Pan och Liv om Kärlek part 7

Müsli 10/9-2010

Sjukhusnatten börjar övergå i tidig morgon när jag vaknar till i den nedsuttna soffan för jag vet inte vilken gång i ordningen.
Min vanliga jävla huvudverk bultar innanför pannbenet och jag känner mig spyfärdig.
Det blir en tur till handikapptoaletten ute i korridoren för andra gången i natt och min mage töms än en gång på sitt innehåll.
Vilket är en halv Snickers och två koppar kaffe.
Lite vimmelkantig stapplar jag ut från toaletten och återvänder till vakarnas rum där farsan och Sakarias ligger i varsin sjukhussäng och sover.
Vi har praktiskt taget bott i det här rummet i två dagar nu.
Fast jag har knappt varit här, jag har dragit runt på stan och träffat Liv lite grann.
Hem vill jag knappast gå för det finns inte en sak eller ett rum i lägenheten som inte skriker mamma.
Hon ligger i ett rum längst ner i korridoren och är näst intill medvetslös.
Det gör riktigt ont i mig när jag tänker på alla operationer och cellbehandlingar hon har genomgått det senaste året.
Det gör ännu ondare när jag tänker på hur jobbigt det varit för både farsan, Sakarias och mig att se henne gå från en energisk och utåtriktad kvinna i sina bästa år till en svag, flintskallig cancerpatient som svimmar stup i kvarten.
Någonstans inombords är jag arg på henne eftersom att hon faktiskt har försatt sig i den här situationen helt av egen maskin.
Men samtidigt vill jag inte vara det, för hon önskade ju inte att det skulle bli såhär.
Hon är ju ett offer ändå, på något sätt.
I går kväll meddelade specialistläkarna oss att det antagligen handlar om timmar nu.
Den tanken är så skrämmande att jag bara vill gråta och skrika och fullständigt förlora mig själv i ren panik.
Jag har inte haft så bra relation med mamma under den senare delen av mitt tjugo år och nio månader långa liv.
Vi började glida ifrån varandra en del när hon och farsan fick veta att jag var gay för ungefär sex år sedan, men vi har ju aldrig varit ovänner direkt.
Inga längre perioder i alla fall.
Hon har ändå alltid funnits där med sprudlande energi och stöttat mig så gott hon kan i precis allting.
Även kärleken, efter att hon hade vant sig vid tanken på att få en svärson i stället för en svärdotter.
Jag hör hur en sjuksköterska går förbi ute i korridoren så jag går ut och pratar lite med henne.
Hon heter Christel och har haft hand om mamma enda sedan hon kom hit för ett år sedan så vi känner varandra ganska bra.
”Hur går det med dig, Marcus?”
”Säg Müsli, du vet ju det”, påminner jag henne.
”Just det ja!”, säger hon och ler. ”Hur går det med dig, Müsli?”
Jag tvekar lite, tänker efter, hur går det egentligen?
”Jag vet inte riktigt”, svarar jag. ”Inte så jävla bra, antar jag.”
Christel lägger en välvillig hand på min axel, men hennes omtanke känns lite påklistrad eftersom att det här faktiskt är hennes jobb.
Men jag är tacksam för det ändå.
”Vill du ha lite frukost, kanske? Klockan är snart halv sju.”
”Om det finns någon müsli kvar”, svarar jag.
”Det gör det alldeles säkert, kom så kollar vi!”, säger Christel och börjar gå mot det lilla köket på avdelningen.
Jag följer efter med ganska släpiga steg, hoppas att jag inte ska behöva spy mer idag.
Det finns precis så mycket müsli att det räcker till en skål till mig.
Och sedan öser jag på mjölk och både kanel och O’boypulver bara för att det står på bordet i den i övrigt tomma cafeterian.
Men jag hinner inte ens äta upp frukosten innan jag flyger upp från stolen och rusar i väg.
Inte in på toaletten den här gången utan bort till rummet där det står 10 Katrin Fredin på väggen bredvid den stängda dörren.
Under mammas namn sitter en liten whiteboardtavla där det står vilka sköterskor som ansvarar för henne idag.
Jag lägger en darrande hand på dörrhandtaget och känner hur jag får väldig hjärtklappning.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till där jag står utanför mammas rum längst ner i sjukhuskorridoren klockan tjugo i sex på morgonen.
Mitt hjärta slår så fort att jag börjar kallsvettas så att min hand nästan glider av dörrhandtaget.
Jag står där i säkert fem minuter och försöker samla ihop mina delar innan jag tillslut tar ett djupt andetag och går in i rummet.
Det är ganska mörkt därinne, det enda ljuset kommer från en liten lampa på väggen ovanför sängen och alla apparater som står runtom den som jag inte har någon aning om vad dom är för något.
Den slitna, nästan likbleka kvinnan som ligger i sängen har syrgasslangar i näsan och är på något sätt hopkopplad med alla apparater som piper rytmiskt ungefär varje sekund.
Hela jag skakar och blir alldeles gråtfärdig när jag tänker på att den här slitna, likbleka kvinnan är min mamma.
”Det var ju inte såhär det skulle bli”, viskar jag rakt ut i luften och hör hur rösten skär sig eftersom att jag har gråten i halsen.
Mamma ligger helt stilla och orolig mellan sjukhuslakanen.
Jag måste röra vid henne, måste känna att hon fortfarande lever, att hon någonstans där under allt det sjuka fortfarande är den där sprudlande mamman som hon alltid har varit.
Jag smyger fram till sängen och tar ett försiktigt grepp om mammas ena hand, känner att den är iskall.
”Fryser du?”, frågar jag men kommer på hur dumt det är eftersom att jag knappast kommer få ett svar.
Hon har knappt varit vaken och bara sagt något litet ord på flera dagar.
På hennes skalliga hjässa sitter en liten mörklila mössa som hon har fått av Sakarias.
Den passar henne, men hade passat mycket bättre när hon fortfarande hade sitt rödbruna, långa, lockiga hårsvall.
Nu när hon inte ens har några ögonbryn ser det ganska dumt ut.
Jag förbannar mig själv för att jag tänker så, man får väl inte tänka att hon ser dum ut, hon är ju faktiskt sjuk.
Men det är ju faktiskt så.

(flashback/återblick) Katrin Fredin sitter på en köksstol och gnolar muntert på någon otydbar melodi medan hon ordnar och sorterar en massa bilder som ligger framför henne på bordet.
Bilderna har hon tagit med sin polaroidkamera som hon älskar och vårdar som ett litet barn.
Men ibland låter hon mig låna den och då använder jag den flitigt eftersom att jag också älskar polaroidbilder.
Jag sitter mitt emot min mamma med en kaffekopp i handen och studerar henne med ett leende på läpparna.
Dom flesta bilderna föreställer mig och Sakarias genom åren, men där finns också bilder på henne och pappa från deras ungdomsdagar och ett och annat foto på alla hennes kompisar.
Mamma har verkligen otroligt många kompisar för att vara fyrtiosex år gammal, hennes umgängeskrets är mycket större än min någonsin har varit.
Men jag förundras inte direkt över att folk vill umgås med en skönsjungande, bohemisk yrkespianist som Katrin.
Hon utstrålar någon sorts positiv energi som verkligen smittar av sig på andra.
Hon är en ganska jordnära person som samtidigt är uppslukad av någon sorts himmelsk drömvärld.
”Kan inte du fylla på min kopp, Müsli?”, frågar hon och liksom sjunger orden i samma melodi som hon nyss nynnade på.
Jag reser mig från stolen och går fram till kaffebryggaren, fyller hennes kopp till bredden med kaffe och återvänder till bordet.
”Tack, min älskade pojke.”
”Varsågod”, säger jag och ler mot henne.
”Åh, håll kvar den där minen!”
Mamma sträcker sig efter kameran som ligger på fönsterbrädan och fångar mitt leende på en bild som kommer ut ur kameran med ett mycket välkänt ljud och skakar den några gånger.
Det blir säkert den tvåtusende bilden där jag bara sitter och ler.
Men hon brukar förklara att inget leende är det andra likt och alla borde förevigas om det är möjligt.
”Så, vad ska du fördriva tiden med idag?”, frågar hon när hon lagt tillbaka kameran i fönstret.
”Jag ska träffa Liv och se om jag får tag på Sammy, tänkte jag,”
”Glöm inte att klä dig varmt, det är minusgrader ute.”
”Sådant typiskt mammasnack du kommer med! Vad ska du själv göra?”
”Jag och Eva ska gå en drejkurs som startar idag”, svarar hon. ”Och sedan ska jag sitta hela eftermiddagen och spela igenom mina nya pianostycken. Men nu ska jag ut och ta en cigarett, gör du mig sällskap?”
Vi tar med oss våra kaffekoppar ut på balkongen och slår oss ner på varsin röd plaststol.
Mamma och hennes långa hår riktigt strålar i vintersolen och jag kan inte låta bli att le igen.
”Synd att jag inte tog med mig kameran ut, nu när du ler så mycket!”
”Det är svårt att låta bli i ditt sällskap.” (flashback/återblick över)

Christel kommer in i rummet och ser lite bekymrad ut.
”Vad är det?”, säger jag lite chockat och känner hur orolig jag blir
”Vi fick ett litet larm så jag tänkte att någon apparat kanske hade förlorat ström.”
Hon går fram till sängen och drar i flera sladdar.
Jag kan inte hålla tillbaka gråten nu, tårarna bara svämmar över och rinner ner för mina kinden i stora floder.
Christel letar och letar, men verkar inte hitta något fel.
En av apparaterna börjar pipa i långa toner istället för dom sekundära pip som den gav ifrån sig nyss.
Mitt hjärta slår så fort att jag inte kan stå still när Christel slår akutlarm som hörs över hela avdelningen och antagligen hela sjukhuset.
Folk kommer springande, jag går bort till fönstret och står och stampar oavbrutet.
Jag ser hur en läkare kommer in i rummet med en elchocksmaskin på en rullvagn och börjar räkna slag, elchockar henne flera gånger med hur många joule som helst.
Hela rummet snurrar och står stilla på samma gång.
Christel ger mig en uppgiven blick och rycker på axlarna.
Jag sätter händerna för öronen, men kan precis höra läkaren säga;
”Vi avslutar nu, hon är borta. Och klockan är noll fem femtionio.”

Liv 10/9-2010

Jag åker till Müsli på Sahlgrenska så fort han ringer och berättar vad som hänt.
På vägen ringer jag Camilla och sjukskriver mig i två dagar framåt.
Hon säger att jag kan ta fler dagar om det skulle behövas och ber mig att hälsa Müsli och hans pappa så gott, trots att hon inte känner någon av dom.
Det är två sorgsna bröder och en lika sorgsen pappa som möter mig utanför Pressbyrån precis vid sjukhuset när jag kommer rusande precis när klockan slagit åtta.
Jag kramar om dom alla tre och dom kramar hårt och länge tillbaka, ingen av oss yttrar mer än några få ord.
Müsli håller mig i handen hela vägen till hans pappas bil borta på parkeringen på andra sidan vägen.
Vi åker hem till familjen Fredin som numera är tre personer istället för fyra.
Lägenheten känns så dyster och stel att jag nästan blir svimfärdig.
Müslis pappa kokar kaffe som ingen dricker, vi bara sitter runt köksbordet och stirrar stint ut i luften.
Sakarias sticker i väg redan klockan nio, säger att han måste till skolan, måste bort från allt det här mörka.
Jag förstår honom precis och jag förstår även Müsli som säger att han inte tänker sätta sin fot utanför dörren på hela dagen.
När Sakarias har gått, reser sig Müslis pappa från stolen och puttar långsamt in den till bordet.
”Du ska veta att du verkligen är en del av vår familj, Liv. Det känns skönt att ha dig här nu.”
Jag blir lite överraskad och väldigt glad när han säger det.
Müslis pappa är inte den som brukar säga sådant, men det här är ju inte heller någon vanlig situation.
”Jag går och lägger mig en stund. Ni kan ta vad ni vill i kylen om ni blir hungriga”, säger han avslutande och går mot sitt sovrum.
”Farsan”, säger Müsli och ser efter honom. ”Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig med, Müsli”, svarar han utan att vända sig om.
Hans sovrumsdörr slår igen med en dov smäll och kvar vid bordet sitter jag bredvid min bästa vän som precis har förlorat sin mamma, förlorat lite av sin karisma.
Självklart kan jag om någon förstå vad han går igenom, men det skiljer sig ändå så otroligt mycket från mina föräldrars död eftersom att Müsli såg Katrin förändras och bli sämre på det där hemska sättet som ingen egentligen ska behöva vara med om, enligt min mening.
Vi sitter inte kvar där så länge, utan går in i Müslis rum och stänger dörren om oss vi med.
Han lägger sig på mage i sängen och suckar djupt.
Mina armar vill hålla om min bästa vän, vill krama honom tills han blir sig själv igen.
Jag skiter i om det tar veckor, månader eller år.
Jag vill bara krama honom, se honom le och höra honom skratta igen och veta att mina kramar är anledningen till leendet på hans läppar och det klingande skrattet han ger ifrån sig.
Men jag låter honom vara, tror att han kanske behöver vara för sig själv men ändå ha mig där.
Han behöver nog vara lagom ensam.
Så jag sätter mig på hans runda skrivbordsstol och precis då ringer Miqe till min telefon.
”Hej brorsan”, svarar jag med lågmäld röst.
”Liv! Jag hörde av Amanda... Hur mår alla?”
Han låter anfådd, som om han springer.
”Inte sådär himla bra”, säger jag sanningsenligt. ”Men ja...dom säger inte så mycket.”
”Det kan man väl förstå. Jag är i alla fall på väg till er nu, tog lite ledigt från jobbet, men måste vara tillbaka efter lunch.”
”Det hade du inte behövt”, säger jag å Müslis vägnar eftersom att han säkerligen skulle sagt så själv.
”Jo, men jag vill! Va fan, Müsli är som en bror för mig. Klart jag kommer.”
”Tack. Du får ringa på porttelefonen, jag släpper in dig.”
Vi lägger på och jag går fram till Müsli, sätter mig på sängkanten.
Han är alldeles knäpptyst sånär som på några andetag, men jag tror inte att han sover.
Jag puttar lite på honom och tillslut sätter han sig upp med ett ryck och slår armarna om mig.
Tusen känslor väller igenom mitt inre, pressar sig ut, väller över min allra bästa vän i hela denna jävla värld.
”Müsli, jag älskar dig så sjukt, otroligt, helvetes mycket! Du vet att Katrin var som en extramamma för mig, kanske inte dom senaste åren, men annars ända sedan...alltid liksom. Det här känns nästan som om jag förlorat min mamma en andra gång, men det är ju inte alls samma sak. Inte alls...”
Han borrar in ansiktet i mitt hår och kvider till lite, antagligen av saknad och smärta.
”Och Miqe är på väg hit, han kommer när som helst. Hörde du att jag pratade med honom?”
”Ja, lite”, säger Müsli med ganska hes och liten röst. ”Men jag var ganska borta...någonstans.”
Jag bara ser på honom en kort sekund, får tårar i ögonen som rinner över direkt och strilar ner för mina kinder.
”Åh, min älskade Müsli... Vi klarar det här tillsammans.”
När Miqe har kommit och vi alla tre har kramats och pussats och gråtit ett tag, konstaterar vi att vi är ganska hungriga.
Så vi sätter oss i köket och äter mackor och självklart müsli och dricker te.
Vi nämner inte Katrins namn mer, det river upp minnen som är jobbiga att minnas bara av att tänka på henne.
Istället pratar vi om maten vi äter, att teet är gott och sådana oväsentliga saker.
Miqe sträcker sig över bordet och rufsar till Müslis hår när han ler för första gången idag.
Det är ett litet leende där på hans läppar men det lyser upp hela lägenheten.
”Hörni, jag har faktiskt en helt annan sak att berätta”, säger Miqe när Müsli fyller på sin skål för femte gången.
”Vadå?”, frågar Müsli intresserat, verkar nästan lite manisk. ”Please, do tell us!”
”Det är såhär...att Envy är med barn.”
Det blir plötsligt helt tyst vid bordet, både jag och Müsli rycker till och stirrar häpet på min storebror.
”Hon är vad för något?”, hasplar jag ur mig.
Miqe gör en ansats till att svara, men jag hejdar honom innan han hunnit öppna munnen.
”Jag menar - ehm, oj då... Hur fan gick det till?”
”Men Liv, det är väl inte så svårt att förstå hur det gick till”, säger Müsli. ”Blommor och bin, det kan du väl även om du är lesbisk? Det lärde vi oss ju på mellanstadiet!”
Jag kan inte låta bli att le åt att han verkar ha hittat tillbaka till sitt gamla vanliga jag, lite grann i alla fall.
Det var nog en bra idé att låta bli att säga hans mammas namn.
”Men i alla fall”, fortsätter Miqe. ”Jag trodde att Envy hade p-piller precis som jag tror att alla tjejer har p-piller. Men det har hon inte, tydligen, så vi hade oskyddat sex...några gånger.”
Jag brister i skratt, det går inte att stå emot.
Mitt skrattanfall måste eka genom alla rummen och jag har svårt att sansa mig.
Men tillslut får jag göra det ändå så att Miqe kan prata klart.
”Det är väl inget att skratta åt”, mumlar min bästis med munnen full av müsli. ”Jag har inte heller p--piller, inga av mina ex heller och inte du heller.”
”Nej, men det är ju inte det som är roligt”, säger jag med andan i halsen efter allt skratt.
”Vad är det roliga, då?”
”Det roliga är att Liv har en storebror som är så korkad att han inte fattar att alla tjejer faktiskt inte äter p-piller”, säger Miqe och flinar åt mig.
”Du är faktiskt ganska korkad, brorsan. Du får ta reda på sådant.”
”Ja, jag får väl göra det i fortsättningen.”
Jag blickar runt bordet och alla möter min blick, sedan skrattar vi hysteriskt alla tre.
Müslis pappa måste ju tycka att vi är komplett galna som sitter här och gapflabbar på hans frus dödsdag, men på något sätt är det just därför det är ett väldigt vackert skratt.
Ett syskonskratt av kärlek och av saknad.

Miqe 11-12/9-2010

Köttfärssåsen på spisen ser riktigt god ut och jag känner mig nöjd med min insats.
På köksbordet står en skål med sallad och jag har dukat för två.
Envy är på väg hem från Pan där dom har umgåtts med Liv och Müsli hela eftermiddagen.
Müsli har verkligen tur som får sådant stöd från hela gänget.
Precis när jag häller av pastavattnet sätter någon nyckeln i låset och kliver in i lägenheten.
”Älskling, vad gott det luktar!”
Envy dyker upp i bakom mig och ger mig en kram.
Hon ser så mysig ut idag i sin svarta, stickade kofta och det turkosa håret i en fläta i nacken.
Jag lägger min hand på hennes mage som fortfarande är lika platt som den alltid har varit, men på något sätt känns det att hon nu har ett liv som växer inom sig.
Vi äter middag under tystnad, med det är ingen pinsam tystnad, utan en trivsam sådan.
Inte förrän vi har ätit klart öppnar Envy munnen.
”Jo, Miqe, min mamma ringde mig idag. Och jag berättade för henne om barnet, det var lika bra. Så...ehm, hon och pappa vill träffa dig.”
”Åh, okej”, säger jag lite chockat och tar en klunk vatten. ”Varför har hon plötsligt ändrat sig, då?”
”Jag tror egentligen att hon alltid har velat, hon vill väl se om du duger åt mig.”
”Jaså du, Ylva, det vill hon.”
Jag flinar mot min flickvän, hon blänger irriterat tillbaka.
”Måste du driva med mitt namn hela tiden? Vi glömmer det nu, okej? Du vet mycket väl vad du ska kalla mig.”
Jag ber om ursäkt och börjar duka av från bordet, ordna med disken.
Envy går fram till mig med bestämda steg och sliter ifrån mig diskborsten.
”Du behöver inte slava för mig, vet du. Jag är inte handikappad bara för att jag är gravid.”
”Det tror jag inte heller. Jag ville bara vara snäll.”
Hennes ansiktsuttryck förändras plötsligt och hon ser nästan alldeles förtvivlad ut.
”Förlåt Miqe, jag älskar dig, det vet du. Jag vet inte vad som händer med mig...”
”Är det dom ökända graviditetshormonerna som spökar?”
Hon ger mig en trotsig blick.
”Jag är fan inte hormonell!”
Jag ser skeptiskt på henne och nickar.
”Okej då, det kanske jag är... lite grann”, säger hon efter en stund och sjunker ihop som en slokande blomma.
Jag kysser hennes välbekanta läppar och sedan gör vi varsin kopp kaffe, slår oss ner i soffan framför en film.
Envy lutar huvudet mot min axel och viskar att hon behöver mig.
Hon tar min hand, jag säger att jag inte har några som helst planer på att försvinna ifrån henne.
”När ska vi träffa dina föräldrar, då?”, frågar jag.
”Vi är ditbjudna i morgon kväll”, svarar hon och ger ifrån sig en lätt suck.
”Hördu, det kommer att gå bra”, säger jag och stöter min kaffemugg mot hennes till en skål.

