Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Piloten

Piloten



1


Tillsammans med ett hundratal andra passagerare lämnar du gaten och går igenom embarkeringsbryggan mot flygplanet. Det är varmt och luften står still i den smala gången.
Två flygvärdinnor hälsar er välkomna. De ler sina påklistrade service-leenden mot er medan ni, en efter en, stiger in i planet. Du känner igen planmodellen som en Boeing 737.

Det går långsamt att ta sig in, och du får stå kvar i entrén till planet ett tag. Tydligen är det väldigt viktigt för mannen i 5C att leta fram den där boken som han vet ligger i väskan, väskan som han redan pressat in i hatthyllan. Det tar någon minut innan han till sist sätter sig ner (bok i hand) och kön kan fortsätta ringla in i kabinen. Väl inne rör du dig framåt med ögonen letandes efter din plats - 19A. Det luktar svett och papperstidningar.

Längst ut på din rad sitter en dam. Hon har redan spänt fast sig, trots att fönsterplatsen längst in fortfarande är ledig. Det är din plats. Bredvid henne sitter en man fullt fokuserad i tidningen han håller i handen. Dagens industri.

Damen påminner dig om en sådan där argsint gammal lågstadielärare, och han ser ut som en aktie-jägare. Med tanke på kostymen han har på sig, antar du att det nog går ganska bra.
De båda höjer sina blickar mot dig. De ser besvikna och irriterade ut när du gestikulerar åt dem att du ska in mot fönstret. Besvikelsen yttrar sig i synnerhet hos den gamla damen, som suckar högljutt för att du ska förstå hur mycket energi det kostar henne att ställa sig upp. Redan fastspänd och allt. Som för att säga: var det verkligen nödvändigt det här? ser hon på dig medan du tar din plats längst in mot fönstret. Märkligt nog inser du att du skäms lite för ditt beteende. Du svettas.

Det är under en klarblå himmel som planet taxar ut till startbanan. Flygvärdinnorna håller sin säkerhetsgenomgång - en föreställning du alltid varit noga med att ta del av. Det slår dig att du ibland brukar tänka på vad som skulle hända ifall de inte hann färdigt med att genomföra säkerhetsgenomgången innan piloten påbörjade starten. Har det hänt någon gång?
Motorerna börjar vråla, och stålröret skjuter framåt i en kraftfull ryckning. Sedan lämnar flygplanets nos marken under, och din kropp sjunker bakåt, ner i den förvånansvärt sköna stolen.

Redan några minuter efter starten börjar planet att skaka. Illavarslande. Ni åker upp och ner; flygplanets kropp kränger från sida till sida i luften, som ett höstlöv i vinden. Det kittlar i magen fast inte på ett behagligt sätt. Som en svärm av flugor runt ett kadaver. Vissa av passagerarna gör sin oro hörd genom ljudliga ”ah” eller ”oj” när ni åker över luftgroparna. Du säger ingenting. Du ser ut genom fönstret. Det är klart väder - inte ett enda moln syns på den djupt blå himlen. Solen värmer ditt ansikte genom plastrutan. Trots det, skakar och rycker det. Det känns som att åka bil över en grusväg. Det är märkligt tycker du. Vad är det för kapten egentligen? Uppenbarligen är det helt perfekt flygväder och er resa genom luften borde vara helt stilla. Men det är den inte.
Tvärtom.

Skylten för säkerhetsbältet släcks men planet skakar fortfarande lite lätt. Inte mycket, men nog för dig att ifrågasätta kunskapen i cockpit. Det gör dig orolig. Maktlösheten gör sig än en gång påmind. Du minns varför du hatar att flyga.
Flygvärdinnorna rullar ut sina vagnar vilket initialt är något som du och de andra ser fram emot. Sedan börjar de servera och situationen förvärras.
De bär sig klumpigt åt när de kränger sina varma och kalla drycker, mackor och fikabröd. Det som ser så enkelt ut. Hur svårt kan det vara? Det ser nästan ut som om de inte vet vad de gör.
En av flygvärdinnorna, den yngsta av dem, häller upp en kopp kaffe på ett sätt som ser direkt farligt ut för resenären som beställt den. Du är tydligen inte den enda bland passagerarna som insett att någonting inte står rätt till; oroade blickar kastas omkring i kabinen. Viskande klagomål puttrar omkring dig.

