Publicerat
Kategori: Övernaturliga noveller

Piratskatten Kap 1.

Piratskatten
Kapitel 1

Det var sent på natten och jag satt i min lilla hängmatta gjord av nät, den gungade i takt med vågorna. Min Pappa Piraten sov redan djupt efter den stora festen, här på båten Ann-Marie. Vi var på äventyr, vi och vår besättning skulle ut och leta efter den kända piratskatten. Vi har varit på båten i en vecka nu. Det har varit jätte spännande och det var många spännande veckor kvar. Vi har sjungit massor av sånger och suttit och ätit god mat hela dagarna. Jag började nynna på sången “den underbara natten”, tills slut somnade jag.


~~~


Morgonen därpå var alla redan uppe och städade uppe på däcket medans dom sjöng “La La La” det är min favorit sång av alla! La la la vi har det så bra La la la vi kan ta allt vi vill ha… Jag tog på mina byxor som var lite för stora. Jag hade fått den av Dirre han är den snällaste av alla. Min tröja wdvar en vit t-tröja med röda ränder. Jag hade också en billig läder jacka från en container, alltså kostade den ingenting. Jag gick upp på däcket, och gick fram till Dirre.

“Vars är vi på väg nu då?”, sa jag
“Just nu är vi på väg till “Linda hamnen”, sedan ska vi sova på “Värdshuset Linda”, sa han medans han höll på att tvätta räcket på trappan upp till “balkongen”.
“Jaha, är det trevligt där då?”, sa jag och höjde ögonbrynet.
“Nä, det är bara dyrt, spriten kostar minst 5 pund”, sa han och spottade.

Jag gick till pappa Piraten. han stod vid ratten. Det var en solig dag idag så han stod och kisade efter hamnen. Jag tog ett äpple från skålen som stod på ett litet gulligt dekorations bord. Jag tog ett stort bett av äpplet. Jag bara älskar när det knaprar så mycket som detta gjorde! Det var tisdag idag, tisdagar var bäst för att på kvällarna så vart det berättelse stund. Alla pirater berättade jätte läskiga eller jätteroliga historier, ibland vart det även sorgliga. Men det var länge kvar tills dess. Nu tänkte jag gå till lunchen. Idag lagade Luga maten det blev alltid hans goda köttbullar med spaghetti. Jag satte mig bredvid Dirre och tog en stor slev spaghetti och elva köttbullar. Sen sprutade jag ut en massa ketchup. Dirre hade redan ätit en portion och var på hans andra stora portion. Jag hade bara ätit halva min första portion.

“Du, Ella kan ge den här köttbullen till Alfie?”, sa Dirre och höll fram en köttbulle åt mig.

Jag nickade och tog emot köttbullen, och sprang fram till Alfie med den. Alfie är alltså våran hund. Han är jätte gullig. Han mumsade i sig köttbullen direkt. Jag gick tillbaka och satte mig vid bordet och fortsatte att äta. Dirre hade redan ätit upp, så han hade gått tillbaka till sitt arbete. Jag åt upp maten och sedan gick jag till Alfie och lekte med honom. Han var jätte busig och lekfull. Ibland snubblade han på lösa plankor. Han skällde jätte gulligt. Nu var det ganska sent på kvällen. Derk var uppe i utsiktplatsen nu hojtade han att han såg mörka moln! Jag kollade upp mot himlen där uppe var det svarta stora moln, dom såg inte snälla ut… Det började mullra och himlen lös upp. Alfie vart rädd och började pipa. Han sprang och gömde sig bland alla seglen. Skeppet guppade våldsamt på vågorna lite vatten får över kanten, vilket var ganska oroande för att skeppet var ganska högt! Jag kramlade fast mig i masten och blundade. Men jag hörde att alla kämpade med att ta ner seglena. Oh hej oh ho oh hej oh ho! Dirre kom fram till mej och tog mig till sovrummet. Sen satte han mig i en av hängmattorna.

“Du behöver inte va orolig”, sa han och kollade på mig. “Vi klarar oss fint”
“Men…”, sa jag men han avbröt mig.
“Nej, inga men. Du får inte hjälpa oss!” sa han allvarligt. “du måste bara va här inne och vänta”

Jag la mig i hängmattan och kollade uppåt mot taket. Plötsligt så slungades jag ut ur hängmattan och landade på golvet. Förbaskade vågor. Varför får inte jag hjälpa till? Är jag för liten eller? Ja, men om jag inte får hjälpa kanske inte jag lär mig något…! Jag la mig i hängmattan igen. Sedan somnade jag djupt.


~~~


Jag vaknade och det var sol och helt molnfritt. Det guppade nästan ingeting, eller det guppade ingenting. Jag låg inte i min säng… Plötsligt kom Pappa Piraten in.

“Är sängen skön?”, sa han glatt. “Jag sov jätte bra inatt.”
“Vars är vi?”, sa jag undrande.
“Vi är på Värdshuset Linda.” sa pappa piraten.

Jag gick ner till baren och tog frukost. Det var en macka och mjölk. Sedan gick jag ut från värdshuset. Det var en marknad där dom sålde en massa frukter, leksaker och mat. Jag gick omkring och kollade. Jag köpte ett rött äpple från en gammal dam. Jag fortsatte och gå. Det var ett gatu band som stod där och sjöng en sång. Jag satte mig på en bänk mitt emot dom. Dom var jätte bra. En spelade Banjo en annan Flöjt. Sen kom jag på att vi skulle ju äta lunch nu. Jag ställde mig upp och började gå långsamt tillbaka. Det var inte långt bara ungefär 100m. Jag öppnade dörren och gick in där satt hela våran besättning och mat. Jag satte mig som vanligt bredvid Dirre.

“Tjena”, sa han och glufsade i sig maten.
“Jaha”, sa jag och tog en tugga. Lugas var mycket godare.
“Vet du vad det är för speciell dag i morgon?”, sa han och kollade på mig.
“Näe…”, sa jag och tänkte efter noggrant . Vi skulle väl åka imorgon…
“Du fyller ju år!!”, sa han och sträckte upp sina händer upp i vädret.

Just det, jag fyllde ju år… Jag gillade inte riktigt födelsedagar. Tanken att man nästan tar slut på sina pengar för att ge till någon man inte känner. Dom borde inte slösa sina pengar på mig. Jag gick upp på “mitt rum” och la mig i sängen. Den var mjuk och härlig. Jag somnade.


~~~


När jag vaknade igen så gick jag ner. Där satt dom och väntade på middagen. Jag har märkt vad mitt liv går ut på, att sova och äta… Det är så tråkigt. Jag längtar tills jag blir vuxen. Då kommer jag ju vara en riktig pirat med Pappa Piraten! Då ska vi plundra skepp och hitta skatter. Vi ska hitta “SKATTEN”. Den letar alla pirater efter. Jag vaknade ur min dag dröm av att jag kände lukten av mat. Det var bläckfisk. Jag gick mot bordet och tänkte sätta mig vid Dirre men Pappa Piraten hejdade mig.

“Kom och sätt dig här bredvid mig!” sa han och vinkade.
“Okej”, han hade inte frågat mig på länge.
“Ja, kom min stora flicka.” sa han och tog tag i mina axlar.“Hej”, sa jag och tog några köttbullar.
“Dom är nästan lika goda som Lugas köttbullar”, sa han och fortsatte att äta sin mat.

Jag gillar att skriva och läsa andras väldigt mycket
Neo Neon är medlem sedan Neo Neon har 1 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck