Phyros Explosis

Phyros Explosis
En dynamit i hissen och en i maskinrummet, en liten i vartannat klassrum, klusterminor vid entrén för flyende människor, och hela byggnaden överströdd med bomullskrut, en univeritetsbrand i Stockholm...

-Magnus, lägg ifrån dig cd-spelaren nu! Du vet att du inte får använda den på lektionerna. Skäller magister Bosse ”Bossen” Olofsson.
-Ja, Bossen. Svarar Magnus tillbaka med en sur ton.
-Okej. Nu får det vara nog! Ni vet att jag inte gillar det smeknamnet! Ut ur klassrummet! Du är avstängd resten av dagen! Magnus går ut glad i hågen för att han slipper den jobbiga skolan. Han hade nämligen prov idag i kemi. Medan han går längs korridoren, stöter han på en man...
-Oh, förlåt! Det var inte meningen. Denna varelse är klädd i mörk kåpa med en luva som räcker ända ner till hakan på honom. I höger hand går han med en stor tygpåse. När de stöter ihop, ramlar varelsen omkull och innehållet i påsen ramlar ut.
-Vad är det här? Frågar Magnus förvånat. Dynamit? DYNAMIT!!! Du är ju inte riktigt KLOK!!! Menar du att du ska... Åh! Jasså det ska du! Men då kan jag följa med. Det här stället suger ändå så! Magnus får följa med till hissen. Där går de in, trycker på knappen till våning 3. Mitt emellan andra och tredje våningen trycker varelsen på Nödstopp. En gäll och skärande rington ringer uti byggnaden.
-Vad var det där bra för, frågar Magnus med händerna för öronen. Varelsen svarar inte utan går istället upp och ställer sig på räcket och lyfter av locket till hisstaket. Han går ut där och placerar en dynamit med tjock tejp. Magnus tittar bara på och säger:
-Wow! Får du verkligen göra så där? Varelsen drar tillbaka locket, kliver ner från räcket och trycker på nödstopp igen för att hissen ska röra sig igen. De går ut ur hissen, ner för trappan, ner i källaren, spränger upp låset till maskinrummet till hissen med en liten laddning, lägger där också en dynamit. De går uppför trappan igen och går ut till entrén. Varelsen gör ett tecken med handen som troligen betyder stanna. Magnus stannar och kollar konstigt på varelsen. Plötsligt tar han ett stor kliv över hela trappan. När den svarte vålnaden är nere, så vinkar han till Magnus att hoppa över han också. Han fattar egentligen inte varför, men han vill inte trotsa honom, för att han såg så hotfull ut. De går utmed byggnadens kant för att lägga ut dynamiter där.
De går 500 meter bort till ett gammalt skjul beredda med fyverkerier.
-Vad ska vi ha fyverkerier till? Varelsen ger tecken åt honom att lugna sig. Fyverkerierna avfyras. Detta för att få klassernas uppmärksamhet. Då passar han på att springa fram en liten bit för att kasta in en granat i varje klassrum som ligger närmast honom. Han kastar in en granat i Magnus klassrum och de övriga. När granaten kastas in genom rutan, får de som sitter närmast fönstret glassplitter i ögonen. De skriker till och alla andra i de övriga klasrummen också. Det uppstår panik. Alla går ut till entrén. Vålnaden springer tillbaka. Han tar ett fast grepp om Magnus och springer fort till entrén igen innan de andra hinner ut.
-Va? Vad gör du? Jag trodde vi skulle hjälpas åt! Du kan inte lämna mig här! För första gången tar han av sig sin luva och säger med en försiktig röst:
-Jag är 25 år och en olycklig pyroman. Jag har levt som pyroman i tio år nu. Efter alla dessa år kan jag inte låta en person skvallra för polisen. Jag kan inte lite på någon. Knappt mig själv. Du får strykas med tillsammans med dina kompisar. Det är inte tid för mig än. Det här är min show förstår du! Min!!!
-Men det är inte tid för mig heller! Du kan lita på mig! Jag blir din kompanjon! Skriker Magnus med gråten i halsen.
-Det går inte. Tyvärr.
-Men... Det är det sista han säger innan stänger igen dörren. Men Magnus sätter foten för.