”Hallå, ursäkta”, utbrister en person längre fram i planet. Alla ögon drar sig mot talaren som febrilt försöker få kontakt med en av flygvärdinnorna. ”Ursäkta men vad håller ni på med egentligen?”, säger han.
Värdinnan hinner inte svara—åtminstone ingenting som gör sig hörbart—innan några andra personer lägger sig i.
”Så där ska det väl ändå inte gå till”, säger en av dem.
En tredje fyller i: ”Men herregud, hur svårt ska det vara?”
Mannen bredvid dig, aktie-jägaren, vrider och vänder på sig i sin stol för att se vad som händer. Hans ansikte har en lätt anstrykning av rött.

Plötsligt reser sig en kvinna upp längre fram i kabinen. Med ett hårt grepp, tar hon tag om en av flygvärdinnorna och drar henne bort från vagnen. Storögd vänder du dig om för att se att samma sak händer värdinnan längre bak i planet. Värdinnorna kämpar och skriker för att ta sig loss. De ropar båda på hjälp men alla i kabinen, inklusive du själv, bara ser på. Vissa applåderar initiativet. Ni alla tycker att det är bra att de avlägsnas från vagnarna. Folk så pass oansvariga borde inte få servera varken dryck eller mat.
Medan några av passagerarna håller fast flygvärdinnorna, går kvinnan som brottade ner värdinnan i den bakre delen av planet, fram till mikrofonen längst bak.
”Hallå, hörs jag?”, frågar hon.
Alla vänder sig om för att se på henne. ”Ja”, ropar någon. Sedan följer tystnad - alla väntar spänt på att hon ska prata.
”Bra”, svarar hon. ”Ja, jag tycker då inte att servicen på det här planet har varit bra. Inte acceptabel överhuvudtaget faktiskt! Hur svårt ska det vara? Det enda ni ska göra”, hon ser på en av värdinnorna som fortfarande slåss för sin frihet, ”är att gå fram och tillbaka med vagnen med lite service-glädje. Men inte ens en sådan enkel sak verkar ni klara av. Därför, efter att ha diskuterat saken med min man, har jag kommit fram till att det vore bäst ifall jag tog över servicen här bak.”
Bifall från samtliga resenärer.
En man reser sig upp och skriker genom kabinen: ”Och jag tar över här fram!”
Du ler.

2

Tjugo minuter efter att de två passagerarna bytt plats med flygvärdinnorna, utbryter kaos i kabinen. Burkar rullar ner för mittgången. I den främre delen av kabinen skriker någon till av smärta. En hel kopp kaffe hade vi serveringen spillts ut över denne.
Den nya serveringspersonalen kan knappt stå still medan de försöker servera. De gör tafatta försök att hälla upp dryck. En av dem svettas om pannan, så ymnigt att det är ofrånkomligt att några droppar hamnar i kaffet. Då och då rycker planet till och vissa av passagerarna skriker till. Vid ett tillfälle tappar mannen i den främre delen av planet greppet om serveringsvagnen, som rullar ifrån honom genom gången.
Inte är det konstigt att det nästan är omöjligt att servera då inte piloterna ens kan hålla planet stilla, tänker du.