Envys föräldrar har en privat chaufför som kommer och hämtar upp oss utanför hennes lägenhet strax efter klockan fem nästa eftermiddag.
Hon håller mig i handen hela bilresan och när vi ser den stora, vita stenvillan torna upp sig utanför rutan är till och med jag lite nervös.
Jag brukar inte direkt bli det, speciellt inte inför möten med flickvänners föräldrar.
Med det är någonting med hela grejen; privat chaufför, villa på Hisingen och att dom kallar klockan fem för kväll som gör mig ganska illa till mods.
Pappan Kent står på trappan och möter oss när vi kliver ur bilen.
Han har svart kostym, vit skjorta och blåaktig slips som ser ut att komma direkt från Armanibuktiken.
”Hej så länge, Fredrik”, säger Envy till chauffören. ”Vi ses om några timmar!”
Sedan vänder vi oss mot hennes pappa och börjar gå upp för trappan.
”Det här måste vara Miqe, förstår jag”, säger han och skakar hand med mig.
”Stämmer precis. Trevligt att träffas!”
Kent ger mig ett stelt leende och vänder sig till Envy.
”Hej pappa!”, säger hon glatt och vinkar åt honom.
”Det där passar sig inte riktigt, Ylva, vi står ju precis framför varandra”, säger han och tar ner hennes vinkande hand.
Då kommer hennes mamma ut på trappan och presenterar sig som Marianne Bartelius.
Även vi skakar hand med varandra och sedan visar dom oss in i ett stort rum med stora fönster och några soffor som dom kallar för salongen.
Kent går i väg för att hämta något att dricka så jag och Envy blir ensamma med Marianne.
”Jaha, Miqe, är du döpt till det?”, frågar hon och ser granskande på mig.
”Ja, det är jag faktiskt”, svarar jag, försöker låta ganska lättsam.
Min flickvän är så ovanligt tyst att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig.
”Och vad var det du jobbade med?”
Fortfarande den granskande blicken, det känns som om jag blir korsförhörd.
”Jag jobbar i en skivbutik för att få ihop brödfödan, om man säger så, men egentligen är jag musiker. Spelar gitarr i ett band, skriver låtar och gör en del spelningar.”
”Okej, mamma, du har frågat ut honom tillräckligt nu!”, ger Envy plötsligt ifrån sig.
Kent återvänder till salongen med fyra glas på en bricka som ser ut att innehålla champagne.
”Ja, Marianne, var snäll mot pojken nu”, säger han och räcker mig ett glas. ”Det är ju viktigt att även vi gör ett gott intryck.”
Jag får det första avslappnade leendet sedan vi kom till, Envy tar stora klunkar ur sitt glas.
”Det var väl alkoholfritt, eller hur?”, frågar hon först när hela glaset är slut.
”Självklart”, svarar Kent.
”Och till middag har jag lagat oxfilé med potatis och-morotsgratäng”, säger Marianne. ”Du behöver protein och mycket c-vitamin nu. Ska vi gå till bords?”
Vi förflyttar oss in i nästa rum där ett stort, avlångt matsalsbord står dukat för fyra personer.
Marianne instruerar mig och Envy att sätta oss mitt emot varandra i mitten av bordet medan hon och Kent tar plats vid varsin kortsida.
I nästa sekund kommer en ung tjej, som ser ut att vara från typ Ryssland, in i rummet med en serveringsvagn med stora skålar och fat fyllda med rykande het mat.
Det luktar riktigt gott och jag känner att jag är ganska hungrig.
Till min stora förvåning reser sig Marianne från stolen, sliter åt sig Envys tallrik och lägger upp mat åt henne.
”Mamma, jag är fan inte fem år längre!”, klagar hon när hennes mamma ställer ner den fyllda tallriken framför henne på bordet.
”Nej, men du bär på någon som snart kommer att vara det”, säger Marianne och sätter sig ner igen.
”Vi har ju redan pratat om det där, vi kommer att adoptera bort den.”
Jag vågar inte riktigt säga någonting, så jag sitter bara tyst.
När alla har tagit sig mat, som faktiskt är riktigt god, ser Envys pappa på mig och öppnar munnen.
”Jaha, Miqe, tror du att du kan försörja en familj på din lön? Eller ni kanske behöver ett litet tillskott?”
”Jag tycker att ni ska respektera vårt val”, säger jag och försöker att inte låta för bestämd.
”Vi adopterar inte bort barn i vår familj, Ylva”, säger Marianne. ”Det är inte ett alternativ.”
”Ser ni hellre att jag gör abort?”
Envy spänner ögonen i sin mamma och jag kan inte låta bli att småflina lite.
Hela situationen är bara så bisarr.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon hade ett sådant här förhållande med sina föräldrar.
”Vi kanske inte ska prata om det här mer nu, kära du”, säger Kent till sin fru.
”Nej, okej, vi släpper det för stunden”, mumlar hon till svar.
Det blir tyst runt bordet, Envy slänger besvärade blickar på mig så jag säger att maten är jättegod för att bryta isen lite grann.
Vi sitter tysta under resten av måltiden och det blir dags för efterrätt.
En stor glasstårta, persikohalvor och pannacotta dukas fram på bordet.
Envy reser sig snabbt upp från den sammetsbeklädda stolen och det turkosa håret fladdrar i fartvinden.
”Miqe, följ med mig ut och rök”, säger hon bestämt.
”Men, du ska väl inte röka nu när du är havande!”, ryter hennes pappa.
”Jo, jag tänkte faktiskt göra det.”
Jag reser mig och skyndar efter min flickvän ut ur matsalen.
”Vi kommer tillbaka snart”, säger jag till Kent och Marianne men är osäker på om dom hör det för vi är redan ute i hallen.
Envy drar på sig sina svarta stövlar, jag sticker fötterna i mina Converse och vi går ut på stentrappan.
Hon drar upp sitt Marlboropaket ur fickan på sin luvtröja och tar sliter upp två cigaretter, räcker mig den ena.
”Hm, det där var speciellt...”, säger jag när vi har stått där en stund och dragit ner röken i våra lungor.
”Jag höll på att kvävas därinne!”
Hon slår ut med armarna och gör en grimas.
”Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig”, säger jag och ler ett snett leende.
”Tro mig, det gör inte jag heller. Åh, jag vill hem!”
Min telefon ringer och det är Liv, hon låter alldeles förtvivlad och jag blir orolig.
”Miqe, du måste komma”, säger hon och det låter som att hon gråter. ”Det funkar inte alls med Müsli, han har brutit ihop och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till! Jag är inte så stark att jag kan...”
”Jo, det är du visst”, säger jag. ”Alltså, vi är hos Envys föräldrar på Hisingen och jag vet inte...”
”Snälla, försök komma hit! Jag behöver hjälp.”
”Var är ni då? Hemma hos Müsli?”
”Ja, skynda dig!”
Vi lägger på och Envy ser frågande på mig.
Jag säger att det var Liv och att Müsli behöver hjälp.
Så hon går in och hämtar chauffören som kör fram bilen och vi hoppar in i baksätet.
”Blir inte dina föräldrar arga när vi inte sa hej då?”
”Jag sa att vi var tvungna att åka, dom får tycka vad dom vill. Dom har i alla fall fått träffa dig.”
”Vad tror du jag fick för betyg, då?”, frågar jag och pussar henne på kinden.
”Över förväntan, skulle jag tro”, svarar Envy nöjt.

Müsli sitter och skakar som besatt när jag och Envy kommer in i lägenheten.
Jag har nog aldrig sett honom så uppgiven förut.
Hans pappa verkar inte vara hemma, men Liv står vid vardagsrumsväggen med händerna för öronen och tårarna forsar ner för hennes små kinder.
Envy sjunker ner på golvet framför Müsli och tar tag i hans skakande armar.
”Ta dig samman nu, frukostpojken! Du klarar det här, vi finns för dig.”
Min blick fladdrar mellan den skakande pojken och den gråtande flickan, men snart ser jag ingenting längre för Liv kastar sig i min famn och kramar om mig hårt.
Jag kramar hårt tillbaka, stryker försiktigt hennes hjässa.
”Han kommer över det här, du vet väl det, syrran? Det kanske tar många år, precis som det gjorde för oss, men du vet att han klarar det.
”Ja, jag vet, men... Jag hatar att känna mig så maktlös.”
Det verkar som om Müsli har slutat skaka för han reser sig upp och går fram till oss.
Ett litet ursäktande leende blir synligt på hans läppar.
”Förlåt, jag tappade kontrollen lite grann.”
”Du behöver inte be om ursäkt, brorsan”, säger jag och ger honom en kram. ”Det är inte alls konstigt att du reagerar såhär, det hade snarare varit konstigt om du inte hade gjort det.”
”Han har rätt, Müsli”, säger Liv och tar hans hand. ”Men du är inte ensam. Vi finns här för dig precis som du fanns där för oss.”
Vi gruppkramas och jag känner mig alldeles varm i hela kroppen.
Det är skönt att träffa Liv och Müsli nu efter det ganska obehagliga mötet med Envys väldigt speciella föräldrar.
Min flickvän dyker upp bakom Müsli och petar honom på axeln.
”Du kan inte bjuda på lite kaffe? Vi hann inte dricka det hos mina föräldrar.”
Och så ler hon sitt fjäskande leende.
”Visst”, svarar han. ”Jag kan bjuda på kaffe.”
Så vi slår oss ner i soffan med varsin kaffekopp, men Liv måste tydligen gå.
Hon ska träffa Alina och skulle egentligen varit hos henne för en timma sedan så hon måste rusa.
När hon har gått ut genom ytterdörren sitter vi tysta en stund och dricker vårt kaffe.
”Är det inte lite skumt med Alina?”, frågar Envy efter en stund. ”Dom träffas ju hela tiden och träffas dom inte så smsar dom. Vad är grejen med det, egentligen?”
”Dom har väl blivit bra kompisar, bara”, säger Müsli och rycker på axlarna.
”Alltså, Alina är kär i Liv”, säger jag och hör hur dumt det låter.
”Skämtar du med oss!?”, säger dom med en mun.
”Nej, hon är det.”
”Men det är väl inget mellan dom?”, frågar Envy och ser alldeles chockad ut.
”Självklart inte”, svarar jag. ”Liv tycker bara att det är lite jobbigt.”
”Men varför träffar hon henne hela tiden, då?”, säger Müsli.
”Jag vet inte, hon känner väl att hon måste, för Alinas skull.”

Liv 12-13/9-2010

Mina läppar skakar när Alina kysser dom.
Hennes nötbruna hår kittlar min kind, men jag känner inget behag.
”Vi kan inte hålla på såhär längre”, säger jag och puttar henne ifrån mig.
Hon ser både ledsen och besviken ut.
Och kanske skäms hon eftersom att hon egentligen också vet att det här är fel.
”Jag vill inte ha en hemlig affär bakom mig flickväns rygg”, fortsätter jag. ”Hon förtjänar inte det, och jag vill bara inte.”
När hon vänder mig ryggen går jag fram till henne och kramar henne bakifrån.
”Jag tycker jättemycket om dig, Alina, du får verkligen inte tro något annat. Men vi kan väl bara vara vänner?”
”Skulle du vilja det?”, frågar hon och vänder sig mot mig.
Hon har tårar i ögonen, det gör ont i mitt bröst.
”Ja, jag skulle vilja det.”
Hon pressar fram ett leende och försöker kyssa mig igen, men jag tar tag i henne.
”Sluta nu”, säger jag bestämt.
Åh, det här är verkligen jobbigt för hon är så otroligt sexig idag i sina rödmålade läppar, kort, svart kjol och nätstrumpbyxor.
Men min vilja att vara trogen mot Pan är starkare än viljan att knulla Alina.
För det skulle vara så känslolöst, och det är inte sådan jag är.
Jag har verkligen inga känslor alls för Alina bortsett från att jag är väldigt tänd på henne.
Och det räcker egentligen inte på långa vägar för att jag ska vilja satsa.
Jag vill ju ha Pan, för alltid och ännu längre än så.
Hon är min musikaliska drömtjej.
”Så vart ska vi ta vägen med våra känslor?”, frågar Alina.
”Jag har inga känslor för dig, kan du inte förstå det?”
”Jag vet att du vill ha mig”, säger hon och tar tag om mina överarmar, närmar sig mig igen.
Jag lösgör mig från hennes grepp, går bort och sätter mig i soffan och tänder en cigg.
”Jo, men Pan betyder alldeles för mycket för mig för att jag ska agera på det”, säger jag bestämt.
”Du har ju redan agerat på det...”
Hon går fram till mig, kysser mitt huvud, jag suckar av frustration.
Dom nästkommande fyrtiofem minuterna går åt till att försöka förklara för att Alina att vi verkligen måste sluta med det här och varför.
Efter en stund verkar hon motvilligt acceptera vad det är jag säger.
Först då går det upp för mig att jag sitter där i bara byxor och bh, så jag ser mig om efter mitt linne.
Jag hittar det precis framför mig på bordet och drar det över huvudet.
Alina ser lite besviken ut, men hon får tycka vad hon vill.
”Det är nog bäst att jag går nu”, säger jag när jag slitit åt mig min luvtröja från soffhörnet.
”Nej, måste du verkligen det?”
”Ja, jag gör det nu”, säger jag och reser mig ur soffan, skyndar ut i hallen.
”Men vi ses väl igen?”, frågar Alina och kommer efter mig.
”Självklart gör vi det”, säger jag och drar på mig skorna. ”Det är bara att smsa, det vet du.”
Med dom orden rycker jag upp lägenhetsdörren och springer därifrån.
Jag vet inte om jag klarar av att vara i närheten av Alina när hon är så otroligt svår att motstå.
Jag kan verkligen förstå varför man säger att killar tänker med kuken ibland, och det är ungefär sådan jag känner mig.
Mitt hjärta och mitt huvud säger en sak och fittan en helt annan.
Usch, jag vill verkligen bara bort från det här just nu.
Jag tar upp telefonen och ringer till Pan, ber henne möta mig på Centralen.
Hon undrar om det har hänt någonting, men jag säger att jag bara vill träffa henne.
Fast ute någonstans, för jag klarar inte av att vara hemma.
Så vi möts utanför Nordstan och tar en fika på Condeco.
Hon ser så mysig ut i sitt böljande, röda hårsvall och jag får lust att måla av henne igen.
Hennes korta, smala kropp ser så välbekant och underbar ut och hon har en av sina finaste mossgröna tröjor på sig.
Jag sitter bara och studerar henne när hon dricker sin chokladlatte och ler mot mig då och då.
”Jag har saknat dig lite grann”, säger hon. ”Det känns som om du har varit lite mentalt borta.”
”Det har bara varit så mycket med Müsli...”
”Jag förstår det. Men du behöver inte stänga mig ute, du vet väl det?”
Hon ger mig en kyss som smakar Pan och kakao, jag älskar våra kyssar så mycket att jag håller på att gå upp i atomer när våra läppar möts.
”Jag vet det och jag ska inte göra det mera”, lovar jag och kan inte låta bli att le.
Mobilen som ligger bredvid mig på soffan vibrerar till och Alinas namn blir synligt på skärmen.
Men hon får skicka hur många sms hon vill, just nu har jag bara ögon och öron för min älskade Pan.
”Vill du göra någonting mysigt i kväll?”, frågar jag och stoppar ner mobilen i väskan utan att öppna smset.
”Åh, jag har har redan bestämt med Alessa”, säger Pan och ser lite ledsen ut.
Det är minsann inte bara jag som är borta.
Visst förstår jag att Pan behöver tid med sin förlorade tvillingsyster och jag är jätteglad för deras skull, men jag är nästan lite svartsjuk på Alessa.
”Det är lugnt, jag ska ju ändå jobba i morgon så jag borde väl gå och lägga mig tidigt...”
”Men du, älskling”, säger hon och smeker min kind. ”Vi kan mysa i morgon kväll i stället. Om du vill, förstås?”
”Visst, det kan vi göra.”
När vi har fikat färdigt följer jag Pan till spårvagnen, kysser henne hej då och ser henne sedan åka i väg till lägenheten där jag befann mig för bara någon timma sedan.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, så jag vandrar runt lite planlöst och bestämmer mig sedan för att ta en promenad hem i stället för spårvagnen.
Amanda och Alfons ligger inne i sovrummet när jag kommer innanför dörren, det är väl antagligen läggdags för honom.
Miqe verkar inte vara hemma, men han bor ju praktiskt taget hos Envy nu.
Jag stänger in mig i mitt rum med en kopp te och drar fram mina målargrejer.
När jag har avslutat två väldigt röda teckningar som påminner om Pantumultet-serien kommer jag på att jag fortfarande inte har läst Alinas sms.
Så jag sträcker mig efter väskan, tar upp mobilen och öppnar meddelandet.
”Det känns redan tomt efter dig. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mig själv. Jag vill inte vara den som kommer här och förstör mellan dig och ditt livs kärlek. Men samtidigt så kan jag faktiskt inte hjälpa...att du nog är mitt livs kärlek, Liv. Jag vet att det är tidigt, men jag är nästan säker på att det är så jag känner ändå. Förlåt.”
Jag blir alldeles mållös när jag läser hennes ord.
Jag hade inte riktigt förstått att hennes känslor var så starka.
Och det hade kanske inte hon heller förrän nu.
Jag slår händerna för ansiktet i ren frustration, trycker sedan på svaraknappen.
Ord rinner ner i mina fingrar som trycker ner bokstavsknappar, men det känns inte som att det är jag som gör det.
”Vill du komma hit? Du får inte stanna för sent bara, jag ska jobba i morgon. Puss.”
Meddelandet skickas i väg och det börjar poppa popcorn i hela kroppen på mig.
Nej, varför gjorde jag sådär?
Vill jag verkligen ha Alina hos mig?
Ja, jag kanske vill det, någonstans.
Men om hon nu ska komma hit känner jag att jag måste få i mig lite alkohol först.
Jag lägger undan pennorna och ritblocket, går ut i köket och drar fram en vinflaska ur kylen.
När jag har korkat upp den och håller på att fylla ett vinglas, dyker Amanda upp bredvid mig och ger mig en granskande blick.
”Ska du dricka i kväll?”, säger hon förvånat. ”Du ska väl jobba i morgon?”
”Jag tänkte bara ta ett par glas. En kompis kommer hit om en stund, Alina.”
”Okej, men lova att ni tar det lugnt”, säger hon och fyller på vattenkokaren. ”Hur går det med Pan, förresten? Det var ett tag sedan jag såg henne nu.”
”Det går bra”, säger jag tvärt. ”Vi ses inte lika mycket nu när jag jobbar heltid, men vi är okej.”
Amanda nickar, tar ner en temugg ur skåpet.
”Du får hälsa Müsli när du ser honom, förresten. Lova mig det, och säg att han får komma hit precis när han vill!”
Jag lovar henne det och återvänder sedan till mitt rum med vinflaskan och det halvfulla glaset.
Mobilen ligger på sängen och lyser, Alina har svarat.
Jag går nu. Är porten låst?
Jag svarar snabbt att hon ska smsa när hon är framme så kommer jag ner och öppnar, vill att hon ska vara här nu fort med en gång så att vi kan få den här kvällen överstökad.
Vinflaskan hinner bli halvtömd och jag blir ganska lullig innan hon smsar.
Jag vinglar lite lätt när jag åker ner i hissen för att släppa in henne.
Hon har på sig samma korta kjol och nätstrumpbyxor som tidigare idag och jag kysser hennes rödmålade läppar innan hon ens hunnit säga hej.
Vi ramlar upp i lägenheten, säger inte ett ord till varandra, är upptagna med att få av varandras kläder.
Vi har sex med varandra för tredje gången den kvällen och hela akten känns så otroligt desperat, men jag är alldeles för snurrig för att fundera över det.
”Jag visste nästan att du inte skulle kunna hålla dig ifrån mig”, säger Alina när vi efteråt ligger nakna bredvid varandra och delar på en cigarett.
”Äh, håll käften, sexiga lilla du.”
Det låter inte alls som jag, men jag antar att det mest är vinet som pratar.
Vi somnar bredvid varandra där i min säng en liten stund senare och jag drömmer mardrömmar om att jag är jagad.
Vaknar kallsvettig mitt i natten, väcker Alina och ber henne att gå.
Hon gör som jag säger, sedan dricker jag upp resten av vinet och däckar igen.
Helvete, vad snurrigt allt det här är.

Pan 18/9-2010

Envy och jag är ensamma hemma hos henne.
Jag sitter i hennes soffa och studerar henne när hon pysslar runt i lägenheten.
Om två timmar kommer Müsli, Liv och Miqe hit för en liten privat minnesstund för Katrin.
Alessa skulle komma lite tidigare, om jag fattat rätt.
”Är det för många ljus nu?”, frågar Envy plötsligt och jag vrider på huvudet.
Hon har överröst i princip varje tom yta i lägenheten med stearinljus och blockljus och allt vad det heter.
Men det ser bra ut, kanske just för att det är Envys lägenhet och Envys verk.
”Nej, det är jättefint.”, svarar jag och hon hummar lite
Efter ytterligare tjugo minuter dråsar hon ner bredvid mig i soffan.
Jag ser på henne, hennes blåa hår är tovigt och står åt alla håll, men på ett snyggt Envy-sätt.
”Gud, jag blev helt slut nu!”
”Jag kan förstå det. Jag blev trött bara av att titta på dig.”
”Om du hade gjort annat än att titta på så kanske den här stackars gravida kvinnan inte behövt anstränga sig så mycket!”
Jag fnissar lite och lägger mitt huvud mot hennes axel.
”Får jag känna på din mage?”, frågar jag försiktigt.
Envy nickar.
”Fritt fram bara, tafsa hur mycket du vill!”
Jag smyger in min hand under hennes arm för att kunna nå magen.
En lång stund låter jag den bara ligga där.
Efter ett tag lägger Envy sin hand ovanpå min.
”Känner du något?”, frågar hon.
”Självklart inte, dummer! Bebisen är inte riiiktigt så stor än”
”Men visst känns det rätt..ovanligt, ändå?”
”Ja, tanken är ju väldigt spännande.”
Vi tystnar, och Envys grepp om min hand hårdnar lite.
”Vad gör du?”, frågar jag men får inget svar.
Mjukt för hon min hand ner längs med den ännu platta magen.
”Envy..?”
Hon fryser till och vrider på huvudet, möter min frågande blick.
”Ja?”
”Vad gör..”
Jag hinner inte avsluta meningen.
Plötsligt har jag Envys läppar mjukt tryckta mot mina.
Dom är lika mjuka och himmelska som första gången jag kysste dom, för över två år sedan.
Jag kan inte slita mig, i huvudet brusar det och pulserar, och hjärtat fladdrar vilt i bröstet.
Envy lägger en av sina händer om min hals och jag kan känna hennes långa, målade naglar i min nacke när hon nästlar in fingrarna i mitt hår.
Det känns som en evighet innan hon släpper mig och jag börjar andas igen.
”Men..Envy?”
Hon reser sig hastigt upp ur soffan och drar ner linnet.
”Hormoner”, säger hon och slår ut med händerna.
Jag stirrar förvirrat på min bästa vän.
”Hormoner?”
”Pan..”, suckar hon och sätter sig ner bredvid mig i soffan igen. ”Du är verkligen fin och jag har känt dig i massor av år. Du vet vad jag menar..”
Det gör jag inte, men jag nickar ändå.
Hon tar min hand och trycker den lite.
”Du är den absolut bästa tjejen jag vet. Ingen kan hålla sig borta från dig, eller hur?”
Jag höjer på ögonbrynet och fnissar lite.
”Det vet jag inget om”, svarar jag roat. ”Men det är okej, vi behöver inte prata om det där.”
”Det är bra.”, gäspar hon. ”Åh, jag är så trött. Är det okej om jag lägger mig ner lite?”
”Klart, jag går ingenstans.”
Hon tvekar lite.
”Kan du inte kanske hålla om mig? Jag känner mig ganska liten..”
Och hon ser verkligen liten ut där hon sitter.
”Visst, om det känns okej.”
”Det gör det..”, säger hon sakta och drar med mig bort mot sängen.
Hon dunsar ner på sängen och jag bakom henne, lägger armarna om henne, fortfarande med hennes hand i min.
Efter en stund kan jag känna hur hon börjar skaka, och det låter som om hon gråter.
Men jag säger inget, kramar bara om henne lite hårdare.

När Alessa ringer på hos Envy har hon legat och sovit i åtminstone 50 minuter.
Yrvaket sätter hon sig upp när hon hör signalen.
”Va..vem..?”
Hon ser så förvirrad ut att jag måste skratta.
”Det är nog Alessa. Vänta, jag öppnar.”
Jag går fram till dörren och låser upp.
På andra sidan står mycket riktigt Alessa och hon ser väldigt glad ut när hon ser att det är jag.
”Syrran”, säger hon och kramar om mig med ena armen. ”Hjälp mig lite, är du snäll.”
Hon lastar av en påse från systemet och en ica-kasse i famnen på mig.
”Storshoppat eller?”, frågar jag förvirrat.
”Alltså..”, säger Alessa och hänger av sig skinnjackan. ”Dels har jag köpt lite grejer till ikväll, men sen var jag tvungen att handla hem lite grejer också, men jag har inte hunnit lämna av dom. Tror du jag kan slänga in dom i kylen så länge?”
”Självklart kan du det.”, svarar Envy som dyker upp bredvid mig. ”Hej Alessa”
Dom kramas och pratar lite medan jag ställer undan Alessas påsar.
”Vilka kommer sen och när kommer dom?”, frågar Alessa när vi alla tre satt oss i Envys soffhörna.
”Tja..Müsli såklart, Miqe och Liv.”, svarar jag.
”Och Alina.”, flikar Envy in och tänder en cigg.
”Alina?”, frågar Alessa sammanbitet. ”Kommer hon?”
”Ja, Miqe sa det förut.”
Jag ser förvånat på min syster. Vad har hon emot sin rumskamrat?
”Ja-ha”, säger Alessa trotsigt. ”Borde du verkligen röka förresten?”
Envy blänger trotsigt på Alessa.
”Ja, det borde jag.” fräser hon, men så mjuknar hennes ansiktsavtryck. ”Nej, det borde jag inte..”
”Förlåt Envy, det var inte meningen att säga åt dig vad du ska göra..”
”Jag vet det”, svarar Envy och släcker sin halvrökta cigarett. ”Jag kan bara inte med att sluta röka just nu..Jag har i alla fall inte druckit en droppe alkohol sen jag fick beskedet..”
”Du har jag dragit ner märkvärdigt”, inflikar jag. ”Jag har knappt sett dig röka alls på hela dagen.”
Hon rycker på axlarna, nickar lite.
”Det är sant.”, håller hon tillslut med.
”Dessutom går du ju igenom något väldigt omständigt”, fortsätter Alessa. ”Det är extremt svårt att sluta då.”
Jag kan se dom bådas ansikten att det här är ett jobbigt ämne, så jag tänker febrilt för att komma på ett mer passande.
”Hur kommer det sig att Alina ska följa med, förresten?”, frågar jag, eftersom det är det första jag kommer på.
Alessa blir mörk i blicken, men Envy ser oberörd ut.
”Müsli föreslog att Liv kunde ta med henne om hon ville och om Alina kände för det.”
”Och det ville hon?”
Envy ser på mig, hon ser lite frågande ut.
Men så rycker hon på axlarna.
”Tydligen, jag vet inte. Miqe sa bara att hon skulle komma typ.”
Och så vänder hon bort blicken, stirrar på tvn. Trots att hon inte ser på mig så märker jag att hon är nervös. Jag ser det på sätter hon rör sig, och just för tillfället sitter hon och trummar med fingrarna mot låret.
Jag förstår inte vad det är frågan om. Varför blir alla så besvärade när Alina kommer på tal?
”Ärligt talat, döljer ni något?”, frågar jag misstänksamt.
Ingen svarar.
”Hallå?”, fortsätter jag frustrerat.
Envy suckar.
”Nej, Pan. Det gör vi inte. Och nu vill jag ha kaffe, så om ni ursäktar..”
Hon reser sig upp och går bort till diskbänken.
Jag övergår till att blänga på Alessa, som fumlar med sitt cigarettpaket.
”Alessa?”
Hon slutar upp med att försöka få öppnat paketet.
”Ja?”
”Vad håller ni på med?”
”Vi? Ingenting, absolut ingenting.”
”Har det här..vad det nu är, något med Alina att göra?”
”Nej har vi ju sagt!”, fräser hon, men ser sedan alldeles förstörd ut. ”Förlåt, det var inte meningen att fräsa. Jag är bara lite trött, och antagligen Envy också. Det är inget.”
Jag vet inte vad jag ska säga, men plötsligt har jag väldigt ont i magen.
Ute börjar det mörkna och det är inte lång tid kvar innan de andra kommer.
Efter en stund kommer Envy tillbaka med en kaffekopp och ett knäckebröd med getost på.
När hon slår sig ner i soffan kan jag märka att hon sätter sig väldigt nära mig, våra knän snuddar vid varandra.
Jag får en plötslig impuls att lägga armen om henne, men jag låter bli.
Det skulle se väldigt konstigt ut.
”Kan vi inte släppa allt det här konstiga och fokusera på Müsli nu?”, frågar hon trött.
”Jo, visst. Dom ska komma när som helst nu.”, svarar Alessa.
Mycket riktigt ringer det snart på dörren.
Alessa går för att öppna, och plötsligt är hallen full med folk.
Jag kan se Liv knö sig förbi Miqe och när hon får syn på Alessa kastar hon sig om halsen på henne och kysser henne.
Jag höjer på ögonbrynet.
”Liv?”, säger jag halvhögt.
Hon rycker till och stapplar bort från Alessa.
”Vad..Pan? Om du är där..så måste du vara..”, hon vänder på huvudet mot Alessa. ”Åh.”
Alessa börjar skratta.
”Fel syster kanske?”, frågar hon roat.
”Eh..ja..”
Liv ler lite, verkar inse det komiska i situationen.
”Men du är ju också snygg..Såklart.”, fortsätter hon.
”Flörtar du med min syster, Liv älskling?”
”Lite kanske”, säger hon och börjar gå bort mot mig.
Bakom hennes rygg dyker Alina upp, hon har ett fast grepp om en av öglorna på Livs jeans.
När dom är framme hos mig tar Liv bort hennes hand och drar upp mig ur soffan.
Jag omfamnar henne och hennes hår luktar så gott att jag blir vimmelkantig.
Hon kör ner händerna i bakfickorna på mina jeans, får mitt hjärta att slå hårt i bröstet.
När vi släpper taget om varandra vänder jag på mig för att hälsa Alina.
Till min förvåning blänger hon fientligt på mig.
”Uhm..är det något som är fel?”, frågar jag förvirrat.
Hon ändrar snabbt ansiktsuttryck.
”Va? Nej! Jag tänkte på något annat. Hej Pan.”
Hon ger mig en snabb kram.
Jag hinner inte fundera så mycket mer på det hela, för Müsli och Miqe kommer fram för att hälsa.
”Hej där”, säger jag ömt och kramar om Müsli hårt.
”Hej, Peter Pan.”
”Hur mår du?”
Han slokar lite, och han ser så ledsen ut att jag får ont i magen.
”Inte så bra kanske.”, svarar han. ”Men det känns lite bättre nu när jag är här med alla er.”
”Jag förstår, faktiskt. Det kommer bli bättre, Müsli. Det låter klyschigt, men tiden läker faktiskt alla sår. Åtminstone skapligt.”
Han nickar och försöker pressa fram ett leende.
”Och ikväll ska vi bara koncentrera oss på att alla dom fina minnena du och även Liv och Miqe har av din mamma. Så vitt jag har hört så var hon underbar.”
Efter en stund har alla hälsat på varandra och jag hjälper Envy att tända ljusen hon placerat ut i lägenheten.
Vid ett tillfälle står vi bredvid varandra, en bra bit bort från de andra, och ska tända ljusen i fönstret.
Plötsligt stannar hon upp i sina rörelser och vrider på huvudet, ser på mig.
”Pan..jag älskar dig.”
Jag ler mot henne.
”Jag älskar dig också, det vet du ju.”
Hon mumlar något ohörbart och fortsätter med vad hon nyss höll på med.
Jag känner mig lite förvirrad, hon beter sig väldigt annorlunda.
Envy brukar inte vara riktigt såhär känslosam.
Men jag antar att det faktiskt har med hormonerna att göra.
”Är du okej, Envy?”, frågar jag.
”Jadå.”, svarar hon och tänder det sista ljuset. ”Trött bara, som du redan vet.”
Tillsammans går vi tillbaka till de andra och slår oss ner i soffan där Liv och Müsli redan sitter och trängs lite.
Miqe och Alessa sitter mittemot i varsin fåtölj.
En bra stund är det tyst i lägenheten, men sedan tar Liv till orda.
”Vi har samlats här ikväll för att ta farväl av en mycket speciell person. Vi kommer alla sakna Katrin, och ni som inte kände henne kommer nog alltid att önska att ni faktiskt hade fått lära känna henne, för hon var verkligen fantastisk.”
Müsli börjar gråta och Liv tar hans hand, smeker hans handrygg med tummen.
”I övermorgon är det begravning, men jag tror jag talar för oss allihop när jag säger att det känns rätt att samlas såhär någon dag innan och ta ett lite mer privat och eget farväl.”
Jag kan känna att även mina ögon fylls med tårar, trots att jag aldrig ens träffade Katrin.
Men jag kan så väl känna med Müsli och det smärtar mig.
Envy passar på att lägga armen om mig, och jag trycker mig mot henne, blundar mot hennes axel.
Hon luktar gott, och det blåa håret kittlar mot mina kinder.
Jag låter mina läppar lätt nudda vid hennes hals, och hon rycker till lite, hennes hand kramar om min axel.
”Vad gör du?”, viskar hon.
”Jag vet inte.”, svarar jag ärligt.
Precis då öppnar Müsli munnen och börjar prata.
I mitt huvud snurrar det, så jag hör inte allt han säger, men jag förstår att han delar med sig av sina minnen.
Jag vill väldigt gärna kunna koncentrera mig, men med Envy så tätt intill..
Hon verkar inte heller särskilt fokuserad, ännu en gång trummar hon nervöst med fingrarna.
Men det är bara jag som märker det, dom andra är alldeles för upptagna.
Timmarna flyter på och det blir många tårar, men också många skratt.
Innan vi bestämmer oss för att bryta upp tar vi varsitt glas vin.
Stackars Envy dricker Cola och ser väldigt missnöjd ut.
Hon lyckas sno till sig en liten, liten klunk ur mitt glas.
”Åh..”, säger hon sorgset och stirrar ner i sitt Cola-glas. ”Jag saknar verkligen vin.”
Jag klappar henne på kinden, och hon lägger sin hand ovanpå min, håller fast den.
”Jag vill inte att du ska gå”, säger hon.
”Gör du något imorgon?”, frågar jag.
”Nej, Miqe ska jobba och sen repa, så jag är ensam hemma och ska inte göra något speciellt.”
”Ska jag komma över?”
”Ja, det vore trevligt med sällskap, så kom gärna över.”
Jag lovar henne det och ger henne en lång kram.
Sedan säger hejdå till Miqe som ska stanna kvar, och tillsammans med Liv, Alina, Müsli och Alessa lämnar jag Envys lägenhet.
Först lämnar vi av Müsli vid spårvagnen eftersom han ska hem, och efter det bestämmer Liv att vi ska följa med Alina och Alessa hem.
Jag vill gärna umgås mer med Alessa, så jag säger att det är okej.

Liv 18-19/9-2010
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tänka.
Här sitter jag i Alinas soffa mellan henne och Pan och jag hade sex med dom båda senast igår.
Det känns helt jävla sjukt, och det var jag som föreslog det.
Vad fan gjorde jag det för?
Alessa verkar för ovanlighetens skull ganska avslappnad, hon babblar på om en massa saker och serverar oss vinet som blev över hos Envy.
Så när Alina försvinner in i sitt rum smiter jag efter för att slippa den pinsamma stämningen.
Hon går runt i cirklar på golvet och ser alldeles förtvivlad ut.
”Vad ska vi göra, egentligen?”, frågar jag uppgivet.
”Jag vet inte! Fan, älskade Liv...”
Hon stannar upp och drar mig till sig, andas mot min hals.
Då dyker Pan upp utanför dörren som jag råkat lämna på glänt.
”Var blev ni av? Eh, vad håller ni på med?”
Hon ser alldeles förvirrad ut, jag släpper Alina och hon ser ner i golvet.
”Vadå?”, säger jag dumt.
Som om hon inte skulle fatta.
Pan ser forskande på mig en stund, jag har tappat talförmågan.
”Det var jag”, säger Alina plötsligt. ”Liv är så snygg i kväll och jag kan nästan inte hålla tassarna borta, haha..!”
Pan ser fortfarande lika förvirrad ut, men pressar fram ett snett leende.
”Öh, okej... Men kommer ni, eller? Vi tänkte se en film innan vi går hem.”
Alina ger mig en orolig blick, men jag ignorerar henne och går efter Pan tillbaka till vardagsrummet.
Alessa lägger precis in Sweeney Todd i dvdspelaren när vi slår oss ner i soffan igen.
Jag greppar mitt vinglas, får verkligen kämpa för att inte tappa fattningen.
Pan verkar ganska misstänksam, eller förvirrad, eller både och.
När jag fyller på mitt vinglas för tredje gången lägger Alessa en hand på min och ger mig en orolig blick.
”Du kanske ska ta det lite lugnt?”
”Vadå? Jag är inte full, alltså!”, säger jag, men hör att jag sluddrar lite.
Alessa ser ännu mer oroligt på mig och jag känner inte riktigt igen den här sidan av henne.
Hon har varit så sur mot mig dom senaste veckorna, vilket är fullt förståeligt.
Men nu förbluffar hon mig verkligen.
Jag studerar henne noggrant, konstaterar för säkert tvåtusende gången att hon är en kopia av Pan.
Det är självklart någonting som skiljer dom, Alessa har lite grövre drag än Pan och är lite, lite blekare i hyn.
Och så ögonen, dom skiljer sig en hel del.
På något sätt känns Alessas ögonen mycket djupare än Pans, i alla fall nu i natt.
Jag märker hur hon biter sig i läppen, men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.
När filmen är slut säger jag och Pan hej då och går hem.
Det är ganska spänd stämning mellan oss, men jag försöker ignorera den.
”Jag älskar dig, Pan”, säger jag när vi ligger bredvid varandra i sängen.
”Mm, detsamma. Försök sov nu, du ska upp och jobba i morgon.”
Hon vänder sig om så att hon ligger med ryggen mot mig och jag får en klump i halsen.
”Är du arg på mig?”
”Nej, det är jag inte. God natt, Liv.”
Men mitt dåliga samvete försvinner inte och jag drömmer mardrömmar hela natten.

Förmiddagen på jobbet går väldigt segt och jag har panik nästan hela tiden.
Lukas fångar upp mig i famnen där jag rusar fram och tillbaka mellan köket och kassan.
”Varför stressar du så, Liv? Vi har ju nästan inga kunder! Vad är det som händer?”
”Men... åh, jag vet inte varför”, säger jag uppgivet.
Han ser förvirrat på mig.
”Jo, nu gör vi så att vi lämnar över ansvaret till Camilla och så tar vi lunch och går och sätter oss och pratar. Och så berättar du.”
”Ja, okej då.”
Vi säger till Camilla att vi är tillbaka om en halvtimma och sedan går vi ut och sätter oss på en bänk, tar varsin cigg.
”Jag visste inte att du rökte”, säger jag förvånat och studerar Lukas som vant blossar på sin cigarett.
”Det var något år sedan nu, och det bara blev så...igen.”
Vi skrattar lite grann och det är skönt att prata med honom igen.
Han drar fingrarna genom sitt korta, mörka hår och hela han riktigt lyser.
”Du, Lukas, hur mår du egentligen? Jag menar, efter Envy och så?”
Han ger mig en lite busig blick.
”Det var väl inte det vi skulle prata om nu, ha?”, skrattar han och knuffar till mig på skoj.
Jag rycker på axlarna, ger honom samma oroliga blick som han gav mig för en stund sedan.
”Men jag mår bra”, säger han. ”Eller alltså, jag klarar mig alltid. Jag älskade verkligen henne och gör väl fortfarande någonstans, men jag måste ju acceptera att jag inte var rätt för henne. Hon är väl tillsammans med din bror nu, eller?”
”Ja, det är hon”, svarar jag och bestämmer mig för att inte berätta om Envys graviditet.
Det skulle nog bara orsaka onödig smärta.
”Men nu får du berätta, lilla Liv”, säger Lukas och låter otålig. ”Vad är det som har hänt?”
”Alltså, åh, jag vet inte var jag ska börja... Men det är en tjej, Alina, och hon är kär i mig. Jag känner inte direkt något för henne, men hon är jävligt sexig och riktigt oemotståndlig så, ja... Vi typ...ligger med varandra. Pan vet att hon är kär i mig och att vi träffas mycket, men inget mer. Fast jag tror att hon börjar ana...”
Lukas ser helt chockad ut och får lyssna riktigt noga för att hänga med eftersom att jag pratar ganska fort i mitt paniktillstånd.
”Och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, Lukas”, fortsätter jag. ”Jag har inte direkt kunnat prata med någon om det förut heller... Jag har pratat lite med Miqe, men jag vågar inte erkänna för någon av dom att jag har legat med henne, inte ens för Müsli...”
”Shit, Liv, du har verkligen tagit dig vatten över huvudet här. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Men herregud, du måste ju prata med Müsli, han är ju din bästa vän!”
”Ja, jag vet... Men jag vet inte riktigt om jag vågar.”
”Det vågar du”, säger Lukas och lägger armen om mina axlar.
Jag ler mot honom och gör det samma på honom.
”Det var skönt att med dig i alla fall.”
”Det är lugnt, det hoppas jag att du vet.”

Envy 19/9-2010

Jag slötittar på tvn och zappar mellan kanalerna, försöker få tiden att gå.
Pan skulle kommit för en stund sedan men har inte dykt upp.
Jag känner mig så otroligt låg och saknar henne jättemycket.
Min telefon piper till och jag sliter åt mig den från bordet.
”Hej, jag blir lite sen. Blev väldigt mycket igår, så har varit lite..off. Men jag kommer snart, sitter på spårvagnen. Ses snart<3”
Jag läser smset från Pan flera gånger.
Då har hon åtminstone inte glömt bort mig, men jag undrar vad som är fel.
Jag hinner precis byta om till jeans och ett tight linne.
En kort stund studerar jag mig själv i spegeln.
Jag ser inte tjockare ut än, men jag känner mig verkligen fet och äcklig.
Frustrerat vänder jag mig bort från min spegelbild och drar på mig ett par strumpor.
Då ringer det på dörren och jag springer nästan för att öppna.
Jag känner mig lite fumlig och det tar en stund för mig att få upp låset och säkerhetskedjan.
Men till slut får jag upp dörren och står öga mot öga med Pan.
Jag ska precis säga hej när hon kastar sig i min famn, pressar sina läppar mot mina.
Överraskad sparkar jag igen dörren, fortfarande med Pan som fastklistrad mot mig, och utan att tveka ställer hon sig mot väggen och drar mig till sig.
Jag vet inte riktigt vad det är som händer, men jag kan inte hindra mig själv från att lyfta upp henne, från att trycka hennes magra kropp hårt mot väggen.
Hon stönar lågt när jag kysser henne.
”Pan, vad i helvete?”, säger jag, fast jag egentligen helst bara vill fortsätta kyssas.
”Vill du inte?”, frågar hon.
”Jo..”, säger jag och menar det.
Hon glider ner från mina höfter och tar tag i mitt linne, drar av mig det.
”Fan, Envy..du har alltid varit så jävla sexig, det är inte klokt någonstans..”
Hon kysser mina nyckelben, och jag ryser av beröringen, ryser av upphetsningen.
”Jag vill ha dig, Pan, verkligen..men vänta lite.”
Hon drar sig undan, ser på mig.
”Åh, Envy..förlåt.”
Jag lägger armarna i kors och lutar mig mot väggen.
”Varför ber du om ursäkt?”
”Jag bara kommer här och hoppar på dig..och herregud, du är gravid och har pojkvän, och jag har flickvän, men hon är dum i huvudet just nu och..”
Jag går fram till henne och omfamnar henne.
”Pan, för i helvete..verkade jag ha något emot det?”
”Nej..”, svarar hon och snyftar till.
”Vi visste båda att det skulle ske, eller hur?”
Hon rycker på axlarna.
”Jag fattar inte vad som händer bara..”
”Måste vi veta det då?”, frågar jag. ”Kan vi inte skita i alla varför?”
Hon ser förvånad, men också lite lättad, ut.
”Kom”, säger jag ömt och drar med henne till sängen.
Vi kryper ner bredvid varandra, och Pan ser mig i ögonen.
”Vad har hänt, Pan?”
”Jag tror..jag tror att Liv är otrogen.”
Det knyter sig i min mage, särskilt eftersom jag har samma misstanke själv.
”Varför tror du det?”
”Igår..hon och Alina..dom försvann en stund och jag gick för att se efter vart dom var..”
”Och?”
”Dom var ganska närgångna..Alina försökte släta över och säga att det var hon som hade hoppat på Liv, men ärligt talat..det var Liv som höll om Alina, inte tvärtom.”
”Jag vet inte vad jag ska säga, Pan..Du vet ju att Alina är jättekär i Liv, och det verkar som om Liv har vissa problem med att..jag vet inte, stå emot det. Men du förstår väl att hon sitter i en extremt klämd situation? Inte för att det ursäktar något hon kan ha gjort men..”
Pans ögon glimmar till, jag har aldrig sett dom så svarta.
”Jag skiter i Liv. Snälla Envy, vill du ha mig?”
”Ja..det vet du.”
”Ta mig då för fan.”
Och så plötsligt sitter hon ovanpå mig, hennes händer smeker min mage.
Jag kan inte låta bli att undslippa mig en suck av upphetsning.
Det är svårt att inte slita av Pan kläderna här och nu, men jag vill inte gå för fort fram, vill inte missa en enda sekund.
Men plötsligt stannar hon till i sina rörelser, ser ut att ha fått en idé.
”Envy, har du lust att röka på?”
”Jag skulle inte säga nej.”
Pan stiger av mig och springer ut i hallen, tar på sig skorna.
”Pan, vart ska du?”
”Hem och hämta lite stuff. Kommer snart!”
Och så försvinner hon ut genom dörren.
Kvar sitter jag med mina tankar, min längtan.

Liv 19/9-2010

Jag går tidigt från jobbet, klockan är bara halv fyra när jag ber Camilla om ledigt resten av dagen.
Hon ger mig samma oroliga blick som Lukas, men jag säger att allt är lugnt och lovar att jag ska komma direkt efter Katrins begravning i morgon och jobba hela dagen.
Innan jag går på Spårvagnen sväljer jag två Stilnoct som jag fått av Alina.
Jag behöver nog det, för att våga.
Spårvagnen dundrar fram och det dundrar precis lika mycket, om inte mer, i mitt huvud där jag står och håller mig fast i en stång.
När jag hoppar av på Drottningtorget håller jag på att ramla omkull för allt snurrar så.
Först när jag nästan är framme vid Müslis lägenhetshus halar jag upp mobilen och slår hans nummer.
Han svarar efter fyra signaler och låter ganska så deppig.
”Hej, världens bästa vän. Hur mår du idag?”
”Inte sådär jävla bra”, säger jag sanningsenligt.
”Har det hänt någonting?”
Jag tvekar en stund, känner att jag har en klump i halsen som inte verkar vilja försvinna.
”Vi måste prata, Müsli. Det har hänt en massa saker.”
”Okej, var är du?”
”Utanför ditt hus”, säger jag och sparkar till lite grus som ligger på asfalten.
”Är du redan här? Ja ja, ring på porttelefonen så låser jag upp för dig.”
Jag gör som han säger och blir insläppt, springer dom fyra trapporna upp till lägenheten och ringer på.
Müsli öppnar för mig och länge står vi i hallen och bara kramas.
En välbekant müslikram, en välbehövd müslikram.
Sedan näst intill puttar jag in honom i soffan i vardagsrummet, för jag måste verkligen få ur mig det här nu.
”Lugna ner dig, Liv”, säger Müsli förvirrat.”
”Men jag måste få ur mig det här!”
”Ja, ja, berätta nu då. Jag lyssnar!”
Jag tar många, små, djupa andetag innan jag kastar mig ut för stupet.
”Müsli, jag har legat med Alina.”
Hans blick på mig är inte rolig, en blandning av chock och besvikelse, tror jag.
Jag har så mycket mer jag vill säga, men han avbryter mig.
”Vad fan är det du säger? Har du legat med Alina!?”
”Ja, tre gånger för hon är så jävla oemotståndlig, men jag vet fan inte riktigt vart jag ska vägen med mig själv nu!”
Jag pratar så otroligt fort, svamlar snarare, och det är under att Müsli kan urskilja vad det är jag vill få ur mig.
”Liv, du måste lugna ner dig och sitta still så att vi kan prata om det här nu.”
Han tar ett stadigt tag om mina armar och håller fast mig hårt.
Men jag studsar ändå upp och ner i soffan och kan inte komma till mina sinnen riktigt.
”Jag vill ha Alina, men det är bara och endast sexuellt och jag älskar Pan!”
”Liv”, börjar Müsli mjukt men bestämt. ”Liv, vi måste kunna prata om det här ordentligt. Liv!”
”Ja, visst, okej”, sluddrar jag och slutar att studsa upp och ner där i Müslis soffa.
Han envisas med att hålla fast mina handleder för dom vill inte riktigt sluta skaka.
”Så, du har alltså legat med Alina...”, säger Müsli när jag äntligen sitter still. ”Upprepade gånger, antar jag?”
”Ja, upprepade gånger”, säger jag och skäms som en gris.
”Hur fan kunde du göra det?”
Han spänner ögonen i mig och samtidigt fylls dom med tårar.
”Liv, för i hela helvete, du har ju flickvän! En helt underbar sådan också.”
”Jag vet inte, det bara hände, hon var så svårt att stå emot!”
Müsli lossar sitt grepp om mig, reser sig från soffan och går bort till väggen, dunkar huvudet mot den.
Jag håller på att drunkna av skamkänslor, vet inte åt vilket håll jag ska titta.
”Müsli, du visste väl att Alina är kär i mig?”
”Ja, det visste jag”, nästan ryter han och vänder på sig så att han kan se mig. ”Men jag trodde inte att det här skulle bli ett sådant stort problem. Jag förväntade mig mer av dig, Liv!”
Det gör så ont i mig när han skriker åt mig, även om jag mycket väl förstår att jag förtjänar det.
”Jag försökte, Müsli!”, får jag från mellan snyftningarna och nu skakar jag igen. ”Jag försökte utav bara helvete så jävla länge, men det gick inte längre. Hon förförde mig och nu är jag fast.”
”Då får du väl bryta dig loss! Du är min bästa vän, men jag tänker inte låta dig behandla Pan såhär, hon förtjänar bättre från dig.”
Han står kvar borta vid väggen, jag sitter kvar i soffan, blickarna som utbyts är dom mest fientliga blickarna som någonsin utbytts mellan oss.
”Förlåt...”, är det enda jag får ut mig.
”Jag är väldigt besviken på dig, Liv, och jag vill att du går nu”, säger Müsli bestämt. ”Vi ses i morgon på begravningen, men hör inte av dig före det. Jag måste tänka över det här nu.”
”Gör du slut med mig?”, frågar jag och flyger upp från soffan.
Mina steg är vingliga men bestämda när jag går fram till honom.
”Vi kan inte göra slut, vi är ju familj”, snäser Müsli. ”Men jag måste bara få tänka, både för din och min skull.”
Jag känner mig alldeles förtvivlad, och kommer Müsli överge mig nu?
”Nej, nej, nej, jag vill inte gå!”
”Jo, du vet var hallen är. Men vi ses i morgon. Hej då, Liv.”
Med dom orden går han in på sitt rum och smäller igen dörren.
Så jag ser inget annat alternativ än att göra som han sa och gå därifrån och nu vill jag ha Pan.
Min, bara min Pan.

Luften ute på Pans balkong är skön i den tidiga kvällen.
Jag sitter där på en av hennes vita plaststolar och röker, nikotinet rusar genom blodet.
Jag har suttit där i tio minuter och väntat på att Pan ska komma hem och på den tiden har jag kedjerökt fem cigaretter.
Ångesten river i mig.
Det här var ett sådant misstag, hela skiten.
För jag vill ju inte förlora Pan och jag vill inte att Müsli ska vara besviken på mig.
Men det kanske är för sent för sådana önskningar nu?
Det rätta att önska är väl att Alina aldrig hade kommit in i mitt liv?
Precis när jag tänder min sjätte cigarett hör jag hur någon sticker nyckeln i låset och kommer in i hallen.
Det måste vara Pan, min älskade Pan som jag skulle gå genom eld och vatten och syra för.
En liten fundering smyger sig i mitt känslokaos.
Hur mycket vet Pan, egentligen?
Det dröjer inte länge förrän Pan hittar mig därute på balkongen.
Hög som ett höghus, uppslukad av ångest och nästan badande i det överfyllda askfatet.
”Liv, vad gör du?”, är det första hon säger.
Jag reser mig upp i sittande ställning och möter hennes besvärade blick.
”Jag försöker få lite rätsida på all den här SKITEN, men det funkar DÅLIGT...!”
Hon ser ut som om jag har slagit till henne.
Mina skam och skuldkänslor väller upp i mig igen.
FAN FÖR DIG LIV!, vill jag skrika åt mig själv.
”Varför skriker du så?”, frågar Pan förvirrat.
”Jag skriker för att... Jag vet inte... Man vet ingenting ibland, du vet?”
Jag håller på att bränna mig på ciggen jag har i handen så Pan tvingas springa fram och ta den ifrån mig så att jag inte ska få allvarliga brännskador, för jag märker ingenting.
”Liv, har du tagit någonting?”, frågar Pan bestämt.
”Ja, det har jag”, svarar jag ärligt. ”Två Stilnoct på 10 mg, fick dom av Alina, för jag var så nervös ju!”
Pan lyckas leda in mig i soffan där jag dunsar ner och kryper ihop till en liten boll.
Jag är inte riktigt medveten om vad Pan gör, hon flyger runt i lägenheten och kanske letar efter något, men det bryr jag mig inte alls om nu.
Jag vill bara att hon ska vara här, i vardagsrummet, hos mig!
Tillslut är hon hos mig, hon sätter sig på soffbordskanten och spänner ögonen i mig.
”Varför tog du dom, Liv?”
Frågan är kort och bestämd, är hon arg på mig?”
”Jag var ju så nervös...”, sluddrar jag fram. ”För jag skulle prata med Müsli men jag – jag vågade inte riktigt... Och han blev...arg...han blev besviken..på mig.”
”Varför det?”, säger Pan förvirrat. ”Varför var du nervös in för det och varför blev han arg?”
”Men hallå.... Av den lilla, lilla, lilla orsaken att jag skulle berättat saker som jag skämdes över.”
”Vad skäms du över, Liv?”, frågar Pan och ser plötsligt lite rädd ut.
”Nej, jag kan inte...! Eller jo... eller....han blev arg och besviken på mig för att jag har legat med Alina tre gånger. Jävla Müsli!”
Hela rummet snurrar runt för mig, mitt huvud snurrar i kapp med rummet.
Egentligen förstår jag att jag har slängt ur mig saker som det inte var meningen att Pan skulle få reda på det här sättet.
Men i mitt påverkade tillstånd kopplar jag inte riktigt.
Jag ser ingenting för Pan slänger något i ansiktet på mig, det visar sig vara en cd-skiva.
”Du har alltså varit otrogen? Har du det, Liv?”
”Egentligen, men hon FÖRFÖRDE mig, det var faktiskt så, så var det, och jag ville aldrig egentligen, jag älskar dig Pan!”
Jag kan se hur hon går fram till soffan och tar ett bestämt tag om mina handleder, precis som Müsli gjorde.
”Nej, nej, nej,”, kvider jag och blir alldeles förtvivlad. ”Inte igen...Inte igen...”
Pan verkar ignorera mina ord, hon spänner bara ögonen i mig och förvandlas till den arga Pan jag bara fått möta någon enstaka gång förut.
”Du får säga emot hur mycket du vill, jag lyssnar inte. För nu är det du som ska lyssna på mig. Jag litade på dig, Liv. Jag litade på att du skulle klara av att hålla en viss distans mellan dig och Alina. Istället borde jag ha förstått att du med alla dina sexuella lustar inte alls skulle klara av det. Så jag borde sagt till dig att du skulle hålla dig helt ifrån henne, från början. Men hade du lyssnat?”
”Lyssnat? Vadå, jag älskar PAN. Pan, jag älskar dig!”
Pan släpper taget om mina handleder och reser sig från bordet.
”Det går inte att prata med dig just nu... Fan för dig!”
Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera.
Är hon arg eller inte?
Och vad är jag?
”Jag sticker hem till Envy nu och stannar där ett tag”, säger Pan och sliter åt sig sin väska. ”Gör vad du vill, jag bryr mig inte längre. Du har svikit mig så jävla djupt nu, Liv.”
Hennes ögon fylls med tårar precis innan hon vänder sig om och går ut i hallen.
Då fattar jag vad det är som håller på att hända.
Så jag rusar upp från soffan och vinglar efter henne.
”Pan!”, säger jag och griper tag om hennes midja. ”Du får inte gå, jag älskar dig!”
”Det verkar inte så. Du måste släppa mig.”
Hon knör sig fram till ytterdörren och öppnar den.
”Ja men visst, stick till din kära Envy! Men vad ska du med henne till? Hon är ju inte ens gay!”
”Det är mycket du inte vet, lilla, dumma Liv”, är det sista hon säger innan hon försvinner ner för trapporna.
Jag blir ensam kvar med alla mina tankar, all min ångest.
Övergiven, misslyckad.
Allt det här är ju verkligen bara mitt fel.
Ingen vill ha mig längre.... utom möjligen...
Alina.
Jag måste rusa till henne nu, jag måste knulla skiten ur henne och höra henne säga att hon vill ha mig, att jag duger åt någon.

Regnet öser ner över Göteborg när jag rusar fram över dom asfalterade gatorna.
Vissa gator är av kullsten och vissa har stora väggropar, men jag bara springer.
Terrängen kvittar väl, jag hade lika gärna kunnat springa i gyttja.
Det viktigaste och det enda som betyder något nu är målet, dit jag är på väg.
Men jag har inte precis bråttom att komma fram, jag tar flera omvägar och springer runt ett kvarter två gånger bara för att få springa av mig lite ångest och snurrighet från tabletterna som inte riktigt har gått ur mig än.
Men terrängen har ändå ingen betydelse och målet är fortfarande det viktigaste.
Jag behöver bara en verklighetsflykt i regnets mörker innan jag återvänder till min nya verklighet, som kommer att bli precis lika ångestfylld och tablettsnurrig som den jag just levde i, om inte dubbelt upp.
Därför är det bara så otroligt skönt att springa runt här på dom regnvåta gatorna och sväva någonstans mellan en verklighet och en annan.
Man skulle kunna säga att jag inte är vid liv här i min verklighetsflykt.
Någon vänlig själ eller andlig makt har varit benådande mot den misslyckade flickan Liv, som bär skulden till allt det här kaoset, och gett henne en liten paus från livet där hon kan andas in och andas ut innan det är dags att återvända till det självförvållade helvetet där hon håller på att kvävas.
Jag vet mycket väl att den här pausen inte kommer att vara för evigt, Göteborg är inte hur stort som helst och mina ben orkar inte springa riktigt lika långt som dom en gång gjorde.
Inte oavbrutet i alla fall.
Även om regnet är min sköld som avskiljer mig från den kalla och hårda verkligheten utanför, så har jag inte lyckats träna upp mina benmuskler något avsevärt ännu trots att jag varit på gymmet två dagar i veckan det senaste.
Det finns ju gränser även för hur mycket en vältränad kropp klarar av, och min gräns är nog ganska snart nådd.
Jag måste alldeles snart avsluta min livspaus, fly från min verklighetsflykt och bereda mig på att få kippa efter andan varannan minut eftersom att verkligheten jag är på väg till erbjuder dåligt med syre.
Mitt oändliga syre, som jag egentligen behöver för att överleva, finns kvar i min förra verklighet, den som inte existerar längre.
Eftersom att jag oavsiktligt tog död på den, med mina egna händer krossade jag allting jag kallade liv och framtid.
Så nu får jag andas minnet av mitt oändliga syre, men jag måste vara sparsam med det eftersom att minnet bleknar för varje steg jag tar.
Och det är dags nu, jag känner det i hela min kropp och hela min själ att det är dags att börja leva igen, leva och ta itu med alla konsekvenser som hör till.
Med ett ryck svänger jag in på Västra Linnégatan precis när det slutar regna och jag riktigt känner hur den kalla och hårda verkligheten slår emot mig, och det gör ont.
Både psykiskt och fysiskt.
Jag stannar till för första gången sedan jag lämnade Pans lägenhet för nästan en timma sedan.
Tänk att det slutade regna precis när jag tänkte att jag skulle möta verkligheten igen.
Regnet var min sköld, men det var ju bara något jag hittade på och föreställde mig.
Men att det nu slutade precis i samma sekund som jag svängde, så att jag bokstavligt talat sprang ut ur regnet, det skrämmer mig nästan lite.
Betyder det att det verkligen kommer att bli så svart och svårt som jag föreställde mig nu?
Jag vågar inte ens tänka på det.
I stället greppar jag min väska som jag slängt bredvid mig på marken och börjar gå dom sista metrarna till Alinas lägenhet.
Väskan är något tyngre än den brukar vara eftersom att jag tog ett varv i Pans lägenhet innan jag gick och snodde åt mig två tröjor och en kofta som är väldigt mycket Pan för mig.
Dessutom tog jag med mig en av alla mina teckningshögar som hon har liggande ovanpå bokhyllan i köket.
Först hade jag tänkt ta allihop, men kanske, kanske skulle hon bli ledsen om jag tog dom hon tycker bäst om.
Så jag lät dom flesta ligga kvar och tog bara med mig några olika porträtt av henne.
Det kanske är mitt sätt att symbolisera att jag har henne med mig, att hon finns i mig och alltid kommer att göra det.
En röst i mitt huvud påminner mig om att vi faktiskt fortfarande är tillsammans.
Och det vet jag väl, det har jag alldeles klart för mig.
Men även om vi rent formellt inte har gjort slut så har jag en farligt övertygande känsla om att slutet är nära.
I vilket fall som helst så är jag inte värd henne längre.
Jag hatar mig själv så mycket att jag inte hade tvekat en sekund att pressa ner avtryckaren med pipan riktad mot mitt huvud om jag hade haft en pistol.
Eller, jo, förresten, det hade jag.
För jag tänker inte bara blunda och ducka den här gången, jag vägrar ta den lätta vägen och skita i alla konsekvenser.
Den här gången ska jag stanna och kämpa, ta alla konsekvenser och verkligen försöka tro på att jag är stark och bra och har rätt till en andra chans, någonting nytt och kanske till och med bättre.
Även om både min hjärna och mitt hjärta just nu säger att ingen är och kommer aldrig någonsin kunna bli bättre än Pan, att det är en ren omöjlighet.
Och så länge jag är övertygad om det får jag väl tänka att eftersom att jag inte längre förtjänar Pan så kanske jag duger åt kvinnan, vem det nu är, som är näst bäst, mina mått mätt.
Jag har ingen aning om vem det är, kanske dyker hon upp eller kanske inte.
Men det lär dröja ett bra tag, av olika anledningar.
Varav den ena är att jag är helt övertygad om att den här kvinnan inte är och aldrig kommer kunna bli Alina, men jag antar att hon får duga för stunden.
Dels för att jag inte har någon annanstans att gå.
Jag vill inte gå hem till Amanda i det här tillståndet, hon skulle bli helt hysterisk och oroa ihjäl sig.
Och eftersom att jag inte vill berätta något av det här än skulle hon bara bli ännu oroligare fast min tanke med att inte berätta är att jag inte vill göra henne orolig och ledsen.
Så det bästa sättet att inte göra henne orolig är helt enkelt att inte visa mig hemma just nu.
Dessutom behöver någonting som Amanda inte kan ge.
Jag måste få känna mig behövd, önskad och efterlängtad på ett desperat, sexuellt och kärleksfullt sätt.
Jag måste få känna att jag duger åt någon, någon som jag vill ha på något sätt.
Frågan är bara hur Alina ska kunna bli ett substitut både för Pan och för Müsli.
För jag klarar mig inte utan någon av dom, speciellt inte utan min bästa vän.
Om det finns någon eller något som lyssnar, så ber jag nu för första gången i mitt liv av hela mitt hjärta att Müsli ska stanna kvar hos mig.
Jag drar upp mobilen ur jeansfickan och ser att klockan visar 20.33.
Jag förvånas över att den är så lite, det känns som om det var flera timmar sedan jag lämnade Pans lägenhet, men det har bara gått en timma och en kvart sedan jag stack nyckeln i låset och vred om för vad som kändes som sista gången i mitt liv.
Trots att det fortfarande är tidig kväll är det ganska mörkt ute och jag känner plötsligt att jag fryser.
Så jag tar ett djupt andetag och letar fram Alinas namn i telefonboken på mobilen.
Hon svarar redan efter andra signalen.
”Hej...åh, Liv, du hörde av dig i alla fall!”
Först blir jag lite förvirrad, men sedan minns jag att hon skickade ett sms tidigare idag som jag aldrig svarade på.
Hon låter glad och verkar vilja småprata som vanligt, men jag måste gå rakt på sak.
”Alina, allt är åt helvete! Alla hatar mig och ingen vill veta av mig längre och jag klarar inte det här!”
Jag har inte sagt ett ord sedan Pan rusade ut ur lägenheten och lämnade mig ensam för flera timmar sedan, så min röst låter lite hes och alldeles förtvivlad, vilket jag är.
”Vad är det som har hänt, Liv?”, frågar Alina oroligt.
”Kom bara ner och släpp in mig, jag är utanför. Och jag fryser.”
”Åh, men varför sa du inte det direkt? Jag kommer!”
En knapp minut senare dyker Alina upp på andra sidan glasdörren och låser upp för mig.
Jag kastar mig i hennes famn direkt utan att säga ett ord, men den här gången är jag ledsen i stället för tänd.
Hon kramar mig mjukt, stryker mig över håret med lätta fingrar medan jag gråter mot hennes axel.
Vi blir kvar där en stund innan vi kommer upp lägenheten och in i värmen.
Alessa kommer ut i hallen när hon hör att jag är här och verkar ledsen.
Hon tar mig i sin famn och ger mig en frågande blick, men jag kan inte få fram ett ord utan bara halvkvävt gny.
Tjejerna placerar mig i soffan och slår sig ner på varsin sida om mig, Alina lägger en filt om mina axlar och en över mina ben när hon känner hur kall jag är.
”Liv, allvarligt talat, vad har hänt?”, frågar Alessa uppgivet efter en stund.
Nu när jag inte gråter så häftigt längre bestämmer jag mig för att få ur mig hela historien på en gång så att det blir gjort.
”Först berättade jag för Müsli om mig och Alina, och han blev så arg och besviken att han körde ut mig. Sedan råkade jag berätta för Pan, men hon verkade redan veta om det, så hon är också jättebesviken och arg på mig. Och, ja... vi hade världens bråk om alltihop... Jag vet inte riktigt vad som hände där, men gjorde vi inte slut så är det nära...”
Mina tårar vill inte ta slut, men det är tysta sådana som faller ner för mina kinder när jag berättar för Alina och Alessa som ser ännu mer förvirrade ut än dom gjorde innan.
”Var är Pan nu?”, är det första Alessa säger när jag tystnat.
”Hos Envy, och hon sa att hon tänker stanna där ett tag.”
”Okej, då vet vi att hon har det så bra hon kan, i alla fall.”
Alina ger mig en lång kram och säger att hon är så ledsen för allt det här.
”Du behöver inte be om ursäkt för någonting”, säger jag bestämt.
”Men det är ju mitt fel...eftersom att jag är så gränslöst förälskad i dig och vägrade lämna dig ifred.”
”Nej, man kan inte rå för sina känslor, Alina. Det var jag som gjorde fel, jag var ju fan i mig otrogen, av egen fri vilja.”
”Liv har faktiskt rätt, Alina”, säger Alessa. ”Men du har inte precis gjort det lätt för henne.”
Mitt hjärta slår i raketfart när Alina tar min hand och jag vet inte om det är av välbehag eller panik.
”Kan jag sova här några nätter?”, frågar jag bara för att säga någonting.
”Självklart”, svarar Alina. ”Du får stanna hur länge du vill!”
”Men du måste prata med Pan”, säger Alessa och ser allvarligt på mig. ”Jag förstår att det känns jobbigt nu, men du måste lova att ni pratar snart. Liv?”
När hon säger Pans namn känns det som om jag ska gå sönder, spricka och bli till tio tusen små glasskärvor som strös ut över golvet, omöjliga att laga.
”Jag lovar”, säger jag och vill inget hellre än att känna Pans kind mot min.
Hennes hand i min.
Och mitt hjärta i hennes.
För alltid.

Envy 19-20/9-2010

Det snurrar i mitt huvud när jag sitter ensam i min alldeles för stora lägenhet och väntar på min bästa vän, som egentligen inte känns riktigt som en bästa vän längre.
Jag tänker på min Miqe, min pojkvän, den finaste killen i världen.
Men det pirrar inte längre inombords när jag gör det.
Varför? Jag har precis hittat honom, och han är så fin, så perfekt..varför kan jag inte bara älska honom sådär villkorslöst som han förtjänar?
Jag slår armarna om mig själv och känner för att gråta, men låter bli, orkar verkligen inte.
Istället tänker jag vänta på Pan, och när hon kommer hit ska jag hålla om henne hårt och viska att jag älskar henne, för det gör jag.
Hon kommer efter en timme, men det är en liten, grå figur som står utanför dörren när jag öppnar.
En mycket sorgsen, men ursinnig, Pan.
Hon tränger sig förbi mig, sparkar av sig skorna och slänger väskan på sängen.
Lite förvirrad stänger jag dörren bakom henne.
”Pan?”, säger jag frågande och hon vänder sitt tårstrimmiga ansikte mot mig.
Hon skakar våldsamt där hon står, och jag kan inte låta bli att ta henne i min famn.
”Sch”, mumlar jag mot hennes hår. ”Vad har hänt?”
Hon stoppar in händerna under mitt linne och jag kan känna hennes kalla, regnvåta händer mot min bara rygg.
”Ingenting jag vill prata om just nu.”, svarar hon och borrar in näsan i min halsgrop.
Och jag vet att om Pan inte vill prata, så kommer Pan att hålla tyst. Det finns ingenting att göra.
Faktum är att jag själv inte heller vill prata, så det passar mig ganska bra.
En lång stund står vi där, och Pans långa, blöta hår droppar på golvet, klistrar sig fast mot mina kinder.
”Envy, kan jag stanna här hos dig?”, snyftar hon och borrar in naglarna i min höft.
Och jag kommer på mig själv med att känna att jag inte vill något hellre än att ha henne där.
”Självklart. Så länge du vill. För alltid om du känner för det.”
Hon släpper taget om mig och drar sig undan lite, studerar mig.
”Menar du det?”
”Ja!”, utbrister jag när jag inser att det verkligen är så det känns.
Pan grabbar tag i mig och kysser mig hårt, det pirrar till i hela mig när våra läppar möts.
”Jag skulle tagit dig..”, mumlar hon, men jag hör inte riktigt vad hon säger.
”Vad sa du?”
”Tyst”, fortsätter hon och puttar bort mig mot sängen.
I en enda hög dråsar vi ner på madrassen, Pan ovanpå mig.
Vi ligger där en lång stund och bara kysser varandra, våra händer smeker ivrig över den andres kropp.
Men Pan avbryter det hela plötsligt och sätter sig upp, sliter åt sig sin väska.
”Vi skulle röka på, eller hur?”
Omtumlad sätter jag mig också upp.
”Ja..”, svarar jag och låter oerhört trög.
”Håll det här då”, säger hon och räcker mig en liten påse gräs och några rizzla-papper.
Medan hon börjar pyssla med att fixa i ordning några spliffar går jag på toa.
När jag tänker på att Pan sitter där ute, att hon är här hos mig, börjar mitt hjärta slå fort och hårt i bröstet.
Jag funderar på om det kanske är dags att vara ärlig nu, både mot mig själv och mot henne.
Mina händer skakar när jag låser upp toadörren och går ut till henne igen.
Hon håller precis på att tända den första spliffen.
”Kom!”, säger hon och klappar bredvid sig på sängen.
Jag ler och gör henne sällskap.
Hon tar ett djupt bloss av den egenrullade cigaretten, ger den till mig.
Det var så jävla längesen som jag rökte på, och jag har nästan glömt bort hur det skulle kännas.
Men när det där välbekanta lugnet sprider sig inombords glömmer jag allt som är jobbigt för stunden och glider ner bredvid Pan som ligger och stirrar i taket.
”Det här är så skönt”, säger hon och hennes röst är full av välbehag. ”Och det finns ingenstans jag hellre hade velat vara än här hos dig.”
Hon fattar tag i min hand och håller den hårt.
Jag sväljer hårt, funderar på att kasta mig ut för stupet.
”Pan..”
”Ja?”
Hennes gröna ögon möter min blick, dom tindrar mot mig.
”Jag känner mer för dig än lust”, hasplar jag ur mig.
”Vad sa du?”
”Jag sa att..jag sa att jag tycker om dig.”
”Envy, vad är det du säger?”
Jag blir plötsligt så osäker på mig själv och kan inte riktigt med att fortsätta.
”Envy?”, upprepar hon och drar lite i mina jeans.
Hon är så fin där hon sitter mittemot mig i mörka stuprör, ett vitt linne och en alldeles för stor, mörkbrun kofta.
Trots att det röda håret fortfarande är fuktigt efter regnet så faller det graciöst ner för henne axlar, och precis som alltid när det blivit vått så lockar det sig längst ner vid topparna.
Jag sträcker fram handen och rör lätt vid en av de där klarröda lockarna.
”Du..”, säger Pan. ”Snälla, säg vad det var du tänkte säga.”
Mina ögon fylls av tårar när hon fingrar på mitt lår och ser bedjande ut.
”Jag är förälskad i dig, Pan. Upp över öronen, har alltid varit. Fan..jag har alltid älskat dig!”
Och nu gråter jag, för det här är så stort och ärligt att jag håller på att explodera.
”Jag har velat ha dig sen jag var tolv, sen första gången jag såg dig..”, fortsätter jag. ”Jag har förträngt det, ignorerat det, för vi var bästa vänner, och så skulle det vara!”
Hon ser chockad ut, och jag blir så rädd, så fruktansvärt rädd, för att hon ska hata mig nu.
”Är du..är du seriös?”, frågar hon och darrar på rösten.
”Ja, jag är seriös, jag är fruktansvärt seriös, men jag kan inte förklara..”
”Åh, Envy..jag trodde aldrig, jag..hjälp”, mumlar hon och det går sönder inom mig, jag borde inte ha sagt något.
Jag reser mig hastigt upp och går bort till fönstret, ser på regnet som faller utanför.
Det är alldeles tyst i rummet, och jag säger ingenting.
Jag har förstört alltihop så nu kan jag lika gärna lämna Pan, som har tillräckligt med problem, ifred.
Men så plötsligt smyger någon upp bakom mig och lägger armarna om min midja.
”Jag har alltid älskat dig också, Envy.”
Jag vänder mig om utan att lämna hennes grepp, jag skakar i hennes famn.
”Du har alltid..du har?”, stammar jag.
”Varit kär i dig.”
”I mig?”
”Ja, i dig, dummer!”, säger hon och kör ner händerna i mina bakfickor. ”Men Envy, du måste verkligen förklara..varför? Varför nu, varför efter alla dessa år?”
Jag suckar och tänker efter en stund.
”Kom, vi sätter oss”, svarar jag. ”Vill du ha kaffe?”
Hon skakar på huvudet.
”Nej. Jag sätter mig på sängen så länge.”
Hon ger mig en mjuk kyss innan hon släntrar bort till sängen.
Medan jag fixar i ordning kaffet tänker jag febrilt igenom vad jag egentligen ska säga till Pan.
Hur ska jag kunna förklara för henne att jag så desperat har klängt fast vid och levt i min påhittade heterovärld i snart tio år för att jag varit ohjälpligt förälskad i henne men inte vågat agera?
Och nu, när hon precis stått här och sagt att hon alltid varit kär i mig också så känns det så meningslöst att jag så länge plågat mig själv genom att se henne med andra när jag själv velat ha henne så mycket.
Fan, allt är så snurrigt, och Miqe då?
Jag älskar honom så..men vem som helst skulle blekna intill Pan.
Varför var allt tvunget att hända nu? Varför var jag tvungen att hitta honom nu, nu när jag äntligen kanske kan få Pan?
Om jag inte hade varit så lycklig över Pan så hade jag gråtit mig trött just nu.
Jag känner mig så innerligt sorgsen samtidigt som mitt hjärta slår hårt innanför bröstbenet.
När kaffet är klart häller ju upp en full kopp och går bort till Pan.
Hon ligger med slutna ögon på sängen och andas djupt, men jag vet att hon inte sover.
”Pan?”, frågar jag och ställer ner koppen på sängbordet, slår mig ner bredvid henne.
”Jag är vaken.”, svarar hon och sätter sig upp.
”Jag ska försöka förklara, okej? Jag kan inte lova att jag kan få dig att förstå, för jag förstår inte riktigt själv..”, börjar jag och Pan ser intresserat på mig.
Hon är så vacker att jag inte kan låta bli att böja mig fram och kyssa henne försiktigt, men sedan lägger jag band på mig själv, måste förklara nu.
”När vi träffades..då var du så speciell, Pan. Vi var bara tolv, men du liksom fastnade.”

(flashback/återblick) Emilia puttar till mig och pekar på något bakom min rygg.
”Hallå, Ylva, det är hon! Hon den där nya! Hon verkar så konstig..”
Jag stannar gungan jag sitter på genom att sätta fötterna i gruset och hålla emot, och så vänder jag mig om.
På andra sidan skolgården går hon, den nya tjejen, hon i 5b.
”Varför är hon så konstig då?”, frågar jag Emilia utan att släppa blicken från den andra flickan.
”Jag vet inte, dom andra säger att hon är det..”
”Jaha.”, svarar jag och rycker på axlarna.
Klockan på skolhusets tegelvägg ringer in och Emilia försvinner bort över den asfalterade skolgården.
Det är bara jag som är kvar till slut, bortsett från den nya tjejen, som inte heller verkar vilja gå in.
Jag tycker hon ser lite ensam ut, så jag går bort till henne där hon sitter lutad mot ett träd.
”Hej”, säger jag och sätter mig mittemot henne med benen i kors.
Hon ser upp på mig, för bort den axellånga, klarröda luggen från ögonen.
”Hej”, svarar hon lite osäkert.
Jag studerar henne.
Hon har en långärmad, svart tröja som går henne till knäna och gråa tights. På fötterna har hon ankelhöga, bruna kängor.
”Jag heter Ylva.”
”Pan..”
”Du är ny, va?”
”Ja, flyttade precis hit.”
Hon pratar med en dialekt jag inte riktigt känner igen, men den är egentligen knappt hörbar.
”Det låter inte så kul..ja, att vara ny alltså.”
”Inte direkt.”
Hon skruvar lite på sig.
”Oroa dig inte”, försäkrar jag henne. ”Håll dig till mig så kommer du inte ens märka att du är ny.”
Hon ler och mitt hjärta slår ett dubbelslag.
”Det ska jag göra.”, svarar hon. ”Jag ska hålla mig till dig.”

Popcornet Pan kastar på mig studsar mot min panna och faller ner i mitt knä.
”Du är knäpp!”, skrattar jag och kastar tillbaks.
”Hörru, sluta kasta, annars kan jag inte färga ditt hår”, säger hon roat och ställer sig bakom mig.
”Du började ju!”, utbrister jag, men slutar upp med att studsa upp och ner på köksstolen i mammas kök.
Hon samlar ihop mitt ljusbruna hår och börjar kleta in den mörkt gråfärgade geggan i min hårbotten.
Jag ryser när hennes långa, smala fingrar rör vid mig.
”Åh..”, mumlar jag.
”Sa du något?”, frågar Pan utan att släppa taget om mitt hår.
Jag blir röd om kinderna när hon frågar, och skakar fort på huvudet.
”Sitt still, annars kladdar jag.”
Det tar inte så lång tid innan hon är klar, men jag önskar nästan att vi hade kunnat sitta där hela dagen, att hon inte skulle sluta röra vid mig.
”Klart!”, säger hon och tar av sig handskarna.
”Tack, det var snällt.”
”Kommer inte din mamma få spel nu, när du färgat håret svart?”
Jag skrattar lite.
”Jo. Hon kommer nog mörda mig.”
”Det hoppas jag inte!”, säger Pan och sätter en plastpåse på mitt huvud. ”Nu sätter sig färgen bättre.”
Medan hon går för att tvätta händerna tar jag fram Cola och kladdkaka ur kylen.
När hon kommer tillbaka har jag redan satt mig i soffan i vardagsrummet.
Hon dunsar ner bredvid mig och sträcker sig efter Colan.
”Jag visste inte att du fick ha läsk hemma”, säger hon och häller upp ett glas till sig och ett till mig.
”Det får jag inte heller. Jag köpte den efter skolan.”
Vi börjar fnissa hejdlöst och Pan ramlar ihop i en hög på soffan.
Hennes huvud hamnar i mitt knä och jag sätter andan i halsen, börjar hosta.
Hon sätter sig upp igen.
”Är du okej?”, frågar hon.
”Ja, ja. Satte i halsen bara.”
”Du får inte dö, Ylva.”, säger hon allvarligt och pussar mig på kinden.
Det flimrar framför mina ögon en lång stund efteråt, och mitt hjärta slår så hårt att det nästan gör ont.
”Det ska jag inte.”, svarar jag till slut.
”Det är bra. Annars har jag ju ingen att alltid hålla mig till, eller hur?”

Jag korkar upp vinflaskan och fyller våra glas.
”Fatta att du fyller sexton!”, utbrister jag och Pan tindrar mot mig.
”Ja, men vet du vad? Jag tycker det är coolare att vi har känt varandra i snart fyra år än att jag fyller år. Jag menar, fyller år gör man ju faktiskt..tja, en gång om året.”
Jag blir alldeles pirrig inombords när hon säger det.
”Det har du rätt i!”
Vi skålar och dricker törstigt ur plastmuggarna vi köpt på Ica.
Klockan börjar närma sig nio och vi ska snart vara hos Kim, eftersom vi ska fira Pan tillsammans med henne och hennes kompisar.
Både jag och Pan hinner bli ganska berusade innan vi dyker upp utanför dörren till Kims lägenhet.
Hon öppnar och släpper in oss, musiken dunkar i den lilla lägenheten.
”Tja!”, utbrister hon och kramar om oss.
Vi sparkar av oss skorna och följer efter henne in.
Jag tycker egentligen inte så mycket om Kim och hennes vänner eftersom dom tar ganska mycket droger, men Pan, som inte alls mår särskilt bra just nu, inte efter det där brevet, har själv börjat ta lite grejer ibland. Och vilka passar då bättre än ett gäng pundare?
Både jag och Pan sätter oss ner i soffan bredvid Kims kompis Anton, som bjuder oss på marijuana.
Pan tackar ja utan att tveka, och jag tar också några bloss efter en liten stunds tvekan.
Inte för att jag har något emot att röka på, inte egentligen, men det var inte såhär jag trodde att vi skulle fira Pans födelsedag..
”Pan, kan vi inte gå?”, frågar jag efter drygt två timmar.
Hon står mitt på golvet och grovhånglar med någon tjej jag aldrig sett förut, och jag tvingas dra i hennes smala handled för att få henne att reagera.
”Va?”, säger hon och stapplar bakåt på vingliga ben. ”Envy?”
Jag fångar upp henne innan hon faller, hon är så hög att hon knappt kan stå.
”Kan vi inte gå, sa jag..”
”Eh..”, svarar hon trögt. ”Jag vet inte om jag kan gå..”
Jag suckar, inser att hon har rätt.
”Kan vi inte åtminstone gå och lägga oss så att du kan nyktra till?”
”Varför då? Jag har ju kul, Envy!”, gnäller hon.
”I sådana fall går jag själv.”, säger jag och börjar bli lite irriterad.
”Nej, snälla Envy! Gå inte utan mig! Vi kan gå, kolla, jag går nu..”
Jag hinner inte fånga upp henne den här gången, men hon verkar åtminstone ha bättre kontroll över sina armar än hon har över sina ben, för hon lyckas ta emot med händerna innan hon slår i marken.
”Shit!”, utbrister hon och tar sig för handleden. ”Jag tror nog jag skadade mig.”
Jag sätter mig på huk bredvid henne och tar tag i hennes handled.
Den ser ut att ha vridits om ordentligt, och Pans ögon är fuktiga av tårar.
”Det gör ont”, snyftar hon och hennes underläpp börjar darra kraftigt.
”Det är nog bara en vrickning”, lugnar jag. ”Kom, vi tar oss härifrån.”
Efter många om och men lyckas jag få hem Pan till mamma och pappa på Hisingen.
Det är tur för mig att huset är stort, annars hade jag nog aldrig fått in Pan obemärkt.
Försiktigt klär jag av den näst intill medvetslösa Pan kläderna och lägger henne i min dubbelsäng.
Innan jag kryper ner bredvid henne tvättar jag bort sminket och sätter upp mitt färgade, silvergråa hår i en tofs.
Pan vänder sig om och slår armarna om mig när jag drar täcket över oss.
Jag förstår att hon gör det i sömnen, men blir lika varm inombords för det.
Med Pans nakna mage mot min rygg somnar jag tryggt.

Morgonen är kall där jag står på perrongen med en cigarett i handen.
Jag väntar spänt på att Pans tåg ska rulla in på spåret.
Det är över ett år sedan vi sågs nu och många dagar, veckor och månader har runnit förbi.
Jag är besviken och arg på min bästa vän, men allra mest är jag glad för att hon hittat en väg ut ur drogträsket och är på väg hem.
Klockan är strax efter åtta när tåget från Örebro dundrar in på perrongen.
Det går inte att ta miste på vem det är som kommer när Pan kliver av.
Hon är slitnare än någonsin, mager som en tändsticka, men lika vacker ändå.
När hon får syn på mig rusar hon fram till mig och hoppar upp i min famn.
”Envy! Älskade, underbara, finaste, bästaste Envy!”
Jag slår armarna om henne och hon håller om mig hårt.
”Du är hemma..”, viskar jag.
”Ja, nu är jag hemma. Nu går jag aldrig igen, jag lovar.”
Tårar börjar rinna längs hennes kinder.
”Åh, Envy..”, mumlar hon och kysser mig plötsligt.
Det är den mjukaste, innerligaste kyssen jag någonsin fått.
Men den tar slut alldeles för fort.
”Förlåt!”, säger hon och drar sig undan. ”Jag är bara så överväldigad och glad att se dig.”
”Jag är glad att se dig också”, svarar jag och försöker låta bli att rodna.
Sanningen är att jag nog aldrig varit så glad för att se henne förut.
Trots hennes trasiga, smutsiga jeans och fläckiga linne, trots att håret hänger i tovor längs med hennes axlar, trots att vi knappt pratat alls på över ett år, trots allt det så är hon det vackraste någonsin och jag kan andas ut igen. (flashback/återblick över)

Pans ögon glittrar när hon lyssnar på mig.
”Jag har verkligen alltid älskar dig, Pan. Enda sen jag var tolv och först såg dig på skolgården i dina bruna kängor och ditt axellånga hår.”
”Åh, Envy”, säger Pan och puttar ner mig i liggande ställning. ”Tänk att vi båda älskat varandra men aldrig gjort något åt det. Så korkat, sådant slöseri med tid..”
Jag hinner inte svara, för hon kysser mig.
Det pirrar till i mitt mellangärde när hon rör vid mig, det pulserar i mig av upphetsning.
”Snälla Pan, kan jag få dig nu? Jag har väntat så länge..”
Och jag vet inte om jag menar att jag fått vänta i år, eller om jag menar att jag fått vänta idag, men hon nickar.
”Det får du”, svarar hon och tar av sig koftan, drar linnet över huvudet.
Jag gränslar hennes smala kropp och smeker henne över magen.
Den är mjuk som sammet under mina fingrar.
”Man kan väl ha sex även om man är med barn, eller hur?”, säger Pan plötsligt och låter lite orolig.
Jag kysser hennes bröst och hals, hennes smala handleder, hennes höfter.
”Ja, Pan, det kan man.”
Hon kvider till när jag sveper med tungan längs med kanten på hennes trosor.
”Åh..”, stönar hon och biter sig i läppen. ”Helvete, du gör mig galen!”
Med fumliga fingrar drar hon ner dragkedjan på mina jeans och stoppar in handen innanför dom.
Jag håller på att gå upp i atomer här och nu, särskilt när hon sätter sig på knä bredvid mig och drar av mig både byxorna och trosorna.
”På tre år..på tre år har jag inte fått ta i dig”, mumlar hon och kysser insidan av mina lår. ”Tre mycket långa år. Åh, om du bara visste hur mycket jag längtade efter dig efter den natten, Envy.”
Jag tar tag i henne och drar henne mot mig.
”Pan, jag älskar dig. Jag älskar dig verkligen. Och jag vill att du ska älska med mig.”
Det tar inte lång tid innan vi är helt nakna inför varandra, och Pans blick på mig är öm och hennes ögon glänser av upphetsning.
”Jag ska ta dig till himlen och längre, älskade Envy”, säger hon och kysser sig nerför min nakna mage.
När jag kommer är det kraftigare än någonsin förr och i all misär kan jag ändå känna lycka.

Müsli 20-21/9-2010

Jag känner mig ganska så fånig där jag står framför hallspegeln i min svarta kostym och pappas vita slips.
Kostym är verkligen inte min grej, just den här inhandlades för snart två år sedan och det här är andra gången jag använder den.
Farsan sa igår att jag inte behövde ha den om jag inte ville, att det räckte med vit skjorta och några svarta byxor.
Men mamma tyckte att jag var så snygg i kostym, så nu står jag här ändå och håller redan på att svettas ihjäl under den tjocka kavajen.
Sakarias däremot vägrar kostym och allt som har med det att göra, så han har bara vanliga jeans och en svart t-shirt.
Jag och farsan låter honom göra som han vill, vad spelar det egentligen för roll?
Huvudsaken är ju ändå att han är där.
Precis innan vi ska åka smiter jag in i badrummet och tar en Ipren mot min numera dagliga huvudvärk.
Igår kväll fick jag ta flera stycken, för Liv skickade sms varje kvart som jag inte svarade på.
Det var svårt att stå emot eftersom att jag inte vill bråka med henne, egentligen.
Och det gör vi väl inte direkt heller, men jag är både besviken och förvirrad.
Fast jag älskar ju Liv så otroligt mycket och just idag måste jag glömma mina aggressioner, för min egen skull.
När vi sitter i farsans bil på väg till kyrkan ringer jag upp henne för att kolla var hon är och hur hon mår.
”Jag är redan i kyrkan”, säger hon i telefonen. ”Jag och Miqe sitter utanför.”
”Okej, vi är på väg. Du, Liv... Förlåt.”
”Det är jag som ska säga förlåt, Müsli.”
”Men jag hade inte behövt reagera så... Är allt okej mellan dig och Miqe, förresten?”
”Ja, det är det. Han skällde lite på mig förut, med all rätt, men det är okej nu.”
”Vad skönt. Vi är där om fem minuter. Hej så länge!”
När farsan stannat bilen på kyrkans parkering ser han först på Sakarias och vänder sig sedan till mig i baksätet.
Hans ögon är alldeles rödgråtna och det gör ont i mig att se fast jag är ganska van vid det här laget.
”Ska du säga något eller kan vi gå?”, säger Sakarias otåligt.
Farsan ger honom en sträng blick och öppnar sedan munnen.
”Vi grejar det här, killar! Eller hur?”
”Vi har väl inget annat val...”, mumlar jag och ser ut genom rutan, längtar efter Livs kramar.
”Men vi har varandra, det är i alla fall ett som är säkert”, säger farsan och öppnar bildörren.
Sakarias säger ingenting, han har knappt yttrat ett ord sedan mamma försvann.
Antagligen är det väl hans sätt att hantera sorgen, men jag önskar att han kunde prata med mig i alla fall.
Vi brukar vara ganska bra på det, även när det gäller allvarliga saker, men han behöver väl lite tid för sig själv nu.
Min lillebror var den av oss som stod mamma närmast, när hon fortfarande var frisk.
Jag kan väl knappast föreställa mig hur jobbigt det här är för honom, det måste vara dubbelt så jobbigt som för mig.
Och jag fungerar knappt längre.
Men jag orkar inte fundera över det nu.
När vi äntligen kommer fram till Miqe och Liv och hon kramar om mig, känner jag hur mycket jag har saknat henne sedan igår.
Jag kan verkligen inte vara sur på henne längre när hon och Miqe står där framför mig och är beredda att ge mig allt stöd dom har.
Men jag måste medge att det känns väldigt tomt utan Pan.
”Är ni dom enda som kommer?”, frågar jag när vi är på väg in i kyrkan.
”Envy och Pan kommer inte”, svarar Miqe och kastar en snabb blick på Liv, men hon verkar oberörd. ”Men dom hälsar.”
Jag drar Miqe lite avsides när Liv börjar prata med farsan och min mormor.
”Hur är det med Pan, egentligen? Träffade du henne igår kväll?”
”Nej, jag sov hemma i natt. Jag pratade med Envy i telefon i morse, men det verkade inte som om hon hade lyckats få ur Pan så mycket.”
”Allvarligt talat, vad ska vi göra?”
”Jag vet inte”, säger Miqe och rycker på axlarna. ”Men vi måste göra något. Dom måste ju prata med varandra ordentligt, det kan ju inte sluta såhär...”
Jag ser lite oroligt efter Liv som är så vacker i sin svarta klänning.
Det råder ju inget tvivel om att hon älskar Pan över allt annat, men när allt kommer omkring så är dom kanske inte rätt för varandra.
Det kanske inte håller hela vägen ut, ibland räcker det inte att man älskar varandra.
”Tror du verkligen att det kommer ta slut?”
”Dessvärre, ja”, säger Miqe med en djup suck.
Vi hinner inte prata så mycket mer för kyrkan börjar fyllas med folk och begravningen ska dra igång.
Miqe sjunker ner bredvid sin syster i bänken näst längst fram och jag sätter mig framför dom med farsan, brorsan, mormor och mina två mostrar.
Hela ceremonin är jobbig.
Jag lyssnar knappt på vad prästen säger och den vita kistan vill jag inte titta på.
Mormor håller tal och min moster Susanna sjunger Ted Gärdestads Himlen Är Oskyldigt Blå, men jag bara sitter där och stirrar apatiskt in i väggen.
När det är dags att gå fram till kistan och lämna blommor klarar jag inte av att vara kvar därinne.
Liv följer med mig ut och vi sätter oss på kyrktrappan.
Hon drar sina fingrar genom mitt punksvarta hår och påminner mig om att jag måste färga utväxten.
Sedan ursäktar hon sig för att det kanske var en opassande sak att säga, men jag bara ler mot henne.
Efter en stund börjar hon berätta detaljerat om allt som hände igår och då börjar vi båda gråta.
Det är skönt att gråta tillsammans med Liv, vi säger ingenting mer efter hon har berättat klart.
Vi sitter bara där och låter tårarna komma ut.
När begravningen är slut får jag stora kramar av mina närmaste och sedan skjutsar farsan Liv till jobbet och Miqe åker med hem till oss.
Han och jag sätter oss i mitt rum och lyssnar på dåliga gamla låtar på YouTube.
”Ska inte du jobba idag, då?”, frågar jag och sänker volymen på datorn.
”Nej, det är faktiskt min lediga dag”, svarar Miqe. ”Och annars hade jag nog tagit ledigt ändå, nu när Liv var tvungen att jobba.”
Jag kan inte låta bli att le när han säger det, för det gör inte lika ont att sakna när man är omgiven av vänner och möts av kärlek vart man än vänder sig.

Jag träffar inte Liv igen förrän nästa kväll när hon slutat jobbet.
Vi sätter oss på marken mitt på Järntorget och hon kedjeröker cigarett efter cigarett.
Det knyter sig i magen på mig när hon tänder sin tredje på tio minuter.
”Förlåt mig, Müsli, men jag skiter nästan i om jag lever eller dör just nu.”
Hon rycker på axlarna och tar likgiltigt några bloss till.
Jag ger ifrån mig en djup suck och ser forskande på henne.
”Har du pratat med Pan än?”
”Nej, fan heller”, svarar hon och gör en grimas. ”Jag har skickat några sms och försökt ringa två gånger, men hon svarar ju aldrig! Så det är faktiskt inte mitt fel...”
”Men ni måste ju träffas...”
”Jo, men hur ska det gå till när hon inte ens svarar?”
”Ni får väl bestämma genom Miqe då eller något”, försöker jag. ”Hon bor väl hos Envy fortfarande, eller?”
”Jag antar det.”
Liv stirrar stint ut i luften med tårfyllda ögon.
Hon ser så otroligt sliten och trasig ut, mycket värre än hon gjorde i somras.
På sig har hon ett par svarta stuprör som behöver tvättas för längesedan, en grå t-shirt med mjölfläckar och en vanlig, svart luvtröja.
Inget med hennes kläder påminner om den Liv hon brukar vara, inte ens hennes hår som slokande hänger fram under luvan.
Det gör så ont att se henne sådan, men samtidigt tycker vissa delar av mig att hon får skylla sig själv även om det självklart inte var såhär hon ville att det skulle bli.
”Och du tänker fortsätta bo hos Alina?”, frågar jag.
”Alina och Alessa”, påminner hon och släcker ciggen, tänder ännu en ny.
Tanken som går igenom mitt huvud är om hon verkligen har råd att röka såhär mycket.
”Men vad är grejen nu då, knullar ni? Du och Alina?”
”Det är väl i princip det enda vi gör, men jag känner mig inte mer levande för det.”
Små, tysta tårar börjar rinna ner för hennes bleka kinder och jag kan inte låta bli att slå armarna om min bästa vän.
Hon kvider till mot min axel, snyftar ljudligt.
Förbipasserande folk slänger sneda blickar åt vårt håll, men jag kunde verkligen inte bry mig mindre om det.
Det enda jag bryr mig om just nu är att vara ett så stort stöd som möjligt för Liv.
”Fan, Müsli, jag vill ju inte förlora Pan! Jag skulle säga upp kontakten med Alina nu på stört och aldrig ens tänka på henne igen om det skulle få Pan att stanna kvar hos mig...”
”Jag är inte säker på att det skulle hjälpa”, suckar jag. ”Det är ju inte bara det som är problemet...”
”Nähä, vad är det då?”
”Liv, du och Pan är nog tyvärr inte riktigt rätt för varandra. Ni är kanske för olika, era behov ser inte likadana ut. Jag vet att ni båda älskar varandra så mycket att det gör ont, men det krävs så mycket mer för att ett förhållande ska funka.”
Hon kvider till igen och slår händerna för ansiktet.
Jag tänker att det kanske är bäst att glida ifrån ämnet lite grann, men kommer inte på något annat att prata om.
Allt det här är så stort och påverkar oss alla mycket mer än vad som är hälsosamt.
Vi sitter där tysta en stund, sedan vill Liv skynda till Systemet innan dom stänger.
Så jag följer med henne dit och kan inte göra annat än se på när hon plockar åt sig en stor vodkaflaska, fyra starkcider och en vinbox.
”Var det där verkligen en sådan bra idé?”, frågar jag när vi är på väg till spårvagnen.
”Ärligt talat, nej och just därför”, svarar hon.
Några minuter senare dundrar hennes vagn in på spåren, jag ger henne en lång kram och ser henne sedan gå in och sätta sig.
Hon hänger med hela huvudet, ser nästan ut som om hon ska gå av på mitten.
Och hon önskar säkert att hon hade gjort precis det, men det kommer inte hända.
Min Liv ska leva och någon gång ska hon njuta av det igen.
Men just nu kunde jag nog inte varit mer orolig för att hon ska göra slut på sig själv och ta livet av sig.
Jag halar upp mobilen och ringer till Alessa, ber henne hålla ett öga på Liv och ta hand om henne så gott hon kan.
Hon lovar att hon ska göra sitt bästa så länge Liv väljer att stanna hos dom, då känns det lite lugnare i mig.

Liv 21-22/9-2010

Alkoholen rusar genom min kropp.
Jag dricker hälften vodka och hälften starkcider och häller precis i mig mitt fjärde glas när Alessa klampar in i Alinas rum där jag halvligger på sängen.
Hon både irriterad och orolig ut.
”Vad fan är det du håller på med Liv? Ska du supa dig full när du ska till jobbet i morgon?”
”Nej, jag ska supa mig full när jag ska stanna hemma i morgon”, svarar jag och börjar öppna vinboxen. ”Och jag tänker aldrig mer gå till jobbet, för det har fan i mig förlorat all sin glans!”
Alessa blänger ursinnigt på mig, skriker frustrerat att jag måste skärpa mig snart och rusar ut ur rummet igen.
Dörren åker igen med en smäll, och jag vet väl egentligen att jag håller på att gå för långt.
Men det är väl lite det som är tanken, det enda som känns meningsfullt.
En timma senare öppnas dörren igen och den här gången är det Alina.
Jag vinglar upp från sängen, stänger dörren om oss och sliter av henne tröjan.
Innan hon hunnit säga ett ord pressar jag mina läppar mot hennes, för jag vill inte prata nu.
Hon verkar fatta min vink direkt för hon drar av sig byxorna och bhn, sedan går hon fram till vinboxen och dricker några klunkar direkt ur den.
I allt kaos kan jag ändå erkänna för mig själv att Alina fortfarande är väldigt sexig och jag har inget alls emot att knulla skiten ur henne så gott som varje ledig stund.
Även om hon för mig enbart är ett substitut för Pan och jag för henne i det närmaste är hennes flickvän nu.
”Jag ska bara hämta ett glas”, säger hon och går mot dörren.
”Jag hänger med”, sluddrar jag och greppar en halvfull ciderburk som står på sängbordet.
Det är ganska mörkt i lägenheten, Alessa sitter i soffan med tvn på lågmäld volym och jag fastnar hos henne medan Alina går ut i köket.
”Åh, Alessa”, säger jag och närmar mig henne. ”Du är så jävla lik din syster...”
Hennes långa, röda hår doftar starkt av schampo och hårmousse, jag vill fläta in fingrarna i det där håret och sluta ögonen.
”Pan...?”, mumlar jag mot Alessas kind.
Hon säger ingenting utan sitter bara där och tar djupa andetag.
Hon vänder ansiktet mot mig, jag ser rätt in i hennes gröna ögon och snuddar vid hennes läppar med mina.
En kort sekund får jag för mig att det är Pan jag kysser, min älskade Pan.
Speciellt när hon besvarar kyssen.
Men sekunden passerar och Alessa drar sig undan från mig.
”Liv, jag är inte hon...”
Jag slår upp ögonen och ser på Alessa, känner att jag blir både tänd och förtvivlad.
I samma stund dyker Alina upp i bara trosor och säger att hon längtar efter mig.
Så vi går tillbaka in i hennes rum och startar en skiva med Muse i hennes dator.
Alina drar av mig den mjölfläckiga tröjan och sedan står vi där i bara trosor båda två.
Min tunga cirkulerar runt hennes styvna bröstvårta, hon smeker sig själv genom trosorna och jag tar av henne dom.
Hennes rakade kön är nästan lite extra tilltalande i kväll.
Vi gör slut på vinboxen på mindre än en timma och på tiden tiden hinner vi dessutom knulla varandra fyra gånger.
Sista gången jag kommer är det i ett regn av förtvivlade tjut och tårar.
Alina försöker trösta mig genom att smeka mina bröst, men hon måste fatta att det inte funkar så jag reser mig upp från sängen.
Jag skyndar mig att dra på mig en lång, svart tröja.
”Vart ska du?”, frågar hon förvirrat.
”Jag måste röka!”, nästan ryter jag. ”Så jag ska ut på balkongen.”
”Ska jag följa med?”
”Nej, det är lugnt”, säger jag snabbt, sliter åt mig mina cigg och tändare och lämnar rummet.
Tvn är avstängd när jag kommer in i vardagsrummet, men jag kan höra Alessa i köket.
Eftersom att jag är väldigt full tar det en stund för mig att få upp balkongdörren och när jag äntligen lyckas har hon dykt upp bakom mig.
”Liv, är du okej?”
”Nej”, säger jag irriterat och går ut på balkongen, drar upp en cigarett och tänder den.
Alessa står därinne en stund och bara studerar mig innan hon puttar igen dörren för att det inte ska komma in så mycket rök.
Jag vet att Alina skiter i vilket, till och med hon röker inomhus ibland, men Alessa är lite mer pedantisk än så.
Länge står jag där och drar ner röken i mina lungor, blickar ut i natten.
Någonstans där ute finns Pan.
Hon som var min, som är min, som...jag sjabblade bort.
Nu vet jag fan inte vad jag ska ta mig till längre.
Vad är Alina, egentligen?
En liten artonårig skit som inte har någonting att komma med jämfört med Pan!
Jag står där ute på balkongen en bra stund, röker upp tre cigaretter innan Alessa kommer ut och drar med mig in.
Hon bäddar ner mig i soffan under en filt och beordrar mig att sova.
Efter någon timma gör jag det, drömmer att Pan håller om mig hårt.
Men jag vaknar mitt i natten av att jag skriker och är alldeles kallsvettig.
Jag är fortfarande ganska full, och i ren panik rusar jag in i Alinas rum och hämtar min mobil, skriver ett sms till Pan.
Är det verkligen såhär det ska sluta? Finns det verkligen ingenting kvar? Jag älskar dig, Pan, och utan dig har jag bara mörkret kvar.
Jag ligger där i soffan en stund innan jag vågar trycka på skicka.
Men tillslut går smset iväg och levereras till Pan.
Självklart får jag inget svar och en kvart senare har jag somnat igen av ren utmattning.

Miqe 22-23/9-2010

Den stora väggklockan i skivbutiken tickar frenetiskt och jag håller på att få ont i huvudet.
Jag sitter på en barstol bakom disken och väljer en ny cd att lägga in i spelaren.
Någon minut senare strömmar första spåret på Absolute Rock Anthems volym tre ur högtalarna.
Det är ganska mycket folk i affären, men jag vill bara gå hem.
Klockan är bara halv fem och jag slutar inte förrän klockan sex, så jag halar upp min mobil ur jeansfickan och skickar i väg ett sms till min flickvän.
Hur mår du? Ska vi ses när jag slutat? Jag saknar dig massor!
Hon svarar nästan direkt, men jag får en obehaglig känsla i magen när jag läser hennes ord.
Jag vet inte riktigt, älskling... Vi mår inte så bra någon av oss här... Vi kan väl höras senare?
Jag undrar verkligen hur Pan mår egentligen.
Självklart förstår jag att Envy måste finnas där för sin vän nu, men jag vill ju också..
Pan är även min vän och med tanke på vår alldeles speciella musikrealation förvånar det mig nästan att hon inte ens frågar efter mig.
Men hon är väl lite tankspridd nu, eller så tänker hon inte alls.
Jag klandrar inte någon av dom för någonting, men jag saknar dom båda.
Den sista en och en halv timmen på jobbet går relativt segt, men när jag äntligen slutar sätter jag mig ute i Brunnsparken och njuter av en cigg.
Jag har ingen aning om ifall jag ska åka hem till mig eller hem till Envy.
Jag vill så gärna bara vara i hennes famn och andas hennes luft.
Det förbi går verkligen mitt förstånd, men jag har nog aldrig varit såhär kär förut.
Åtminstone inte sen jag var tillsammans med Sara för tre år sedan och hon krossade mitt hjärta genom att vara otrogen och lämna mig.
När jag först träffade Envy trodde jag inte att hon var min typ, men sedan förstod jag att den typen av tjej hon är utan minsta tvekan är rätt för mig.
Tillslut bestämmer jag mig för att åka hem till min flickvän.
Det är ju egentligen ett väldigt lätt val, tänker jag när jag sitter på spårvagnen.
Och när jag äntligen kliver in genom lägenhetsdörren håller jag på att längta halvt ihjäl mig efter hennes underbara kramar.
Men jag känner direkt att någonting inte står rätt till när jag kommer in i det stora rummet.
Det är väldigt tyst, det ser ut som att tjejerna ligger nerbäddade i sängen.
Jag sparkar av mig skorna och hänger upp min skinnjacka på en krok.
”Hallå? Miqe?”, hör jag borta från sängen.
Ett turkost hårburr sätter sig långsamt upp och Envy drar täcket från ansiktet.
Hon ser nästan lite besvärad ut och jag förstår inte varför för hon är verkligen alldeles jättesöt när hon ser sådär nyvaken ut.
”Hej älskling”, säger jag och går fram till sängen.
Pan ligger på mage bredvid henne och sover, hennes röda hår flyter över hela kudden.
”Så...du är här...i alla fall..”, mumlar Envy och ser på mig.
”Ja, jag är det. Jag saknade dig så jävla mycket, ju...”
Jag sätter mig ner på sängen, lutar mig fram och kysser hennes mjuka läppar.
”Åh, Miqe, jag har saknat dig också!”
Hon slår armarna om mig, håller om mig hårt och kvider till lite tyst.
Vi sitter tysta en lång stund och bara kramas, jag känner mig lyckligare än jag gjort på flera dagar.
”Hur är det med Pan?”, frågar jag när vi tillslut släpper varandra.
Envy slänger en blick på den sovande flickan bredvid oss, ger ifrån sig en djup suck.
”Hon mår skit, rent ut sagt. Eller, värre än så till och med.”
”Men hon har väl inte... Har hon skurit sig?”
Jag känner hur det knyter sig i magen på mig.
”Jo, igår, men det var inte så allvarligt som tur var. Det räckte med lite plåster...”
”Åh, alltså, helvete... Vad ska vi göra, Envy?”
Hon rycker på axlarna, flackar lite med blicken.
”Jag har verkligen ingen jävla aning... Men, hur går det med Liv, då?”
”Hon bor ju hos Alessa och Alina nu. Och hon kan knappt sätta ena foten framför den andra, om man säger så...”
Envy får ett uppgivet uttryck i ansiktet och ser nästan alldeles förtvivlad ut.
En stund senare är hon tvungen att springa till badrummet och kräkas, och först då går det upp för mig att hon faktiskt är gravid.
Och när jag står där på tröskeln och ser min älskade flickvän kasta upp små spyor går det också upp för mig att hon är helt naken.
Det var inte så jag föreställde mig att hon gick runt tillsammans med eller sov bredvid sin bästa vän.
Men Envy är ju lite som hon är så jag antar att det inte behöver vara något konstigt med det.
Jag blickar bort mot sängen och ser hur Pan börjar röra på sig.
”Envy, älskling...? Vart tog du vägen?”, hör jag henne mumla.
Min flickvän reser sig upp och spolar, sedan ber hon mig gå och prata med Pan medan hon klär på sig något.
Jag går fram till sängen, Pan verkar väldigt förvånad över att se mig.
”Miqe?”
”Hej, Peter Pan”, säger jag och ger henne en kram.
Hon kramar hårt tillbaka och säger att hon känner sig så trasig, att hon har förlorat sitt Liv.
Jag ser bekymrat på henne, vet inte riktigt vad jag ska säga.
”Hatar du mig nu?”, frågar hon mig och blir alldeles tårögd.
”Nej, självklart inte! Jag älskar dig precis lika mycket som förut.”
”Jag älskar dig med, Miqe rockstjärna”, säger hon och jag tror att det är första gången vi verkligen säger det högt till varandra.
Jag hör hur Envy grejar med kaffekokaren i köket och hon frågar om vi vill ha kaffe.
Jag skulle kunna dricka hur många koppar som helst för att bli av med huvudvärken så efter en stund återvänder Envy till sängen med varsin kaffekopp till oss.
”Miqe, skulle du kunna gå hem till mig och mata Edgar?”, frågar Pan. ”Jag är inte riktigt i stånd för det nu, tror jag...”
”Det kan jag väl göra.”
”Maten är nog nästan slut så du får köpa ny, du kan ta pengar i min plånbok.”
Envy drar lite i min tröja och ler charmigt mot mig.
”Du kanske skulle kunna köpa några cigarettpaket åt oss också?”
”Och kanske pizza?”, frågar Pan och ler lika charmigt som Envy.
”Med glädje”, säger jag och reser mig, drar åt mig Pans väska.
Så jag lämnar lägenheten igen och springer ner till närmaste livsmedelsbutik.
Jag köper torrfoder och tre paket John Silver, sedan tar jag spårvagnen hem till Pan och fyller två skålar med kattmat åt Edgar.
Han rusar fram med en gång och börjar mumsa i sig.
Stackars lilla katt, han får inte mycket uppmärksamhet nu...
Även jag stannar bara en liten stund innan jag är tvungen att åka till pizzerian eftersom att Envy och Pan väntar på mig.
Ungefär tjugo minuter senare är jag tillbaka i Envys lägenhet och placerar dom två pizzakartongerna på matbordet.
Tjejerna sitter i soffan och slökollar på tvn, ser upp på mig när jag kommer in i rummet.
”Hej älskling”, säger Envy och ler mot mig. ”Tack, du är grym. Ska vi äta?”
”Ja, jag är vrålhungrig!”
Jag skär upp några pizzabitar åt tjejerna och lägger på varsin tallrik, sedan slår jag mig ner bredvid Pan med en egen tallrik som jag ställer ner framför mig på soffbordet.
Pizzan smakar riktigt gott och jag tänker att kanske är det här en liten stund av rent lugn i kaoset som just nu regerar vår värld.

”Men har du pratat med Liv över huvud taget?”, frågar jag Pan.
Vi sitter på Envys golv och delar på en flaska vin.
Min flickvän har somnat för längesedan och snarkar lågmält i sängen.
”Nej”, svarar Pan och tar en klunk av sitt vin. ”Jag vågar inte riktigt, vill inte riktigt. Och samtidigt är allt jag vill att hålla henne hårt och drunkna i hennes ögon..”
Hon lägger sig på rygg och ser upp i taket, suckar ljudligt och rycker till några gånger.
Något säger mig att jag kanske borde ringa Liv nu direkt och be henne komma hit så att dom kan få något slags fredligt slut på det här snart.
Så att dom slipper gå omkring och våndas på det här fruktansvärda sättet.
Men jag låter bli att göra det, dom måste ta det initiativet själva även om det må ta tid.
Pan sätter sig upp igen och ser frågande på mig.
”Vill du röka på? Jag har lite gräs.”
”Åh, ja, det vill jag!”, svarar jag och ler mot henne.
Hon reser sig upp och gör i ordning en spliff.
När jag tar första blosset och drar ner röken i lungorna känner jag en helt otrolig nostalgi.
”Jag har faktiskt saknat att röka med dig, Miqe rockstjärna”, säger Pan och lägger huvudet i mitt knä. ”Fan, allting är helt kaos och upp och ner just nu, jag vet! Men du...du är stadig.”
”Det vet jag inte om jag håller med om riktigt”, säger jag och räcker henne spliffen. ”Vet du exakt hur många gånger jag suttit på psyk, egentligen?”
”Nej, det gör jag inte. Men jag menar, att för mig är du en klippa.”
Åh, jag älskar verkligen Peter Pan.
Hon brukar inte vara riktigt såhär känslosam, men jag antar att allt det här med Liv påverkar henne så att hon inte direkt har några spärrar alls.
Och ibland kan det uppenbarligen vara positivt att inte ha det.
”Tack, Pan. Jag försöker vara det, bara du tillåter mig. Ni har ju inte velat ha mig här dom senaste dagarna...”
”Jag vet, förlåt”, säger Pan och ser ut som om hon får tårar i ögonen. ”Vi behövde bara lite tid för oss själva. Men jag är så lycklig för att du är här nu.”
Vi tar några bloss till på spliffen och sedan släcker vi den.
Vinet håller på att ta slut och vi konstaterar att klockan snart är halv fem och att vi kanske bordet gå och lägga oss.
Pan säger att hon kan ta soffan och egentligen vill jag insistera på att hon ska lägga sig i sängen bredvid Envy, men jag saknar att ligga bredvid min flickvän så mycket att jag håller på att gå i bitar så jag går med på det.
Jag kastar en kudde till Pan, drar av mig kläderna och kryper ner bredvid den djupt sovande och kaffedoftande Envy.
”God natt, Miqe”, säger Pan från soffan.
”God natt, Peter Pan. Vi ses efter natten.”
”Det gör vi. Och då ska jag prata med Liv.”
”Lovar du?”
”Jag tror det.”

Liv 23/9-2010

Rihannas Disturbia strömmar ur Alinas maffiga högtalare och jag vinglar runt på vardagsrumsgolvet.
Jag vet inte riktigt vad klockan är, men jag tror att det är tidig eftermiddag.
Alina är i alla fall i skolan och Alessa har gått i väg till sin praktikplats.
Det är andra dagen jag stannar hemma från jobbet, men jag ringde Camilla igår och sa att det är lite jobbigt just nu.
Hon lät inte alls glad, men gav mig motvilligt ledigt.
Jag fyller på mitt vinglas för säkert femte gången och tar flera djupa klunkar.
På något sätt känner jag mig helt tom inombords och mitt liv har blivit en grå, ogenomtränglig dimma.
Låten på Alinas blandskiva tar slut och Gavin DeGraws We Belong Together fyller rummet.
Jag faller ihop på golvet och börjar fullständigt grina.
Samtidigt som jag känner mig helt tom svämmar jag över av olika känslor, alla alldeles för starka för att en vanlig människa ska orka bära dom.
Mitt där i mitt känslokaos ringer det på dörren till Alinas trerummare.
Hela mitt huvud snurrar när jag går mot hallen och öppnar dörren.
Där ute i trappuppgången står Pan.
Min första tanke är att jag måste se i syne, det måste vara Alessa.
Men så fort hon öppnar munnen är jag helt övertygad om att det verkligen är min älskade Pan som står där på tröskeln.
”Hej... Jag tänkte...”
Hon hinner inte mycket längre än så, för jag slår armarna om henne och pressar desperat mina läppar mot hennes välbekanta.
Hon gör inget motstånd, så jag drar in henne i lägenheten och får ner henne på vardagsrummet.
Pan besvarar mina kyssar lika desperat som jag kysser, och det dröjer inte länge förrän vi ligger där helt nakna båda två.
Jag har Pans händer över hela mina kropp och hennes tunga mellan mina ben.
Det enda jag bryr mig om just nu är att få känna hennes kropp mot min och få njuta igen.
Man kan knappast påstå att jag njuter av mitt och Alinas sex längre, men nu med Pan är det lika magiskt som vår första gång.
Hon ser djupt in i mina ögon när jag smeker henne tills hon kommer och vi båda börjar gråta.
Sedan ligger vi där en lång stund och gråter, håller om varandra så hårt vi bara förmår.
”Liv”, säger Pan tillslut.
Vi sätter oss upp och ser forskande på varandra.
”Jag älskar dig av hela mitt hjärta och kommer alltid att göra det, men...det funkar inte.”
”Jag vet...”, mumlar jag. ”Jag vet och det är ju det som gör så jävla ont!”
Hon fattar sina händer om mitt huvud när jag börjar headbanga som en galning.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det är bara en massa känslor som inte går att sätta ord på.
”Liv, det beror inte bara på dig och det här med Alina”, säger Pan och darrar på rösten. ”Även om du aldrig hade träffat henne så hade det tillslut inte funkat ändå...”
Jag vill skrika och vråla, och det gör så himla ont i mig att jag aldrig någonsin vill sluta gråta.
”Men jag vill ta livet av mig, för det känns som bara mitt fel!”
Pan spärrar upp ögonen och ser allvarligt på mig.
”Älskling, du får inte ta livet av dig!”
Det pirrar till i hjärtat när hon kallar mig älskling, något jag trodde att jag aldrig skulle få höra från henne igen.
”Vi gör ju det här för att vi ska kunna fortsätta leva, eller hur?”
”Jo, visst... Men du kommer att bli så ensam och du kommer inte att klara det!”
”Jag har Envy.”
”Men ni är ju bara kompisar”, säger jag och sträcker mig efter mitt ciggpaket, tar upp två cigaretter och räcker den ena till Pan.
Hon tar emot den och tänder den.
”Alltså, vi är nog lite mer än så..”, får hon fram.
”Vad menar du? Hon är väl hetero?”
Pan skakar på huvudet, pressar fram ett ursäktande leende.
”Vi låg med varandra när vi var arton, sedan har det inte varit något efter det men känslorna har egentligen funnits där hela tiden...”
Jag sitter tyst en stund och tänker efter, försöker lägga alla bitarna på plats.
”Men, så, är ni ihop nu? Och vad händer med Miqe? Dom ska ju för fan ha barn ihop!”
”Vi är väl inte direkt ihop...än”, svarar Pan. ”Och ärligt talat så vet jag inte vad som ska hända med Miqe, och det gör mig så himla rädd. Om Envy ändå väljer honom i slutändan kommer jag inte veta vart jag ska ta vägen, och väljer hon mig kommer han inte veta vart han ska ta vägen...”
Jag gör en grimas och blir väldigt rädd, jag med.
Båda alternativen känns precis lika hemska.
Om Envy nu känner så starkt för Pan som hon säger, vad i helvete ska det bli av min bror då?
Min älskade, lilla storebror som äntligen har funnit sin kärlek.
Tanken gör mig spyfärdig, men samtidigt är jag självklart lycklig för Pan och Envys skull om det nu blir dom.
Hon stannar inte hos mig så länge till, och det är kanske bra för annars hade jag nog inte kunnat låta henne gå tillslut.
”Åh, mitt älskade Liv”, säger hon när vi står i hallen och säger hej då. ”Klarar vi det här?”
Hennes gröna ögon glittrar så magiskt att jag blir alldeles knäsvag.
”Jag vet inte, Pan. Jag har ingen jävla aning. Men jag antar att vi inte har något annat val.”
Hon kysser mina läppar och hon gör det med sådan intensitet att jag blir rädd att det här är vår sista kyss.
Det känns som om mitt hjärta håller på att spricka i bröstet när det slår mig att vi gör slut precis här i detta nu.
”Hej då, Liv”, nästan viskar Pan och öppnar ytterdörren.
”Hej då, Pan”, säger jag, släpper långsamt taget om hennes hand.
Det är med tårfyllda ögon vi tar farväl av varandra för att vända oss om och leva våra liv på olika håll.
Jag känner på mig att den närmaste tiden kommer bli den mest kaotiska hittills, men trots det släpper jag hennes hand och ser henne gå mot trappan.
”Jag älskar dig”, säger vi båda med en mun innan jag stänger lägenhetsdörren och återvänder till min dimmiga verklighet.
Och när jag står där på hallgolvet får jag nästan för mig att jag har fantiserat ihop eller drömt att Pan precis var där, att det måste varit en hallucination.
Men så verkliga hallucinationer kan knappast existera och jag måste försöka vänja mig vid tanken på att vi inte är tillsammans längre.
Det går inte så bra, för jag vill ju verkligen inte, så bara någon timma senare har jag hällt i mig två vinflaskor och två starkcider och fallit ihop i ett hörn i vardagsrummet i ren förtvivlan.
Jag vill verkligen inte vara med om detta.

Alessa 3/10-2010

Teet i min mugg har kallnat för längesedan.
Från Alinas sovrum kan jag höra ljudet av ännu en meningslös sexakt, och jag kan inte förstå hur Alina fortfarande envisas så med att få Liv i säng.
Kan hon inte förstå att Liv bara knullar henne som ett substitut för Pan, att hon gör det för att Alina helt enkelt är någon?
Jag blir så trött på alltihop och ser fram emot att träffa Pan om någon timma.
Vilket påminner mig om att jag har ganska bråttom.
Vi ska ses hemma hos Envy, som skulle på någon koll på sjukhuset.
Jag häller stressat ut teet i slasken och ställer muggen på diskbänken.
Sedan går jag in i mitt rum och byter om från bara t-shirt till baggyjeans och linne.
Håret låter jag bara hänga fritt, vilket gör att jag liknar Pan väldigt mycket.
Jag har fortfarande lite svårt att vänja mig vid att hon och jag är exakta kopior av varandra.
När jag sminkat mig och dragit på mig mina sneakers får jag springa till spårvagnen.
Jag är precis i tid när jag flämtandes ringer på hos Envy.
Dörren öppnas efter en liten stund, men det kan omöjligen vara min syster på andra sidan av den.
Hennes röda hår är uppsatt i en slarvig tofs, men det syns fortfarande hur tovigt det är.
Under ögonen har hon mörka ringar som avtecknar sig tydligt mot hennes oerhört bleka hy.
”Kom in”, säger hon och viftar lite med en hand så mager att jag nästan börjar gråta.
Jag går in genom dörröppningen och tar av mig skorna, stänger dörren bakom mig.
”Syster”, säger jag och tar ett steg fram för att lägga armarna henne.
Hon kryper direkt in i min famn och börjar snyfta mot min axel.
Jag stryker henne över håret och börjar nästan gråta jag med.
En lång stund står vi bara där, men till slut drar hon med mig bort till köksavdelningen.
Vi sätter oss ner vid Envys köksbord.
Pan tar fram en flaska vodka och två glas.
”Vill du ha?”, frågar hon. ”Jag har kaffe också. Massor av kaffe..”
”Vodka blir bra, tror jag. Nog för att jag sett så mycket vodka de senaste dagarna att jag blivit alldeles mätt på det, men jag har ju inte druckit det själv så..”
Ett drag av smärta drar över Pans ansikte när hon ställer ner vodkan på bordet och plockar fram hallonsoda att blanda med.
”Hur mår du då?”, frågar hon sedan och sätter sig på stolen mittemot mig.
”Jag mår väl bra. Frågan är hur du mår?”
Hon hänger av sig koftan och plockar fram ett ciggpaket ur jeansfickan.
”Jag har mått bättre, men det vet du nog..”
Hon gör en ansats att tända sin cigg, och precis då börjar rummet snurra runt för mig.
Pans armar täcks av nyskurna, centimeterbreda sår, flera av dom ser så nya ut att jag gissar på att dom är från tidigare idag.
Innan jag hinner lägga band på mig själv sliter jag tag i min systers handled och håller upp den i ljuset.
”Pan?”, utbrister jag förtvivlat. ”Varför..åh, nej.”
Hon drar till sig handleden och klär på sig igen, uppenbart generad.
”Du såg ingenting”, mumlar hon.
”Jo, det gjorde jag visst, även om jag önskar att jag inte hade sett..”
”Snälla Alessa..”, säger hon och häller upp lite vodka i glaset, halsar det direkt ur. ”Det är ingenting, okej?”
Hon fyller på glaset igen, men blandar det med soda den här gången.
”Har du tagit dina mediciner idag?”
”Ja, och gårdagens, och dagens innan det, och hela förra veckans..”
”Det är bra det, i alla fall.”
Hon skakar på huvudet, och först nu märker jag hur stora pupiller hon har.
”Vänta, menar du..idag? Allihop?”
Hon fnissar lite.
”Ja, och jag kan ha tagit morgondagens också, jag vet inte, jag tappade bort mig efter förra fredagens.”
Jag sliter glaset med vodka ur handen på henne.
”Pan, gå och spy. Nu.”
”Det tänker jag inte göra”, säger hon, och jag kan höra hur hon börjar sluddra.
”Om det händer dig något, Pan, så dör jag. Om du älskar mig så går du och spyr upp dom där tabletterna nu.”
”Det är försent nu, Alessa. Det var längesen nu..men jag är okej, ser du?”
Men precis när hon säger det faller hennes ögon ihop och allt pekar på att hon är precis allting utom okej.

