Kategori: Relationer noveller
Pan och Liv om Kärlek part 7
Müsli 10/9-2010 Sjukhusnatten börjar övergÃ¥ i tidig morgon när jag vaknar till i den nedsuttna soffan för jag vet inte vilken gÃ¥ng i ordningen. Min vanliga jävla huvudverk bultar innanför pannbenet och jag känner mig spyfärdig. Det blir en tur till handikapptoaletten ute i korridoren för andra gÃ¥ngen i natt och min mage töms än en gÃ¥ng pÃ¥ sitt innehÃ¥ll. Vilket är en halv Snickers och tvÃ¥ koppar kaffe. Lite vimmelkantig stapplar jag ut frÃ¥n toaletten och Ã¥tervänder till vakarnas rum där farsan och Sakarias ligger i varsin sjukhussäng och sover. Vi har praktiskt taget bott i det här rummet i tvÃ¥ dagar nu. Fast jag har knappt varit här, jag har dragit runt pÃ¥ stan och träffat Liv lite grann. Hem vill jag knappast gÃ¥ för det finns inte en sak eller ett rum i lägenheten som inte skriker mamma. Hon ligger i ett rum längst ner i korridoren och är näst intill medvetslös. Det gör riktigt ont i mig när jag tänker pÃ¥ alla operationer och cellbehandlingar hon har genomgÃ¥tt det senaste Ã¥ret. Det gör ännu ondare när jag tänker pÃ¥ hur jobbigt det varit för bÃ¥de farsan, Sakarias och mig att se henne gÃ¥ frÃ¥n en energisk och utÃ¥triktad kvinna i sina bästa Ã¥r till en svag, flintskallig cancerpatient som svimmar stup i kvarten. NÃ¥gonstans inombords är jag arg pÃ¥ henne eftersom att hon faktiskt har försatt sig i den här situationen helt av egen maskin. Men samtidigt vill jag inte vara det, för hon önskade ju inte att det skulle bli sÃ¥här. Hon är ju ett offer ändÃ¥, pÃ¥ nÃ¥got sätt. I gÃ¥r kväll meddelade specialistläkarna oss att det antagligen handlar om timmar nu. Den tanken är sÃ¥ skrämmande att jag bara vill grÃ¥ta och skrika och fullständigt förlora mig själv i ren panik. Jag har inte haft sÃ¥ bra relation med mamma under den senare delen av mitt tjugo Ã¥r och nio mÃ¥nader lÃ¥nga liv. Vi började glida ifrÃ¥n varandra en del när hon och farsan fick veta att jag var gay för ungefär sex Ã¥r sedan, men vi har ju aldrig varit ovänner direkt. Inga längre perioder i alla fall. Hon har ändÃ¥ alltid funnits där med sprudlande energi och stöttat mig sÃ¥ gott hon kan i precis allting. Ãven kärleken, efter att hon hade vant sig vid tanken pÃ¥ att fÃ¥ en svärson i stället för en svärdotter. Jag hör hur en sjuksköterska gÃ¥r förbi ute i korridoren sÃ¥ jag gÃ¥r ut och pratar lite med henne. Hon heter Christel och har haft hand om mamma enda sedan hon kom hit för ett Ã¥r sedan sÃ¥ vi känner varandra ganska bra. âHur gÃ¥r det med dig, Marcus?â âSäg Müsli, du vet ju detâ, pÃ¥minner jag henne. âJust det ja!â, säger hon och ler. âHur gÃ¥r det med dig, Müsli?â Jag tvekar lite, tänker efter, hur gÃ¥r det egentligen? âJag vet inte riktigtâ, svarar jag. âInte sÃ¥ jävla bra, antar jag.â Christel lägger en välvillig hand pÃ¥ min axel, men hennes omtanke känns lite pÃ¥klistrad eftersom att det här faktiskt är hennes jobb. Men jag är tacksam för det ändÃ¥. âVill du ha lite frukost, kanske? Klockan är snart halv sju.â âOm det finns nÃ¥gon müsli kvarâ, svarar jag. âDet gör det alldeles säkert, kom sÃ¥ kollar vi!â, säger Christel och börjar gÃ¥ mot det lilla köket pÃ¥ avdelningen. Jag följer efter med ganska släpiga steg, hoppas att jag inte ska behöva spy mer idag. Det finns precis sÃ¥ mycket müsli att det räcker till en skÃ¥l till mig. Och sedan öser jag pÃ¥ mjölk och bÃ¥de kanel och Oâboypulver bara för att det stÃ¥r pÃ¥ bordet i den i övrigt tomma cafeterian. Men jag hinner inte ens äta upp frukosten innan jag flyger upp frÃ¥n stolen och rusar i väg. Inte in pÃ¥ toaletten den här gÃ¥ngen utan bort till rummet där det stÃ¥r 10 Katrin Fredin pÃ¥ väggen bredvid den stängda dörren. Under mammas namn sitter en liten whiteboardtavla där det stÃ¥r vilka sköterskor som ansvarar för henne idag. Jag lägger en darrande hand pÃ¥ dörrhandtaget och känner hur jag fÃ¥r väldig hjärtklappning. Jag vet inte vad jag ska ta mig till där jag stÃ¥r utanför mammas rum längst ner i sjukhuskorridoren klockan tjugo i sex pÃ¥ morgonen. Mitt hjärta slÃ¥r sÃ¥ fort att jag börjar kallsvettas sÃ¥ att min hand nästan glider av dörrhandtaget. Jag stÃ¥r där i säkert fem minuter och försöker samla ihop mina delar innan jag tillslut tar ett djupt andetag och gÃ¥r in i rummet. Det är ganska mörkt därinne, det enda ljuset kommer frÃ¥n en liten lampa pÃ¥ väggen ovanför sängen och alla apparater som stÃ¥r runtom den som jag inte har nÃ¥gon aning om vad dom är för nÃ¥got. Den slitna, nästan likbleka kvinnan som ligger i sängen har syrgasslangar i näsan och är pÃ¥ nÃ¥got sätt hopkopplad med alla apparater som piper rytmiskt ungefär varje sekund. Hela jag skakar och blir alldeles grÃ¥tfärdig när jag tänker pÃ¥ att den här slitna, likbleka kvinnan är min mamma. âDet var ju inte sÃ¥här det skulle bliâ, viskar jag rakt ut i luften och hör hur rösten skär sig eftersom att jag har grÃ¥ten i halsen. Mamma ligger helt stilla och orolig mellan sjukhuslakanen. Jag mÃ¥ste röra vid henne, mÃ¥ste känna att hon fortfarande lever, att hon nÃ¥gonstans där under allt det sjuka fortfarande är den där sprudlande mamman som hon alltid har varit. Jag smyger fram till sängen och tar ett försiktigt grepp om mammas ena hand, känner att den är iskall. âFryser du?â, frÃ¥gar jag men kommer pÃ¥ hur dumt det är eftersom att jag knappast kommer fÃ¥ ett svar. Hon har knappt varit vaken och bara sagt nÃ¥got litet ord pÃ¥ flera dagar. PÃ¥ hennes skalliga hjässa sitter en liten mörklila mössa som hon har fÃ¥tt av Sakarias. Den passar henne, men hade passat mycket bättre när hon fortfarande hade sitt rödbruna, lÃ¥nga, lockiga hÃ¥rsvall. Nu när hon inte ens har nÃ¥gra ögonbryn ser det ganska dumt ut. Jag förbannar mig själv för att jag tänker sÃ¥, man fÃ¥r väl inte tänka att hon ser dum ut, hon är ju faktiskt sjuk. Men det är ju faktiskt sÃ¥. (flashback/Ã¥terblick) Katrin Fredin sitter pÃ¥ en köksstol och gnolar muntert pÃ¥ nÃ¥gon otydbar melodi medan hon ordnar och sorterar en massa bilder som ligger framför henne pÃ¥ bordet. Bilderna har hon tagit med sin polaroidkamera som hon älskar och vÃ¥rdar som ett litet barn. Men ibland lÃ¥ter hon mig lÃ¥na den och dÃ¥ använder jag den flitigt eftersom att jag ocksÃ¥ älskar polaroidbilder. Jag sitter mitt emot min mamma med en kaffekopp i handen och studerar henne med ett leende pÃ¥ läpparna. Dom flesta bilderna föreställer mig och Sakarias genom Ã¥ren, men där finns ocksÃ¥ bilder pÃ¥ henne och pappa frÃ¥n deras ungdomsdagar och ett och annat foto pÃ¥ alla hennes kompisar. Mamma har verkligen otroligt mÃ¥nga kompisar för att vara fyrtiosex Ã¥r gammal, hennes umgängeskrets är mycket större än min nÃ¥gonsin har varit. Men jag förundras inte direkt över att folk vill umgÃ¥s med en skönsjungande, bohemisk yrkespianist som Katrin. Hon utstrÃ¥lar nÃ¥gon sorts positiv energi som verkligen smittar av sig pÃ¥ andra. Hon är en ganska jordnära person som samtidigt är uppslukad av nÃ¥gon sorts himmelsk drömvärld. âKan inte du fylla pÃ¥ min kopp, Müsli?â, frÃ¥gar hon och liksom sjunger orden i samma melodi som hon nyss nynnade pÃ¥. Jag reser mig frÃ¥n stolen och gÃ¥r fram till kaffebryggaren, fyller hennes kopp till bredden med kaffe och Ã¥tervänder till bordet. âTack, min älskade pojke.