Utanför fönstret är det ljust. Fortfarande inte ett moln. Det slår dig nu att du faktiskt har betalat många tusen för den här resan. Men hela resan hittills har varit en katastrof. Hade du velat ha en katastrof, hade du kunnat hitta en sådan helt gratis.
”Men herregud vad det skakar!” Kvinnan längst ut på din rad är, likt alla andra i kabinen, mycket upprörd. Alla hör hennes klagomål, vissa ropar bifall.
”Ja”, säger du och hon tittar på dig. Under den korta stunden, känns det som om ni hittar en gemensam nämnare sinsemellan. ”Vad är det som händer där inne egentligen?”
”Någon måste ju göra någonting”, säger en man längst fram. Han ställer sig upp. ”Det här är utan tvekan den värsta flygresan jag varit med om. Vad är det för lekstuga där fram. Jag menar, titta ut - det är ju för fan helt klarblått. Inte borde det skaka. Det vet jag att det inte borde.”
Du håller med. Lekstuga - det är precis vad det är. Det är en jävla lekstuga där framme! Du vet, för du vet faktiskt ett och annat om hur man kör ett flygplan. Det vet du eftersom du har läst ett tiotal böcker om alla möjliga flygplan. Du har sett filmer, både spelfilmer men också filmer på youtube. Du vet exempelvis att man i cockpit säger ”V1” när hastigheten är så hög på startbanan att det inte går att avbryta en start. Efter det säger man ”Rotate” för att signalera att det dags att lyfta. Det är väl ingen lekman som vet en sådan sak. Sedan har du ju faktiskt flugit flygplan minst ett hundratal gånger. Du har ju det där spelet på datorn: ”flightsimulator X” i vilket du har flugit en massa olika plan, inte bara ett. Ett likadant plan du nu sitter och ber för ditt liv inuti - ett sådant har du minsann flugit. Och du vet att det inte borde gå till på det här sättet.
Mannen bredvid dig bryter sin tystnad. Han har inte pratat på hela resan.
”Minsann. Aldrig att jag varit med och en flygresa med så pass mycket …”, han avslutar sin mening för han söker ett ord. Han tycks inte komma fram till vilket ord, men du vet och du fyller gladeligen i.

”Turbulens.”
”Just precis”, säger han och nickar.
Det får kvinnan längst ut på raden att haja till. Hon slänger huvudet i din riktning. Det känns lite hedrande att det är just hon som ser på dig på det sättet. Sådär imponerat. Du känner dig stolt.
”Vet du saker om flygplan?”, frågar hon. Hon låter häpen.
”Tja”, svarar du. ”Det gör jag faktiskt. Det vi känner nu, det är turbulens. Det är därför det skakar. Men jag tycker inte att det borde vara så mycket, för vi åker ju inte genom moln eller någonting. Jag tror faktiskt att turbulens bara finns i moln.” Du kommer inte ihåg exakt vad turbulens är, men svaret - som du känner dig någorlunda nöjd och stolt över att ha fått ur dig - är tydligen helt klart nog för kvinnan för hon stirrar än mer häpet på dig. Nu har du en chans att samla lite pluspoäng så du fortsätter.

