Platsbeskrivning

Av okänd anledning är du på väg till en plats som kommer att förändra dig. Du vandrar längs en vindlande, tillsynes oändlig stig djupt inne i en tidigare outforskad skog. Hur länge vandringen pågått vill du inte tänka på, instruktionerna försäkrar dig om att du kommer att veta när du är framme.


Det är, trots vad instruktionerna lovar, oerhört lätt att missa platsen som är målet för resan, om man inte vet att man letar efter något. Trädlinjen på båda sidor om den nästan obefintliga stigen vidgas och bildar en antydan till en glänta. Platsen är oansenlig och på alla vis obetydlig, så när som på en bortglömd detalj. Övervuxen av tätgröna blommor och rankor finns en i undervegetationen nästan osynlig byggnad: En liten kiosk. Den är knappt stor nog för att en någorlunda vuxen människa ska kunna stå raklång därinne. Endast enstaka fläckar av vit färg täcker nödtorftigt de murkna brädorna som utgör denna byggnad. Framsidan domineras av en stor skylt som hänger på trekvart. I svarta blockbokstäver står det skrivet: BILJETTER. Inga närmare ledtrådar om vilken typ av biljetter som, förmodligen, sålts här en gång. Kanske frestas du att kika in i kuren, i hopp om att hitta något kvarglömt exemplar av en biljett eller någon affisch för ett evenemang, men gör du det kammar du dessvärre noll i det avseendet. Vad du däremot upptäcker är att kuren tycks sakna dörr, vilket väcker en del funderingar om hur långa arbetspassen egentligen var här.


För att ytterligare understryka den märkliga stämningen som förmedlas av platsen är skylten näst intill fläckfri och vitmålad. Vid närmare inspektion ser man att den verkar vara lika gammal som resten av byggnaden, men av någon anledning är den i bättre skick, som om någon regelbundet under åren kommit hit för att tvätta och måla om den. Och helt struntat i resten av kiosken.


En gång har detta kanske varit något av en knutpunkt, där människor samlades för att tillsammans införskaffa biljetter till ... något. Idag andas dock platsen bara gammal skog och natur. Tjocka lager av mossa täcker marken och den nedre halvan av kiosken, och den unkna doften av ålderdom dominerar platsen. Detta är, som synes, ingen ljus, idyllisk, välkomnande skogsglänta med färggranna fjärilar eller förbiskuttande rådjur som stannar upp och nyfiket betraktar besökaren. Faktum är att ju längre du befinner dig på platsen, desto mer förstärks intrycket av att detta inte är en skog alls. Platsen är konstgjord, kamouflerad som en skogsglänta när den i själva verket är ... overklig. Falsk. Insikten gör att luften inte går att andas längre, ditt synfält börjar krympa och det känns nästan som om gravitationen börjat bli starkare just där du står. Varje steg gör dig nästan utmattad, och mitt i förvirringen över den plötsliga förändringen i fysikens lagar börjar du tvivla på hur du ska kunna ta dig härifrån. Av okänd anledning kastar du en tårtyngd blick mot biljettkiosken igen, och av lika oklara skäl tänker du dig att luften borde vara friskare där inne. På skakiga ben kämpar du dig fram till luckan och häver dig på armbågarna upp, och faller framåtstupa genom öppningen.


Och så, plötsligt, släpper alla lokala förändringar och platsen börjar fungera, kommer i fas med resten av världen. Så snart du hämtat dig, återigen vant dig vid känslan av fungerande syre i lungorna reser du dig och pustar ut, och du har redan börjat glömma bort dina tidigare farhågor. Inbillning, kanske? Eller så triggade något i den ödsliga miljön ett gammalt otrevligt, undangömt minne? Det spelar ingen roll. Du har ett jobb att utföra.


Du ser ut över den välbekanta synen utanför luckan. En välkrattad grusväg, här och var smakfullt skuggad av det täta, intensivt gröna lövverket långt ovanför. Himlen är dovt skymningsröd, men lyckas ändå kasta ett nästan bländande ljus över platsen. Någonstans i fjärran hörs tonerna av ett dragspel, och ju mer du lyssnar efter desto mer verkar musiken tillta i styrka, innan den så småningom fyller hela kuren, hela platsen. Musiken strömmar ur väggarna. En lång kö av vitklädda besökare sträcker sig bort i fjärran, och de väntar ivrigt på din betjäning. Du fattar biljettblocket i din vänstra hand och gnider förstrött med den högra över nacken. Av någon anledning har du ont där, utan att du kan föreställa dig varför. Hur som helst, det gäller att hålla god min, så du ikläder dig ditt innerligaste leende när den första kunden av många kliver fram till biljettluckan, besvarar ditt leende och pliktskyldigt lyfter lätt på stråhatten.


Så börjar kvällens pass.

Christopher Reuterbrink

Jag är en trettiofyraårig bibliotekariestudent med författaraspirationer. Jag skriver oftast lätt fantastikangränsande texter.
Christopher Reuterbrink är medlem sedan 2016 Christopher Reuterbrink har 2 publicerade verk