Phineas

Introt började. Min hand skakade lätt när den slöt sig runt mikrofonen, men jag var redo. Min första stora konsert. Min blick svepte över publiken. Så många människor som älskar mig. Jag log för mig själv, och gjorde mig redo. Och så, plötsligt kom min signal. Den höga tonen som ringde i mina öron.
''Listen to the tunes.
They come and go.
Listen to the tunes.
They go hand in hand.
The music is everywhere.
The music will always be a part of you.
Me.
Everyone.

Can you here the music.
It is everywhere.
Listen to the music,
cause you wont forget it.
Sing the lyrics. Play the guitarr.
And let the music swim thru your veins
cause music...''

Jag slog upp ögonen. Jag behövde bara titta på väckarklockan väldigt hastigt för att ha anledning att stöna högt. Halv fem på morgonen. Och jag började inte förrän om fem timmar. Solen sken redan. Jo, det var ju vad man förväntade en sånhär tidig sommardag. Jag suckade och drog av mig täcket och steg ur sängen. Jag sträckte på mig och gick sedan till badrummet, tog en snabb dusch och gick sedan till nedervåningen.
''Vemäredär?'' frågade någon sömndrucket. Jag kände genast igen rösten som min två år yngre syster Stella.
''Det är Irya'' sa jag. När jag kom fram till det nedersta trappsteget såg jag Stella som satt på en barstol vid köket.
''Vad gör du uppe?'' frågade jag förvånat. Stella var en sjusovare och vaknade aldrig föränn någon väckte henne.
''Mardröm'' sa hon och ryckte på axlarna medan hon smutade på ett glas mjölk.
''Ingenting hemskt'' sa hon hastigt då hon såg mitt ansiktsuttryck, som var en anning bekymrat.
''Du brukar aldrig ha mardrömmar'' sa jag.
''Inga du vet om'' mummlade hon och vände på sig.
''Har någonting hänt?'' frågade jag.
''Sluta lägga din stora näsa i blött'' fräste Stella och gick till övervåningen igen. Jag ryckte på axlarna. Stella var känd för att överdriva. Det var nog ingenting. Jag satte mig på samma stol som Stella suttit på och drack färdig mjölken.
''Vad gör du uppe?'' frågade en röst.
''Jag vaknade, pappa'' sa jag och vände på huvudet. Min pappa, en lång, knubbig man tittade på mig med sina grå ögon.
''Jaha'' sa han. ''Ja, då så'' Han gick besviket upp igen. Min och pappas relation var inte den bästa. Ända sedan han lämnat min mamma för en ung blondin. Jag visste att han ville väl, men hatade honom ändå för det. Han försökte alltid start en konversation.
Jag lämnade glaset i diskhon, gick upp till mitt rum och satte mig vid datorn. Jag klickade mig fram till en mapp fylld med låtar. Innan jag hann sätta på någon låt hörde jag ett litet *pling*, och längst ner till höger om datorskärmen kom det upp en liten ruta där det stod ''Snorgärsen''. Jag log och klickade på rutan.

Irya säger:
Godmorgon, Snoris.

Snorgärsen säger:
:) hej där.

Irya säger:
Sovit bra?

Snorgärsen säger:
Näe. Inte direkt. Satt och läste till klockan två.:)

Irya säger:
Men å, har inte du läst dedär böckerna ett par tusen gånger redan?

Snorgärsen säger:
Ingenting kan komma emellan mig och Harry Potter

Irya säger:
Ähum.. Jo, vi säger väl det.

Snorgärsen säger:
Det var ju du som visade mig böckerna i första hand!

Irya säger:
Jo, okej då. Jag ska inte prata mer om det. Nå? Vad ska vi göra idag?

Snorgärsen säger:
Jo, jag har liksom tänkt att gå till skolan...

Irya säger:
Jomen, haha. Efter det.

Snorgärsen säger:
Jag vet inte. Måste vi nödvändigt vist göra något?

Irya säger:
Men åh, slit näsan ur böckerna någon gång

Snorgärsen säger: Jovisst. Vi kan väl gå till Phineas?

Irya säger: Okej, vi gör så.

Snorgärsen säger: Okej. Phineas it is. Jag måste faktiskt gå nu. Jag ska... läsa:)

Irya säger:
:) Vi ses

Snorgärsen säger: Okej, hejdå:)

Jag klickade bort rutan och lutade bakåt. Jag var upphetsad. Phineas var en gammal man, väldigt mystisk, men gammal och fylld med berättelser. Han var upptäcksresande en gång i tiden, och brukar berätta historier. Jag la mig ner på sängen och flöt sakta ur mitt medvete.

Skriven av: JasuMusic