”Jag har läst minst tio böcker om hur man manövrerar ett flygplan.”
”Jisses”, svarar hon. Sedan ställer hon sig upp. ”Hallå! Här finns en kille som vet saker om flygplan. Och han säger minsann att det vi känner nu bara finns i moln.”
Hela kabinen drar en gemensam inandning.
”Hur vet du det?”, frågar en ung tjej på raden framför.
”Jag har läst det någonstans.”
”Vet du hur man kör ett plan då?”, frågar en man. Kabinen lugnar sig en aning medan samtliga passagerare inväntar ditt svar. Kvinnan på din rad gestikulerar för dig att ställa dig upp. Du gör det.
”Är det så? Kan du flyga ett plan?”
”Ja”, svarar du. ”Jag har läst en massa böcker och tittat på massor med videor. På fritiden brukar jag spela flygsimulator. Alltså på datorn.”
En kvinna avbryter. Hon låter lite oroad. ”Men aldrig en riktig simulator? En sådan som riktiga piloter tränar i?”
”Nej”, svarar du. ”Det har jag aldrig haft råd med.”
Viskande röster.
Kvinnan på din rad ser på dig men hon pratar starkt nog för att samtliga i kabinen ska höra.
”Ja, hur tänker de att det ska vara möjligt? Det är ju så dyrt!”
Det håller alla med om. Upprörda röster. Ditt självförtroende växer explosionsartat. Plötsligt är det som om du har makten - du kan förändra situationen. För du har koll. Du vet minsann hur man manövrerar ett plan. Du har läst dina böcker, spelat dina spel. Och så var det ju det där Quizet du gjorde i förra veckan. Vad var det resultatet löd? ”Fullfjädrad pilot”. Det är väl ingenting någon bara slänger ur sig? Det skulle ju vara farligt. Då skulle ju vem som helst tro på det. Det måste ju stämma, för du vet din sak.
Du tar mod till dig. ”Vem tycker att jag ska ta över kontrollen över planet?”
Hurrarop springer genom planet.
”Nu är det vi som går fram till cockpit och avbryter den här vansinnesresan!”, utbrister en man.
Det var det som behövdes. Samtliga passagerare ställer sig upp i en gemensam, nästan inövad rörelse. I ett rakt led börjar ni, som en välsmord maskin, röra er mot den främre delen av planet.
Någon slår hårt på dörren till pilotens kontor. ”Hallå där inne!”
Inget svar.
Samma man som tidigare fortsätter. ”Vi har en kille här som faktiskt kan flyga det här planet. Släpp in oss så att han kan ta över.”
Ingenting händer. Runtom dig väntar folk med spänning på att dörren ska gå upp. Men det gör den aldrig. Några försöker några ytterligare gånger att få kontakt med piloten men utan framgång.
”Nej nu jävlar”, säger en stor man bredvid dig. Han slänger sig mot dörren i en våldsam tackling. Dörren trycks inåt av smällen men ger inte vika. Han gör samma sak, gång på gång. Ni andra står och väntar. Insidan av dina händer är fuktiga av svetten som bildats av all uppståndelse.
Då ger dörren vika. Två män springer in i cockpit, tar varsitt grepp om männen som för nuvarande genomför ett mindre bra försök med att manövrera planet. Piloten och andre styrman gör motstånd men ingenting som hjälper dem ur situationen. Efter bara sekunder har ni tagit över kontrollen. Alla i planet skriker och hurrar av glädje.
”Döda dem”, ropar en kvinna vilket besvaras av ett rungande ”ja!”
Männen dras ut från cockpit och utanför kan du höra hur knytnävarna ommöblerar både pilotens och andre styrmans ansikten.
En kvinna ser på dig. Hopp lyser i hennes ögon.
”Jag hjälper dig”, säger hon. ”Berätta bara vad jag ska göra.”
Du tänker efter. Slutligen säger du: ”Okej. Jag tror att kaptenen - alltså jag - ska sitta på vänster sida.”
”Okej. Då tar jag höger”, fyller kvinnan i.
Ni sätter er. Till en början är du helt säker på din sak. Du tar på dig hörlurarna som kaptenen hade på sig för bara någon minut sedan. Kvinnan på din högra sida ser dig och gör samma sak.
Bakom er står en hel grupp med förväntansfulla människor. De ser fram emot att se en äkta pilot göra sitt jobb.
Du tar ett fast grepp om spakarna framför dig, redo att styra planet och …
… tomt. Tankarna i huvudet beblandas med varandra. Du känner dig plötsligt osäker.
Du ser dig omkring. Alla timmar av att läsa om precis sådana situationer; alla timmar av att spela dina spel - rätt ut genom fönstret. För det du ser omkring dig är hundratals - kanske tusentals - knappar och spakar; siffror, konstiga förkortningar av ord du aldrig skulle känna igen. Förvirrad, som om du aldrig någonsin suttit bakom spakarna i ett plan.
Plötsligt grips du av panik för en tanke kommer till dig.
Vad gör piloten mellan start och landning?
Du vet inte det.
Kvinnan i stolen bredvid dig försöker att få kontakt med dig. Hon vinkar.
”Hallå”, säger hon. ”Vad ska jag göra?”
Du ser på henne. Sedan ser du ut genom fönstret. Framför er, en djupt blå himmel som tycks sträcka sig i all oändlighet. Då och då rycker det i spakarna, planet skakar och folk bakom er utbrister i klagande utrop. Din puls stiger.
Slutligen svarar du på hennes tilltal. ”Jag har ingen aning.”

Skriver noveller och kortnoveller i olika genre.
Tobias Olofsson är medlem sedan 46.2 Tobias Olofsson har 4 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar. Skrivandet har blivit ett sätt att ventilera och släppa ut filtrera och rensa.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson