mycket müsli att det räcker till en skål till mig. Och sedan öser jag på mjölk och både kanel och O’boypulver bara för att det står på bordet i den i övrigt tomma cafeterian. Men jag hinner inte ens äta upp frukosten innan jag flyger upp från stolen och rusar i väg. Inte in på toaletten den här gången utan bort till rummet där det står 10 Katrin Fredin på väggen bredvid den stängda dörren. Under mammas namn sitter en liten whiteboardtavla där det står vilka sköterskor som ansvarar för henne idag. Jag lägger en darrande hand på dörrhandtaget och känner hur jag får väldig hjärtklappning. Jag vet inte vad jag ska ta mig till där jag står utanför mammas rum längst ner i sjukhuskorridoren klockan tjugo i sex på morgonen. Mitt hjärta slår så fort att jag börjar kallsvettas så att min hand nästan glider av dörrhandtaget. Jag står där i säkert fem minuter och försöker samla ihop mina delar innan jag tillslut tar ett djupt andetag och går in i rummet. Det är ganska mörkt därinne, det enda ljuset kommer från en liten lampa på väggen ovanför sängen och alla apparater som står runtom den som jag inte har någon aning om vad dom är för något. Den slitna, nästan likbleka kvinnan som ligger i sängen har syrgasslangar i näsan och är på något sätt hopkopplad med alla apparater som piper rytmiskt ungefär varje sekund. Hela jag skakar och blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på att den här slitna, likbleka kvinnan är min mamma. ”Det var ju inte såhär det skulle bli”, viskar jag rakt ut i luften och hör hur rösten skär sig eftersom att jag har gråten i halsen. Mamma ligger helt stilla och orolig mellan sjukhuslakanen. Jag måste röra vid henne, måste känna att hon fortfarande lever, att hon någonstans där under allt det sjuka fortfarande är den där sprudlande mamman som hon alltid har varit. Jag smyger fram till sängen och tar ett försiktigt grepp om mammas ena hand, känner att den är iskall. ”Fryser du?”, frågar jag men kommer på hur dumt det är eftersom att jag knappast kommer få ett svar. Hon har knappt varit vaken och bara sagt något litet ord på flera dagar. På hennes skalliga hjässa sitter en liten mörklila mössa som hon har fått av Sakarias. Den passar henne, men hade passat mycket bättre när hon fortfarande hade sitt rödbruna, långa, lockiga hårsvall. Nu när hon inte ens har några ögonbryn ser det ganska dumt ut. Jag förbannar mig själv för att jag tänker så, man får väl inte tänka att hon ser dum ut, hon är ju faktiskt sjuk. Men det är ju faktiskt så. (flashback/återblick) Katrin Fredin sitter på en köksstol och gnolar muntert på någon otydbar melodi medan hon ordnar och sorterar en massa bilder som ligger framför henne på bordet. Bilderna har hon tagit med sin polaroidkamera som hon älskar och vårdar som ett litet barn. Men ibland låter hon mig låna den och då använder jag den flitigt eftersom att jag också älskar polaroidbilder. Jag sitter mitt emot min mamma med en kaffekopp i handen och studerar henne med ett leende på läpparna. Dom flesta bilderna föreställer mig och Sakarias genom åren, men där finns också bilder på henne och pappa från deras ungdomsdagar och ett och annat foto på alla hennes kompisar. Mamma har verkligen otroligt många kompisar för att vara fyrtiosex år gammal, hennes umgängeskrets är mycket större än min någonsin har varit. Men jag förundras inte direkt över att folk vill umgås med en skönsjungande, bohemisk yrkespianist som Katrin. Hon utstrålar någon sorts positiv energi som verkligen smittar av sig på andra. Hon är en ganska jordnära person som samtidigt är uppslukad av någon sorts himmelsk drömvärld. ”Kan inte du fylla på min kopp, Müsli?”, frågar hon och liksom sjunger orden i samma melodi som hon nyss nynnade på. Jag reser mig från stolen och går fram till kaffebryggaren, fyller hennes kopp till bredden med kaffe och återvänder till bordet. ”Tack, min älskade pojke.” ”Varsågod”, säger jag och ler mot henne. ”Åh, håll kvar den där minen!” Mamma sträcker sig efter kameran som ligger på fönsterbrädan och fångar mitt leende på en bild som kommer ut ur kameran med ett mycket välkänt ljud och skakar den några gånger. Det blir säkert den tvåtusende bilden där jag bara sitter och ler. Men hon brukar förklara att inget leende är det andra likt och alla borde förevigas om det är möjligt. ”Så, vad ska du fördriva tiden med idag?”, frågar hon när hon lagt tillbaka kameran i fönstret. ”Jag ska träffa Liv och se om jag får tag på Sammy, tänkte jag,” ”Glöm inte att klä dig varmt, det är minusgrader ute.” ”Sådant typiskt mammasnack du kommer med! Vad ska du själv göra?” ”Jag och Eva ska gå en drejkurs som startar idag”, svarar hon. ”Och sedan ska jag sitta hela eftermiddagen och spela igenom mina nya pianostycken. Men nu ska jag ut och ta en cigarett, gör du mig sällskap?” Vi tar med oss våra kaffekoppar ut på balkongen och slår oss ner på varsin röd plaststol. Mamma och hennes långa hår riktigt strålar i vintersolen och jag kan inte låta bli att le igen. ”Synd att jag inte tog med mig kameran ut, nu när du ler så mycket!” ”Det är svårt att låta bli i ditt sällskap.” (flashback/återblick över) Christel kommer in i rummet och ser lite bekymrad ut. ”Vad är det?”, säger jag lite chockat och känner hur orolig jag blir ”Vi fick ett litet larm så jag tänkte att någon apparat kanske hade förlorat ström.” Hon går fram till sängen och drar i flera sladdar. Jag kan inte hålla tillbaka gråten nu, tårarna bara svämmar över och rinner ner för mina kinden i stora floder. Christel letar och letar, men verkar inte hitta något fel. En av apparaterna börjar pipa i långa toner istället för dom sekundära pip som den gav ifrån sig nyss. Mitt hjärta slår så fort att jag inte kan stå still när Christel slår akutlarm som hörs över hela avdelningen och antagligen hela sjukhuset. Folk kommer springande, jag går bort till fönstret och står och stampar oavbrutet. Jag ser hur en läkare kommer in i rummet med en elchocksmaskin på en rullvagn och börjar räkna slag, elchockar henne flera gånger med hur många joule som helst. Hela rummet snurrar och står stilla på samma gång. Christel ger mig en uppgiven blick och rycker på axlarna. Jag sätter händerna för öronen, men kan precis höra läkaren säga; ”Vi avslutar nu, hon är borta. Och klockan är noll fem femtionio.” Liv 10/9-2010 Jag åker till Müsli på Sahlgrenska så fort han ringer och berättar vad som hänt. På vägen ringer jag Camilla och sjukskriver mig i två dagar framåt. Hon säger att jag kan ta fler dagar om det skulle behövas och ber mig att hälsa Müsli och hans pappa så gott, trots att hon inte känner någon av dom. Det är två sorgsna bröder och en lika sorgsen pappa som möter mig utanför Pressbyrån precis vid sjukhuset när jag kommer rusande precis när klockan slagit åtta. Jag kramar om dom alla tre och dom kramar hårt och länge tillbaka, ingen av oss yttrar mer än några få ord. Müsli håller mig i handen hela vägen till hans pappas bil borta på parkeringen på andra sidan vägen. Vi åker hem till familjen Fredin som numera är tre personer istället för fyra. Lägenheten känns så dyster och stel att jag nästan blir svimfärdig. Müslis pappa kokar kaffe som ingen dricker, vi bara sitter runt köksbordet och stirrar stint ut i luften. Sakarias sticker i väg redan klockan nio, säger att han måste till skolan, måste bort från allt det här mörka. Jag förstår honom precis och jag förstår även Müsli som säger att han inte tänker sätta sin fot utanför dörren på hela dagen. När Sakarias har gått, reser sig Müslis pappa från stolen och puttar långsamt in den till bordet. ”Du ska veta att du verkligen är en del av vår familj, Liv. Det känns skönt att ha dig här nu.” Jag blir lite överraskad och väldigt glad när han säger det. Müslis pappa är inte den som brukar säga sådant, men det här är ju inte heller någon vanlig situation. ”Jag går och lägger mig en stund. Ni kan ta vad ni vill i kylen om ni blir hungriga”, säger han avslutande och går mot sitt sovrum. ”Farsan”, säger Müsli och ser efter honom. ”Jag älskar dig.” ”Jag älskar dig med, Müsli”, svarar han utan att vända sig om. Hans sovrumsdörr slår igen med en dov smäll och kvar vid bordet sitter jag bredvid min bästa vän som precis har förlorat sin mamma, förlorat lite av sin karisma. Självklart kan jag om någon förstå vad han går igenom, men det skiljer sig ändå så otroligt mycket från mina föräldrars död eftersom att Müsli såg Katrin förändras och bli sämre på det där hemska sättet som ingen egentligen ska behöva vara med om, enligt min mening. Vi sitter inte kvar där så länge, utan går in i Müslis rum och stänger dörren om oss vi med. Han lägger sig på mage i sängen och suckar djupt. Mina armar vill hålla om min bästa vän, vill krama honom tills han blir sig själv igen. Jag skiter i om det tar veckor, månader eller år. Jag vill bara krama honom, se honom le och höra honom skratta igen och veta att mina kramar är anledningen till leendet på hans läppar och det klingande skrattet han ger ifrån sig. Men jag låter honom vara, tror att han kanske behöver vara för sig själv men ändå ha mig där. Han behöver nog vara lagom ensam. Så jag sätter mig på hans runda skrivbordsstol och precis då ringer Miqe till min telefon. ”Hej brorsan”, svarar jag med lågmäld röst. ”Liv! Jag hörde av Amanda... Hur mår alla?” Han låter anfådd, som om han springer. ”Inte sådär himla bra”, säger jag sanningsenligt. ”Men ja...dom säger inte så mycket.” ”Det kan man väl förstå. Jag är i alla fall på väg till er nu, tog lite ledigt från jobbet, men måste vara tillbaka efter lunch.” ”Det hade du inte behövt”, säger jag å Müslis vägnar eftersom att han säkerligen skulle sagt så själv. ”Jo, men jag vill! Va fan, Müsli är som en bror för mig. Klart jag kommer.” ”Tack. Du får ringa på porttelefonen, jag släpper in dig.” Vi lägger på och jag går fram till Müsli, sätter mig på sängkanten. Han är alldeles knäpptyst sånär som på några andetag, men jag tror inte att han sover. Jag puttar lite på honom och tillslut sätter han sig upp med ett ryck och slår armarna om mig. Tusen känslor väller igenom mitt inre, pressar sig ut, väller över min allra bästa vän i hela denna jävla värld. ”Müsli, jag älskar dig så sjukt, otroligt, helvetes mycket! Du vet att Katrin var som en extramamma för mig, kanske inte dom senaste åren, men annars ända sedan...alltid liksom. Det här känns nästan som om jag förlorat min mamma en andra gång, men det är ju inte alls samma sak. Inte alls...” Han borrar in ansiktet i mitt hår och kvider till lite, antagligen av saknad och smärta. ”Och Miqe är på väg hit, han kommer när som helst. Hörde du att jag pratade med honom?” ”Ja, lite”, säger Müsli med ganska hes och liten röst. ”Men jag var ganska borta...någonstans.” Jag bara ser på honom en kort sekund, får tårar i ögonen som rinner över direkt och strilar ner för mina kinder. ”Åh, min älskade Müsli... Vi klarar det här tillsammans.” När Miqe har kommit och vi alla tre har kramats och pussats och gråtit ett tag, konstaterar vi att vi är ganska hungriga. Så vi sätter oss i köket och äter mackor och självklart müsli och dricker te. Vi nämner inte Katrins namn mer, det river upp minnen som är jobbiga att minnas bara av att tänka på henne. Istället pratar vi om maten vi äter, att teet är gott och sådana oväsentliga saker. Miqe sträcker sig över bordet och rufsar till Müslis hår när han ler för första gången idag. Det är ett litet leende där på hans läppar men det lyser upp hela lägenheten. ”Hörni, jag har faktiskt en helt annan sak att berätta”, säger Miqe när Müsli fyller på sin skål för femte gången. ”Vadå?”, frågar Müsli intresserat, verkar nästan lite manisk. ”Please, do tell us!” ”Det är såhär...att Envy är med barn.” Det blir plötsligt helt tyst vid bordet, både jag och Müsli rycker till och stirrar häpet på min storebror. ”Hon är vad för något?”, hasplar jag ur mig. Miqe gör en ansats till att svara, men jag hejdar honom innan han hunnit öppna munnen. ”Jag menar - ehm, oj då... Hur fan gick det till?” ”Men Liv, det är väl inte så svårt att förstå hur det gick till”, säger Müsli. ”Blommor och bin, det kan du väl även om du är lesbisk? Det lärde vi oss ju på mellanstadiet!” Jag kan inte låta bli att le åt att han verkar ha hittat tillbaka till sitt gamla vanliga jag, lite grann i alla fall. Det var nog en bra idé att låta bli att säga hans mammas namn. ”Men i alla fall”, fortsätter Miqe. ”Jag trodde att Envy hade p-piller precis som jag tror att alla tjejer har p-piller. Men det har hon inte, tydligen, så vi hade oskyddat sex...några gånger.” Jag brister i skratt, det går inte att stå emot. Mitt skrattanfall måste eka genom alla rummen och jag har svårt att sansa mig. Men tillslut får jag göra det ändå så att Miqe kan prata klart. ”Det är väl inget att skratta åt”, mumlar min bästis med munnen full av müsli. ”Jag har inte heller p--piller, inga av mina ex heller och inte du heller.” ”Nej, men det är ju inte det som är roligt”, säger jag med andan i halsen efter allt skratt. ”Vad är det roliga, då?” ”Det roliga är att Liv har en storebror som är så korkad att han inte fattar att alla tjejer faktiskt inte äter p-piller”, säger Miqe och flinar åt mig. ”Du är faktiskt ganska korkad, brorsan. Du får ta reda på sådant.” ”Ja, jag får väl göra det i fortsättningen.” Jag blickar runt bordet och alla möter min blick, sedan skrattar vi hysteriskt alla tre. Müslis pappa måste ju tycka att vi är komplett galna som sitter här och gapflabbar på hans frus dödsdag, men på något sätt är det just därför det är ett väldigt vackert skratt. Ett syskonskratt av kärlek och av saknad. Miqe 11-12/9-2010 Köttfärssåsen på spisen ser riktigt god ut och jag känner mig nöjd med min insats. På köksbordet står en skål med sallad och jag har dukat för två. Envy är på väg hem från Pan där dom har umgåtts med Liv och Müsli hela eftermiddagen. Müsli har verkligen tur som får sådant stöd från hela gänget. Precis när jag häller av pastavattnet sätter någon nyckeln i låset och kliver in i lägenheten. ”Älskling, vad gott det luktar!” Envy dyker upp i bakom mig och ger mig en kram. Hon ser så mysig ut idag i sin svarta, stickade kofta och det turkosa håret i en fläta i nacken. Jag lägger min hand på hennes mage som fortfarande är lika platt som den alltid har varit, men på något sätt känns det att hon nu har ett liv som växer inom sig. Vi äter middag under tystnad, med det är ingen pinsam tystnad, utan en trivsam sådan. Inte förrän vi har ätit klart öppnar Envy munnen. ”Jo, Miqe, min mamma ringde mig idag. Och jag berättade för henne om barnet, det var lika bra. Så...ehm, hon och pappa vill träffa dig.” ”Åh, okej”, säger jag lite chockat och tar en klunk vatten. ”Varför har hon plötsligt ändrat sig, då?” ”Jag tror egentligen att hon alltid har velat, hon vill väl se om du duger åt mig.” ”Jaså du, Ylva, det vill hon.” Jag flinar mot min flickvän, hon blänger irriterat tillbaka. ”Måste du driva med mitt namn hela tiden? Vi glömmer det nu, okej? Du vet mycket väl vad du ska kalla mig.” Jag ber om ursäkt och börjar duka av från bordet, ordna med disken. Envy går fram till mig med bestämda steg och sliter ifrån mig diskborsten. ”Du behöver inte slava för mig, vet du. Jag är inte handikappad bara för att jag är gravid.” ”Det tror jag inte heller. Jag ville bara vara snäll.” Hennes ansiktsuttryck förändras plötsligt och hon ser nästan alldeles förtvivlad ut. ”Förlåt Miqe, jag älskar dig, det vet du. Jag vet inte vad som händer med mig...” ”Är det dom ökända graviditetshormonerna som spökar?” Hon ger mig en trotsig blick. ”Jag är fan inte hormonell!” Jag ser skeptiskt på henne och nickar. ”Okej då, det kanske jag är... lite grann”, säger hon efter en stund och sjunker ihop som en slokande blomma. Jag kysser hennes välbekanta läppar och sedan gör vi varsin kopp kaffe, slår oss ner i soffan framför en film. Envy lutar huvudet mot min axel och viskar att hon behöver mig. Hon tar min hand, jag säger att jag inte har några som helst planer på att försvinna ifrån henne. ”När ska vi träffa dina föräldrar, då?”, frågar jag. ”Vi är ditbjudna i morgon kväll”, svarar hon och ger ifrån sig en lätt suck. ”Hördu, det kommer att gå bra”, säger jag och stöter min kaffemugg mot hennes till en skål. Envys föräldrar har en privat chaufför som kommer och hämtar upp oss utanför hennes lägenhet strax efter klockan fem nästa eftermiddag. Hon håller mig i handen hela bilresan och när vi ser den stora, vita stenvillan torna upp sig utanför rutan är till och med jag lite nervös. Jag brukar inte direkt bli det, speciellt inte inför möten med flickvänners föräldrar. Med det är någonting med hela grejen; privat chaufför, villa på Hisingen och att dom kallar klockan fem för kväll som gör mig ganska illa till mods. Pappan Kent står på trappan och möter oss när vi kliver ur bilen. Han har svart kostym, vit skjorta och blåaktig slips som ser ut att komma direkt från Armanibuktiken. ”Hej så länge, Fredrik”, säger Envy till chauffören. ”Vi ses om några timmar!” Sedan vänder vi oss mot hennes pappa och börjar gå upp för trappan. ”Det här måste vara Miqe, förstår jag”, säger han och skakar hand med mig. ”Stämmer precis. Trevligt att träffas!” Kent ger mig ett stelt leende och vänder sig till Envy. ”Hej pappa!”, säger hon glatt och vinkar åt honom. ”Det där passar sig inte riktigt, Ylva, vi står ju precis framför varandra”, säger han och tar ner hennes vinkande hand. Då kommer hennes mamma ut på trappan och presenterar sig som Marianne Bartelius. Även vi skakar hand med varandra och sedan visar dom oss in i ett stort rum med stora fönster och några soffor som dom kallar för salongen. Kent går i väg för att hämta något att dricka så jag och Envy blir ensamma med Marianne. ”Jaha, Miqe, är du döpt till det?”, frågar hon och ser granskande på mig. ”Ja, det är jag faktiskt”, svarar jag, försöker låta ganska lättsam. Min flickvän är så ovanligt tyst att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig. ”Och vad var det du jobbade med?” Fortfarande den granskande blicken, det känns som om jag blir korsförhörd. ”Jag jobbar i en skivbutik för att få ihop brödfödan, om man säger så, men egentligen är jag musiker. Spelar gitarr i ett band, skriver låtar och gör en del spelningar.” ”Okej, mamma, du har frågat ut honom tillräckligt nu!”, ger Envy plötsligt ifrån sig. Kent återvänder till salongen med fyra glas på en bricka som ser ut att innehålla champagne. ”Ja, Marianne, var snäll mot pojken nu”, säger han och räcker mig ett glas. ”Det är ju viktigt att även vi gör ett gott intryck.” Jag får det första avslappnade leendet sedan vi kom till, Envy tar stora klunkar ur sitt glas. ”Det var väl alkoholfritt, eller hur?”, frågar hon först när hela glaset är slut. ”Självklart”, svarar Kent. ”Och till middag har jag lagat oxfilé med potatis och-morotsgratäng”, säger Marianne. ”Du behöver protein och mycket c-vitamin nu. Ska vi gå till bords?” Vi förflyttar oss in i nästa rum där ett stort, avlångt matsalsbord står dukat för fyra personer. Marianne instruerar mig och Envy att sätta oss mitt emot varandra i mitten av bordet medan hon och Kent tar plats vid varsin kortsida. I nästa sekund kommer en ung tjej, som ser ut att vara från typ Ryssland, in i rummet med en serveringsvagn med stora skålar och fat fyllda med rykande het mat. Det luktar riktigt gott och jag känner att jag är ganska hungrig. Till min stora förvåning reser sig Marianne från stolen, sliter åt sig Envys tallrik och lägger upp mat åt henne. ”Mamma, jag är fan inte fem år längre!”, klagar hon när hennes mamma ställer ner den fyllda tallriken framför henne på bordet. ”Nej, men du bär på någon som snart kommer att vara det”, säger Marianne och sätter sig ner igen. ”Vi har ju redan pratat om det där, vi kommer att adoptera bort den.” Jag vågar inte riktigt säga någonting, så jag sitter bara tyst. När alla har tagit sig mat, som faktiskt är riktigt god, ser Envys pappa på mig och öppnar munnen. ”Jaha, Miqe, tror du att du kan försörja en familj på din lön? Eller ni kanske behöver ett litet tillskott?” ”Jag tycker att ni ska respektera vårt val”, säger jag och försöker att inte låta för bestämd. ”Vi adopterar inte bort barn i vår familj, Ylva”, säger Marianne. ”Det är inte ett alternativ.” ”Ser ni hellre att jag gör abort?” Envy spänner ögonen i sin mamma och jag kan inte låta bli att småflina lite. Hela situationen är bara så bisarr. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon hade ett sådant här förhållande med sina föräldrar. ”Vi kanske inte ska prata om det här mer nu, kära du”, säger Kent till sin fru. ”Nej, okej, vi släpper det för stunden”, mumlar hon till svar. Det blir tyst runt bordet, Envy slänger besvärade blickar på mig så jag säger att maten är jättegod för att bryta isen lite grann. Vi sitter tysta under resten av måltiden och det blir dags för efterrätt. En stor glasstårta, persikohalvor och pannacotta dukas fram på bordet. Envy reser sig snabbt upp från den sammetsbeklädda stolen och det turkosa håret fladdrar i fartvinden. ”Miqe, följ med mig ut och rök”, säger hon bestämt. ”Men, du ska väl inte röka nu när du är havande!”, ryter hennes pappa. ”Jo, jag tänkte faktiskt göra det.” Jag reser mig och skyndar efter min flickvän ut ur matsalen. ”Vi kommer tillbaka snart”, säger jag till Kent och Marianne men är osäker på om dom hör det för vi är redan ute i hallen. Envy drar på sig sina svarta stövlar, jag sticker fötterna i mina Converse och vi går ut på stentrappan. Hon drar upp sitt Marlboropaket ur fickan på sin luvtröja och tar sliter upp två cigaretter, räcker mig den ena. ”Hm, det där var speciellt...”, säger jag när vi har stått där en stund och dragit ner röken i våra lungor. ”Jag höll på att kvävas därinne!” Hon slår ut med armarna och gör en grimas. ”Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig”, säger jag och ler ett snett leende. ”Tro mig, det gör inte jag heller. Åh, jag vill hem!” Min telefon ringer och det är Liv, hon låter alldeles förtvivlad och jag blir orolig. ”Miqe, du måste komma”, säger hon och det låter som att hon gråter. ”Det funkar inte alls med Müsli, han har brutit ihop och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till! Jag är inte så stark att jag kan...” ”Jo, det är du visst”, säger jag. ”Alltså, vi är hos Envys föräldrar på Hisingen och jag vet inte...” ”Snälla, försök komma hit! Jag behöver hjälp.” ”Var är ni då? Hemma hos Müsli?” ”Ja, skynda dig!” Vi lägger på och Envy ser frågande på mig. Jag säger att det var Liv och att Müsli behöver hjälp. Så hon går in och hämtar chauffören som kör fram bilen och vi hoppar in i baksätet. ”Blir inte dina föräldrar arga när vi inte sa hej då?” ”Jag sa att vi var tvungna att åka, dom får tycka vad dom vill. Dom har i alla fall fått träffa dig.” ”Vad tror du jag fick för betyg, då?”, frågar jag och pussar henne på kinden. ”Över förväntan, skulle jag tro”, svarar Envy nöjt. Müsli sitter och skakar som besatt när jag och Envy kommer in i lägenheten. Jag har nog aldrig sett honom så uppgiven förut. Hans pappa verkar inte vara hemma, men Liv står vid vardagsrumsväggen med händerna för öronen och tårarna forsar ner för hennes små kinder. Envy sjunker ner på golvet framför Müsli och tar tag i hans skakande armar. ”Ta dig samman nu, frukostpojken! Du klarar det här, vi finns för dig.” Min blick fladdrar mellan den skakande pojken och den gråtande flickan, men snart ser jag ingenting längre för Liv kastar sig i min famn och kramar om mig hårt. Jag kramar hårt tillbaka, stryker försiktigt hennes hjässa. ”Han kommer över det här, du vet väl det, syrran? Det kanske tar många år, precis som det gjorde för oss, men du vet att han klarar det. ”Ja, jag vet, men... Jag hatar att känna mig så maktlös.” Det verkar som om Müsli har slutat skaka för han reser sig upp och går fram till oss. Ett litet ursäktande leende blir synligt på hans läppar. ”Förlåt, jag tappade kontrollen lite grann.” ”Du behöver inte be om ursäkt, brorsan”, säger jag och ger honom en kram. ”Det är inte alls konstigt att du reagerar såhär, det hade snarare varit konstigt om du inte hade gjort det.” ”Han har rätt, Müsli”, säger Liv och tar hans hand. ”Men du är inte ensam. Vi finns här för dig precis som du fanns där för oss.” Vi gruppkramas och jag känner mig alldeles varm i hela kroppen. Det är skönt att träffa Liv och Müsli nu efter det ganska obehagliga mötet med Envys väldigt speciella föräldrar. Min flickvän dyker upp bakom Müsli och petar honom på axeln. ”Du kan inte bjuda på lite kaffe? Vi hann inte dricka det hos mina föräldrar.” Och så ler hon sitt fjäskande leende. ”Visst”, svarar han. ”Jag kan bjuda på kaffe.” Så vi slår oss ner i soffan med varsin kaffekopp, men Liv måste tydligen gå. Hon ska träffa Alina och skulle egentligen varit hos henne för en timma sedan så hon måste rusa. När hon har gått ut genom ytterdörren sitter vi tysta en stund och dricker vårt kaffe. ”Är det inte lite skumt med Alina?”, frågar Envy efter en stund. ”Dom träffas ju hela tiden och träffas dom inte så smsar dom. Vad är grejen med det, egentligen?” ”Dom har väl blivit bra kompisar, bara”, säger Müsli och rycker på axlarna. ”Alltså, Alina är kär i Liv”, säger jag och hör hur dumt det låter. ”Skämtar du med oss!?”, säger dom med en mun. ”Nej, hon är det.” ”Men det är väl inget mellan dom?”, frågar Envy och ser alldeles chockad ut. ”Självklart inte”, svarar jag. ”Liv tycker bara att det är lite jobbigt.” ”Men varför träffar hon henne hela tiden, då?”, säger Müsli. ”Jag vet inte, hon känner väl att hon måste, för Alinas skull.” Liv 12-13/9-2010 Mina läppar skakar när Alina kysser dom. Hennes nötbruna hår kittlar min kind, men jag känner inget behag. ”Vi kan inte hålla på såhär längre”, säger jag och puttar henne ifrån mig. Hon ser både ledsen och besviken ut. Och kanske skäms hon eftersom att hon egentligen också vet att det här är fel. ”Jag vill inte ha en hemlig affär bakom mig flickväns rygg”, fortsätter jag. ”Hon förtjänar inte det, och jag vill bara inte.” När hon vänder mig ryggen går jag fram till henne och kramar henne bakifrån. ”Jag tycker jättemycket om dig, Alina, du får verkligen inte tro något annat. Men vi kan väl bara vara vänner?” ”Skulle du vilja det?”, frågar hon och vänder sig mot mig. Hon har tårar i ögonen, det gör ont i mitt bröst. ”Ja, jag skulle vilja det.” Hon pressar fram ett leende och försöker kyssa mig igen, men jag tar tag i henne. ”Sluta nu”, säger jag bestämt. Åh, det här är verkligen jobbigt för hon är så otroligt sexig idag i sina rödmålade läppar, kort, svart kjol och nätstrumpbyxor. Men min vilja att vara trogen mot Pan är starkare än viljan att knulla Alina. För det skulle vara så känslolöst, och det är inte sådan jag är. Jag har verkligen inga känslor alls för Alina bortsett från att jag är väldigt tänd på henne. Och det räcker egentligen inte på långa vägar för att jag ska vilja satsa. Jag vill ju ha Pan, för alltid och ännu längre än så. Hon är min musikaliska drömtjej. ”Så vart ska vi ta vägen med våra känslor?”, frågar Alina. ”Jag har inga känslor för dig, kan du inte förstå det?” ”Jag vet att du vill ha mig”, säger hon och tar tag om mina överarmar, närmar sig mig igen. Jag lösgör mig från hennes grepp, går bort och sätter mig i soffan och tänder en cigg. ”Jo, men Pan betyder alldeles för mycket för mig för att jag ska agera på det”, säger jag bestämt. ”Du har ju redan agerat på det...” Hon går fram till mig, kysser mitt huvud, jag suckar av frustration. Dom nästkommande fyrtiofem minuterna går åt till att försöka förklara för att Alina att vi verkligen måste sluta med det här och varför. Efter en stund verkar hon motvilligt acceptera vad det är jag säger. Först då går det upp för mig att jag sitter där i bara byxor och bh, så jag ser mig om efter mitt linne. Jag hittar det precis framför mig på bordet och drar det över huvudet. Alina ser lite besviken ut, men hon får tycka vad hon vill. ”Det är nog bäst att jag går nu”, säger jag när jag slitit åt mig min luvtröja från soffhörnet. ”Nej, måste du verkligen det?” ”Ja, jag gör det nu”, säger jag och reser mig ur soffan, skyndar ut i hallen. ”Men vi ses väl igen?”, frågar Alina och kommer efter mig. ”Självklart gör vi det”, säger jag och drar på mig skorna. ”Det är bara att smsa, det vet du.” Med dom orden rycker jag upp lägenhetsdörren och springer därifrån. Jag vet inte om jag klarar av att vara i närheten av Alina när hon är så otroligt svår att motstå. Jag kan verkligen förstå varför man säger att killar tänker med kuken ibland, och det är ungefär sådan jag känner mig. Mitt hjärta och mitt huvud säger en sak och fittan en helt annan. Usch, jag vill verkligen bara bort från det här just nu. Jag tar upp telefonen och ringer till Pan, ber henne möta mig på Centralen. Hon undrar om det har hänt någonting, men jag säger att jag bara vill träffa henne. Fast ute någonstans, för jag klarar inte av att vara hemma. Så vi möts utanför Nordstan och tar en fika på Condeco. Hon ser så mysig ut i sitt böljande, röda hårsvall och jag får lust att måla av henne igen. Hennes korta, smala kropp ser så välbekant och underbar ut och hon har en av sina finaste mossgröna tröjor på sig. Jag sitter bara och studerar henne när hon dricker sin chokladlatte och ler mot mig då och då. ”Jag har saknat dig lite grann”, säger hon. ”Det känns som om du har varit lite mentalt borta.” ”Det har bara varit så mycket med Müsli...” ”Jag förstår det. Men du behöver inte stänga mig ute, du vet väl det?” Hon ger mig en kyss som smakar Pan och kakao, jag älskar våra kyssar så mycket att jag håller på att gå upp i atomer när våra läppar möts. ”Jag vet det och jag ska inte göra det mera”, lovar jag och kan inte låta bli att le. Mobilen som ligger bredvid mig på soffan vibrerar till och Alinas namn blir synligt på skärmen. Men hon får skicka hur många sms hon vill, just nu har jag bara ögon och öron för min älskade Pan. ”Vill du göra någonting mysigt i kväll?”, frågar jag och stoppar ner mobilen i väskan utan att öppna smset. ”Åh, jag har har redan bestämt med Alessa”, säger Pan och ser lite ledsen ut. Det är minsann inte bara jag som är borta. Visst förstår jag att Pan behöver tid med sin förlorade tvillingsyster och jag är jätteglad för deras skull, men jag är nästan lite svartsjuk på Alessa. ”Det är lugnt, jag ska ju ändå jobba i morgon så jag borde väl gå och lägga mig tidigt...” ”Men du, älskling”, säger hon och smeker min kind. ”Vi kan mysa i morgon kväll i stället. Om du vill, förstås?” ”Visst, det kan vi göra.” När vi har fikat färdigt följer jag Pan till spårvagnen, kysser henne hej då och ser henne sedan åka i väg till lägenheten där jag befann mig för bara någon timma sedan. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, så jag vandrar runt lite planlöst och bestämmer mig sedan för att ta en promenad hem i stället för spårvagnen. Amanda och Alfons ligger inne i sovrummet när jag kommer innanför dörren, det är väl antagligen läggdags för honom. Miqe verkar inte vara hemma, men han bor ju praktiskt taget hos Envy nu. Jag stänger in mig i mitt rum med en kopp te och drar fram mina målargrejer. När jag har avslutat två väldigt röda teckningar som påminner om Pantumultet-serien kommer jag på att jag fortfarande inte har läst Alinas sms. Så jag sträcker mig efter väskan, tar upp mobilen och öppnar meddelandet. ”Det känns redan tomt efter dig. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mig själv. Jag vill inte vara den som kommer här och förstör mellan dig och ditt livs kärlek. Men samtidigt så kan jag faktiskt inte hjälpa...att du nog är mitt livs kärlek, Liv. Jag vet att det är tidigt, men jag är nästan säker på att det är så jag känner ändå. Förlåt.” Jag blir alldeles mållös när jag läser hennes ord. Jag hade inte riktigt förstått att hennes känslor var så starka. Och det hade kanske inte hon heller förrän nu. Jag slår händerna för ansiktet i ren frustration, trycker sedan på svaraknappen. Ord rinner ner i mina fingrar som trycker ner bokstavsknappar, men det känns inte som att det är jag som gör det. ”Vill du komma hit? Du får inte stanna för sent bara, jag ska jobba i morgon. Puss.” Meddelandet skickas i väg och det börjar poppa popcorn i hela kroppen på mig. Nej, varför gjorde jag sådär? Vill jag verkligen ha Alina hos mig? Ja, jag kanske vill det, någonstans. Men om hon nu ska komma hit känner jag att jag måste få i mig lite alkohol först. Jag lägger undan pennorna och ritblocket, går ut i köket och drar fram en vinflaska ur kylen. När jag har korkat upp den och håller på att fylla ett vinglas, dyker Amanda upp bredvid mig och ger mig en granskande blick. ”Ska du dricka i kväll?”, säger hon förvånat. ”Du ska väl jobba i morgon?” ”Jag tänkte bara ta ett par glas. En kompis kommer hit om en stund, Alina.” ”Okej, men lova att ni tar det lugnt”, säger hon och fyller på vattenkokaren. ”Hur går det med Pan, förresten? Det var ett tag sedan jag såg henne nu.” ”Det går bra”, säger jag tvärt. ”Vi ses inte lika mycket nu när jag jobbar heltid, men vi är okej.” Amanda nickar, tar ner en temugg ur skåpet. ”Du får hälsa Müsli när du ser honom, förresten. Lova mig det, och säg att han får komma hit precis när han vill!” Jag lovar henne det och återvänder sedan till mitt rum med vinflaskan och det halvfulla glaset. Mobilen ligger på sängen och lyser, Alina har svarat. Jag går nu. Är porten låst? Jag svarar snabbt att hon ska smsa när hon är framme så kommer jag ner och öppnar, vill att hon ska vara här nu fort med en gång så att vi kan få den här kvällen överstökad. Vinflaskan hinner bli halvtömd och jag blir ganska lullig innan hon smsar. Jag vinglar lite lätt när jag åker ner i hissen för att släppa in henne. Hon har på sig samma korta kjol och nätstrumpbyxor som tidigare idag och jag kysser hennes rödmålade läppar innan hon ens hunnit säga hej. Vi ramlar upp i lägenheten, säger inte ett ord till varandra, är upptagna med att få av varandras kläder. Vi har sex med varandra för tredje gången den kvällen och hela akten känns så otroligt desperat, men jag är alldeles för snurrig för att fundera över det. ”Jag visste nästan att du inte skulle kunna hålla dig ifrån mig”, säger Alina när vi efteråt ligger nakna bredvid varandra och delar på en cigarett. ”Äh, håll käften, sexiga lilla du.” Det låter inte alls som jag, men jag antar att det mest är vinet som pratar. Vi somnar bredvid varandra där i min säng en liten stund senare och jag drömmer mardrömmar om att jag är jagad. Vaknar kallsvettig mitt i natten, väcker Alina och ber henne att gå. Hon gör som jag säger, sedan dricker jag upp resten av vinet och däckar igen. Helvete, vad snurrigt allt det här är. Pan 18/9-2010 Envy och jag är ensamma hemma hos henne. Jag sitter i hennes soffa och studerar henne när hon pysslar runt i lägenheten. Om två timmar kommer Müsli, Liv och Miqe hit för en liten privat minnesstund för Katrin. Alessa skulle komma lite tidigare, om jag fattat rätt. ”Är det för många ljus nu?”, frågar Envy plötsligt och jag vrider på huvudet. Hon har överröst i princip varje tom yta i lägenheten med stearinljus och blockljus och allt vad det heter. Men det ser bra ut, kanske just för att det är Envys lägenhet och Envys verk. ”Nej, det är jättefint.”, svarar jag och hon hummar lite Efter ytterligare tjugo minuter dråsar hon ner bredvid mig i soffan. Jag ser på henne, hennes blåa hår är tovigt och står åt alla håll, men på ett snyggt Envy-sätt. ”Gud, jag blev helt slut nu!” ”Jag kan förstå det. Jag blev trött bara av att titta på dig.” ”Om du hade gjort annat än att titta på så kanske den här stackars gravida kvinnan inte behövt anstränga sig så mycket!” Jag fnissar lite och lägger mitt huvud mot hennes axel. ”Får jag känna på din mage?”, frågar jag försiktigt. Envy nickar. ”Fritt fram bara, tafsa hur mycket du vill!” Jag smyger in min hand under hennes arm för att kunna nå magen. En lång stund låter jag den bara ligga där. Efter ett tag lägger Envy sin hand ovanpå min. ”Känner du något?”, frågar hon. ”Självklart inte, dummer! Bebisen är inte riiiktigt så stor än” ”Men visst känns det rätt..ovanligt, ändå?” ”Ja, tanken är ju väldigt spännande.” Vi tystnar, och Envys grepp om min hand hårdnar lite. ”Vad gör du?”, frågar jag men får inget svar. Mjukt för hon min hand ner längs med den ännu platta magen. ”Envy..?” Hon fryser till och vrider på huvudet, möter min frågande blick. ”Ja?” ”Vad gör..” Jag hinner inte avsluta meningen. Plötsligt har jag Envys läppar mjukt tryckta mot mina. Dom är lika mjuka och himmelska som första gången jag kysste dom, för över två år sedan. Jag kan inte slita mig, i huvudet brusar det och pulserar, och hjärtat fladdrar vilt i bröstet. Envy lägger en av sina händer om min hals och jag kan känna hennes långa, målade naglar i min nacke när hon nästlar in fingrarna i mitt hår. Det känns som en evighet innan hon släpper mig och jag börjar andas igen. ”Men..Envy?” Hon reser sig hastigt upp ur soffan och drar ner linnet. ”Hormoner”, säger hon och slår ut med händerna. Jag stirrar förvirrat på min bästa vän. ”Hormoner?” ”Pan..”, suckar hon och sätter sig ner bredvid mig i soffan igen. ”Du är verkligen fin och jag har känt dig i massor av år. Du vet vad jag menar..” Det gör jag inte, men jag nickar ändå. Hon tar min hand och trycker den lite. ”Du är den absolut bästa tjejen jag vet. Ingen kan hålla sig borta från dig, eller hur?” Jag höjer på ögonbrynet och fnissar lite. ”Det vet jag inget om”, svarar jag roat. ”Men det är okej, vi behöver inte prata om det där.” ”Det är bra.”, gäspar hon. ”Åh, jag är så trött. Är det okej om jag lägger mig ner lite?” ”Klart, jag går ingenstans.” Hon tvekar lite. ”Kan du inte kanske hålla om mig? Jag känner mig ganska liten..” Och hon ser verkligen liten ut där hon sitter. ”Visst, om det känns okej.” ”Det gör det..”, säger hon sakta och drar med mig bort mot sängen. Hon dunsar ner på sängen och jag bakom henne, lägger armarna om henne, fortfarande med hennes hand i min. Efter en stund kan jag känna hur hon börjar skaka, och det låter som om hon gråter. Men jag säger inget, kramar bara om henne lite hårdare. När Alessa ringer på hos Envy har hon legat och sovit i åtminstone 50 minuter. Yrvaket sätter hon sig upp när hon hör signalen. ”Va..vem..?” Hon ser så förvirrad ut att jag måste skratta. ”Det är nog Alessa. Vänta, jag öppnar.” Jag går fram till dörren och låser upp. På andra sidan står mycket riktigt Alessa och hon ser väldigt glad ut när hon ser att det är jag. ”Syrran”, säger hon och kramar om mig med ena armen. ”Hjälp mig lite, är du snäll.” Hon lastar av en påse från systemet och en ica-kasse i famnen på mig. ”Storshoppat eller?”, frågar jag förvirrat. ”Alltså..”, säger Alessa och hänger av sig skinnjackan. ”Dels har jag köpt lite grejer till ikväll, men sen var jag tvungen att handla hem lite grejer också, men jag har inte hunnit lämna av dom. Tror du jag kan slänga in dom i kylen så länge?” ”Självklart kan du det.”, svarar Envy som dyker upp bredvid mig. ”Hej Alessa” Dom kramas och pratar lite medan jag ställer undan Alessas påsar. ”Vilka kommer sen och när kommer dom?”, frågar Alessa när vi alla tre satt oss i Envys soffhörna. ”Tja..Müsli såklart, Miqe och Liv.”, svarar jag. ”Och Alina.”, flikar Envy in och tänder en cigg. ”Alina?”, frågar Alessa sammanbitet. ”Kommer hon?” ”Ja, Miqe sa det förut.” Jag ser förvånat på min syster. Vad har hon emot sin rumskamrat? ”Ja-ha”, säger Alessa trotsigt. ”Borde du verkligen röka förresten?” Envy blänger trotsigt på Alessa. ”Ja, det borde jag.” fräser hon, men så mjuknar hennes ansiktsavtryck. ”Nej, det borde jag inte..” ”Förlåt Envy, det var inte meningen att säga åt dig vad du ska göra..” ”Jag vet det”, svarar Envy och släcker sin halvrökta cigarett. ”Jag kan bara inte med att sluta röka just nu..Jag har i alla fall inte druckit en droppe alkohol sen jag fick beskedet..” ”Du har jag dragit ner märkvärdigt”, inflikar jag. ”Jag har knappt sett dig röka alls på hela dagen.” Hon rycker på axlarna, nickar lite. ”Det är sant.”, håller hon tillslut med. ”Dessutom går du ju igenom något väldigt omständigt”, fortsätter Alessa. ”Det är extremt svårt att sluta då.” Jag kan se dom bådas ansikten att det här är ett jobbigt ämne, så jag tänker febrilt för att komma på ett mer passande. ”Hur kommer det sig att Alina ska följa med, förresten?”, frågar jag, eftersom det är det första jag kommer på. Alessa blir mörk i blicken, men Envy ser oberörd ut. ”Müsli föreslog att Liv kunde ta med henne om hon ville och om Alina kände för det.” ”Och det ville hon?” Envy ser på mig, hon ser lite frågande ut. Men så rycker hon på axlarna. ”Tydligen, jag vet inte. Miqe sa bara att hon skulle komma typ.” Och så vänder hon bort blicken, stirrar på tvn. Trots att hon inte ser på mig så märker jag att hon är nervös. Jag ser det på sätter hon rör sig, och just för tillfället sitter hon och trummar med fingrarna mot låret. Jag förstår inte vad det är frågan om. Varför blir alla så besvärade när Alina kommer på tal? ”Ärligt talat, döljer ni något?”, frågar jag misstänksamt. Ingen svarar. ”Hallå?”, fortsätter jag frustrerat. Envy suckar. ”Nej, Pan. Det gör vi inte. Och nu vill jag ha kaffe, så om ni ursäktar..” Hon reser sig upp och går bort till diskbänken. Jag övergår till att blänga på Alessa, som fumlar med sitt cigarettpaket. ”Alessa?” Hon slutar upp med att försöka få öppnat paketet. ”Ja?” ”Vad håller ni på med?” ”Vi? Ingenting, absolut ingenting.” ”Har det här..vad det nu är, något med Alina att göra?” ”Nej har vi ju sagt!”, fräser hon, men ser sedan alldeles förstörd ut. ”Förlåt, det var inte meningen att fräsa. Jag är bara lite trött, och antagligen Envy också. Det är inget.” Jag vet inte vad jag ska säga, men plötsligt har jag väldigt ont i magen. Ute börjar det mörkna och det är inte lång tid kvar innan de andra kommer. Efter en stund kommer Envy tillbaka med en kaffekopp och ett knäckebröd med getost på. När hon slår sig ner i soffan kan jag märka att hon sätter sig väldigt nära mig, våra knän snuddar vid varandra. Jag får en plötslig impuls att lägga armen om henne, men jag låter bli. Det skulle se väldigt konstigt ut. ”Kan vi inte släppa allt det här konstiga och fokusera på Müsli nu?”, frågar hon trött. ”Jo, visst. Dom ska komma när som helst nu.”, svarar Alessa. Mycket riktigt ringer det snart på dörren. Alessa går för att öppna, och plötsligt är hallen full med folk. Jag kan se Liv knö sig förbi Miqe och när hon får syn på Alessa kastar hon sig om halsen på henne och kysser henne. Jag höjer på ögonbrynet. ”Liv?”, säger jag halvhögt. Hon rycker till och stapplar bort från Alessa. ”Vad..Pan? Om du är där..så måste du vara..”, hon vänder på huvudet mot Alessa. ”Åh.” Alessa börjar skratta. ”Fel syster kanske?”, frågar hon roat. ”Eh..ja..” Liv ler lite, verkar inse det komiska i situationen. ”Men du är ju också snygg..Såklart.”, fortsätter hon. ”Flörtar du med min syster, Liv älskling?” ”Lite kanske”, säger hon och börjar gå bort mot mig. Bakom hennes rygg dyker Alina upp, hon har ett fast grepp om en av öglorna på Livs jeans. När dom är framme hos mig tar Liv bort hennes hand och drar upp mig ur soffan. Jag omfamnar henne och hennes hår luktar så gott att jag blir vimmelkantig. Hon kör ner händerna i bakfickorna på mina jeans, får mitt hjärta att slå hårt i bröstet. När vi släpper taget om varandra vänder jag på mig för att hälsa Alina. Till min förvåning blänger hon fientligt på mig. ”Uhm..är det något som är fel?”, frågar jag förvirrat. Hon ändrar snabbt ansiktsuttryck. ”Va? Nej! Jag tänkte på något annat. Hej Pan.” Hon ger mig en snabb kram. Jag hinner inte fundera så mycket mer på det hela, för Müsli och Miqe kommer fram för att hälsa. ”Hej där”, säger jag ömt och kramar om Müsli hårt. ”Hej, Peter Pan.” ”Hur mår du?” Han slokar lite, och han ser så ledsen ut att jag får ont i magen. ”Inte så bra kanske.”, svarar han. ”Men det känns lite bättre nu när jag är här med alla er.” ”Jag förstår, faktiskt. Det kommer bli bättre, Müsli. Det låter klyschigt, men tiden läker faktiskt alla sår. Åtminstone skapligt.” Han nickar och försöker pressa fram ett leende. ”Och ikväll ska vi bara koncentrera oss på att alla dom fina minnena du och även Liv och Miqe har av din mamma. Så vitt jag har hört så var hon underbar.” Efter en stund har alla hälsat på varandra och jag hjälper Envy att tända ljusen hon placerat ut i lägenheten. Vid ett tillfälle står vi bredvid varandra, en bra bit bort från de andra, och ska tända ljusen i fönstret. Plötsligt stannar hon upp i sina rörelser och vrider på huvudet, ser på mig. ”Pan..jag älskar dig.” Jag ler mot henne. ”Jag älskar dig också, det vet du ju.” Hon mumlar något ohörbart och fortsätter med vad hon nyss höll på med. Jag känner mig lite förvirrad, hon beter sig väldigt annorlunda. Envy brukar inte vara riktigt såhär känslosam. Men jag antar att det faktiskt har med hormonerna att göra. ”Är du okej, Envy?”, frågar jag. ”Jadå.”, svarar hon och tänder det sista ljuset. ”Trött bara, som du redan vet.” Tillsammans går vi tillbaka till de andra och slår oss ner i soffan där Liv och Müsli redan sitter och trängs lite. Miqe och Alessa sitter mittemot i varsin fåtölj. En bra stund är det tyst i lägenheten, men sedan tar Liv till orda. ”Vi har samlats här ikväll för att ta farväl av en mycket speciell person. Vi kommer alla sakna Katrin, och ni som inte kände henne kommer nog alltid att önska att ni faktiskt hade fått lära känna henne, för hon var verkligen fantastisk.” Müsli börjar gråta och Liv tar hans hand, smeker hans handrygg med tummen. ”I övermorgon är det begravning, men jag tror jag talar för oss allihop när jag säger att det känns rätt att samlas såhär någon dag innan och ta ett lite mer privat och eget farväl.” Jag kan känna att även mina ögon fylls med tårar, trots att jag aldrig ens träffade Katrin. Men jag kan så väl känna med Müsli och det smärtar mig. Envy passar på att lägga armen om mig, och jag trycker mig mot henne, blundar mot hennes axel. Hon luktar gott, och det blåa håret kittlar mot mina kinder. Jag låter mina läppar lätt nudda vid hennes hals, och hon rycker till lite, hennes hand kramar om min axel. ”Vad gör du?”, viskar hon. ”Jag vet inte.”, svarar jag ärligt. Precis då öppnar Müsli munnen och börjar prata. I mitt huvud snurrar det, så jag hör inte allt han säger, men jag förstår att han delar med sig av sina minnen. Jag vill väldigt gärna kunna koncentrera mig, men med Envy så tätt intill.. Hon verkar inte heller särskilt fokuserad, ännu en gång trummar hon nervöst med fingrarna. Men det är bara jag som märker det, dom andra är alldeles för upptagna. Timmarna flyter på och det blir många tårar, men också många skratt. Innan vi bestämmer oss för att bryta upp tar vi varsitt glas vin. Stackars Envy dricker Cola och ser väldigt missnöjd ut. Hon lyckas sno till sig en liten, liten klunk ur mitt glas. ”Åh..”, säger hon sorgset och stirrar ner i sitt Cola-glas. ”Jag saknar verkligen vin.” Jag klappar henne på kinden, och hon lägger sin hand ovanpå min, håller fast den. ”Jag vill inte att du ska gå”, säger hon. ”Gör du något imorgon?”, frågar jag. ”Nej, Miqe ska jobba och sen repa, så jag är ensam hemma och ska inte göra något speciellt.” ”Ska jag komma över?” ”Ja, det vore trevligt med sällskap, så kom gärna över.” Jag lovar henne det och ger henne en lång kram. Sedan säger hejdå till Miqe som ska stanna kvar, och tillsammans med Liv, Alina, Müsli och Alessa lämnar jag Envys lägenhet. Först lämnar vi av Müsli vid spårvagnen eftersom han ska hem, och efter det bestämmer Liv att vi ska följa med Alina och Alessa hem. Jag vill gärna umgås mer med Alessa, så jag säger att det är okej. Liv 18-19/9-2010 Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tänka. Här sitter jag i Alinas soffa mellan henne och Pan och jag hade sex med dom båda senast igår. Det känns helt jävla sjukt, och det var jag som föreslog det. Vad fan gjorde jag det för? Alessa verkar för ovanlighetens skull ganska avslappnad, hon babblar på om en massa saker och serverar oss vinet som blev över hos Envy. Så när Alina försvinner in i sitt rum smiter jag efter för att slippa den pinsamma stämningen. Hon går runt i cirklar på golvet och ser alldeles förtvivlad ut. ”Vad ska vi göra, egentligen?”, frågar jag uppgivet. ”Jag vet inte! Fan, älskade Liv...” Hon stannar upp och drar mig till sig, andas mot min hals. Då dyker Pan upp utanför dörren som jag råkat lämna på glänt. ”Var blev ni av? Eh, vad håller ni på med?” Hon ser alldeles förvirrad ut, jag släpper Alina och hon ser ner i golvet. ”Vadå?”, säger jag dumt. Som om hon inte skulle fatta. Pan ser forskande på mig en stund, jag har tappat talförmågan. ”Det var jag”, säger Alina plötsligt. ”Liv är så snygg i kväll och jag kan nästan inte hålla tassarna borta, haha..!” Pan ser fortfarande lika förvirrad ut, men pressar fram ett snett leende. ”Öh, okej... Men kommer ni, eller? Vi tänkte se en film innan vi går hem.” Alina ger mig en orolig blick, men jag ignorerar henne och går efter Pan tillbaka till vardagsrummet. Alessa lägger precis in Sweeney Todd i dvdspelaren när vi slår oss ner i soffan igen. Jag greppar mitt vinglas, får verkligen kämpa för att inte tappa fattningen. Pan verkar ganska misstänksam, eller förvirrad, eller både och. När jag fyller på mitt vinglas för tredje gången lägger Alessa en hand på min och ger mig en orolig blick. ”Du kanske ska ta det lite lugnt?” ”Vadå? Jag är inte full, alltså!”, säger jag, men hör att jag sluddrar lite. Alessa ser ännu mer oroligt på mig och jag känner inte riktigt igen den här sidan av henne. Hon har varit så sur mot mig dom senaste veckorna, vilket är fullt förståeligt. Men nu förbluffar hon mig verkligen. Jag studerar henne noggrant, konstaterar för säkert tvåtusende gången att hon är en kopia av Pan. Det är självklart någonting som skiljer dom, Alessa har lite grövre drag än Pan och är lite, lite blekare i hyn. Och så ögonen, dom skiljer sig en hel del. På något sätt känns Alessas ögonen mycket djupare än Pans, i alla fall nu i natt. Jag märker hur hon biter sig i läppen, men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. När filmen är slut säger jag och Pan hej då och går hem. Det är ganska spänd stämning mellan oss, men jag försöker ignorera den. ”Jag älskar dig, Pan”, säger jag när vi ligger bredvid varandra i sängen. ”Mm, detsamma. Försök sov nu, du ska upp och jobba i morgon.” Hon vänder sig om så att hon ligger med ryggen mot mig och jag får en klump i halsen. ”Är du arg på mig?” ”Nej, det är jag inte. God natt, Liv.” Men mitt dåliga samvete försvinner inte och jag drömmer mardrömmar hela natten. Förmiddagen på jobbet går väldigt segt och jag har panik nästan hela tiden. Lukas fångar upp mig i famnen där jag rusar fram och tillbaka mellan köket och kassan. ”Varför stressar du så, Liv? Vi har ju nästan inga kunder! Vad är det som händer?” ”Men... åh, jag vet inte varför”, säger jag uppgivet. Han ser förvirrat på mig. ”Jo, nu gör vi så att vi lämnar över ansvaret till Camilla och så tar vi lunch och går och sätter oss och pratar. Och så berättar du.” ”Ja, okej då.” Vi säger till Camilla att vi är tillbaka om en halvtimma och sedan går vi ut och sätter oss på en bänk, tar varsin cigg. ”Jag visste inte att du rökte”, säger jag förvånat och studerar Lukas som vant blossar på sin cigarett. ”Det var något år sedan nu, och det bara blev så...igen.” Vi skrattar lite grann och det är skönt att prata med honom igen. Han drar fingrarna genom sitt korta, mörka hår och hela han riktigt lyser. ”Du, Lukas, hur mår du egentligen? Jag menar, efter Envy och så?” Han ger mig en lite busig blick. ”Det var väl inte det vi skulle prata om nu, ha?”, skrattar han och knuffar till mig på skoj. Jag rycker på axlarna, ger honom samma oroliga blick som han gav mig för en stund sedan. ”Men jag mår bra”, säger han. ”Eller alltså, jag klarar mig alltid. Jag älskade verkligen henne och gör väl fortfarande någonstans, men jag måste ju acceptera att jag inte var rätt för henne. Hon är väl tillsammans med din bror nu, eller?” ”Ja, det är hon”, svarar jag och bestämmer mig för att inte berätta om Envys graviditet. Det skulle nog bara orsaka onödig smärta. ”Men nu får du berätta, lilla Liv”, säger Lukas och låter otålig. ”Vad är det som har hänt?” ”Alltså, åh, jag vet inte var jag ska börja... Men det är en tjej, Alina, och hon är kär i mig. Jag känner inte direkt något för henne, men hon är jävligt sexig och riktigt oemotståndlig så, ja... Vi typ...ligger med varandra. Pan vet att hon är kär i mig och att vi träffas mycket, men inget mer. Fast jag tror att hon börjar ana...” Lukas ser helt chockad ut och får lyssna riktigt noga för att hänga med eftersom att jag pratar ganska fort i mitt paniktillstånd. ”Och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, Lukas”, fortsätter jag. ”Jag har inte direkt kunnat prata med någon om det förut heller... Jag har pratat lite med Miqe, men jag vågar inte erkänna för någon av dom att jag har legat med henne, inte ens för Müsli...” ”Shit, Liv, du har verkligen tagit dig vatten över huvudet här. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Men herregud, du måste ju prata med Müsli, han är ju din bästa vän!” ”Ja, jag vet... Men jag vet inte riktigt om jag vågar.” ”Det vågar du”, säger Lukas och lägger armen om mina axlar. Jag ler mot honom och gör det samma på honom. ”Det var skönt att med dig i alla fall.” ”Det är lugnt, det hoppas jag att du vet.” Envy 19/9-2010 Jag slötittar på tvn och zappar mellan kanalerna, försöker få tiden att gå. Pan skulle kommit för en stund sedan men har inte dykt upp. Jag känner mig så otroligt låg och saknar henne jättemycket. Min telefon piper till och jag sliter åt mig den från bordet. ”Hej, jag blir lite sen. Blev väldigt mycket igår, så har varit lite..off. Men jag kommer snart, sitter på spårvagnen. Ses snart

HeatherWade

Lesbisk 24årig kvinna som skriver mycket HBTQ-material om livet, vänskap, kärlek och även döden. Bor ensam med två katter, vilket funkar alldeles utmärkt :)
HeatherWade är medlem sedan 2016 HeatherWade har 85 publicerade verk