-Kan jag inte bara få reda på vad du heter? Säger Magnus med en tår nedfallandes för kinden.
-Jag kallas för Explosis,Phyros Explosis, säger han med nerböjt huvud. Dörren stängs igen med en smäll. Nu dunkar det i dörren, för att alla har kommit ner till dörren nu. Men Magnus håller igen den.
-Men Magnus, varför öppnar du inte? Frågar den snyggaste tjejen i klassen. Det är ändå ingen idé. Det ligger klusterminor utanför. Om vi går ut, grillas vi.
-Vad är det för dumheter! Öppna nu! Säger hon med bestämd ton.
-Sluta, det är lönlöst. Om du ska gå ut där kan jag väl i alla fall få kyssa dig innan du går ut. Säger han och tittar upp.
-Men sluta nu! Nu är du barnslig allt! Hon tar tag i handtaget, men hinner inte öppna förrän Magnus tar tag i henne och kysser henne djupt. Efter kyssen darrar hon lite smått men öppnar dörrren.
-Backa allihopa! Det här ska ni inte göra! Men tror ni att de löd när det låg granater uppe i klassrummen och dynamiter runt hela byggnaden? Nej då, alla rusade och råkade knuffa ner Linda som stod i dörren. Dett gjorde att hon kom med ansiktet ner mot klusterminorna, och alla brändes upp i en stor fet smäll. En stor eldboll flammade upp, och det luktade riktigt ruttet efter bränt hår och hud. Magnus stängde igen dörren igen, satte sig i ett hörn och började gråta. Nu var alla döda tänkte han när han satt där. Men egentligen var det bara hälften som var döda. De andra var allvarligt brännskadade. Och då pratar jag inte om små brännmärken, nej, stora uppslitna hudpartier och uppbränt kött. Tappade armar, öron, näsor och ben var bara en liten del av de överlevandes skador. De andra lärarna, rektorerna, magistrarna och städpersonalen hade kommit ner för att se vad det var som small så kraftigt. När de kom dit, såg de Magnus sitta där gråtandes.
-Men vad är det Magnus? Vad står på? Frågade rektorn. Men Magnus svarade inte. Han kunde helt enkelt inte svara. En utav lärarna gick för att öppna ytterdörren. Där låg alla uttspridda över hela trappan. Läraren blev så chockad att hon fick hjärtflimmer av alla kroppsdelar överallt, alla klagoskrik. Hon blev så chockad, att hon föll ihop och dog, och ramlade på en osprängd klustermina. Alla förstod inte vad hon höll på med när hon stod där med handen för hjärtat, före det att hon föll på klusterminan. Alla svimmade i chocktillstånd.
-Det är ett bombattentat. Lyckades Magnus klämma fram. Men det är inte allt! Säger han med en hemsk blick i ögonen. Phyros Explosis tryckte av alla sprängmedel med sin fjärrkontroll. Det dröjde ca en sekund innan dynamiterna aktiverades. Under den sekunden pep det till runt hela byggnaden och i hissen, vilket kom från dynamiterna som höll på att aktiveras.
-Nu har vår stund kommit! Viskar Magnus försiktigt. En fruktansvärd smäll hörs. Efter det känner man att byggnaden började skaka. Efter det kom det en halv sekunds tystnad. Det kändes som en timmes tystnad. Sen kom värmevågen. En värmevåg på 492 C. Det följdes av eld, rök, stenflisor och stora stenar. Dessa träffade Magnus och alla de andra. Flisorna skar in i ögon och hud. Elden brände upp huden så alla blev skinnflodda, röken andades in och man kvävdes och alla de stora stenarna träffade i huvudet och slog sönder det. Det var en hemsk sekund. Efter att dammet hade lagt sig, kom räddningstjänsten fram. Brandkår, Ambulanser, Polisbilar, ja, alla hade kommit till platsen. Byggnaderna och människorna runt om universitetet hade drabbats hårt av den kraftfulla shockvågen. Byggnader hade spruckit och delvis fallit sönder, människor hade kastats bakåt och slåt i marken och träd hade slungats ut mot folket, bilarna och husen. Detta hade skapat kaos och panik på gatorna. Men långt där borta, 500 meter bort, stod Phyros med sin fjärrkontroll i handen och lunkade långsamt iväg till sin boning med tygpåsen i andra handen...



av: Johan

Skriven av: Johan Borg