Jag möter upp Envy i väntrummet på akutmottagningen.
Hon har tårar i ögonen när hon kommer inspringandes genom dubbeldörrarna.
När hon får syn på mig rusar hon fram till mig och jag fångar upp henne i min famn.
”Alessa, prata, vad hände?”
Hon låter andfådd och nu rinner tårarna.
”Jag är inte riktigt säker.”, svarar jag. ”Hon hade tagit en mängd tabletter, så vitt jag vet, och skurit sig en del. Men jag har inte direkt koll på läget..”
”Men hon ville väl inte dö?”, frågar Envy och ser alldeles förkrossad ut.
”Det tror jag verkligen inte.”
”Vad var det då?”
Jag suckar och börjar snyfta själv.
”Hon var väl..jag vet verkligen inte.”
Efter en stund kommer doktorn ut i väntrummet och säger åt oss att vi kan komma in om vi vill.
Både jag och Envy följer med honom in till Pan, som sitter i sjukhussängen och är alldeles grå i ansiktet.
Envy skyndar fram till henne och jag kan se dom förenas i en mjuk kyss.
”Åh, älskling..jag var så rädd!”, säger Envy och tar Pans hand. ”Du får aldrig göra sådär igen!”
Pan skakar hastigt på huvudet, men slutar tvärt då det ser ut som om hon ska spy.
”Jag fick dricka kol”, förklarar hon. ”Inte så gott.”
Pan får åka hem, så vi tar en taxi tillbaka till Envy.
När vi kommer innanför dörren är hon så trött att vi slänger oss på sängen alla tre.
Pan ligger mittemellan oss, och Envy håller om henne hårt.
Trots allt avundas jag dom båda som har någon så fin att leva med.
Hon snurrar ihop sig i Envys famn somnar efter en stund, men jag och Envy ligger båda vakna och pratar en stund.
”Hur mår Pan egentligen?”, frågar jag Envy och studerar min systers fridfulla ansikte.
”Hon säger inte så mycket”, svarar Envy besvärat. ”Hon skär sig en del på nätterna när jag sover, och hon har rökt på ganska mycket, men samtidigt..hon klarar sig. Jag tror hon är lycklig med mig.”
”Det tror jag också.”
Pan ligger tryckt mot Envy och snusar lugnt mot hennes hals.
Envy ser ömt ner på henne och kysser hennes hjässa.
”Jag är också så lycklig, Alessa. Jag har väntat på det här i över nio år nu.”
”Det är verkligen fint att ni har hittat fram till varandra till slut.”
Envy ler stort, men ser väldigt trött ut.
”Jag ska nog gå nu”, säger jag. ”Ni, du, behöver sova.”
Hon nickar och gäspar.
”Jag hör av mig snart”, lovar jag.
”Ska du hem och ta det lugnt?”, frågar hon. ”Jag är lite orolig för dig också, Alessa. Du är nog den klokaste människan jag känner och jag vet att du väldigt gärna vill ta hand om alla, men du måste ta hand om dig själv också, vet du. Jag ser ju att du inte mår så bra heller.”
Jag grimaserar lite, för hon har rätt.
”Jag ska försöka. Det beror på hurdan Liv är när jag kommer hem. Alina är inte direkt expert på att ta hand om henne, hon tänker mest på att knulla.”
”Så dom håller fortfarande på?”
”Ja. Alina är kärare än någonsin och lever i någon sjuk fantasivärld där hon och Liv kommer leva lyckliga för resten av alla sina dagar, men det kommer aldrig hända. Liv är bara för svag för att säga emot. Vet du om att hon faktiskt kysste mig häromdagen? Hon är ganska förvirrad..”
Envy ser lite ledsen ut, men jag försöker skaka av mig känslan av trötthet och förtvivlan.
Det är egentligen inte mitt ansvar att ta hand om Liv, men det är som Envy säger, det är sådan jag är.
Vi säger hejdå och jag lämnar Envys lägenhet.
Innan jag tar spårvagnen hem tar jag en snabb sväng till systemet och köper en flaska vin till mig själv, en flaska jag ytterst noga ska låta bli att visa för Liv.
Jag lägger den i min ryggsäck och slänger systemetpåsen i närmsta soptunna.

Liv 3/10-2010

Dom senaste dagarna har varit ett fullständigt töcken av alkohol, cigaretter och, från min sida, känslolöst sex med Alina.
Hon har börjat kalla mig sin flickvän nu och jag borde väl säga emot, men jag orkar inte.
Fast Alessa har gett mig irriterade blickar så fort hon kommer åt, låter vi Alina hållas båda två.
Jag har inte hört av mig till varken Müsli eller Miqe, och Amanda som jag inte har pratat med på flera dagar bryr jag mig heller inte om att ringa.
Jag har svarat på några sms från Müsli, bara så att han ska veta att jag fortfarande är vid liv.
Men egentligen är jag väl knappt det.
Mobilen bredvid mig vibrerar, det är Miqe som ringer.
Jag råkar svara av misstag och känner mig tvungen att prata med honom.
”Hallå? Liv, är du där?”
”Ja, jag är här”, sluddrar jag, full som ett as.
Precis som vanligt.
”Var har du blivit av, egentligen?”
”Jag är hos Alina och Alessa, det vet du väl?”
”Ja, det vet jag, för jag pratar med Alessa som tur är.”
”Hon är en jävla spion”, spottar jag ur mig och öppnar ännu en burk starkcider.
Det är i princip det enda jag har råd med tills jag får lön om två dagar.
Och två dagar utan att ha råd med starksprit har aldrig känts så evigetslångt som nu.
”Nej, det är hon inte”, säger Miqe. ”Hon är en vettig människa som bryr sig och det ska du vara glad över.”
”Jaså, det ska jag?”
Jag blir nästan lite irriterad på min bror för att han tjatar så på mig.
Kan inte alla i hela världen bara låta mig vara och få dö ifred?
”Ville du någonting särskilt? Jag försöker faktiskt supa mig full här...”
”Är du inte redan tillräckligt full, syrran?”
Nu blir jag riktigt arg på honom och vill skrika i telefonen, men jag lägger band på mig själv, tar en klunk cider istället.
”Liv... Har du målat någonting på sistone?”
”Varför frågar du det?”
”Jag tror att du kanske skulle må lite bättre om du gjorde det.”
Miqes röst får mig att vilja gråta, att skrika åt honom att jag älskar honom och att jag vill att han ska komma till mig nu, fort.
Men jag vågar inte det, och vad skulle det tjäna till även om jag vågade?
”Men jag vill ju inte må bättre, kan inte alla bara fatta det!?”
”Jo, det vet jag att du vill, Liv. Egentligen vill du det.”
Om han säger ett ord till kommer jag att vika mig, hans röst och hans närvaro är för mycket.
”Syrran, du måste försöka hitta tillbaka till din styrka.”
”Åh, Miqe, kan du inte komma till mig nu? Jag vill det!”
”Jag trodde aldrig att du skulle fråga”, säger han och skrattar till lite. ”Var är du?”
”Ute någonstans... På Alinas gård, tror jag...”
”Då kommer jag så fort jag kan. Jag älskar dig!”
”Jag älskar dig med”, säger jag och lägger på.


Alessa 3-4/10-2010

När jag fixat alkohol och köpt cigaretter åker jag hem, och när jag kliver av spårvagnen kan jag se Miqe på håll.
Först undrar jag vad han gör här, men inser sedan att han antagligen ska hälsa på Liv.
Jag skyndar mig fram till honom och hoppar upp på hans rygg bakifrån.
Han skrattar till och ramlar nästan omkull.

”Envy?”, frågar han och låter så förväntansfull att jag nästan skäms över att det är jag och inte hon.
”Inte precis”, svarar jag och hoppar ner på marken igen.
”Åh. Hej Alessa.”
Han låter, trots att det bara är jag, inte alls särskilt besviken.
”Hej Miqe snygging”, säger jag och ler lite.
”Flörtar du?”, frågar han skämtsamt.
”Inte direkt, jag är ganska gay.”
Jag boxar till honom löst på armen och han petar till mig i midjan med långfingret.
Kittlig som jag är börjar jag genast åma mig och skratta okontrollerat.
”Sluta!”, flämtar jag och kastar mig bakåt. ”Jag kommer få andnöd och dö annars!”
Han skrattar också, men slutar peta på mig.
”Vad gör du här förresten?”
Vi börjar gå bortåt mot Alina lägenhetshus.
”Jag tänkte prata förstånd med Liv. Jag är ärligt talat så otroligt trött på hur hon håller på. Jag vet att hon kan bättre.”
”Jag kan hjälpa dig, jag är bra på att tala förstånd med folk.”
”Det är jag helt övertygad om”, svarar han och tar min hand, trycker den tacksamt.
Det känns helt okej att gå hand i hand med Miqe, för jag tycker väldigt mycket om honom, han känns som en bror för mig.
Istället för att gå in i Alinas portuppgång rundar Miqe hörnet och går mot gården.
När jag dyker upp bakom honom kan jag se Liv sitta på trappan med en cigg i ena handen och en starkcider i den andra.
Hon har bara svarta tights och en fläckig t-shirt på sig, så jag skyndar fram till henne och sliter av mig min kappa, lägger den om hennes axlar.
”För i helvete, Liv”, muttrar jag irriterat. ”Försöker du frysa ihjäl?”
”Något i den stilen”, sluddrar hon och försöker skaka av sig jackan.
Bestämt lägger jag tillbaka den och stoppar in hennes armar i ärmarna på kappan, knäpper knapparna.
Jag svär högt på isländska medan jag gör det, och Liv ser förvirrat på mig.
”Är du arg på mig, Pan?”
”Jag är inte Pan, och ja, det är jag. Du beter dig extremt omoget och jag skäms över att se en vuxen människa som du supa ner sig såhär totalt.”
”Men jag är deprimerad!”, gnäller hon och släcker sin cigg, tänder en ny.
”Säg någon som inte är det, Liv. Se dig omkring för fan! Jag och Miqe har också problem, men vi går inte ner oss såhär totalt för det!”
”Du fattar inte, för du är bara en dum spion!”, utbrister hon och höjer rösten.
Jag ser förvirrat på Miqe, som skakar på huvudet och viftar avfärdande med handen.
”Hm.”, säger jag. ”Vi säger så.”
Liv har dragit upp ärmen på kappan är i full färd med att sätta den brinnande cigaretten mot sin nakna handled, så jag sliter den ur handen på henne.
”Fan Liv, skärp dig!”, skriker jag och sliter tag i henne, hon är lätt som en fjäder och flyger nästan upp så vi står ansikte mot ansikte.
”Jag vill för fan inte skärpa mig!”, vrålar hon tillbaka och försöker ta tillbaka cigaretten, som jag ger till Miqe.
”Nu ska du lyssna på mig”, fräser jag och ser in i Livs fuktiga, alkoholdimmiga ögon. ”Det räcker nu. Du måste ta tag i ditt liv, och det med en gång! Tycker du inte att det är svårt som det är, Liv? Måste du förstöra för dig själv ännu mer? Är det inte nog snart?”
Hon börjar sprattla i min famn, försöker slå sig fri.
Miqe släcker cigaretten och skyndar fram till henne, håller fast henne hårt bakifrån.
”Släpp mig, era jävla sadister! Ni kommer här och kastar skit på mig, tror att ni är så jävla smarta, men har ni någonsin känt smärta som den här? Vet ni vad jag går igenom?”
Jag kan se Miqes ansiktsuttryck förändras, det övergår fort från bekymrad till arg.
”Liv, hör på nu!”, ryter han och tar tag i hennes handleder. ”Du vet hur mycket jag gått igenom! Du vet hur mycket smärta jag känt! Hur understår du dig att bete dig såhär? Både jag och Alessa har gått igenom svåra saker, vi har alla varit med om förhållanden som tagit slut! Men du beter dig rent ut sagt förjävligt!”
”Men hur bra skötte du det då?”, kontrar hon spydigt. ”In och ut på psyk, otaliga år av självskadebeteende! Precis som jävla, dumma Pan!”
”Men du är inte som jag, Liv. Du har alltid varit starkare än mig, och jag vet att du väldigt gärna vill bryta ihop och vara den svaga nu, men det kan du få vara ändå, du behöver inte ta livet av dig själv sakta för att få stöd!”
Hon slutar försöka ta sig loss ur mitt och Miqes grepp, verkar plötsligt helt apatisk.
Sedan börjar tårarna forsa ned för hennes kinder.
”Jag mår så dåligt”, gråter hon. ”Jag kan inte leva såhär, ni måste hjälpa mig..”
Ilskan rinner av mig, och jag slår ömt armarna om den skakande Liv.
”Vi kan börja med att lägga ner alkoholen”, säger jag försiktigt.
”Men den är min bästa vän..”, viskar hon med förtvivlan i rösten.
”Nej, den är din värsta fiende, tro mig. Den får dig att känna så mycket mer av allt, Liv, även om det känns som om den dövar. Det är det som är så förrädiskt med alkohol..”
”Måste jag sluta dricka helt?”, frågar hon ynkligt.
”Nej”, säger Miqe och tar över. ”Men du måste minska din alkoholkonsumtion kraftigt, ta ner det till en rimlig nivå.”
”Ni är hemska”, säger hon. ”Men jag älskar er för att ni drar ner mig på jorden igen, även om det gör ont som fan.”
”Jag vet, Liv, jag vet.”, säger Miqe. ”Men vi är så illa tvungna.”
”Jag inser väl det”, svarar Liv uppgivet. ”Därför orkar jag inte vara arg längre.”
En del av tyngden som legat över mitt bröst den senaste veckan lättar något.
Jag kan se att Liv verkligen menar vad hon säger, känner äntligen att vi lyckats nå fram på något plan.
”Jag är stolt över dig.”, säger jag och kramar henne. ”Men nu tänker jag gå upp och vara ifred en stund. Jag måste tänka lite.”
”Förlåt Alessa, jag menade inte allt det elaka jag sa.”
”Jag vet det. Vi släpper det nu. Huvudsaken är att du fattar.”
Hon plockar upp en cigarett och tänder den.
”Vi stannar här nere en stund.”, säger Miqe. ”Men jag kommer upp och kollar till dig sen.”
Jag nickar och vänder mig om, börjar gå mot porten.
När jag kommer in i lägenheten sparkar jag av mig skorna och går in i köket, hämtar ett glas.
Sedan går jag in på mitt rum och slår mig ner på sängen.
Ur ryggsäcken tar jag upp vinflaskan, fyller glaset till bredden.
Jag halsar nästan hela glaset, fyller på det igen.
Jag känner mig lite som en hycklare nu när jag själv sitter här och super mig full, men å andra sidan, det är långt ifrån samma sak som med Liv.
Efter en stund börjar alkoholen slå till, och jag lägger mig ner på sängen, ser upp i taket.
Jag är så utmattad, så trött.
Det är först nu som jag inser hur hårt det här har tagit på mig.
Först en vecka med Livs eviga supande och hemska humör, sedan akuten med Pan, och nu det här..
Jag har all rätt att känna mig lite låg, och det gör ont i mig att jag inte har någon att ringa till, att jag inte har en bästa vän som Müsli eller en bror som Miqe.
Klart jag har Pan, men hon har tillräckligt som det är redan.
Jag tar upp vinflaskan som jag ställt på golvet och tar flera stora klunkar.
Det bränner lite i bröstet när vinet rinner ner genom halsen, men det är en skön känsla.
Efter en timme är flaskan tom, och jag är rejält berusad.
Utanför mitt rum kan jag höra att både Liv, Miqe och Alina har kommit tillbaka.
Jag reser mig upp på vingliga ben och går ut till dom.
Dom sitter i köket och vid spisen står Miqe och steker pyttipanna.
Liv har satt sig i Alinas knä, och Alina ser alldeles salig ut.
Jag tycker inte om synen, men det får bli ett senare problem.
”Är du hungrig?”, frågar Miqe utan att vända sig om.
”Nej”, svarar jag. ”Dessutom är jag vegetarian.”
Jag kan se att han ler lite.
”Man lär sig lite om varandra varje dag, inte sant?”
Jag håller med och vinglar fram till bordet.
Liv ser misstänksamt på mig.
”Alessa, är du full?”
Jag skakar våldsamt på huvudet och dunsar ner på stolen, missar nästan sitsen.
”Trött”, svarar jag och hör hur falskt det låter.
”Du ljuger, du är full”, inflikar Alina.
”Du borde inte dricka.”, säger Liv. ”Det har jag lärt mig.”
”Säg inte åt mig vad jag ska göra!”, fräser jag, men ångrar mig genast. ”Förlåt.”
Hon ser sorgsen ut, men jag kan se att hon inte heller är riktigt nykter än.
Jag tar fram mitt cigarettpaket och tänder min första cigg på flera timmar.
”Måste du röka i köket när vi ska äta?”, klagar Alina.
”Tyst med dig”, säger jag och Liv i mun på varandra.
Hon ser irriterad ut, men säger inget mer.
Samtidigt dukar Miqe fram maten och jag sitter och ser på när dom äter.
Alina kastar i sig maten medan Miqe tar det lite långsammare, och Liv ska vi inte ens prata om..
Hon äter så sakta att man knappt märker att hon gör det alls, men till slut är även hennes tallrik tom.
Miqe börjar duka av, och på andra sidan sitter Alina och Liv och kysser varandra.
Jag blir irriterad och harklar mig.
”Måste ni hålla på hela tiden?”
Liv ser lite förlägen ut, men Alina blänger surt på mig.
”Jag får väl hångla med min flickvän om jag vill?”
”Flickvän?”, fnyser jag och himlar med ögonen. ”In my ass.”
”Du är så dryg, Alessa, och jag börjar verkligen tröttna på ditt sätt. Om du ska bo här kan du väl i alla fall bete dig schysst?”
Jag möter Livs blick, hon skäms.
”Alina, lägg av”, säger hon sakta.
”Tar du Alessas parti nu alltså?”
”Nej, jag är bara trött på bråk, okej? För min skull, kan ni sluta?”
Alina ser lite lugnare ut, antagligen är hon rädd för att säga emot Liv.
”Kan vi inte se på film?”, frågar Miqe för att byta ämne, han har precis blivit klar med disken.
Jag rycker på axlarna, men till slut bestämmer vi oss för att vi ska göra det i alla fall.
Vi sätter oss ner i varsin soffa, jag och Miqe i en, Liv och Alina i den andra, och Alina startar igång filmen.
Menyn till Shutter Island dyker upp på skärmen, och det känns helt okej för mig.
Det är en bra film, liksom.
Efter en stund kryper jag ihop i soffan, lägger huvudet i Miqes knä.
Han säger inte emot, snarare tvärtom.
”Allt är okej, Alessa”, säger han och jag ser in i hans snälla ögon.
”Tack Miqe. Tack brorsan.”
Jag slår nästan handen för munnen, vet inte om jag får säga så.
Det är ju bara något jag vill och önskar, att ha en bror som Miqe.
Men jag behöver inte oroa mig, för han ler bara.
”Inger orsak, syrran.”

HeatherWade

Lesbisk 24årig kvinna som skriver mycket HBTQ-material om livet, vänskap, kärlek och även döden. Bor ensam med två katter, vilket funkar alldeles utmärkt :)
HeatherWade är medlem sedan 2016 HeatherWade har 81 publicerade verk