â âVarsÃ¥godâ, säger jag och ler mot henne. âà h, hÃ¥ll kvar den där minen!â Mamma sträcker sig efter kameran som ligger pÃ¥ fönsterbrädan och fÃ¥ngar mitt leende pÃ¥ en bild som kommer ut ur kameran med ett mycket välkänt ljud och skakar den nÃ¥gra gÃ¥nger. Det blir säkert den tvÃ¥tusende bilden där jag bara sitter och ler. Men hon brukar förklara att inget leende är det andra likt och alla borde förevigas om det är möjligt. âSÃ¥, vad ska du fördriva tiden med idag?â, frÃ¥gar hon när hon lagt tillbaka kameran i fönstret. âJag ska träffa Liv och se om jag fÃ¥r tag pÃ¥ Sammy, tänkte jag,â âGlöm inte att klä dig varmt, det är minusgrader ute.â âSÃ¥dant typiskt mammasnack du kommer med! Vad ska du själv göra?â âJag och Eva ska gÃ¥ en drejkurs som startar idagâ, svarar hon. âOch sedan ska jag sitta hela eftermiddagen och spela igenom mina nya pianostycken. Men nu ska jag ut och ta en cigarett, gör du mig sällskap?â Vi tar med oss vÃ¥ra kaffekoppar ut pÃ¥ balkongen och slÃ¥r oss ner pÃ¥ varsin röd plaststol. Mamma och hennes lÃ¥nga hÃ¥r riktigt strÃ¥lar i vintersolen och jag kan inte lÃ¥ta bli att le igen. âSynd att jag inte tog med mig kameran ut, nu när du ler sÃ¥ mycket!â âDet är svÃ¥rt att lÃ¥ta bli i ditt sällskap.â (flashback/Ã¥terblick över) Christel kommer in i rummet och ser lite bekymrad ut. âVad är det?â, säger jag lite chockat och känner hur orolig jag blir âVi fick ett litet larm sÃ¥ jag tänkte att nÃ¥gon apparat kanske hade förlorat ström.â Hon gÃ¥r fram till sängen och drar i flera sladdar. Jag kan inte hÃ¥lla tillbaka grÃ¥ten nu, tÃ¥rarna bara svämmar över och rinner ner för mina kinden i stora floder. Christel letar och letar, men verkar inte hitta nÃ¥got fel. En av apparaterna börjar pipa i lÃ¥nga toner istället för dom sekundära pip som den gav ifrÃ¥n sig nyss. Mitt hjärta slÃ¥r sÃ¥ fort att jag inte kan stÃ¥ still när Christel slÃ¥r akutlarm som hörs över hela avdelningen och antagligen hela sjukhuset. Folk kommer springande, jag gÃ¥r bort till fönstret och stÃ¥r och stampar oavbrutet. Jag ser hur en läkare kommer in i rummet med en elchocksmaskin pÃ¥ en rullvagn och börjar räkna slag, elchockar henne flera gÃ¥nger med hur mÃ¥nga joule som helst. Hela rummet snurrar och stÃ¥r stilla pÃ¥ samma gÃ¥ng. Christel ger mig en uppgiven blick och rycker pÃ¥ axlarna. Jag sätter händerna för öronen, men kan precis höra läkaren säga; âVi avslutar nu, hon är borta. Och klockan är noll fem femtionio.â Liv 10/9-2010 Jag Ã¥ker till Müsli pÃ¥ Sahlgrenska sÃ¥ fort han ringer och berättar vad som hänt. PÃ¥ vägen ringer jag Camilla och sjukskriver mig i tvÃ¥ dagar framÃ¥t. Hon säger att jag kan ta fler dagar om det skulle behövas och ber mig att hälsa Müsli och hans pappa sÃ¥ gott, trots att hon inte känner nÃ¥gon av dom. Det är tvÃ¥ sorgsna bröder och en lika sorgsen pappa som möter mig utanför PressbyrÃ¥n precis vid sjukhuset när jag kommer rusande precis när klockan slagit Ã¥tta. Jag kramar om dom alla tre och dom kramar hÃ¥rt och länge tillbaka, ingen av oss yttrar mer än nÃ¥gra fÃ¥ ord. Müsli hÃ¥ller mig i handen hela vägen till hans pappas bil borta pÃ¥ parkeringen pÃ¥ andra sidan vägen. Vi Ã¥ker hem till familjen Fredin som numera är tre personer istället för fyra. Lägenheten känns sÃ¥ dyster och stel att jag nästan blir svimfärdig. Müslis pappa kokar kaffe som ingen dricker, vi bara sitter runt köksbordet och stirrar stint ut i luften. Sakarias sticker i väg redan klockan nio, säger att han mÃ¥ste till skolan, mÃ¥ste bort frÃ¥n allt det här mörka. Jag förstÃ¥r honom precis och jag förstÃ¥r även Müsli som säger att han inte tänker sätta sin fot utanför dörren pÃ¥ hela dagen. När Sakarias har gÃ¥tt, reser sig Müslis pappa frÃ¥n stolen och puttar lÃ¥ngsamt in den till bordet. âDu ska veta att du verkligen är en del av vÃ¥r familj, Liv. Det känns skönt att ha dig här nu.â Jag blir lite överraskad och väldigt glad när han säger det. Müslis pappa är inte den som brukar säga sÃ¥dant, men det här är ju inte heller nÃ¥gon vanlig situation. âJag gÃ¥r och lägger mig en stund. Ni kan ta vad ni vill i kylen om ni blir hungrigaâ, säger han avslutande och gÃ¥r mot sitt sovrum. âFarsanâ, säger Müsli och ser efter honom. âJag älskar dig.â âJag älskar dig med, Müsliâ, svarar han utan att vända sig om. Hans sovrumsdörr slÃ¥r igen med en dov smäll och kvar vid bordet sitter jag bredvid min bästa vän som precis har förlorat sin mamma, förlorat lite av sin karisma. Självklart kan jag om nÃ¥gon förstÃ¥ vad han gÃ¥r igenom, men det skiljer sig ändÃ¥ sÃ¥ otroligt mycket frÃ¥n mina föräldrars död eftersom att Müsli sÃ¥g Katrin förändras och bli sämre pÃ¥ det där hemska sättet som ingen egentligen ska behöva vara med om, enligt min mening. Vi sitter inte kvar där sÃ¥ länge, utan gÃ¥r in i Müslis rum och stänger dörren om oss vi med. Han lägger sig pÃ¥ mage i sängen och suckar djupt. Mina armar vill hÃ¥lla om min bästa vän, vill krama honom tills han blir sig själv igen. Jag skiter i om det tar veckor, mÃ¥nader eller Ã¥r. Jag vill bara krama honom, se honom le och höra honom skratta igen och veta att mina kramar är anledningen till leendet pÃ¥ hans läppar och det klingande skrattet han ger ifrÃ¥n sig. Men jag lÃ¥ter honom vara, tror att han kanske behöver vara för sig själv men ändÃ¥ ha mig där. Han behöver nog vara lagom ensam. SÃ¥ jag sätter mig pÃ¥ hans runda skrivbordsstol och precis dÃ¥ ringer Miqe till min telefon. âHej brorsanâ, svarar jag med lÃ¥gmäld röst. âLiv! Jag hörde av Amanda... Hur mÃ¥r alla?â Han lÃ¥ter anfÃ¥dd, som om han springer. âInte sÃ¥där himla braâ, säger jag sanningsenligt. âMen ja...dom säger inte sÃ¥ mycket.â âDet kan man väl förstÃ¥. Jag är i alla fall pÃ¥ väg till er nu, tog lite ledigt frÃ¥n jobbet, men mÃ¥ste vara tillbaka efter lunch.â âDet hade du inte behövtâ, säger jag Ã¥ Müslis vägnar eftersom att han säkerligen skulle sagt sÃ¥ själv. âJo, men jag vill! Va fan, Müsli är som en bror för mig. Klart jag kommer.â âTack. Du fÃ¥r ringa pÃ¥ porttelefonen, jag släpper in dig.â Vi lägger pÃ¥ och jag gÃ¥r fram till Müsli, sätter mig pÃ¥ sängkanten. Han är alldeles knäpptyst sÃ¥när som pÃ¥ nÃ¥gra andetag, men jag tror inte att han sover. Jag puttar lite pÃ¥ honom och tillslut sätter han sig upp med ett ryck och slÃ¥r armarna om mig. Tusen känslor väller igenom mitt inre, pressar sig ut, väller över min allra bästa vän i hela denna jävla värld. âMüsli, jag älskar dig sÃ¥ sjukt, otroligt, helvetes mycket! Du vet att Katrin var som en extramamma för mig, kanske inte dom senaste Ã¥ren, men annars ända sedan...alltid liksom. Det här känns nästan som om jag förlorat min mamma en andra gÃ¥ng, men det är ju inte alls samma sak. Inte alls...â Han borrar in ansiktet i mitt hÃ¥r och kvider till lite, antagligen av saknad och smärta. âOch Miqe är pÃ¥ väg hit, han kommer när som helst. Hörde du att jag pratade med honom?â âJa, liteâ, säger Müsli med ganska hes och liten röst. âMen jag var ganska borta...nÃ¥gonstans.â Jag bara ser pÃ¥ honom en kort sekund, fÃ¥r tÃ¥rar i ögonen som rinner över direkt och strilar ner för mina kinder. âà h, min älskade Müsli... Vi klarar det här tillsammans.â När Miqe har kommit och vi alla tre har kramats och pussats och grÃ¥tit ett tag, konstaterar vi att vi är ganska hungriga. SÃ¥ vi sätter oss i köket och äter mackor och självklart müsli och dricker te. Vi nämner inte Katrins namn mer, det river upp minnen som är jobbiga att minnas bara av att tänka pÃ¥ henne. Istället pratar vi om maten vi äter, att teet är gott och sÃ¥dana oväsentliga saker. Miqe sträcker sig över bordet och rufsar till Müslis hÃ¥r när han ler för första gÃ¥ngen idag. Det är ett litet leende där pÃ¥ hans läppar men det lyser upp hela lägenheten. âHörni, jag har faktiskt en helt annan sak att berättaâ, säger Miqe när Müsli fyller pÃ¥ sin skÃ¥l för femte gÃ¥ngen. âVadÃ¥?â, frÃ¥gar Müsli intresserat, verkar nästan lite manisk. âPlease, do tell us!â âDet är sÃ¥här...att Envy är med barn.â Det blir plötsligt helt tyst vid bordet, bÃ¥de jag och Müsli rycker till och stirrar häpet pÃ¥ min storebror. âHon är vad för nÃ¥got?â, hasplar jag ur mig. Miqe gör en ansats till att svara, men jag hejdar honom innan han hunnit öppna munnen. âJag menar - ehm, oj dÃ¥... Hur fan gick det till?â âMen Liv, det är väl inte sÃ¥ svÃ¥rt att förstÃ¥ hur det gick tillâ, säger Müsli. âBlommor och bin, det kan du väl även om du är lesbisk? Det lärde vi oss ju pÃ¥ mellanstadiet!â Jag kan inte lÃ¥ta bli att le Ã¥t att han verkar ha hittat tillbaka till sitt gamla vanliga jag, lite grann i alla fall. Det var nog en bra idé att lÃ¥ta bli att säga hans mammas namn. âMen i alla fallâ, fortsätter Miqe. âJag trodde att Envy hade p-piller precis som jag tror att alla tjejer har p-piller. Men det har hon inte, tydligen, sÃ¥ vi hade oskyddat sex...nÃ¥gra gÃ¥nger.â Jag brister i skratt, det gÃ¥r inte att stÃ¥ emot. Mitt skrattanfall mÃ¥ste eka genom alla rummen och jag har svÃ¥rt att sansa mig. Men tillslut fÃ¥r jag göra det ändÃ¥ sÃ¥ att Miqe kan prata klart. âDet är väl inget att skratta Ã¥tâ, mumlar min bästis med munnen full av müsli. âJag har inte heller p--piller, inga av mina ex heller och inte du heller.â âNej, men det är ju inte det som är roligtâ, säger jag med andan i halsen efter allt skratt. âVad är det roliga, dÃ¥?â âDet roliga är att Liv har en storebror som är sÃ¥ korkad att han inte fattar att alla tjejer faktiskt inte äter p-pillerâ, säger Miqe och flinar Ã¥t mig. âDu är faktiskt ganska korkad, brorsan. Du fÃ¥r ta reda pÃ¥ sÃ¥dant.â âJa, jag fÃ¥r väl göra det i fortsättningen.â Jag blickar runt bordet och alla möter min blick, sedan skrattar vi hysteriskt alla tre. Müslis pappa mÃ¥ste ju tycka att vi är komplett galna som sitter här och gapflabbar pÃ¥ hans frus dödsdag, men pÃ¥ nÃ¥got sätt är det just därför det är ett väldigt vackert skratt. Ett syskonskratt av kärlek och av saknad. Miqe 11-12/9-2010 KöttfärssÃ¥sen pÃ¥ spisen ser riktigt god ut och jag känner mig nöjd med min insats. PÃ¥ köksbordet stÃ¥r en skÃ¥l med sallad och jag har dukat för tvÃ¥. Envy är pÃ¥ väg hem frÃ¥n Pan där dom har umgÃ¥tts med Liv och Müsli hela eftermiddagen. Müsli har verkligen tur som fÃ¥r sÃ¥dant stöd frÃ¥n hela gänget. Precis när jag häller av pastavattnet sätter nÃ¥gon nyckeln i lÃ¥set och kliver in i lägenheten. âÃlskling, vad gott det luktar!â Envy dyker upp i bakom mig och ger mig en kram. Hon ser sÃ¥ mysig ut idag i sin svarta, stickade kofta och det turkosa hÃ¥ret i en fläta i nacken. Jag lägger min hand pÃ¥ hennes mage som fortfarande är lika platt som den alltid har varit, men pÃ¥ nÃ¥got sätt känns det att hon nu har ett liv som växer inom sig. Vi äter middag under tystnad, med det är ingen pinsam tystnad, utan en trivsam sÃ¥dan. Inte förrän vi har ätit klart öppnar Envy munnen. âJo, Miqe, min mamma ringde mig idag. Och jag berättade för henne om barnet, det var lika bra. SÃ¥...ehm, hon och pappa vill träffa dig.â âà h, okejâ, säger jag lite chockat och tar en klunk vatten. âVarför har hon plötsligt ändrat sig, dÃ¥?â âJag tror egentligen att hon alltid har velat, hon vill väl se om du duger Ã¥t mig.â âJasÃ¥ du, Ylva, det vill hon.â Jag flinar mot min flickvän, hon blänger irriterat tillbaka. âMÃ¥ste du driva med mitt namn hela tiden? Vi glömmer det nu, okej? Du vet mycket väl vad du ska kalla mig.â Jag ber om ursäkt och börjar duka av frÃ¥n bordet, ordna med disken. Envy gÃ¥r fram till mig med bestämda steg och sliter ifrÃ¥n mig diskborsten. âDu behöver inte slava för mig, vet du. Jag är inte handikappad bara för att jag är gravid.â âDet tror jag inte heller. Jag ville bara vara snäll.â Hennes ansiktsuttryck förändras plötsligt och hon ser nästan alldeles förtvivlad ut. âFörlÃ¥t Miqe, jag älskar dig, det vet du. Jag vet inte vad som händer med mig...â âÃr det dom ökända graviditetshormonerna som spökar?â Hon ger mig en trotsig blick. âJag är fan inte hormonell!â Jag ser skeptiskt pÃ¥ henne och nickar. âOkej dÃ¥, det kanske jag är... lite grannâ, säger hon efter en stund och sjunker ihop som en slokande blomma. Jag kysser hennes välbekanta läppar och sedan gör vi varsin kopp kaffe, slÃ¥r oss ner i soffan framför en film. Envy lutar huvudet mot min axel och viskar att hon behöver mig. Hon tar min hand, jag säger att jag inte har nÃ¥gra som helst planer pÃ¥ att försvinna ifrÃ¥n henne. âNär ska vi träffa dina föräldrar, dÃ¥?â, frÃ¥gar jag. âVi är ditbjudna i morgon kvällâ, svarar hon och ger ifrÃ¥n sig en lätt suck. âHördu, det kommer att gÃ¥ braâ, säger jag och stöter min kaffemugg mot hennes till en skÃ¥l. Envys föräldrar har en privat chaufför som kommer och hämtar upp oss utanför hennes lägenhet strax efter klockan fem nästa eftermiddag. Hon hÃ¥ller mig i handen hela bilresan och när vi ser den stora, vita stenvillan torna upp sig utanför rutan är till och med jag lite nervös. Jag brukar inte direkt bli det, speciellt inte inför möten med flickvänners föräldrar. Med det är nÃ¥gonting med hela grejen; privat chaufför, villa pÃ¥ Hisingen och att dom kallar klockan fem för kväll som gör mig ganska illa till mods. Pappan Kent stÃ¥r pÃ¥ trappan och möter oss när vi kliver ur bilen. Han har svart kostym, vit skjorta och blÃ¥aktig slips som ser ut att komma direkt frÃ¥n Armanibuktiken. âHej sÃ¥ länge, Fredrikâ, säger Envy till chauffören. âVi ses om nÃ¥gra timmar!â Sedan vänder vi oss mot hennes pappa och börjar gÃ¥ upp för trappan. âDet här mÃ¥ste vara Miqe, förstÃ¥r jagâ, säger han och skakar hand med mig. âStämmer precis. Trevligt att träffas!â Kent ger mig ett stelt leende och vänder sig till Envy. âHej pappa!â, säger hon glatt och vinkar Ã¥t honom. âDet där passar sig inte riktigt, Ylva, vi stÃ¥r ju precis framför varandraâ, säger han och tar ner hennes vinkande hand. DÃ¥ kommer hennes mamma ut pÃ¥ trappan och presenterar sig som Marianne Bartelius. Ãven vi skakar hand med varandra och sedan visar dom oss in i ett stort rum med stora fönster och nÃ¥gra soffor som dom kallar för salongen. Kent gÃ¥r i väg för att hämta nÃ¥got att dricka sÃ¥ jag och Envy blir ensamma med Marianne. âJaha, Miqe, är du döpt till det?â, frÃ¥gar hon och ser granskande pÃ¥ mig. âJa, det är jag faktisktâ, svarar jag, försöker lÃ¥ta ganska lättsam. Min flickvän är sÃ¥ ovanligt tyst att jag inte riktigt vet hur jag ska bete mig. âOch vad var det du jobbade med?â Fortfarande den granskande blicken, det känns som om jag blir korsförhörd. âJag jobbar i en skivbutik för att fÃ¥ ihop brödfödan, om man säger sÃ¥, men egentligen är jag musiker. Spelar gitarr i ett band, skriver lÃ¥tar och gör en del spelningar.â âOkej, mamma, du har frÃ¥gat ut honom tillräckligt nu!â, ger Envy plötsligt ifrÃ¥n sig. Kent Ã¥tervänder till salongen med fyra glas pÃ¥ en bricka som ser ut att innehÃ¥lla champagne. âJa, Marianne, var snäll mot pojken nuâ, säger han och räcker mig ett glas. âDet är ju viktigt att även vi gör ett gott intryck.â Jag fÃ¥r det första avslappnade leendet sedan vi kom till, Envy tar stora klunkar ur sitt glas. âDet var väl alkoholfritt, eller hur?â, frÃ¥gar hon först när hela glaset är slut. âSjälvklartâ, svarar Kent. âOch till middag har jag lagat oxfilé med potatis och-morotsgratängâ, säger Marianne. âDu behöver protein och mycket c-vitamin nu. Ska vi gÃ¥ till bords?â Vi förflyttar oss in i nästa rum där ett stort, avlÃ¥ngt matsalsbord stÃ¥r dukat för fyra personer. Marianne instruerar mig och Envy att sätta oss mitt emot varandra i mitten av bordet medan hon och Kent tar plats vid varsin kortsida. I nästa sekund kommer en ung tjej, som ser ut att vara frÃ¥n typ Ryssland, in i rummet med en serveringsvagn med stora skÃ¥lar och fat fyllda med rykande het mat. Det luktar riktigt gott och jag känner att jag är ganska hungrig. Till min stora förvÃ¥ning reser sig Marianne frÃ¥n stolen, sliter Ã¥t sig Envys tallrik och lägger upp mat Ã¥t henne. âMamma, jag är fan inte fem Ã¥r längre!â, klagar hon när hennes mamma ställer ner den fyllda tallriken framför henne pÃ¥ bordet. âNej, men du bär pÃ¥ nÃ¥gon som snart kommer att vara detâ, säger Marianne och sätter sig ner igen. âVi har ju redan pratat om det där, vi kommer att adoptera bort den.â Jag vÃ¥gar inte riktigt säga nÃ¥gonting, sÃ¥ jag sitter bara tyst. När alla har tagit sig mat, som faktiskt är riktigt god, ser Envys pappa pÃ¥ mig och öppnar munnen. âJaha, Miqe, tror du att du kan försörja en familj pÃ¥ din lön? Eller ni kanske behöver ett litet tillskott?â âJag tycker att ni ska respektera vÃ¥rt valâ, säger jag och försöker att inte lÃ¥ta för bestämd. âVi adopterar inte bort barn i vÃ¥r familj, Ylvaâ, säger Marianne. âDet är inte ett alternativ.â âSer ni hellre att jag gör abort?â Envy spänner ögonen i sin mamma och jag kan inte lÃ¥ta bli att smÃ¥flina lite. Hela situationen är bara sÃ¥ bisarr. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon hade ett sÃ¥dant här förhÃ¥llande med sina föräldrar. âVi kanske inte ska prata om det här mer nu, kära duâ, säger Kent till sin fru. âNej, okej, vi släpper det för stundenâ, mumlar hon till svar. Det blir tyst runt bordet, Envy slänger besvärade blickar pÃ¥ mig sÃ¥ jag säger att maten är jättegod för att bryta isen lite grann. Vi sitter tysta under resten av mÃ¥ltiden och det blir dags för efterrätt. En stor glasstÃ¥rta, persikohalvor och pannacotta dukas fram pÃ¥ bordet. Envy reser sig snabbt upp frÃ¥n den sammetsbeklädda stolen och det turkosa hÃ¥ret fladdrar i fartvinden. âMiqe, följ med mig ut och rökâ, säger hon bestämt. âMen, du ska väl inte röka nu när du är havande!â, ryter hennes pappa. âJo, jag tänkte faktiskt göra det.â Jag reser mig och skyndar efter min flickvän ut ur matsalen. âVi kommer tillbaka snartâ, säger jag till Kent och Marianne men är osäker pÃ¥ om dom hör det för vi är redan ute i hallen. Envy drar pÃ¥ sig sina svarta stövlar, jag sticker fötterna i mina Converse och vi gÃ¥r ut pÃ¥ stentrappan. Hon drar upp sitt Marlboropaket ur fickan pÃ¥ sin luvtröja och tar sliter upp tvÃ¥ cigaretter, räcker mig den ena. âHm, det där var speciellt...â, säger jag när vi har stÃ¥tt där en stund och dragit ner röken i vÃ¥ra lungor. âJag höll pÃ¥ att kvävas därinne!â Hon slÃ¥r ut med armarna och gör en grimas. âJag visste inte riktigt hur jag skulle bete migâ, säger jag och ler ett snett leende. âTro mig, det gör inte jag heller. à h, jag vill hem!â Min telefon ringer och det är Liv, hon lÃ¥ter alldeles förtvivlad och jag blir orolig. âMiqe, du mÃ¥ste kommaâ, säger hon och det lÃ¥ter som att hon grÃ¥ter. âDet funkar inte alls med Müsli, han har brutit ihop och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till! Jag är inte sÃ¥ stark att jag kan...â âJo, det är du visstâ, säger jag. âAlltsÃ¥, vi är hos Envys föräldrar pÃ¥ Hisingen och jag vet inte...â âSnälla, försök komma hit! Jag behöver hjälp.â âVar är ni dÃ¥? Hemma hos Müsli?â âJa, skynda dig!â Vi lägger pÃ¥ och Envy ser frÃ¥gande pÃ¥ mig. Jag säger att det var Liv och att Müsli behöver hjälp. SÃ¥ hon gÃ¥r in och hämtar chauffören som kör fram bilen och vi hoppar in i baksätet. âBlir inte dina föräldrar arga när vi inte sa hej dÃ¥?â âJag sa att vi var tvungna att Ã¥ka, dom fÃ¥r tycka vad dom vill. Dom har i alla fall fÃ¥tt träffa dig.â âVad tror du jag fick för betyg, dÃ¥?â, frÃ¥gar jag och pussar henne pÃ¥ kinden. âÃver förväntan, skulle jag troâ, svarar Envy nöjt. Müsli sitter och skakar som besatt när jag och Envy kommer in i lägenheten. Jag har nog aldrig sett honom sÃ¥ uppgiven förut. Hans pappa verkar inte vara hemma, men Liv stÃ¥r vid vardagsrumsväggen med händerna för öronen och tÃ¥rarna forsar ner för hennes smÃ¥ kinder. Envy sjunker ner pÃ¥ golvet framför Müsli och tar tag i hans skakande armar. âTa dig samman nu, frukostpojken! Du klarar det här, vi finns för dig.â Min blick fladdrar mellan den skakande pojken och den grÃ¥tande flickan, men snart ser jag ingenting längre för Liv kastar sig i min famn och kramar om mig hÃ¥rt. Jag kramar hÃ¥rt tillbaka, stryker försiktigt hennes hjässa. âHan kommer över det här, du vet väl det, syrran? Det kanske tar mÃ¥nga Ã¥r, precis som det gjorde för oss, men du vet att han klarar det. âJa, jag vet, men... Jag hatar att känna mig sÃ¥ maktlös.â Det verkar som om Müsli har slutat skaka för han reser sig upp och gÃ¥r fram till oss. Ett litet ursäktande leende blir synligt pÃ¥ hans läppar. âFörlÃ¥t, jag tappade kontrollen lite grann.â âDu behöver inte be om ursäkt, brorsanâ, säger jag och ger honom en kram. âDet är inte alls konstigt att du reagerar sÃ¥här, det hade snarare varit konstigt om du inte hade gjort det.â âHan har rätt, Müsliâ, säger Liv och tar hans hand. âMen du är inte ensam. Vi finns här för dig precis som du fanns där för oss.â Vi gruppkramas och jag känner mig alldeles varm i hela kroppen. Det är skönt att träffa Liv och Müsli nu efter det ganska obehagliga mötet med Envys väldigt speciella föräldrar. Min flickvän dyker upp bakom Müsli och petar honom pÃ¥ axeln. âDu kan inte bjuda pÃ¥ lite kaffe? Vi hann inte dricka det hos mina föräldrar.â Och sÃ¥ ler hon sitt fjäskande leende. âVisstâ, svarar han. âJag kan bjuda pÃ¥ kaffe.â SÃ¥ vi slÃ¥r oss ner i soffan med varsin kaffekopp, men Liv mÃ¥ste tydligen gÃ¥. Hon ska träffa Alina och skulle egentligen varit hos henne för en timma sedan sÃ¥ hon mÃ¥ste rusa. När hon har gÃ¥tt ut genom ytterdörren sitter vi tysta en stund och dricker vÃ¥rt kaffe. âÃr det inte lite skumt med Alina?â, frÃ¥gar Envy efter en stund. âDom träffas ju hela tiden och träffas dom inte sÃ¥ smsar dom. Vad är grejen med det, egentligen?â âDom har väl blivit bra kompisar, baraâ, säger Müsli och rycker pÃ¥ axlarna. âAlltsÃ¥, Alina är kär i Livâ, säger jag och hör hur dumt det lÃ¥ter. âSkämtar du med oss!?â, säger dom med en mun. âNej, hon är det.â âMen det är väl inget mellan dom?â, frÃ¥gar Envy och ser alldeles chockad ut. âSjälvklart inteâ, svarar jag. âLiv tycker bara att det är lite jobbigt.â âMen varför träffar hon henne hela tiden, dÃ¥?â, säger Müsli. âJag vet inte, hon känner väl att hon mÃ¥ste, för Alinas skull.â Liv 12-13/9-2010 Mina läppar skakar när Alina kysser dom. Hennes nötbruna hÃ¥r kittlar min kind, men jag känner inget behag. âVi kan inte hÃ¥lla pÃ¥ sÃ¥här längreâ, säger jag och puttar henne ifrÃ¥n mig. Hon ser bÃ¥de ledsen och besviken ut. Och kanske skäms hon eftersom att hon egentligen ocksÃ¥ vet att det här är fel. âJag vill inte ha en hemlig affär bakom mig flickväns ryggâ, fortsätter jag. âHon förtjänar inte det, och jag vill bara inte.â När hon vänder mig ryggen gÃ¥r jag fram till henne och kramar henne bakifrÃ¥n. âJag tycker jättemycket om dig, Alina, du fÃ¥r verkligen inte tro nÃ¥got annat. Men vi kan väl bara vara vänner?â âSkulle du vilja det?â, frÃ¥gar hon och vänder sig mot mig. Hon har tÃ¥rar i ögonen, det gör ont i mitt bröst. âJa, jag skulle vilja det.â Hon pressar fram ett leende och försöker kyssa mig igen, men jag tar tag i henne. âSluta nuâ, säger jag bestämt. à h, det här är verkligen jobbigt för hon är sÃ¥ otroligt sexig idag i sina rödmÃ¥lade läppar, kort, svart kjol och nätstrumpbyxor. Men min vilja att vara trogen mot Pan är starkare än viljan att knulla Alina. För det skulle vara sÃ¥ känslolöst, och det är inte sÃ¥dan jag är. Jag har verkligen inga känslor alls för Alina bortsett frÃ¥n att jag är väldigt tänd pÃ¥ henne. Och det räcker egentligen inte pÃ¥ lÃ¥nga vägar för att jag ska vilja satsa. Jag vill ju ha Pan, för alltid och ännu längre än sÃ¥. Hon är min musikaliska drömtjej. âSÃ¥ vart ska vi ta vägen med vÃ¥ra känslor?â, frÃ¥gar Alina. âJag har inga känslor för dig, kan du inte förstÃ¥ det?â âJag vet att du vill ha migâ, säger hon och tar tag om mina överarmar, närmar sig mig igen. Jag lösgör mig frÃ¥n hennes grepp, gÃ¥r bort och sätter mig i soffan och tänder en cigg. âJo, men Pan betyder alldeles för mycket för mig för att jag ska agera pÃ¥ detâ, säger jag bestämt. âDu har ju redan agerat pÃ¥ det...â Hon gÃ¥r fram till mig, kysser mitt huvud, jag suckar av frustration. Dom nästkommande fyrtiofem minuterna gÃ¥r Ã¥t till att försöka förklara för att Alina att vi verkligen mÃ¥ste sluta med det här och varför. Efter en stund verkar hon motvilligt acceptera vad det är jag säger. Först dÃ¥ gÃ¥r det upp för mig att jag sitter där i bara byxor och bh, sÃ¥ jag ser mig om efter mitt linne. Jag hittar det precis framför mig pÃ¥ bordet och drar det över huvudet. Alina ser lite besviken ut, men hon fÃ¥r tycka vad hon vill. âDet är nog bäst att jag gÃ¥r nuâ, säger jag när jag slitit Ã¥t mig min luvtröja frÃ¥n soffhörnet. âNej, mÃ¥ste du verkligen det?â âJa, jag gör det nuâ, säger jag och reser mig ur soffan, skyndar ut i hallen. âMen vi ses väl igen?â, frÃ¥gar Alina och kommer efter mig. âSjälvklart gör vi detâ, säger jag och drar pÃ¥ mig skorna. âDet är bara att smsa, det vet du.â Med dom orden rycker jag upp lägenhetsdörren och springer därifrÃ¥n. Jag vet inte om jag klarar av att vara i närheten av Alina när hon är sÃ¥ otroligt svÃ¥r att motstÃ¥. Jag kan verkligen förstÃ¥ varför man säger att killar tänker med kuken ibland, och det är ungefär sÃ¥dan jag känner mig. Mitt hjärta och mitt huvud säger en sak och fittan en helt annan. Usch, jag vill verkligen bara bort frÃ¥n det här just nu. Jag tar upp telefonen och ringer till Pan, ber henne möta mig pÃ¥ Centralen. Hon undrar om det har hänt nÃ¥gonting, men jag säger att jag bara vill träffa henne. Fast ute nÃ¥gonstans, för jag klarar inte av att vara hemma. SÃ¥ vi möts utanför Nordstan och tar en fika pÃ¥ Condeco. Hon ser sÃ¥ mysig ut i sitt böljande, röda hÃ¥rsvall och jag fÃ¥r lust att mÃ¥la av henne igen. Hennes korta, smala kropp ser sÃ¥ välbekant och underbar ut och hon har en av sina finaste mossgröna tröjor pÃ¥ sig. Jag sitter bara och studerar henne när hon dricker sin chokladlatte och ler mot mig dÃ¥ och dÃ¥. âJag har saknat dig lite grannâ, säger hon. âDet känns som om du har varit lite mentalt borta.â âDet har bara varit sÃ¥ mycket med Müsli...â âJag förstÃ¥r det. Men du behöver inte stänga mig ute, du vet väl det?â Hon ger mig en kyss som smakar Pan och kakao, jag älskar vÃ¥ra kyssar sÃ¥ mycket att jag hÃ¥ller pÃ¥ att gÃ¥ upp i atomer när vÃ¥ra läppar möts. âJag vet det och jag ska inte göra det meraâ, lovar jag och kan inte lÃ¥ta bli att le. Mobilen som ligger bredvid mig pÃ¥ soffan vibrerar till och Alinas namn blir synligt pÃ¥ skärmen. Men hon fÃ¥r skicka hur mÃ¥nga sms hon vill, just nu har jag bara ögon och öron för min älskade Pan. âVill du göra nÃ¥gonting mysigt i kväll?â, frÃ¥gar jag och stoppar ner mobilen i väskan utan att öppna smset. âà h, jag har har redan bestämt med Alessaâ, säger Pan och ser lite ledsen ut. Det är minsann inte bara jag som är borta. Visst förstÃ¥r jag att Pan behöver tid med sin förlorade tvillingsyster och jag är jätteglad för deras skull, men jag är nästan lite svartsjuk pÃ¥ Alessa. âDet är lugnt, jag ska ju ändÃ¥ jobba i morgon sÃ¥ jag borde väl gÃ¥ och lägga mig tidigt...â âMen du, älsklingâ, säger hon och smeker min kind. âVi kan mysa i morgon kväll i stället. Om du vill, förstÃ¥s?â âVisst, det kan vi göra.â När vi har fikat färdigt följer jag Pan till spÃ¥rvagnen, kysser henne hej dÃ¥ och ser henne sedan Ã¥ka i väg till lägenheten där jag befann mig för bara nÃ¥gon timma sedan. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, sÃ¥ jag vandrar runt lite planlöst och bestämmer mig sedan för att ta en promenad hem i stället för spÃ¥rvagnen. Amanda och Alfons ligger inne i sovrummet när jag kommer innanför dörren, det är väl antagligen läggdags för honom. Miqe verkar inte vara hemma, men han bor ju praktiskt taget hos Envy nu. Jag stänger in mig i mitt rum med en kopp te och drar fram mina mÃ¥largrejer. När jag har avslutat tvÃ¥ väldigt röda teckningar som pÃ¥minner om Pantumultet-serien kommer jag pÃ¥ att jag fortfarande inte har läst Alinas sms. SÃ¥ jag sträcker mig efter väskan, tar upp mobilen och öppnar meddelandet. âDet känns redan tomt efter dig. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mig själv. Jag vill inte vara den som kommer här och förstör mellan dig och ditt livs kärlek. Men samtidigt sÃ¥ kan jag faktiskt inte hjälpa...att du nog är mitt livs kärlek, Liv. Jag vet att det är tidigt, men jag är nästan säker pÃ¥ att det är sÃ¥ jag känner ändÃ¥. FörlÃ¥t.â Jag blir alldeles mÃ¥llös när jag läser hennes ord. Jag hade inte riktigt förstÃ¥tt att hennes känslor var sÃ¥ starka. Och det hade kanske inte hon heller förrän nu. Jag slÃ¥r händerna för ansiktet i ren frustration, trycker sedan pÃ¥ svaraknappen. Ord rinner ner i mina fingrar som trycker ner bokstavsknappar, men det känns inte som att det är jag som gör det. âVill du komma hit? Du fÃ¥r inte stanna för sent bara, jag ska jobba i morgon. Puss.â Meddelandet skickas i väg och det börjar poppa popcorn i hela kroppen pÃ¥ mig. Nej, varför gjorde jag sÃ¥där? Vill jag verkligen ha Alina hos mig? Ja, jag kanske vill det, nÃ¥gonstans. Men om hon nu ska komma hit känner jag att jag mÃ¥ste fÃ¥ i mig lite alkohol först. Jag lägger undan pennorna och ritblocket, gÃ¥r ut i köket och drar fram en vinflaska ur kylen. När jag har korkat upp den och hÃ¥ller pÃ¥ att fylla ett vinglas, dyker Amanda upp bredvid mig och ger mig en granskande blick. âSka du dricka i kväll?â, säger hon förvÃ¥nat. âDu ska väl jobba i morgon?â âJag tänkte bara ta ett par glas. En kompis kommer hit om en stund, Alina.â âOkej, men lova att ni tar det lugntâ, säger hon och fyller pÃ¥ vattenkokaren. âHur gÃ¥r det med Pan, förresten? Det var ett tag sedan jag sÃ¥g henne nu.â âDet gÃ¥r braâ, säger jag tvärt. âVi ses inte lika mycket nu när jag jobbar heltid, men vi är okej.â Amanda nickar, tar ner en temugg ur skÃ¥pet. âDu fÃ¥r hälsa Müsli när du ser honom, förresten. Lova mig det, och säg att han fÃ¥r komma hit precis när han vill!â Jag lovar henne det och Ã¥tervänder sedan till mitt rum med vinflaskan och det halvfulla glaset. Mobilen ligger pÃ¥ sängen och lyser, Alina har svarat. Jag gÃ¥r nu. Ãr porten lÃ¥st? Jag svarar snabbt att hon ska smsa när hon är framme sÃ¥ kommer jag ner och öppnar, vill att hon ska vara här nu fort med en gÃ¥ng sÃ¥ att vi kan fÃ¥ den här kvällen överstökad. Vinflaskan hinner bli halvtömd och jag blir ganska lullig innan hon smsar. Jag vinglar lite lätt när jag Ã¥ker ner i hissen för att släppa in henne. Hon har pÃ¥ sig samma korta kjol och nätstrumpbyxor som tidigare idag och jag kysser hennes rödmÃ¥lade läppar innan hon ens hunnit säga hej. Vi ramlar upp i lägenheten, säger inte ett ord till varandra, är upptagna med att fÃ¥ av varandras kläder. Vi har sex med varandra för tredje gÃ¥ngen den kvällen och hela akten känns sÃ¥ otroligt desperat, men jag är alldeles för snurrig för att fundera över det. âJag visste nästan att du inte skulle kunna hÃ¥lla dig ifrÃ¥n migâ, säger Alina när vi efterÃ¥t ligger nakna bredvid varandra och delar pÃ¥ en cigarett. âÃh, hÃ¥ll käften, sexiga lilla du.â Det lÃ¥ter inte alls som jag, men jag antar att det mest är vinet som pratar. Vi somnar bredvid varandra där i min säng en liten stund senare och jag drömmer mardrömmar om att jag är jagad. Vaknar kallsvettig mitt i natten, väcker Alina och ber henne att gÃ¥. Hon gör som jag säger, sedan dricker jag upp resten av vinet och däckar igen. Helvete, vad snurrigt allt det här är. Pan 18/9-2010 Envy och jag är ensamma hemma hos henne. Jag sitter i hennes soffa och studerar henne när hon pysslar runt i lägenheten. Om tvÃ¥ timmar kommer Müsli, Liv och Miqe hit för en liten privat minnesstund för Katrin. Alessa skulle komma lite tidigare, om jag fattat rätt. âÃr det för mÃ¥nga ljus nu?â, frÃ¥gar Envy plötsligt och jag vrider pÃ¥ huvudet. Hon har överröst i princip varje tom yta i lägenheten med stearinljus och blockljus och allt vad det heter. Men det ser bra ut, kanske just för att det är Envys lägenhet och Envys verk. âNej, det är jättefint.â, svarar jag och hon hummar lite Efter ytterligare tjugo minuter drÃ¥sar hon ner bredvid mig i soffan. Jag ser pÃ¥ henne, hennes blÃ¥a hÃ¥r är tovigt och stÃ¥r Ã¥t alla hÃ¥ll, men pÃ¥ ett snyggt Envy-sätt. âGud, jag blev helt slut nu!â âJag kan förstÃ¥ det. Jag blev trött bara av att titta pÃ¥ dig.â âOm du hade gjort annat än att titta pÃ¥ sÃ¥ kanske den här stackars gravida kvinnan inte behövt anstränga sig sÃ¥ mycket!â Jag fnissar lite och lägger mitt huvud mot hennes axel. âFÃ¥r jag känna pÃ¥ din mage?â, frÃ¥gar jag försiktigt. Envy nickar. âFritt fram bara, tafsa hur mycket du vill!â Jag smyger in min hand under hennes arm för att kunna nÃ¥ magen. En lÃ¥ng stund lÃ¥ter jag den bara ligga där. Efter ett tag lägger Envy sin hand ovanpÃ¥ min. âKänner du nÃ¥got?â, frÃ¥gar hon. âSjälvklart inte, dummer! Bebisen är inte riiiktigt sÃ¥ stor änâ âMen visst känns det rätt..ovanligt, ändÃ¥?â âJa, tanken är ju väldigt spännande.â Vi tystnar, och Envys grepp om min hand hÃ¥rdnar lite. âVad gör du?â, frÃ¥gar jag men fÃ¥r inget svar. Mjukt för hon min hand ner längs med den ännu platta magen. âEnvy..?â Hon fryser till och vrider pÃ¥ huvudet, möter min frÃ¥gande blick. âJa?â âVad gör..â Jag hinner inte avsluta meningen. Plötsligt har jag Envys läppar mjukt tryckta mot mina. Dom är lika mjuka och himmelska som första gÃ¥ngen jag kysste dom, för över tvÃ¥ Ã¥r sedan. Jag kan inte slita mig, i huvudet brusar det och pulserar, och hjärtat fladdrar vilt i bröstet. Envy lägger en av sina händer om min hals och jag kan känna hennes lÃ¥nga, mÃ¥lade naglar i min nacke när hon nästlar in fingrarna i mitt hÃ¥r. Det känns som en evighet innan hon släpper mig och jag börjar andas igen. âMen..Envy?â Hon reser sig hastigt upp ur soffan och drar ner linnet. âHormonerâ, säger hon och slÃ¥r ut med händerna. Jag stirrar förvirrat pÃ¥ min bästa vän. âHormoner?â âPan..â, suckar hon och sätter sig ner bredvid mig i soffan igen. âDu är verkligen fin och jag har känt dig i massor av Ã¥r. Du vet vad jag menar..â Det gör jag inte, men jag nickar ändÃ¥. Hon tar min hand och trycker den lite. âDu är den absolut bästa tjejen jag vet. Ingen kan hÃ¥lla sig borta frÃ¥n dig, eller hur?â Jag höjer pÃ¥ ögonbrynet och fnissar lite. âDet vet jag inget omâ, svarar jag roat. âMen det är okej, vi behöver inte prata om det där.â âDet är bra.â, gäspar hon. âà h, jag är sÃ¥ trött. Ãr det okej om jag lägger mig ner lite?â âKlart, jag gÃ¥r ingenstans.â Hon tvekar lite. âKan du inte kanske hÃ¥lla om mig? Jag känner mig ganska liten..â Och hon ser verkligen liten ut där hon sitter. âVisst, om det känns okej.â âDet gör det..â, säger hon sakta och drar med mig bort mot sängen. Hon dunsar ner pÃ¥ sängen och jag bakom henne, lägger armarna om henne, fortfarande med hennes hand i min. Efter en stund kan jag känna hur hon börjar skaka, och det lÃ¥ter som om hon grÃ¥ter. Men jag säger inget, kramar bara om henne lite hÃ¥rdare. När Alessa ringer pÃ¥ hos Envy har hon legat och sovit i Ã¥tminstone 50 minuter. Yrvaket sätter hon sig upp när hon hör signalen. âVa..vem..?â Hon ser sÃ¥ förvirrad ut att jag mÃ¥ste skratta. âDet är nog Alessa. Vänta, jag öppnar.â Jag gÃ¥r fram till dörren och lÃ¥ser upp. PÃ¥ andra sidan stÃ¥r mycket riktigt Alessa och hon ser väldigt glad ut när hon ser att det är jag. âSyrranâ, säger hon och kramar om mig med ena armen. âHjälp mig lite, är du snäll.â Hon lastar av en pÃ¥se frÃ¥n systemet och en ica-kasse i famnen pÃ¥ mig. âStorshoppat eller?â, frÃ¥gar jag förvirrat. âAlltsÃ¥..â, säger Alessa och hänger av sig skinnjackan. âDels har jag köpt lite grejer till ikväll, men sen var jag tvungen att handla hem lite grejer ocksÃ¥, men jag har inte hunnit lämna av dom. Tror du jag kan slänga in dom i kylen sÃ¥ länge?â âSjälvklart kan du det.â, svarar Envy som dyker upp bredvid mig. âHej Alessaâ Dom kramas och pratar lite medan jag ställer undan Alessas pÃ¥sar. âVilka kommer sen och när kommer dom?â, frÃ¥gar Alessa när vi alla tre satt oss i Envys soffhörna. âTja..Müsli sÃ¥klart, Miqe och Liv.â, svarar jag. âOch Alina.â, flikar Envy in och tänder en cigg. âAlina?â, frÃ¥gar Alessa sammanbitet. âKommer hon?â âJa, Miqe sa det förut.â Jag ser förvÃ¥nat pÃ¥ min syster. Vad har hon emot sin rumskamrat? âJa-haâ, säger Alessa trotsigt. âBorde du verkligen röka förresten?â Envy blänger trotsigt pÃ¥ Alessa. âJa, det borde jag.â fräser hon, men sÃ¥ mjuknar hennes ansiktsavtryck. âNej, det borde jag inte..â âFörlÃ¥t Envy, det var inte meningen att säga Ã¥t dig vad du ska göra..â âJag vet detâ, svarar Envy och släcker sin halvrökta cigarett. âJag kan bara inte med att sluta röka just nu..Jag har i alla fall inte druckit en droppe alkohol sen jag fick beskedet..â âDu har jag dragit ner märkvärdigtâ, inflikar jag. âJag har knappt sett dig röka alls pÃ¥ hela dagen.â Hon rycker pÃ¥ axlarna, nickar lite. âDet är sant.â, hÃ¥ller hon tillslut med. âDessutom gÃ¥r du ju igenom nÃ¥got väldigt omständigtâ, fortsätter Alessa. âDet är extremt svÃ¥rt att sluta dÃ¥.â Jag kan se dom bÃ¥das ansikten att det här är ett jobbigt ämne, sÃ¥ jag tänker febrilt för att komma pÃ¥ ett mer passande. âHur kommer det sig att Alina ska följa med, förresten?â, frÃ¥gar jag, eftersom det är det första jag kommer pÃ¥. Alessa blir mörk i blicken, men Envy ser oberörd ut. âMüsli föreslog att Liv kunde ta med henne om hon ville och om Alina kände för det.â âOch det ville hon?â Envy ser pÃ¥ mig, hon ser lite frÃ¥gande ut. Men sÃ¥ rycker hon pÃ¥ axlarna. âTydligen, jag vet inte. Miqe sa bara att hon skulle komma typ.â Och sÃ¥ vänder hon bort blicken, stirrar pÃ¥ tvn. Trots att hon inte ser pÃ¥ mig sÃ¥ märker jag att hon är nervös. Jag ser det pÃ¥ sätter hon rör sig, och just för tillfället sitter hon och trummar med fingrarna mot lÃ¥ret. Jag förstÃ¥r inte vad det är frÃ¥gan om. Varför blir alla sÃ¥ besvärade när Alina kommer pÃ¥ tal? âÃrligt talat, döljer ni nÃ¥got?â, frÃ¥gar jag misstänksamt. Ingen svarar. âHallÃ¥?â, fortsätter jag frustrerat. Envy suckar. âNej, Pan. Det gör vi inte. Och nu vill jag ha kaffe, sÃ¥ om ni ursäktar..â Hon reser sig upp och gÃ¥r bort till diskbänken. Jag övergÃ¥r till att blänga pÃ¥ Alessa, som fumlar med sitt cigarettpaket. âAlessa?â Hon slutar upp med att försöka fÃ¥ öppnat paketet. âJa?â âVad hÃ¥ller ni pÃ¥ med?â âVi? Ingenting, absolut ingenting.â âHar det här..vad det nu är, nÃ¥got med Alina att göra?â âNej har vi ju sagt!â, fräser hon, men ser sedan alldeles förstörd ut. âFörlÃ¥t, det var inte meningen att fräsa. Jag är bara lite trött, och antagligen Envy ocksÃ¥. Det är inget.â Jag vet inte vad jag ska säga, men plötsligt har jag väldigt ont i magen. Ute börjar det mörkna och det är inte lÃ¥ng tid kvar innan de andra kommer. Efter en stund kommer Envy tillbaka med en kaffekopp och ett knäckebröd med getost pÃ¥. När hon slÃ¥r sig ner i soffan kan jag märka att hon sätter sig väldigt nära mig, vÃ¥ra knän snuddar vid varandra. Jag fÃ¥r en plötslig impuls att lägga armen om henne, men jag lÃ¥ter bli. Det skulle se väldigt konstigt ut. âKan vi inte släppa allt det här konstiga och fokusera pÃ¥ Müsli nu?â, frÃ¥gar hon trött. âJo, visst. Dom ska komma när som helst nu.â, svarar Alessa. Mycket riktigt ringer det snart pÃ¥ dörren. Alessa gÃ¥r för att öppna, och plötsligt är hallen full med folk. Jag kan se Liv knö sig förbi Miqe och när hon fÃ¥r syn pÃ¥ Alessa kastar hon sig om halsen pÃ¥ henne och kysser henne. Jag höjer pÃ¥ ögonbrynet. âLiv?â, säger jag halvhögt. Hon rycker till och stapplar bort frÃ¥n Alessa. âVad..Pan? Om du är där..sÃ¥ mÃ¥ste du vara..â, hon vänder pÃ¥ huvudet mot Alessa. âà h.â Alessa börjar skratta. âFel syster kanske?â, frÃ¥gar hon roat. âEh..ja..â Liv ler lite, verkar inse det komiska i situationen. âMen du är ju ocksÃ¥ snygg..SÃ¥klart.â, fortsätter hon. âFlörtar du med min syster, Liv älskling?â âLite kanskeâ, säger hon och börjar gÃ¥ bort mot mig. Bakom hennes rygg dyker Alina upp, hon har ett fast grepp om en av öglorna pÃ¥ Livs jeans. När dom är framme hos mig tar Liv bort hennes hand och drar upp mig ur soffan. Jag omfamnar henne och hennes hÃ¥r luktar sÃ¥ gott att jag blir vimmelkantig. Hon kör ner händerna i bakfickorna pÃ¥ mina jeans, fÃ¥r mitt hjärta att slÃ¥ hÃ¥rt i bröstet. När vi släpper taget om varandra vänder jag pÃ¥ mig för att hälsa Alina. Till min förvÃ¥ning blänger hon fientligt pÃ¥ mig. âUhm..är det nÃ¥got som är fel?â, frÃ¥gar jag förvirrat. Hon ändrar snabbt ansiktsuttryck. âVa? Nej! Jag tänkte pÃ¥ nÃ¥got annat. Hej Pan.â Hon ger mig en snabb kram. Jag hinner inte fundera sÃ¥ mycket mer pÃ¥ det hela, för Müsli och Miqe kommer fram för att hälsa. âHej därâ, säger jag ömt och kramar om Müsli hÃ¥rt. âHej, Peter Pan.â âHur mÃ¥r du?â Han slokar lite, och han ser sÃ¥ ledsen ut att jag fÃ¥r ont i magen. âInte sÃ¥ bra kanske.â, svarar han. âMen det känns lite bättre nu när jag är här med alla er.â âJag förstÃ¥r, faktiskt. Det kommer bli bättre, Müsli. Det lÃ¥ter klyschigt, men tiden läker faktiskt alla sÃ¥r. à tminstone skapligt.â Han nickar och försöker pressa fram ett leende. âOch ikväll ska vi bara koncentrera oss pÃ¥ att alla dom fina minnena du och även Liv och Miqe har av din mamma. SÃ¥ vitt jag har hört sÃ¥ var hon underbar.â Efter en stund har alla hälsat pÃ¥ varandra och jag hjälper Envy att tända ljusen hon placerat ut i lägenheten. Vid ett tillfälle stÃ¥r vi bredvid varandra, en bra bit bort frÃ¥n de andra, och ska tända ljusen i fönstret. Plötsligt stannar hon upp i sina rörelser och vrider pÃ¥ huvudet, ser pÃ¥ mig. âPan..jag älskar dig.â Jag ler mot henne. âJag älskar dig ocksÃ¥, det vet du ju.â Hon mumlar nÃ¥got ohörbart och fortsätter med vad hon nyss höll pÃ¥ med. Jag känner mig lite förvirrad, hon beter sig väldigt annorlunda. Envy brukar inte vara riktigt sÃ¥här känslosam. Men jag antar att det faktiskt har med hormonerna att göra. âÃr du okej, Envy?â, frÃ¥gar jag. âJadÃ¥.â, svarar hon och tänder det sista ljuset. âTrött bara, som du redan vet.â Tillsammans gÃ¥r vi tillbaka till de andra och slÃ¥r oss ner i soffan där Liv och Müsli redan sitter och trängs lite. Miqe och Alessa sitter mittemot i varsin fÃ¥tölj. En bra stund är det tyst i lägenheten, men sedan tar Liv till orda. âVi har samlats här ikväll för att ta farväl av en mycket speciell person. Vi kommer alla sakna Katrin, och ni som inte kände henne kommer nog alltid att önska att ni faktiskt hade fÃ¥tt lära känna henne, för hon var verkligen fantastisk.â Müsli börjar grÃ¥ta och Liv tar hans hand, smeker hans handrygg med tummen. âI övermorgon är det begravning, men jag tror jag talar för oss allihop när jag säger att det känns rätt att samlas sÃ¥här nÃ¥gon dag innan och ta ett lite mer privat och eget farväl.â Jag kan känna att även mina ögon fylls med tÃ¥rar, trots att jag aldrig ens träffade Katrin. Men jag kan sÃ¥ väl känna med Müsli och det smärtar mig. Envy passar pÃ¥ att lägga armen om mig, och jag trycker mig mot henne, blundar mot hennes axel. Hon luktar gott, och det blÃ¥a hÃ¥ret kittlar mot mina kinder. Jag lÃ¥ter mina läppar lätt nudda vid hennes hals, och hon rycker till lite, hennes hand kramar om min axel. âVad gör du?â, viskar hon. âJag vet inte.â, svarar jag ärligt. Precis dÃ¥ öppnar Müsli munnen och börjar prata. I mitt huvud snurrar det, sÃ¥ jag hör inte allt han säger, men jag förstÃ¥r att han delar med sig av sina minnen. Jag vill väldigt gärna kunna koncentrera mig, men med Envy sÃ¥ tätt intill.. Hon verkar inte heller särskilt fokuserad, ännu en gÃ¥ng trummar hon nervöst med fingrarna. Men det är bara jag som märker det, dom andra är alldeles för upptagna. Timmarna flyter pÃ¥ och det blir mÃ¥nga tÃ¥rar, men ocksÃ¥ mÃ¥nga skratt. Innan vi bestämmer oss för att bryta upp tar vi varsitt glas vin. Stackars Envy dricker Cola och ser väldigt missnöjd ut. Hon lyckas sno till sig en liten, liten klunk ur mitt glas. âà h..â, säger hon sorgset och stirrar ner i sitt Cola-glas. âJag saknar verkligen vin.â Jag klappar henne pÃ¥ kinden, och hon lägger sin hand ovanpÃ¥ min, hÃ¥ller fast den. âJag vill inte att du ska gÃ¥â, säger hon. âGör du nÃ¥got imorgon?â, frÃ¥gar jag. âNej, Miqe ska jobba och sen repa, sÃ¥ jag är ensam hemma och ska inte göra nÃ¥got speciellt.â âSka jag komma över?â âJa, det vore trevligt med sällskap, sÃ¥ kom gärna över.â Jag lovar henne det och ger henne en lÃ¥ng kram. Sedan säger hejdÃ¥ till Miqe som ska stanna kvar, och tillsammans med Liv, Alina, Müsli och Alessa lämnar jag Envys lägenhet. Först lämnar vi av Müsli vid spÃ¥rvagnen eftersom han ska hem, och efter det bestämmer Liv att vi ska följa med Alina och Alessa hem. Jag vill gärna umgÃ¥s mer med Alessa, sÃ¥ jag säger att det är okej. Liv 18-19/9-2010 Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tänka. Här sitter jag i Alinas soffa mellan henne och Pan och jag hade sex med dom bÃ¥da senast igÃ¥r. Det känns helt jävla sjukt, och det var jag som föreslog det. Vad fan gjorde jag det för? Alessa verkar för ovanlighetens skull ganska avslappnad, hon babblar pÃ¥ om en massa saker och serverar oss vinet som blev över hos Envy. SÃ¥ när Alina försvinner in i sitt rum smiter jag efter för att slippa den pinsamma stämningen. Hon gÃ¥r runt i cirklar pÃ¥ golvet och ser alldeles förtvivlad ut. âVad ska vi göra, egentligen?â, frÃ¥gar jag uppgivet. âJag vet inte! Fan, älskade Liv...â Hon stannar upp och drar mig till sig, andas mot min hals. DÃ¥ dyker Pan upp utanför dörren som jag rÃ¥kat lämna pÃ¥ glänt. âVar blev ni av? Eh, vad hÃ¥ller ni pÃ¥ med?â Hon ser alldeles förvirrad ut, jag släpper Alina och hon ser ner i golvet. âVadÃ¥?â, säger jag dumt. Som om hon inte skulle fatta. Pan ser forskande pÃ¥ mig en stund, jag har tappat talförmÃ¥gan. âDet var jagâ, säger Alina plötsligt. âLiv är sÃ¥ snygg i kväll och jag kan nästan inte hÃ¥lla tassarna borta, haha..!â Pan ser fortfarande lika förvirrad ut, men pressar fram ett snett leende. âÃh, okej... Men kommer ni, eller? Vi tänkte se en film innan vi gÃ¥r hem.â Alina ger mig en orolig blick, men jag ignorerar henne och gÃ¥r efter Pan tillbaka till vardagsrummet. Alessa lägger precis in Sweeney Todd i dvdspelaren när vi slÃ¥r oss ner i soffan igen. Jag greppar mitt vinglas, fÃ¥r verkligen kämpa för att inte tappa fattningen. Pan verkar ganska misstänksam, eller förvirrad, eller bÃ¥de och. När jag fyller pÃ¥ mitt vinglas för tredje gÃ¥ngen lägger Alessa en hand pÃ¥ min och ger mig en orolig blick. âDu kanske ska ta det lite lugnt?â âVadÃ¥? Jag är inte full, alltsÃ¥!â, säger jag, men hör att jag sluddrar lite. Alessa ser ännu mer oroligt pÃ¥ mig och jag känner inte riktigt igen den här sidan av henne. Hon har varit sÃ¥ sur mot mig dom senaste veckorna, vilket är fullt förstÃ¥eligt. Men nu förbluffar hon mig verkligen. Jag studerar henne noggrant, konstaterar för säkert tvÃ¥tusende gÃ¥ngen att hon är en kopia av Pan. Det är självklart nÃ¥gonting som skiljer dom, Alessa har lite grövre drag än Pan och är lite, lite blekare i hyn. Och sÃ¥ ögonen, dom skiljer sig en hel del. PÃ¥ nÃ¥got sätt känns Alessas ögonen mycket djupare än Pans, i alla fall nu i natt. Jag märker hur hon biter sig i läppen, men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. När filmen är slut säger jag och Pan hej dÃ¥ och gÃ¥r hem. Det är ganska spänd stämning mellan oss, men jag försöker ignorera den. âJag älskar dig, Panâ, säger jag när vi ligger bredvid varandra i sängen. âMm, detsamma. Försök sov nu, du ska upp och jobba i morgon.â Hon vänder sig om sÃ¥ att hon ligger med ryggen mot mig och jag fÃ¥r en klump i halsen. âÃr du arg pÃ¥ mig?â âNej, det är jag inte. God natt, Liv.â Men mitt dÃ¥liga samvete försvinner inte och jag drömmer mardrömmar hela natten. Förmiddagen pÃ¥ jobbet gÃ¥r väldigt segt och jag har panik nästan hela tiden. Lukas fÃ¥ngar upp mig i famnen där jag rusar fram och tillbaka mellan köket och kassan. âVarför stressar du sÃ¥, Liv? Vi har ju nästan inga kunder! Vad är det som händer?â âMen... Ã¥h, jag vet inte varförâ, säger jag uppgivet. Han ser förvirrat pÃ¥ mig. âJo, nu gör vi sÃ¥ att vi lämnar över ansvaret till Camilla och sÃ¥ tar vi lunch och gÃ¥r och sätter oss och pratar. Och sÃ¥ berättar du.â âJa, okej dÃ¥.â Vi säger till Camilla att vi är tillbaka om en halvtimma och sedan gÃ¥r vi ut och sätter oss pÃ¥ en bänk, tar varsin cigg. âJag visste inte att du rökteâ, säger jag förvÃ¥nat och studerar Lukas som vant blossar pÃ¥ sin cigarett. âDet var nÃ¥got Ã¥r sedan nu, och det bara blev sÃ¥...igen.â Vi skrattar lite grann och det är skönt att prata med honom igen. Han drar fingrarna genom sitt korta, mörka hÃ¥r och hela han riktigt lyser. âDu, Lukas, hur mÃ¥r du egentligen? Jag menar, efter Envy och sÃ¥?â Han ger mig en lite busig blick. âDet var väl inte det vi skulle prata om nu, ha?â, skrattar han och knuffar till mig pÃ¥ skoj. Jag rycker pÃ¥ axlarna, ger honom samma oroliga blick som han gav mig för en stund sedan. âMen jag mÃ¥r braâ, säger han. âEller alltsÃ¥, jag klarar mig alltid. Jag älskade verkligen henne och gör väl fortfarande nÃ¥gonstans, men jag mÃ¥ste ju acceptera att jag inte var rätt för henne. Hon är väl tillsammans med din bror nu, eller?â âJa, det är honâ, svarar jag och bestämmer mig för att inte berätta om Envys graviditet. Det skulle nog bara orsaka onödig smärta. âMen nu fÃ¥r du berätta, lilla Livâ, säger Lukas och lÃ¥ter otÃ¥lig. âVad är det som har hänt?â âAlltsÃ¥, Ã¥h, jag vet inte var jag ska börja... Men det är en tjej, Alina, och hon är kär i mig. Jag känner inte direkt nÃ¥got för henne, men hon är jävligt sexig och riktigt oemotstÃ¥ndlig sÃ¥, ja... Vi typ...ligger med varandra. Pan vet att hon är kär i mig och att vi träffas mycket, men inget mer. Fast jag tror att hon börjar ana...â Lukas ser helt chockad ut och fÃ¥r lyssna riktigt noga för att hänga med eftersom att jag pratar ganska fort i mitt paniktillstÃ¥nd. âOch jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra, Lukasâ, fortsätter jag. âJag har inte direkt kunnat prata med nÃ¥gon om det förut heller... Jag har pratat lite med Miqe, men jag vÃ¥gar inte erkänna för nÃ¥gon av dom att jag har legat med henne, inte ens för Müsli...â âShit, Liv, du har verkligen tagit dig vatten över huvudet här. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Men herregud, du mÃ¥ste ju prata med Müsli, han är ju din bästa vän!â âJa, jag vet... Men jag vet inte riktigt om jag vÃ¥gar.â âDet vÃ¥gar duâ, säger Lukas och lägger armen om mina axlar. Jag ler mot honom och gör det samma pÃ¥ honom. âDet var skönt att med dig i alla fall.â âDet är lugnt, det hoppas jag att du vet.â Envy 19/9-2010 Jag slötittar pÃ¥ tvn och zappar mellan kanalerna, försöker fÃ¥ tiden att gÃ¥. Pan skulle kommit för en stund sedan men har inte dykt upp. Jag känner mig sÃ¥ otroligt lÃ¥g och saknar henne jättemycket. Min telefon piper till och jag sliter Ã¥t mig den frÃ¥n bordet. âHej, jag blir lite sen. Blev väldigt mycket igÃ¥r, sÃ¥ har varit lite..off. Men jag kommer snart, sitter pÃ¥ spÃ¥rvagnen. Ses snart

HeatherWade är medlem sedan HeatherWade har 81 publicerade verk
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:

Anders Berggren
Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.
På andra plats denna veckan: Klas Stenborg